No description available.

The European Court of Justice stated in judgement of 19 December 2018,Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato - Antitrust och Coopservice,C-216/17, EU:C:2018:1034 that a framework agreement by a contractingauthority must determine an indication of the quantity of the services which theframework agreement covers. Furthermore, the European Court of Justice statedthat a contracting authority can make commitments only up to a certain quantityand once that limit has been reached the agreement will no longer have any effect.The statement that a framework agreement would no longer have any effectonce the limit has been reached is not further developed by the European Courtof Justice which has led to many different interpretations. The purpose of thiswork is to clarify how the statement by the European Court of Justice should beinterpret regarding when the quantity needs to be determined, how it should beindicated and which consequences that follows if the quantity is not determined.The method for this work is the legal dogmatic method.The main conclusions from this work are that a limit for quantity should begiven for all framework contracts with one single or several economic operatorswith some exceptions and that the contracting authority has some room forflexibility when determining the quantity. The consequences that can followwhen a contracting authority does not indicate a quantity limit is that aprocurement process need to start over. The fact that a limit has not been givenshould not be a ground to invalidate a contract that already has been concluded.If the contracting authority passes the limit the exceeding part could beinvalidated by the court. An indicated limit that with disproportionate marginfalls below the contracting authority actual need is contrary to the principle oftransparency. Lastly, the obligation to determine a quantity limit does not affectthe party’s obligations according to the contract since that is a question of civillaw.

No description available.

I takt med att den globala temperaturen ökar, ökar även risken för klimatförändringar som kräver skyndsamma ingripanden. År 2015 presenterade FN Agenda 2030 med ändamålet att uppnå mer hållbarhet inom ekonomiska, sociala och miljömässiga områden. Samma år antog en majoritet av världens länder Parisavtalet, ett globalt klimatavtal för att angripa den stigande globaltemperaturen och minska koldioxidutsläppet. EU antog både Parisavtalet och Agenda 2030, och för att uppnå målet om att minska klimatförändringarna presenterade kommissionen, efter en tillsatt expertgrupps rekommendationer, en handlingsplan för att konstruera en hållbar finansieringsstrategi. I handlingsplanen framgår det att för att uppnå målen om minskade klimatförändringar krävs det att EU stärker det finansiella systemets bidrag till en hållbar tillväxt. Att styra privata kapitalflöden till hållbara investeringar är väsentligt för att uppnå ett hållbart ekonomiskt system och rådande investeringsnivåer är otillräckliga. För att styra mer kapital mot hållbara investeringar krävs det en enhetlig definition av begreppet hållbarhet och mer transparens på finansmarknaden. Av den anledningen presenterade kommissionen Taxonomiförordningen, ett klassifikationssystem som ska användas som verktyg i bedömningen av huruvida en finansiell verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar eller inte. Även klimatrelaterad transparens är väsentligt för att kunna styra mer privat kapital mot hållbara investeringar. För att investerare ska kunna fatta beslut om vilka hållbara verksamheter de ska investera i krävs det att de får tillgång till information om hur verksamheterna bidrar till klimatförändringarna samt vilka risker och möjligheter verksamheterna står inför med anledning av klimatförändringarna, något som Disclosureförordningen kommer att möjliggöra. Hållbarhetsförordningarna ska således bidra till att fler privata investerare får en djupare inblick och förståelse för vad de investerar i och kunna ta bättre investeringsbeslut.   Baserat på relevanta rättsociologiska teorier, bedöms hållbarhetförordningarna kunna bidra till att mer privat kapital kan styras mot hållbara investeringar. Bedömningen grundas i att privata investerare, tack vare hållbarhetsförordningarna, får en djupare inblick i sina finansiella placeringar. Finansmarknadsaktörernas roll i arbetet med att styra mer privat kapital mot hållbara investeringar bedöms som relativt liten. Denna uppsats visar på att marknadsaktörernas roll utgör en katalyserande effekt i arbetet med att styra privat kapital mot hållbara investeringar, snarare än en drivande roll.

No description available.

Fastställande av utebliven vinst har visat sig vara komplicerat och de utdömda skadestånden har kritiserats för att vara låga.  I uppsatsen konstateras att detta huvudsakligen beror på att omfattningen av immateriella skador omöjligen kan bevisas i sedvanlig mening och då, i synnerhet, kausalitet mellan skadan och intrånget. Detta ger upphov till att rättighetshavaren enbart kan bevisa omständigheter som ger domstolen konkret underlag för antaganden om beloppets storlek.  Hur rättighetshavaren ska bevisa de relevanta omständigheterna är uppsatsens huvudsakliga syfte, med slutsatsen att höga krav ställs och bör ställas på rättighetshavarens utredning. Utifrån de problem som föreligger på området behöver domstolen använda en något kontradiktorisk metod där den vid behandling av bevisfrågor behöver vara sträng, strukturerad och transparent i sina resonemang. Medan domstolen vid antagandena om beloppets storlek måste ha ett flexibelt och förlåtande förhållningssätt där en överdriven rädsla för överkompensation undviks, eftersom utebliven vinst omöjligen kan fastställas och innefattar utebliven försäljningsökning. I uppsatsen fastslås även att obehörig vinst är en självständig ersättningsbestämningsfaktor, vilken grundar sig i intrångsgörarens förmögenhetsställning. Obehörig vinst är således inte, som lagstiftaren antog vid implementeringen av det så kallade sanktionsdirektivet, beroende av utebliven vinst. Slutsatsen om obehöriga vinstens självständighet anses följa av sanktionsdirektivets systematik och vara nödvändig för att uppfylla skadeståndsbestämmelsernas preventiva syfte. Möjligheterna med obehörig vinst utreds och betydelsen av obehörig vinst förutspås öka i rättstillämpningen framöver.

