Bakgrund: Att bedöma och upprätthålla adekvat sedationsnivå till patienter är en av intensivvårdssjuksköterskans viktigaste arbetsuppgifter. Richmond Agitation Sedation Scale (RASS) används för att bedöma patienternas sedationsnivå. Djup sedering innebär ökade risker för patienten och därför är nuvarande rekommendationer att sedera patienterna ytligt. Motiv: Trots nuvarande rekommendationer är det vanligt att patienterna har en för djup sedationsnivå. Det är därför viktigt att analysera om sedationsmål uppfylls genom att studera sederingsnivåer samt undersöka om det finns könsskillnader avseende sederingsnivåer. Syfte: Syftet var att studera om patienter som är djupt sederade i högre utsträckning uppfyller sederingsmål, samt att studera om det finns skillnad mellan könen i uppfyllt sederingmål och bedömd sederingsnivå. Metod: Studien genomfördes med kvantitativ design genom en retrospektiv journalgranskning. Materialet inhämtades från en intensivvårdsavdelning med ett konsekutivt urval under perioden 2016-2022. 22 400 bedömningstillfällen enligt RASS analyserades. RASS delades in i 3 kategorier: rastlös, ytlig och djup. Uppfyllt sederingsmål indelades i Ja eller Nej.  Resultat: Det fanns ett signifikant samband mellan bedömd sederingsnivå och uppfyllt sederingsmål (phi = 0,459, p = <0,001). En högre andel ytligt sederade patienter (86,1%) når angivet sederingsmål. Det fanns en signifikant skillnad mellan könen avseende sederingsnivå (phi = 0,0393, p = <0,001), där män var något djupare sederad än kvinnor. Ingen signifikant skillnad kunde påvisas huruvida sederingsmål uppfylls eller inte beroende på kön (phi = 0,00715, p = 0,285). Konklusion: Resultatet visar att ytligt sederade patienter i större utsträckning når uppsatta sederingsmål. Vidare är män något djupare sederade än kvinnor. Resultatet belyser vikten av att aktivt arbeta med att patienter som är djupt sederade i högre usträckning ska nå avsedda sedationsmål och därmed kan intensivvården förbättras.

Bakgrund: Palliativ sedering avser en avsiktlig sänkning av medvetandegraden hos en patient som befinner sig i livets slutskede och har outhärdliga symtom. Behandlingen ges av ett multiprofessionellt team där sjuksköterskornas uppgift är att iordningställa och administrera ordinerade läkemedel samt utvärdera effekt och upplevelse av behandlingen. Förutom de praktiska kraven som ställs på sjuksköterskorna medför palliativ sedering även krav på förmåga till reflektion och kritiskt såväl som etiskt tänkande. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av palliativ sedering. Metod: En litteraturöversikt genomfördes och tio vetenskapliga artiklar valdes ut till analys efter litteratursökningar i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Tre teman med underteman identifierades. God palliativ vård inkluderade att ge palliativ sedering för att erbjuda patient, närstående och personal ett fridfullt avslut och för att uppfylla patientens önskningar. Palliativ sedering och eutanasi kunde vara svåra att skilja från varandra och sjuksköterskorna hade en känsla av att palliativ sedering påskyndande patientens död. Att arbeta i team var en viktig faktor för hur sjuksköterskor upplevde arbetet med palliativ sedering. Det underlättade om beslut om sedering togs gemensamt och olika former av stöd från teamet var betydelsefullt för sjuksköterskor under arbetet med palliativ sedering. Diskussion: Resultaten diskuterades utifrån Jean Watsons omvårdnadsteori om mänsklig omsorg och tre av hennes caritasprocesser Ett kärleksfullt och omsorgsfullt sinnelag, Utrymme för känslor och Hjälpsamma och tillitsfulla omsorgsrelationer. / Background: Palliative sedation refers to an intentional lowering of consciousness of a patient in the end of life who is suffering from unbearable symptoms. The care is performed by a multi-professional team where the nurses’ duties are to prepare, administer and evaluate prescribed pharmaceuticals. In addition to the practical skills required by the nurses, this treatment also requires ability to reflect as well as critical and ethical thinking. Aim: The aim of this literature review was to explore nurses’ experiences of palliative sedation. Method: A literature review was conducted and ten scientific articles were chosen for analysis. Literature searches were made in the databases CINAHL Complete and PubMed. Results: Three themes with subthemes were identified. Good palliative care included giving palliative sedation to offer patients, families and the staff a peaceful ending and to meet the patient’s wishes. Palliative sedation and euthanasia could be difficult to separate and there was a sense that palliative sedation hastened the patient’s death. Teamwork was an important factor for how nurses experienced working with palliative sedation. It was easier if the decision to sedate was taken jointly and support within the team was meaningful to nurses during their work with palliative sedation. Discussion: The results were discussed in relation to Jean Watson’s Theory of Human Caring and the three caritas processes The practice of loving kindness and equanimity, Promotion and acceptance of the expression of positive and negative feelings and Developing and sustaining a helping-trusting caring relationship.

