Bakgrund: I takt med respiratorernas utveckling har möjligheten för en lättare sedering möjliggjorts. En lättare sedering minskar risken för att utveckla komplikationer i samband med respiratorvården samt antalet dagar i respirator minskar. Patienter som är lättare sederade är mer medvetna om omgivningen och deras ökade medvetenhet ställer stora krav på vårdpersonalen. Syfte: Syftet var att sammanställa lättsederade intensivvårdspatienters upplevelser av att vårdas i respirator. Metod: En strukturerad litteraturöversikt med kvalitativ design och en induktiv ansats har använts. En tematisk syntes användes för att analysera det insamlade materialet. Resultat: Patienter som var medvetna i samband med respiratorbehandling beskrev att förlust av tal hade en stor påverkan på deras identitet och användning av alternativa kommunikationsverktyg var energikrävande. De beskrev att de blev ofrivilligt delaktiga i medpatienters vård och vårdpersonalens privata samtal. Respiratorbehandlingen orsakade smärta och obehag, där patienter beskrev törst som en av de mest dominerade obehagliga upplevelserna. Att inte kunna tillgodose sina grundläggande behov gjorde att patienter kände sig maktlösa och hjälplösa. Slutsats: Patienter som vårdas lättsederade i respirator hade en önskan att bli sedda som en unik individ och att de skulle göras delaktiga i sin vård. Information var den viktigaste faktorn för att kunna vara delaktig. Patienter som var lättsederad måste kunna göra sig förstådda, erhålla adekvat smärtlindring och bibehålla kontrollen över sin vård för att minska vårdlidandet och skydda sin integritet och värdighet.

Bakgrund: Palliativ vård innebär att patienter i livets slutskede ska kunna få lindring för sina symtom. I vissa fall är symtomen outhärdliga och det kan många gånger vara en blandning av fysisk, psykisk, social och existentiell smärta som patienterna drabbas av. När symtomen inte går att lindra trots att alla försök till lindrande behandling prövats kan palliativ sedering vara det enda alternativet för patienten att nå symtomlindring. Syfte: Syftet var att undersöka vilka etiska utmaningar sjuksköterskor beskriver i samband med palliativ sedering.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt där 12 vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. En tematisk analys användes för att bearbeta data. Resultat: Resultatet redovisas i tre huvudteman med vardera två underteman. Känslomässiga utmaningar vid palliativ sedering: möta krav från patient och närstående, moralisk stress. Dagliga utmaningar vid palliativ sedering: rädsla att göra fel, osäkerhet kring symtomtolkning. Utmaningar i teamet vid palliativ sedering: olika åsikter inom teamet, betungande ansvar. Slutsats: Resultatet belyser ur ett internationellt perspektiv att sjuksköterskor dagligen står inför flertalet etiska utmaningar i samband med palliativ sedering. Det fanns en utbredd osäkerhet kring läkemedelshantering och administrering både gällande dos och ansvar likaså en rädsla att palliativ sedering skulle påskynda döden. Sjuksköterskorna uttryckte en ambivalent känsla när de ställdes inför krav från både patient och närstående. Sjuksköterskorna upplevde ofta ett betungande ansvar men stöd från teamet underlättade och kändes viktigt. Eftersom en vedertagen definition och gemensamma riktlinjer saknas behövs mer forskning och ökad kunskap.