I Sverige finns inget krav på bygglov vid uppförande av en komplementbyggnad på fastighet med en- och tvåfamiljshus. Det förekommer många lagar och lagrum där komplementbyggnader omskrivs, men att tillämpa dessa i verkligheten anses till viss del vara svårare. När avstyckning av komplementbyggnad sker inom strandskyddat område ska förrättningslantmätaren avgöra hur stor påverkan förrättningen har på strandskyddslagstiftningen. Lagstiftningen anses svårtolkad när det gäller avstyckad komplementbyggnad både inom och utanför strandskyddat område. Detta kan leda till oklarheter kring vilka tillstånd som egentligen krävs samt att lantmäterimyndigheten, länsstyrelsen och byggnadsnämnden inte alltid är överens om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Därför ska frågan “Hur ser lagstiftningen ut och vilka tillstånd krävs när komplementbyggnad avstyckas inom och utom strandskyddat område?” utredas i detta examensarbete. Syftet med detta arbete är att undersöka hur denna problematik kan förenklas för att bespara både lantmäterimyndigheten samt sakägare tid och ibland även kostnader. Dessutom önskas det klargöras vilka regler och principer som gäller då en komplementbyggnad avstyckas som ligger inom strandskyddat område då detta idag anses tvetydigt enligt lagstiftningen. Målet med detta arbete är att bidra till ytterligare kunskap kring ämnet och genom det besvara frågor som idag förekommer gällande komplementbyggnader samt försöka finna ett enklare förhållningssätt kring information huruvida dessa problem ska lösas. I studien har både kvantitativa och kvalitativa metoder använts. Nio intervjuer med verksamma inom området har genomförts där majoriteten bekräftade att det förekommer dilemman i dessa frågor. Vidare har fem förrättningsakter och åtta domar studerats, sammanfattats och sedan analyserats. I slutsatsen fastställs att problematiken kring lagstiftningen har funnits länge och fortfarande finns. Det förekommer efterfrågan kring tydligare lagstiftning med önskan om att det ska underlätta för både verksamma och fastighetsägare. Lagstiftning och olika intressen mellan myndigheter samt bristfälligt samarbete försvårar i vissa fall processen ytterligare.

No description available.

Syftet med detta arbete är att undersöka elevernas förväntningar och uppfattningar om ämnet bild. Detta uppnås genom att göra en kvantitativ undersökning av hur eleverna uppfattar bildämnet idag. Det som framkommit i denna studie är att eleverna uppfattar bildämne som roligt och viktigt. På frågan om “varför tror du att man har bild i skolan” anser de flesta att bild är viktigt för framtida yrkesval för dem som vill läsa estetiska programmet på gymnasiet och arbeta med bild och visuella medier i framtiden. Dessutom menar de flesta att bild är viktigt för att kunna tolka bilder och utveckla kreativiteten. Eleverna värderar alltså ämnet ur flera perspektiv.

Denna studie syftade till att belysa förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till barns vila och återhämtning i förskolan samt rektors syn och påverkan på begreppet vila. Metoden som har använts är kvalitativa intervjuer med förskollärare och rektorer. Detta har senare transkriberats och bearbetats utifrån en tematisk analys. Studien hade det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt med fokus på samspel, kommunikation, utveckling och lärande. Det huvudsakliga resultatet var att det är viktigt att lyfta begrepp vila och återhämtning både på verksamhetsnivå och organisationsnivå, något som rektorer ansåg låg i deras yrkesroll. Förskollärare påtalade deras önskan att kunna erbjuda barn en miljö som erbjuder möjlighet till vila och återhämtning under hela dagen i förskolan för att tillgodose barns individuella behov, vilket de ansåg var svårt i dagsläget. Resultatet visade att samtliga respondenter kom fram till att vila och återhämtning kunde se olika ut för varje individ, vila för mig, är inte vila för dig. Förskollärares arbetssätt skilde sig åt i verksamheten. Syfte och val av metod för barns vila och återhämtning i förskolan utgick från förskollärares egna tolkningar och erfarenheter av begreppen. Resultatet visade även en positivitet till att påbörja diskussioner och reflektioner kring syfte med barns vila och återhämtning, vilket leder till en didaktisk planering av vilan och där vilan inte riskerar att bli en rutinsituation. Arbetet med vila och återhämtning bör börja redan med barnen för att det ska leda till ett hållbart samhälle med hälsa och välbefinnande.