Detta är en kunskapsöversikt där syftet är att ta reda på hur man som lärare kan förebygga extrema åsikter i klassrummet och vilka strategier man kan använda. Frågorna vi valt att analysera forskningen i relation till är följande: På vilket sätt kan man identifiera islamofobi i klassrummet? Vilka strategier använder lärare för att förebygga extrema åsikter i klassrummet? Empirin utgörs främst av vetenskapliga artiklar som har blivit framtagna med hjälp av databaserna ERIC via EBSCO samt SwePub via Libris. Arbetet börjar med en bakgrundsöversikt av hur islamofobi utvecklats med tiden, för att sedan presentera hur situationen om hur extrema åsikter ser ut idag och hur vi kan skapa förståelse som lärare för extrema åsikter i klassrummet. Tillsammans med de sammanställda vetenskapliga artiklarna har vi kunnat besvara våra frågeställningar. Islamofobi kan identifieras i klassrummen på flera olika sätt som presenteras detaljerat under arbetet, samt att det finns diverse strategier för lärare och pedagoger att gå till väga för att förebygga dessa åsikter. Det är viktigt att komma ihåg är att vi har våra grundlagar som skyddar oss från att bli kränkt, men som även ger oss möjlighet att få uttrycka oss. Arbetet jämför även Sverige med hur det kan se ut i USA:s skolor med främlingsfientlighet och islamofobi och hur det bemöts där. Det vi slutligen kom fram till är att man som lärare har ett stort samhällsansvar i ett mångkulturellt Sverige och att det är relevant att sätta ramar för vad som är ansenligt att uttrycka i ens klassrum.

This essay processes the responsibility for the psychosocial environment at work, including both organizational and social aspects, during teleworking. As an effect of the COVID-19 pandemic, a large-scale part of the labour market switched to solely teleworking. There are, as with most things, both advantages and disadvantages of teleworking and the dissertation focuses on the organizational and social work environment aspects in companies that conduct office work of various kinds. The essay examines EU law and other relevant international sources together with the Swedish sources of law. To put the law to a societal perspective, to be able to analyse the consequences of the application of the law, literature and assured research in the field are studied. A qualitative study is included to examine women's experience of teleworking based on organizational and social factors with a gender perspective.The essay concludes that the legal responsibility for the working environment, regardless of where the work accomplishes, lies with the employer. The employee's responsibility is limited to actively participating in the undertaking with the working environment. A need for a distinct description and information about the employee's participation can facilitate cooperation regarding the work environment during teleworking. The advantages that emerge in the qualitative study are the difficulties with telework are the demarcation between work and private life. Also, the lack of physical meetings during telework, despite today's information technology tools. The respondents are affirmative about teleworking to a greater extent in the future, but not under duress or full time.

The emergence of green bonds in 2008 has been perceived as an important means to move towards green and sustainable investments, and the green and sustainable bond markets have also grown exponentially. The purpose of my thesis is to analyse the green bond instrument and the role that it plays at climate finance.   Notably, the role of the green bond and climate finance has changed over time. The Paris Agreement from 2015 was the first climate agreement to address the finance sector, and the sustainable finance markets are now moving forward at a swift pace, with new and innovative products developing and rewarding green and sustainable investments.   The essence of the research is threefold. Firstly, an analysis based on an empirical study and analysis of the terms and conditions of the contracts between issuers and investors regulating green bonds on the Nordic market. Secondly, an analysis of the new innovative bond instruments – transition bonds and sustainability-linked bonds – following the green bond that have emerged starting in 2019. Thirdly, the green bond instrument is analysed in its historical context, describing the role of carbon pricing and comparing the green bond instrument to experience from early project-based climate finance, the Clean Development Mechanism (CDM). To conclude, an analysis is provided of the green bond instrument and the role that it plays at the transformation to a climate-resilient and sustainable society.   The perspective in the analysis and the discussion is normative and forward looking (“de lege ferenda”), based on experience – “lessons learned” – from the development of early climate finance and the development that the green and sustainable bond market has undergone. The ultimate purpose is to analyse the role the of the green bond at climate finance. My analysis addresses the interplay between  coercive and voluntary regulation of the green bond instrument.   The theory and findings of the thesis are that flexibility should be provided to market participants to allow for the development of new innovative instruments, based on the tools and infrastructure developed at climate finance and green and sustainable bonds. Legal regulation should focus on information and disclosure of climate-related and sustainability risks, and providing clarification and codification of definitions and standards for this purpose. The tools and infrastructure created for green bonds, and further developed for other emerging innovative bonds, could be used to provide transparency at sustainability at all finance. As climate-related and sustainability risks are disclosed and addressed properly is provided and fiduciary duties are developed, the financial market can move from rewarding “green”, to penalising “brown” investments. When “green” is the new normal there will be no need for a specific green bond instrument. The point of green bonds is being part of this journey – not the solution.