Bakgrund: I anestesisjuksköterskans roll ingår det att utföra sedering under ingrepp eller undersökningar. Anestesisjuksköterskor besitter kompetens inom omvårdnadsvetenskap, medicinsk teknik och medicinsk vetenskap. Vid regional anestesi där sedering används som ett komplement så är anestesisjuksköterskan en trygghet för patienterna. Motiv: Studiens motiv är att sedering är något som upplevs som utmanande och svårt. Författarna anser att det finns en balansgång mellan för ytlig och för djup sedering. Syfte: Syftet är att undersöka skillnader mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus i deras uppfattning av sin kunskap om sedering, bedömning av patientens behov av sedering och bedömning av effekt vid given sedering, samt anestesisjukskörskors tillvägagångssätt vid administrering av sedering. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård (n=50) som var verksamma på länssjukhus och universitetssjukhus inom olika regioner i Sverige. Datainsamlingen gjordes med digital enkät och analyserades i SPSS. Hypotesprövning gjordes med Chi2-test eller Fishers Exact Test. En kvalitativ innehållsanalys utfördes på två öppna frågor. Resultat: Totalt besvarade (n=50) anestesisjuksköterskor från två universitetssjukhus och tre länssjukhus. Majoriteten 80% självskattar sin allmänna kunskap om sedering som bra eller mycket bra. 84% bedömer behov av sedering utifrån kliniska bedömning i förhållande till andra faktorer. Effekt av given sedering bedömer 70% genom att göra en klinisk bedömning inklusive vitala parametrar. Endast 10% använde sederingsskalor som hjälpmedel och 66% har dålig kunskap om sederingsskalor. Anestesisjuksköterskor administrerar sedering genom att titrera läkemedel med TCI eller TIVA. Luftvägen och cirkulationen är viktiga aspekter i planering inför en sedering och kan också utgöra en risk. Ingen signifikant skillnad framkom mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus inom ämnet sedering. Konklusion: Studien påvisade att det inte framkom någon signifikant skillnad mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus i hur de självskattat sin kunskap om sedering, bedömer patientens behov av sedering eller effekt av given sedering.

No description available.

Bakgrund Sedering, delirium, agitation och smärta är viktiga områden inom intensivvård. Studier har visat på goda resultat vid bedömning av sederade patienter med validerade mätinstrument. Intensivvårdssjuksköterskan möter den sederade patienten dagligen i sitt arbete och ska enligt kompetensbeskrivningen ta hand om kritiskt sjuka patienter med svikt i ett eller i flera organ och utifrån patientens individuella behov förebygga, behandla, lindra och utvärdera omvårdnadsåtgärder. Den komplexa vården ställer stora krav på kunskap, kompetens och interprofessionellt omhändertagande på individnivå. Syfte Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av teamarbete och bedömning av sederade patienter med validerade mätinstrument. Metod Kvalitativa individuella intervjuer valdes som metod för att besvara studiens syfte. Sju intensivvårdssjuksköterskor intervjuades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna i studien var intensivvårdssjuksköterskor i åldrarna 33-59 år med 1-21 års erfarenhet av intensivvård. Fem av deltagarna var kvinnor och två var män. Resultat Resultatet presenterades under kategorierna: Kunskap om bedömning av den sederade patienten och Teamarbete kring den sederade patienten och styrks av citat. Resultatet i studien visar på en bred kunskap och kompetens inom området. Flera exempel på god vård, teamarbete och professionellt förhållningssätt beskrevs. Det framkom dock en del brister och flera av deltagarna kände frustration över exempelvis teamarbete. Det belystes att kunskapsnivån om validerade mätinstrument var ojämn samt viljan med att använda dem inte alltid fanns. Slutsats Mer utbildning samt en tydligare motivering och uppmuntran till varför alla instrument används önskades. Ett område som återkom var svårigheterna och utmaningarna med ett effektivt teamarbete.

No description available.

Sjuksköterskans roll i den palliativa vården är att främja autonomi, livskvalité och lindra lidande. Palliativ sedering är en behandlingsmetod som syftar till att minska outhärdligt lidande, men som leder till en reducerad medvetandenivå och inskränkning av personlig frihet där sjuksköterskan är högst involverad. Litteraturstudiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av palliativ sedering. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med stöd av innehållsanalys utifrån en induktiv ansats. I litteraturstudiens resultat framkommer det att sjuksköterskor upplever en ambivalens vid medverkan i palliativ sedering. Sjuksköterskor erfar etiska dilemman när önskan att göra det bästa för patienten står i relation till att frånta patientens autonomi och rädsla att påskynda döden. Beprövad erfarenhet och evidensbaserade riktlinjer är idag inte tillräckliga för att sjuksköterskor ska känna sig trygga i att bedriva vård avseende palliativ sedering. En etablering av tydlig lagstiftning och nationella riktlinjer är därför av värde för att främja en god vård på lika villkor. / Nurses’ role in the palliative care is to promote autonomy, quality of life and relieve suffering. Palliative sedation is a treatment method that aims to reduce unbearable suffering, but leads to a reduced level of consciousness and limitation of autonomy which the nurse contributes to. The aim of the study was to examine nurses' experiences of palliative sedation. The study was conducted as a general literature study, guided by content analysis based on an inductive approach. The results of the literature study reveals that nurses’ experience an ambivalence in the participation of palliative sedation. Nurses' experience ethical dilemmas when the desire to do what seems best for the patient, is inadequate to depriving patient autonomy and fear of hastening death. Guidelines nor the knowledge of palliative sedation are seen enough to provide nurses’ with comfort in their work with palliative sedation. An establishment of regulations and national guidelines are therefor of value to promote good care on equal terms.