Bakgrund: Ångest är vanligt förekommande inom intensivvården. Det finns flera orsaker till att intensivvårdade patienter uppleva ångest. Ventilator, sedering, potenta läkemedel, miljö, rädsla, smärta och sömnbrist är ångest utlösande faktorer för patienten. Dessa upplevelser kan förlänga och komplicera patientens återhämtning process. Hur sjuksköterskor känner igen patientens symptom av ångest inom intensivvården är av intresse då rätt behandling kan minska ångest och därigenom minska patientens lidande. Syfte: att belysa intensivvårdssjuksköterskor erfarenheter av hur ångest symptom visar sig hos patienter inom intensivvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och datainsamlingen skedde genom sju intervjuer med semistrukturerade frågor. Intervjutexten analyserades via induktiv innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfarenheter av hur ångest visar sig hos patienter inom intensivvården beskrevs av två kategorier: Kommunikations ångest och Existentiell ångest och sex subkategorier Slutsats: Ångest visar sig genom fysiologiska parametrar, desorientering, kroppsligt uttryck, onormal kontroll, patienten avskärmar sig och söker inre lugn och patienten anpassar sig genom att hitta meningen i sitt lidande. Det är viktigt att intensivvårdspersonal har erfarenheter om hur ångest visar sig. Intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter om ångest hos patienterna ökar möjligheter att upptäcka den i en tidig fas och möjligtvis hjälper patienten att släppa alla komplikationer som följer efter. / Background: Anxiety is common among patients in intensive care. There are several reasons why intensive care patients experience anxiety. Use of ventilator, sedation, potent drugs, environment, fear, pain and lack of sleep are anxiety triggers for the patient. These experiences can prolong and complicate the patient's recovering process. How do intensive care nurses recognize the patient's symptoms of anxiety in intensive care are of interest as proper treatment can reduce anxiety and thereby reduce the patient’s suffering. Purpose: to highlight intensive care nurses' experiences about signs of anxiety among patients in intensive care. Method: The study was conducted with a qualitative design and data was collected through seven interviews with semi-structured questions. The data was analysed with inductive content analysis. Result: Nurses’ experience about symptoms of anxiety among patients in intensive care was described in two categories: Communications anxiety and existential anxiety and sex sub-categories. Conclusion: Anxiety is manifested by physiological parameters, disorientation, bodily expression, abnormal control, patient isolated himself and looking for inner calm and patient conform by finding meaning in their suffering. It is important to intensive care staff to have experience about symptoms of anxiety. Experience increases the possibilities to detect anxiety at an early phase and possibly reduce the patient’s complications.

Bakgrund: Eutanasi är ett ämne som är väl omdebatterat i världen och betyder egentligen hjälp till en smärtfri död, men används idag som synonym till dödshjälp. Aktiv dödshjälp innebär att läkaren förskriver ett läkemedel med syfte att avsluta en patients liv. Läkarassisterat självmord innebär att patienten själv tar läkemedlet medan aktiv dödshjälp innebär att sjukvården hjälper till att avsluta patientens liv. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors inställning till eutanasi och de faktorer som beskrivs ligga bakom dessa inställningar, samt att beskriva undersökningsgrupperna i de valda artiklarna. Metod: Författarna gjorde en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar har sökts fram i sökmotorn PubMed med en femårsbegränsning. Totalt 11 artiklar bearbetades och sammanställdes i kategorier för att besvara frågeställningarna. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskors inställning till eutanasi är en komplex fråga som kan vara beroende av olika faktorer som vilket land de arbetar i och vilka patientgrupper de arbetar med. Majoriteten av deltagarna i studierna var kvinnor i olika åldrar med olika lång arbetslivserfarenhet som sjuksköterska. Resultatet i föreliggande litteraturstudie presenteras utifrån tre huvudrubriker med utgångspunkt i frågeställningarna; Sjuksköterskors inställning till eutanasi, Bidragande faktorer till sjuksköterskornas inställning till eutanasi, samt den metodologiska aspekten undersökningsgrupper. Slutsats: Föreliggande litteraturstudie visar att sjuksköterskors inställning till eutanasi kan vara högst individuell och beroende av många faktorer. Att man som sjuksköterska kan komma i kontakt med dessa frågor är ett faktum, oavsett var och med vilka patienter man arbetar. Med mer erfarenhet och kunskap om ämnet kan sjuksköterskan känna sig tryggare i bemötandet med den döende patienten och dennes anhöriga. / Background: Euthanasia is a well-discussed subject all around the world and means help to a painless death. Active euthanasia means that a doctor prescribes a drug intended to end a patients’ life. Physician-assisted suicide means that the patient takes the drug themselves, while active euthanasia involves medical help to end the patient’s life. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ attitudes towards euthanasia and the factors described underlie these attitudes, as well as to describe the study groups in the included articles. Method: The authors conducted a descriptive literature review. The articles were found in the search engine PubMed with a five-year limit. A total of 11 articles were processed and summarized into categories to answer the research questions. Findings: The results showed that nurses' attitudes towards euthanasia is a complex issue which may be dependent on several factors such as which country they work in and which patient groups they work with. Most participants in the studies were women of different age and different experience as a nurse. The result of the present literature review form three main headings, based on the issues; nurses' attitudes towards euthanasia, contributing factors to the nurses' attitudes towards euthanasia, as well as the methodological aspect - study groups. Conclusion: The present literature review shows that nurses' attitudes towards euthanasia can be very individual and depend on many factors. It is a fact that nurses may come in contact with these issues, no matter where and with what kind of patients they work. With more experience and knowledge of the subject, the nurse may feel safer in facing the dying patients and their relatives.

Bakgrund: Sedering av respiratorbehandlade patienter är ofta en nödvändighet för komfort och för att kunna utföra optimal behandling. Trenderna inom sedering har på senaste tid gått från djup till lätt sedering. Tidigare forskning indikerar att detta är fysiologiskt gynnsamt för patienterna och att det upplevs som positivt av både patienter och anhöriga. Dock är det föga utforskat hur detta nya arbetssätt upplevs av sjuksökterskorna och hur det påverkar deras arbetssituation. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda lätt sederade patienter i respirator. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och datainsamlingen skedde genom fem intervjuer med semistrukturerade frågor. Intervjutexten analyserades via induktiv innehållsanalys, vilket resulterade i formulering av tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser av att vårda lätt sederade patienter i respirator beskrivs genom tre huvudkategorier: En upplevelse av samspel, en upplevelse av att inte räcka till och en upplevelse av teamarbetets betydelse. Slutsats: Lätt sedering bidrar till en möjlighet att etablera en relation till patienten genom ett samspel av kommunikation, delaktighet och information. Men att vårda lätt sederade patienter upplevdes som utmanande och krävande av sjuksköterskorna, vilket ledde till känslor av otillräcklighet och stress. Det krävs kunskap, erfarenhet och ett multiprofessionellt teamarbete för att lyckas ta tillvara på de positiva effekterna av sänkt sederingsdjup. Därför är det viktigt att utbilda intensivvårdspersonal om fördelarna med lätt sedering och om hur de bör kommunicera med patienterna. / Background: Sedation of mechanically ventilated patients is often necessary for comfort and for implementing the best possible treatment. The trends in sedation have gone from deep to light sedation. Previous research indicates that this is beneficial physiologically for patients and is perceived as positive by both patients and relatives. However, there is little research on how this new approach is experienced by nurses and how it affects their work situation. Purpose: To describe nurses' experiences of caring for lightly sedated patients during mechanical ventilation. Method: The study was conducted with a qualitative design and data was collected through five interviews with semi-structured questions. The data was analysed with inductive content analysis, resulting in the fomulation of three main categories and eight sub-categories. Result: The nurses' experiences of caring for lightly sedated patients during mechanical ventilation was described in three main categories: An experience of interplay, an experience of being insufficient and an experience of the importance of team work. Conclusion: Light sedation contributes to an opportunity to establish a relationship with the patient through an interplay of communication, participation and information. But caring for lightly sedated patients was experienced as challenging and difficult for nurses, leading to feelings of inadequacy and stress. It takes knowledge, experience and a multidisciplinary teamwork to successfully take advanage of the positive effects of reduced sedation depth. Therefore it is important to educate critical care staff about the benefits of light sedation and about how they should communicate with the patients