Regleringen bakom prissättningen av interna transaktioner mellan multinationella bolag beror på att staterna vill minska risken för att den nationella skattebasen urholkas och att vinster förflyttas. För att komma åt denna problematik har Sverige infört den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. Bestämmelsen brukar benämnas som korrigeringsregeln i och med att tillämpning av den medför en korrigering av bolagets resultat. Om ett bolags resultat, på grund av intressegemenskapen, blir lägre till följd av att bolagen avtalar om villkor och priser som avviker från vad oberoende bolag skulle avtalat om, kan det innebära att resultatet justeras. Med justering innebär att felprissättningen ”rättas” och resultatet korrigeras till vad det hade uppgått till om felprissättning inte hade skett. En intern transaktion ska följaktligen prissättas på samma sätt som oberoende parter hade gjort i en liknande transaktion och under jämförbara omständigheter. Korrigeringsregeln tillämpas vid internprissättningssituationer, vilket innebär att den endast träffar gränsöverskridande transaktioner mellan bolag i intressegemenskap. I min uppsats har jag valt att fokusera på internprissättning av lån mellan moderbolag och dotterbolag inom samma intressegemenskap. Att prissätta ett koncerninternt lån innebär att bolagen i många fall måste genomföra ingående analyser för att nå en armlängdsmässig prissättning. Vad en armlängdsmässig prissättning är i det enskilda fallet går inte att säga på förhand, utan kräver en helhetsbedömning utifrån de rådande omständigheterna. I mitt arbete har jag presenterat olika faktorer som påverkar prissättningen av ett gränsöverskridande koncerninternt lån, där vissa kan ha mer påverkan än andra i den enskilda transaktionen. Det material jag använt mig av har jag sedan jämfört med korrigeringsregeln för att se om dessa är förenliga med lagtexten. Det som framställningen även har visat på är att det råder ett starkt samband mellan många av faktorerna, vilket har gett upphov till att en helhetsbedömning krävs. De källor och aktörer jag granskat i min framställning är praxis, OECD:s riktlinjer från 2017, OECD:s riktlinjer för finansiella transaktioner från 2020, Skatteverkets rättsliga vägledning samt doktrin. Min framställning bygger på den internationellt vedertagna armlängdsprincipen som återfinns i 14 kap. 19 § IL och artikel 9.1 i OECD:s modellavtal. En stor del av mitt material härrör från OECD:s transfer pricing guidelines, även kallat riktlinjerna. Dessa riktlinjer är vägledande i bedömningen av vad som är armlängdsmässigt och tillämpas av både domstolar, Skatteverket och av skattskyldiga. En av anledningarna till att ett sådant material används för att tolka korrigeringsregeln är för att den svenska bestämmelsen är vag i sin utformning. En annan anledning är för att staterna genom ekonomiska samarbeten vill uppnå enhetliga bedömningar och minska risken för dubbelbeskattning. På grund av mitt metodval samt legalitetsprincipen har uppsatsen starkt präglats av den rättskällehierarki vi har inom svensk rätt. Detta påverkar således mitt material genom att vissa källor, såsom OECD:s riktlinjer, inte har företräde i tolkningen av 14 kap. 19 § IL.