Bakgrund: Palliativ vård handlar om lindrande vård, när sjukdomen eller tillståndet inte längre går att bota. Palliativ sedering är ett begrepp som används inom palliativ vård, och innebär att patientens medvetande sänks i livets slutskede, för att lindra outhärdliga symtom, och där målet är att patienten ska få en fridfull död. Sjuksköterskor har en viktig roll i teamarbetet kring palliativa patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid palliativ sedering. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod är genomförd. En induktiv ansats där tio artiklar granskades med hjälp av ett granskningsprotokoll. Dataanalysen kom fram till två kategorier och fem underkategorier. Resultat: Kategorierna professionalitet och teamsamverkan täcker de huvudfynd gjorda i översikten. Sjuksköterskor brottas med etiska frågeställningar och saknar ofta kunskap och erfarenhet för att känna sig trygga vid palliativ sedering. En god teamsamverkan ger en trygghet i uppgiften. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser kring palliativ sedering skiljer sig åt beroende på erfarenhet och kunskap, därför behövs mer forskning och kunskap för att tillgodose en likvärdig vård för alla. / Background:Palliative care is introduced when the condition or illness no longer can be cured. Palliative sedation is a term used in palliative care, which means that the patient's consciousness is lowered at the end of life to alleviate refractory symptoms, and where the mission is for the patient to have a peaceful death. Nurses have an important role in teamwork around palliative patients. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences surrounding palliative sedation. Method:A literature review with qualitative method has been completed. An inductive approach was used, where ten articles were examined using a review protocol. The data analysis found two categories and five subcategories. Results: The categories of professionalism and teamwork cover the main findings that were made in the overview. Nurses are grappling with ethical issues and often lack the knowledge and experience to feel safe about palliative sedation. A good teamwork gives a sense of security in the task. Conclusion:Nursing experience surrounding palliative sedation differs depending on experience and knowledge, and therefore more research and knowledge is needed to provide equal care for all.

Bakgrund: Idag strävar sjukvården efter att ha så lätt sederade patienter som möjligt på en intensivvårdsavdelning. Detta efter att forskning visat på att djup sedering av patienter ofta leder till långa vårdtider och komplikationer samt påverkar patienters psykiska hälsa på ett negativt sätt. Syfte: Syftet med studie var att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda lätt sederade patienter på en intensivvårdsavdelning. Metod: Var en kvalitativ induktiv design och genomfördes utifrån semistrukturerade intervjuer och kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera datan. Stuiden omfattade totalt 10 intensivvårdssjuksköterskor, alla med mer än ett års arbetserfarenhet. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelse av att vårda en lätt sederad patient tolkades utifrån följande fyra kategorier, att belysa olika faktorer som både stärker och försvagar vårdarbetet såsom inre och yttre krav, kommunikation i vårdarbetet, att lyfta fram den enskilde individen och när vårdarbet kan leda fram till stress. Konklution: I den kliniska vardagen på en intensvivårdavdelning finns det flera faktorer som kan stärka sjuksköterskans vårdrelation med patienten men det medförde också stora svårigheter hos intensivvårdssjuksktöterskorna. Att vårda lätt sederade patienter skapade möjligheter till vårdrelationer mellan patienter och sjuksköterskor genom kommunikation. Samtidigt som bristande personalresurser riskerade patientersäkerheten. / Background: Today, the healthcare strives to have IVA as easily sedated patients as possible. This is because research has shown that deep sedation of patients leads to long periods of time in hospitals and complications and adversely affect the mental health of patients. Purpose: The purpose of the study was to highlight the experiences of intensive care nurse care for cure patients in an intensive care unit. Method: Be a qualitative inductive design and conducted based on semistructured interviews and qualitative content analysis was used to analyze the data. Stuiden comprised a total of 10 intensive care nurses, all with more than one years of work experience. Results: The nurse's experience of caring for a mildly cedar patient was interpreted from the following four categories, highlighting various factors that both strengthen and weaken the healthcare work, such as internal and external requirements, communication in the care work, highlighting the individual, and when the healthcare can lead to stress. Conclusion: In the clinical life of an intensive care department, there are several factors that can strengthen the nurse's care relationship with the patient, but it also caused major difficulties in the intensive care sicknesses. Caring for easily cedar patients created opportunities for care relationships between patients and nurses through communication. At the same time as lack of human resources risked patient safety.