Bakgrund: Att genomgå en magnetisk resonanstomografi (MR) undersökning kan för patienter som lider av klaustrofobi och ångest innebära att de har svårt att genomföra undersökningen. Röntgensjuksköterskan kan ge stesolid intravenöst till patienten som då oftast klarar av att genomföra undersökningen. Syfte: Det övergripande syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse vid MR med stesolid. Studien skulle också ge svar på vid vilken typ av undersökning som stesolid var mest förekommande samt om det fanns en skillnad i upplevelsen beroende på kön och ålder.  Metod: Studien var en kvantitativ enkätstudie med egenkonstruerade frågor om patienters upplevelse under MR med stesolid. Från februari till och med april 2018 delades enkäter ut på fem utvalda sjukhus i södra Sverige till patienter som genomgick MR med stesolid. Resultat: Resultatet visade att de patienter som genomgick MR med stesolid hade en god upplevelse av undersökningen och det fanns ingen signifikant skillnad i upplevelsen beroende på kön eller ålder. Huvud/hals var den vanligaste undersökningen med stesolid. Slutsats: Patienterna hade en god upplevelse av MR med stesolid. I stort sett alla patienter fick stesolid på grund av att de tyckte det var trångt utrymme i kameran. Med detta resultat kan patienter som önskar sövas på grund av oro och ångest inför undersökningen istället få stesolid med god effekt. / Background: Undergoing magnetic resonance imaging (MRI) examinations can be difficult to endure for patients suffering from claustrophobia and anxiety. The radiographer can give the patient stesolid and then usually all of them can perform the examination. Purpose: The overall purpose of the study was to investigate patients experience undergoing MRI with sedation. The study would also provide the most frequent examinated part of body with stesolid and if there was any difference in the experience depending on gender and age. Method: The study was a quantitative questionnaire study with self-designed questions about patients experience during MRI with stesolid. From February to April 2018, the questionnaire was distributed at five selected hospitals in southern Sweden to patients who underwent MRI with stesolid. Result: The result showed that patients who underwent MRI with stesolid had a good experience of the examination and there was no significant difference between the gender and age. Head/throat was the most common examination with stesolid. Conclusion: The patients had a good experience of MRI with stesolid. Almost all of the patients got stesolid because they thought there was a restricted space in the camera. With this result, patients who want anaesthesia because of anxiety may be able to get stesolid instead with good effect.

Background: Mechanical ventilation and sedation are common in intensive care and can be stressful for the patient as many experience physical and mental complications such as delirium. Nurses in intensive care play an important role in assessing the need for pain relief and sedation. The care environment and communication opportunities are also factors that affect patients' experiences. Aim: The aim of the study was to make patients' experiences of having been mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit visible. Method: A literature study was chosen to get a picture of the current state of knowledge. Based on a thematic analysis method 15 articles were analyzed. Results: The analysis resulted in the following themes: physical and mental reactions with the subtheme fear/anxiety and pain, the importance of the environment with the subtheme security and communication and memories with the subtheme confusion and dreams. Conclusion: It is a difficult experience to be mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit. Communication difficulties were a prominent experience that affected many patients. Continued research: Continued research is necessary in the subject matter of the study. There is also a need for research on the care environment and communication aids for intensive care patients. / Bakgrund: Mekanisk ventilation och sedering är vanligt förekommande inom intensivvården och kan vara påfrestande för patienten då många upplever fysiska och psykiska komplikationer som till exempel delirium. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll vid bedömning av behov av smärtlindring och sedering. Även vårdmiljö och kommunikationsmöjligheter är faktorer som påverkar patienters upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att synliggöra patienters upplevelser av att ha varit mekaniskt ventilerade och/eller sederade på en intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie valdes för att få en bild av det aktuella kunskapsläget. Utifrån tematisk analysmetod analyserades 15 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i följande teman: fysiska och psykiska reaktioner med subtema rädsla/ångest och smärta, omgivningens betydelse med subtema trygghet och kommunikation samt minnen med subtema förvirring och drömmar. Slutsats: Det är en svår upplevelse att vara mekaniskt ventilerad och/eller sederad på en intensivvårdsavdelning. Kommunikationssvårigheter var en framträdande upplevelse som påverkade många patienter. Fortsatt forskning: Fortsatt forskning är nödvändig inom ämnet som studien berör. Det finns även behov av forskning kring vårdmiljön samt kommunikationshjälpmedel för intensivvårdspatienter.