Ett företag kan genom en omstrukturering överlåta en näringsverksamhet till en utomstående person för att kunna bedrivas vidare i en ny företagsfrom istället för att verksamheten avslutas. En omstrukturering kan äve ske inom en koncern eller mellan olika bolag som ägs av en och samma fysiska person. Huvudregeln är att om en överlåtelse görs till ett pris som understiger marknadsvärdet ska uttagsbeskattningsreglerna i 22 kap. Inkomstskattelagen (1999:1229), IL, tillämpas. Till huvudreglen finns det undantag och en av undantagsreglerna framgår av 23 kap. IL och gäller för underprisöverlåtelser, dvs. försäljning av tillgångar till priser under marknadsvärde. I 23 kap. IL finns det ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att det ska kunna föreligga en kvalificerad underpirsöverlåtelse. Ett av villkoren som uppsatsen utgår ifrån är 23 kap. 17 § IL som reglerar självaste överlåtelsen. Överlåtelsen ska avse en hel verksamhet, verksamhetsgren eller en ideell andel av en verksamhetsgren. Vad som avses med begreppet verksamhetsgren är oklart då det varken av lagtext eller förarbeten tydligt framgår vad som faktiskt kan utgöra en verksamhetsgren eller hur begreppet ska tolkas. För att veta vad som avses med verksamhetsgren kan definitionen i 2 kap. 25 § IL ge vägledning. I paragrafen framgår det att tillgången ska lämpa sig för att avskiljas till en självständig rörelse. Vad som menas med rörelse kan definitionen utläsas ur 2 kap. 24 § IL. Eftersom att 2 kap. 25 § IL gäller för både underprisöverlåtelser i 23 kap. IL och verksamhetsavyttringar i 38 kap. IL har diskussioner förts huruvida begreppet ska tolkas enligt EU-rätten. Ska definitionen i 2 kap. IL kunna tillämpas för två olika transaktioner? Hur begreppet ska tolkas är omdiskuterat i doktrinen och mycket talar för att det är en fråga för domstolen att döma i. För att företag, innan de genomför en omstruktuering, ska veta om tillgången de vill överföra ses som en verksamhetsgren eller inte hade det underlättat om det gick att utläsa riktlinjer ur praxis om vilka tillgångar som utgör en verksamhetsgren och hur begreppet ska tolkas. Eftersom det varken av lagtexten eller förarbeten går att utläsa hur begreppet verksamhetsgren ska tolkas kan ledning sökas i praxis. I uppsatsen lyfts ett antal praxis från domstolen men också förhandsbesked från Skatterättsnämnden, SRN, som har prövat frågan om en typ av tillgång ses som en verksamhetsgren. Eftersom en bedömning görs från fall till fall kan det vara svårt att finna riktlinjer som skulle gälla i alla situationer. Av domstolens och SRN:s bedömning har det inte heller framgått på ett tydligt sätt hur deras bedömning har gjorts i det aktuella fallet. Detta gör det svårt att veta hur deras diskussioner har gått och vad som faktiskt har legat till grund i bedömningen. Men trots detta skulle man kunna utläsa ett fåtal riktlinjer även fast de inte är på någon detaljerad nivå.

Analyses different business entities that exist in Argentina and show to persons/companies interesting in establishing a business the information necessary to choose the type of company that more advantages offered. The second, that is a specific objective that search identifies if exist fiscal advantages for establishing of business either through incentives for certain industrial sectors or a lower tax burden for transactions between companies or cross border payments, Also, will be mention in general way if Argentina is in line with the objectives that OECDE pursuit; to accomplish with preventing international double taxation and tax avoidance. The work will be approached from the perspective of foreign investment in Argentina.