Bakgrund och syfte: Anestesiologisk omvårdnad utförs av anestesisjuksköterskan perioperativt. Anestesisjuksköterskan ansvarar för att i samråd med patient och närstående identifiera perioperativa vårdbehov, upprätta en omvårdnadsplan, leda och utvärdera omvårdnadsåtgärder. Vid all vård av patienter ska patientjournal föras. Anestesisjuksköterskan ska både muntligen och skriftligen rapportera, dokumentera och utvärdera den perioperativa vården. Sedering har lugnande effekt, ökar acceptansen av obehag och ger viss amnesi. Sedering är ett utmärkt komplement till regionalanestesi och lokalanestesi. Människor reagerar inte likadant på samma mängd läkemedel. Därför måste både dosen som ges och effekten av denna observeras och utvärderas. Vid administrering av sedativa läkemedel är övervakning av patientens mycket viktig. Pilotstudiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattningar om och tillvägagångssätt vid sedering. Metod: En kvantitativ empirisk studie genomfördes med en enkät konstruerad för studiens syfte, 63 anestesisjuksköterskor tilldelades enkäten. Resultat: Sederingspraxis beskrevs på olika sätt. Det fanns även en uppfattning om att någon sederingspraxis eller riktlinjer inte existerade på avdelningen. Vid övervägande lokal och regional anestesi ordinerades och användes sedering på avdelningen. Övervägande delen av anestesisjuksköterskorna kontrollerade nivån via vitalparametrar då det ansågs att ingen sederingsskala fanns tillgänglig. Vitalparametrar ansågs också vara det viktigaste att dokumentera. Anestesisjuksköterskorna hade mål med sederingen, tog hänsyn till patientens önkemål och ansåg sig kunna styra sederingsnivån. Det uppfattades av de allra flesta som om det skulle vara bra med ett instrument eller skala för gradering och dokumentering av sedering och det skulle vara bra för nya kollegor och även kunna bidra till ett gemensamt språk vid överrapportering. De vanligast upplevda komplikationerna var ofri luftväg och motorisk oro och förvirring. Slutsatser: Ett gemensamt instrument för gradering och dokumentation av sedering kan ge ökad medvetenhet och beredskap vid komplikationer då riskerna med sedering kvarstår. / Background and purpose: Anaesthetic nursing care is performed by a nurse anaesthesia perioperative. The nurse anaesthesia is responsible in consultation with patients to identify needs for perioperative care, prepare a care plan, direct and evaluate nursing actions. Journals should be kept regarding all care of patients. Sedation has a calming effect, it increases the acceptance of discomfort and provides some amnesia. Sedation is an excellent complement to regional anaesthesia and local anaesthesia. Each individual responds differently to drugs. Reactions to drugs differ between each individual. Therefore, both the given dose and the effect of this dose need to be observed and evaluated. When administrating sedative drugs monitoring the patient is very important. The aim of this pilot study was to describe nurse anaesthetists perceptions of and approach to sedation. Method: A quantitative empiric research was conducted. A questionnaire, constructed to answer the aim of the study was distributed to 63 nurse anaesthetists. Results: Sedation practices were described in different ways. But there was also a perception that no sedation practices or guidelines existed in the department. Predominantly local and regional anaesthesia was sedation prescribed and used in the department. No scale for sedation was used. The majority of nurses’ anaesthesias considered to be able to control the level and had a goal of with the sedation, taking the patients wishes into account. The majority felt that no sedation scale was available and instead looked to vital parameters, that was also believed to be important to document. A predominant part of nurse anaesthetists felt it would be good with an instrument or scale for grading and documenting sedation. It would be especially good for newer colleagues and could contribute to a common language in reporting. The most commonly experienced complications were obstructed airway, restlessness and confusion. Conclusions: A common instrument for grading and documenting can increase the awareness and preparedness for complications although the risks of sedation remain.