Bakgrund: Att vårda intensivvårdspatienter som genomgår respiratorbehandling utan eller med lättare sedering börjar alltmer bli vanligare på intensivvårdsavdelningarna. Anledningen till varför denna behandlingstyp blir vanligare är för att minska på komplikationer som sederingen kan medföra. Patienternas upplevelser är av stor vikt då deras upplevelser tidigare har redovisats enbart ett fåtal gånger och kräver ständig uppdatering. Ramverket Fundamentals of Care och integrerad vård har varit utgångspunkten i litteraturöversikten.  Syfte: Att belysa intensivvårdspatienters upplevelser under respiratorbehandling utan eller med lättare sedering. Metod: En beskrivande litteraturöversikt med en systematisk ansats har utförts. Elva artiklar, varav sju var kvalitativa och fyra av mixad metod, av hög och medelhög kvalitet som svarade på syftet har utgjort analysenheterna. Analysen av artiklarna är baserad på kvalitativ innehållsanalys.  Huvudresultat: Fyra huvudfynd har tagits fram; smärta och obehag, vikten av delaktighet och vårdpersonalens närvaro, kommunikationshinder och stöd samt en främmande situation vilka belyser några av de upplevelser som intensivvårdspatienterna hade från intensivvårdstiden.  Slutsats: Mer tekniska och avancerade kommunikationshjälpmedel behövs för en förbättrad kommunikation och det är viktigt att göra patienten delaktig i sin vård. Smärta och obehag behöver generellt lindras mer och närstående är viktiga för intensivvårdspatienten. En bättre fysisk, psykosocial och relationell hälsa kan gynnas av mer positiva upplevelser från intensivvårdstiden. Fortsatt forskning inom omvårdnad anses vara viktigt och bör utvecklas om intensivvårdspatienter ska kunna få bättre upplevelser av att genomgå respiratorbehandling och vara utan eller med lättare sedering. / Background: Caring for intensive care patients undergoing mechanical ventilation without or with light sedation is becoming more common in the intensive care units. The reason is to reduce the complications that sedation can cause. Patients' experiences are of great importance and have previously been reported a few times and require constant update. The literature review is based on the framework Fundamentals of Care and integration of care. Purpose: To elucidate intensive care patients' experiences during mechanical ventilation without or with light sedation. Method: A descriptive literature review with a systematic approach has been conducted. Eleven articles constituted the analytical units. The analysis of the articles is based on qualitative content analysis. Main results: Four main findings have emerged; pain and discomfort, the importance of participation and the presence of care staff, communication barriers and support as well as an unfamiliar situation that highlights some of the experiences that the intensive care patients had from the intensive care period. Conclusion: More technical and advanced communication tools are needed for improved communication and it is important to involve the patient in their care. More relief is generally needed for pain and discomfort and relatives are important for the intensive care patient. Better physical, psychosocial and relational health can benefit from more positive experiences from the intensive care period. Continued research in nursing care is considered important and should be developed if intensive care patients should be able to have better experiences of undergoing respiratory therapy and be without or with light sedation.

Den palliativa vårdens ambition är att lindra symtom vid obotlig sjukdom och att främja livskvalitet för patienter och deras närstående vid fysiska, psykologiska, sociala eller existentiella behov. Inom den specialiserade palliativa vården finns patienter med komplexa symtombilder som i livets slutskede inte kan symtomlindras annat än med hjälp av palliativ sedering som behandlingsform. Genom att kontrollerat sänka patientens medvetande minskar lidandet och ger patienten möjlighet till en fridfull och värdig död. Sjuksköterskan ansvarar för det praktiska utförandet av sederingen och omvårdnaden av patienten tills döden inträder. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors reflektioner och resonemang kring palliativ sedering i livets slutskede. Metoden för arbetet var semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Inklusionskriterierna var legitimerade sjuksköterskor, yrkesverksamma inom den palliativa slutenvården med personlig erfarenhet av att ha varit delaktig i beslut, ha iordningsställt och administrerat behandling där syftet var palliativ sedering. I föreliggande intervjustudie avsågs en kontinuerlig sedering. Dataanalysen genomfördes med hjälp av en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet består av de fem kategorierna den beslutsfattande processen, läkemedelshantering, närståendeperspektiv, sjuksköterskans roll och utbildning. Huvudfynden var osäkerhet och kunskapsbrist gällande skillnaden mellan behandlingens avsikt och biverkan av en symtomlindrande behandling. Sjuksköterskan upplevde inte beslutet om palliativ sedering som känslomässigt belastande när det fanns tydligt stöd i teamets dokumentation och i verksamhetens riktlinjer och struktur. Slutsatsen är att det finns ett behov av utbildning