En revisors huvudsakliga arbetsuppgifter består av att granska bolagets räkenskaper och gerådgivning inom revisionens område. I ett led att stärka revisorns brottsförebyggande rollskrevs lagstiftningen om i slutet på förra seklet. 1999 införlivades revisorns anmälningsplikt inya aktiebolagslagen, vilket gav denne en skyldighet att anmäla brottsmisstankar till åklagaresom fattades under revisionsuppdraget. Det var en stor omställning för revisorn som tidigarevarit hindrad av rådande lagstiftning att agera i liknande situationer. 2004 publiceradeBrottsförebyggande rådet en rapport där de följt upp revisorernas inställning tillanmälningsplikten. Den visade på ett brett missnöje inom yrkeskåren där en majoritet avrevisorerna ställde sig kritiska till förändringen.Syftet med denna uppsats är att redogöra för och analysera revisorns anmälningsplikt vidmisstanke om brott och se hur revisorn förhåller sig till den idag – 20 år efter dess tillkomst.Vi har även följt upp och undersökt om lagen fyller sin funktion med att förebyggaekonomisk brottslighet. För att besvara uppsatsens frågeställningar har vi valt denrättsanalytiska metoden. Vi har även utfört en empirisk undersökning där vi genomkvantitativ och kvalitativ metod skickat ut en enkät till revisorer och intervjuat myndigheterför att få deras bild av anmälningsplikten idag.De slutsatser vi kan dra av studien är att det har skett en tydlig förändring i revisornsinställning till anmälningsplikten. En majoritet av de tillfrågade revisorerna i vårundersökning anser att den fyller en funktion och har en brottsförebyggande effekt. Ävenmyndigheterna vi intervjuat betonar att anmälningspliktens största styrka finns i detpreventiva. Många revisorer vi varit i kontakt med anser att anmälningsplikten fungerar somett verktyg att ha i tjänsten och stärker deras ställning.Efter anmälningspliktens ikraftträdande 1999 kan man även konstatera att det blivit vanligareatt revisorn någon gång gjort en anmälan för misstanke om brott. 42 % av de revisorer vitillfrågat uppger att de har upprättat en anmälan för misstanke om brott till åklagare, vilketgår att jämföra med de 6 % som svarade ja på samma fråga 2004.Många revisorer har dock anmärkt på anmälningspliktens omfattning av brott och menar attmyndigheterna borde ta ett större ansvar kring bokföringsbrott som rör försenadeårsredovisningar. Myndigheterna har kännedom om den kritiken och arbetar för att skapabättre arbetsrutiner i den frågan. Det går även att se ett visst tolkningsutrymme i frågan närrevisorn ska göra en anmälan. Lagen förordar att denne ska ingripa redan vid misstanke, meni vår undersökning framkommer det att många revisorer vill vara 100 % säkra på att ett brottär begånget innan de anmäler. Denna bild delar även de myndigheter som verkar inomområdet.Slutligen kan vi konstatera att slopandet av revisorskravet för mindre aktiebolag för 10 årsedan, har gjort att antalet inkomna anmälningar från revisorer har sjunkit dramatiskt desenaste åren. Reformen har gjort det lättare för bolagen ett begå ekonomiska brott och fleramyndigheter har uttryckt en oro över utvecklingen, däribland Ekobrottsmyndigheten ochRiksrevisionen, och argumenterar för en återgång till revisorsplikten.

No description available.

Alla brott klaras inte upp på en gång. I vissa fall hinner det gå lång tid mellan ett brott och dess efterföljande rättegång. Vad händer då och varför? När lång tid har förflutit efter ett brott kan detta leda till att brottet hinner preskriberas enligt BrB 35:1. I fall då lång tid förflutit efter ett brott, men inte så lång tid att preskription inträtt, kan BrB 29:5 första stycket tredje punkten aktualiseras. En tillämpning av BrB 29:5 första stycket kan leda till strafflindring om ovanligt lång tid gått sedan brottet.   Uppsatsen behandlar dels övergripande de bakomliggande motiven till påföljdssystemet i stort och dels motiven till preskriptionsinstitutet och billighetshänsynen i BrB 29:5 första stycket tredje punkten. Under senare år har preskription avskaffats för fler och fler brott, vilket detta arbete redogör för. Även artikel 6.1 EKMR angående rätten till rättegång inom skälig tid berörs, dock i något mindre utsträckning. Det sker även en jämförelse mellan dessa tre rättsliga institut.   Genom detta arbete utreds huruvida tidens påverkan på straffprocessen bör bli föremål för förändring på grund av den utveckling som skett i samhället, både på ett tekniskt plan och på ett mer ideologiskt plan. Uppsatsen problematiserar tidsaspekten inom straffprocessen mot bakgrund av de idéer som ligger till grund för dagens utformning av systemet.   I uppsatsen konstateras att det finns tendenser till att brottsofferperspektivet fått ett större utrymme inom straffprocessen under senare år. Detta tillsammans med samhällets utveckling i övrigt kan, enligt denna framställning, leda till att långa tidsavstånd inte längre bör ha sådan påverkan som det historiskt sett har haft genom preskription och billighetsskäl. I takt med den fortsatta utvecklingen kan dessa rättsliga institut komma att behöva utvärderas ytterligare.

No description available.