bland sjuksköterskor gällande palliativ sedering, både internt på arbetsplatsen och externt i större forum. Ett sätt att öka medvetenheten och kunskapen kring palliativ sedering kan vara att arrangera ett event om palliativ sedering med workshops i södra Sverige. Ett annat sätt kan vara möjlighet till reflektion i arbetsgruppen där diskussionen med kollegor kan bidra med en ökad trygghet hos sjuksköterskan vid ansvar för palliativ sedering. Att få reflektera är betydelsefullt och underlättar möjligheten att våga fråga och erkänna osäkerhet inför palliativ sedering. / The ambition of palliative care is to relieve symptoms of uncurable diseases and to support the quality of life for both the patients and their families regarding physical, psychological, social and existential needs. Towards end of life patients with complex symptoms who can’t get enough relief of refractory symptoms but through sedation, can get treatment performed by the specialized palliative care. A controlled decrease of consciousness will eliminate the suffering and allow the patient to die peacefully and with dignity. The nurse has the responsibility of the practical assignments regarding the palliative sedation and the care until death occurs.  The aim of this study was to describe the reflections and reasoning of the nurses concerning palliative sedation in the end of life. The method in the study was semi-structured interviews in focusgroups. The inclusion criteria were registered nurses working in palliative ward care with personal experience of being involved in decision-making, preparing and administration of the treatment with the purpose palliative sedation. The present study is concerning continuous sedation. The analysis was conducted using a qualitative manifest content analysis. The result consists of the five main categories the decision-making process, handling medications, the perspective of family and loved ones, the role of the nursing profession och education. The main findings were the nurses’ insecurity and lack of knowledge concerning the difference between the purpose of the treatment and the side-effects of a symptomreducing treatment. Clear guidelines, accurate documentation and explicit support from the team reduced the mental stress of palliative sedation among nurses at a great extent. In conclusion, nurses have a need of education concerning palliative sedation, both internal in the workplace and external in a wider forum. One way to raise awareness and increase knowledge could be to arrange an event about palliative sedation with workshops in the south of Sweden. Another approach is getting the possibility of reflection in the team. The discussions with colleagues could increase security in nursing when responsible of palliative sedation. Reflecting is significant and facilitates the possibility to dare to pose questions and admit insecurity about palliative sedation.

Thoraxkirurgiska ingrepp är kända för att vara smärtsamma procedurer. Patienterna bedömer smärtan som måttlig till svår. Syftet med denna litteraturstudie var att studera om det finns skillnad i smärtskattning mellan epidural analgesi jämfört mded intravenös analgesi de första dagarna efter thoraxkirurgiska ingrepp hos vuxna patienter och om epidural analgesi ger mindre postoperativa bieffekter i form av sedering, påverkan på lungfunktionen och illamående/kräkning. Metoden som användes var en systematisk litteraturundersökning där aktuell forskning inom området sammanställdes. Nio artiklar som överensstämde med problemformuleringen inkluderades och kvalitetsgranskades. Endast randomiserade kontrollerade studier godtogs. Resultatet visade att i sex av studierna gav epidural analgesi bättre smärtlilndring än intravenös analgesi och något bättre lundgfunktion efter thoraxkirurgi. Graden av sedering och postoperativt illamående/kräkning var endast obetydligt högre i gruppen intravenös analgesi. Denna studie har visat att epidural analgesi ger något bättre postoperativ smärtlindring och bättre lungfunktion versus intravenös analgesi. Mer forskning bör ske på mer individanpassad smärtlidnring och förbyggande av postoperativt illamående/kräkning och sedering. / Thoracic operations are known to be painful procedures. Patients report moderate-to-severe pain. The aim of the literature reveiw was to study if there is a difference in pain relief with epidural analgesi verus intravenous analgesia in patients after thoracic surgery and if epidural analgesi gives less adverse effects like sedation, effects on lung function, nausea and vomiting. The method was a systmatic literature examination reviewing pertinent research in the area. Nine randomized controled trials were finally included. The results showed that epidural analgesia provided better pain relief than intravenous analgesia and higher pulmonary function after thoracic surgery. There were no difference regarding side effects like postoperative nausea and vomiting or regarding the incidence of sedation. This study has shown that the use of epidural analgesia in six of the studies resulted in better analgesia and better pulmonary function versus intravenous analgesia. Individually pain relief and preventing postoperative nausea/vomiting and sedation need more research.