This study intends to illuminate women’s experiences of their own self-harm. Self-harm is mostly associated with women and research shows that women mostly are over-represented. This study describes women’s experiences about their self-harm but also how they perceive the elements around them during their illness. There is a focus on women’s abilities to manage emotions and how they are expressed. There is also a focus on how women perceive the support from important people in their individual social network. This study is completed by a qualitative approach based on six autobiographies there young women tells about their self-harm and mental health. The study has a hermeneutic approach which enables interpretation of our collected material. The result is presented based on two themes that focus on the women’s emotional management and their support from their social network. The empirical material is analyzed on the basis of theoretical concepts of systems theory and network theory but also Antonovsky’s (1987) theory; KASAM. The result of this study resulted that the women’s social network have significance for them during the time with self-harm whether their social network are functional or not. The study has also found that the women’s emotional management are affected by meaningsfullness, manageability and comprehensibility.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett ökande fenomen bland världens ungdomar. Det har visat sig vara fler flickor än pojkar som självskadar. Psykisk ohälsa är en individuell uppfattning och därmed svår att definiera men det resulterar ofta i ett stort personligt lidande där en ständig kamp mellan gott och ont, lust och lidande pågår inom människan. Sjuksköterskan ska främja hälsa och lindra lidande och ett negativt bemötande har visats kunna förvärra ett självskadebeteende. Många med ett självskadebeteende har bemötts med kritik och känt skam över sitt beteende. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa tonårsflickors upplevelser av bakomliggande orsaker till självskadebeteendet. Metod: Använd metod var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ur analysen framträdde två kategorier: Utsatt för övergrepp och Känslostormarnas våld med fyra underkategorier Konklusion: Studien visar att övergrepp och känslostormar var bakomliggande orsaker och att flickorna hade svårigheter att hantera detta på egen hand. Sjuksköterskans svårigheter att bemöta tonårsflickorna med självskadebeteende kan relateras till kunskapsbrist. Studiens syfte uppnåddes då tonårsflickornas upplevelser av bakomliggande orsaker till självskadebeteendet belysts i resultatet, vilket kan ge ökad förståelse för sjuksköterskor i framtida vårdmöten. / Background: Self-destructive behavior is a growing phenomenon amongst teenagers in the world. It has proven to be more girls than boys who self-harm. Psychological illness is an individual perception and thus difficult to define but often results in a great personal suffering, where a constant struggle between good and evil, desire and suffering is going on within the person. A nurse shall promote health and alleviate suffering, and a negative attitude has been shown to worsen the self-destructive behavior. Many of the people with a self-harm behavior has been met with criticism and felt ashamed of their behavior. Aim: The aim of his study was to shed light on teenage girls’ experience of underlying causes of the self-destructive behavior.  Method: The used method was a qualitative content analysis with an inductive approach.. Results: From the analysis of the data material emerged two categories emerged: The victim of abuse and the violence of emotional storms with four subcategories. Conclusion: The study shows that abuse and emotional storms were the underlying causes and that the girls had difficulties to handle this on their own. Nurses have difficulties to meet teenage girls with a self-destructive behavior related to their lack of knowledge. The study's aim was achieved when the teenage girls' experience of what is behind the self-harm was highlighted in the results which may increase understanding of nurses in future treatment sessions.

BAKGRUND: Självskadebeteende är ett impulsivt beteende där de drabbade medvetet tillfogar sig själva kroppsliga skador med motivet att lindra sin känslomässiga oro. Beteendet ses ofta hos unga vuxna och ger upphov till många känslor i samhället och är väldigt stigmatiserat. SYFTE: Syftet är att beskriva patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande vid självskadebeteende. METOD: En litteraturstudie baserad på självbiografier och biografier som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. RESULTAT: Resultatet visar att patienter med självskadebeteende anser att vårdpersonalen saknar kunskap om självskadebeteende och hur det ska behandlas. Personalen är osäkra och nedlåtande i sitt förhållningssätt, tar inte patienterna på allvar och hela vårdprocessen tyngs av organisationen och dess regler vilket inskränker på patienternas rättigheter. Vårdrelationen har också stor betydelse för tillfrisknande. SLUTSATS: Patienter med självskadebeteende har många negativa upplevelser av bemötandet hos vårdpersonal och detta påverkar deras process mot ett tillfrisknande. För att kunna ge effektiv, kvalitativ och individanpassad vård som främjar tillfrisknande i helandeprocessen är det viktigt och meningsfullt att personalen skaffar sig tillräcklig kunskap om självskadebeteende. Genom detta kan de få bättre förståelse för beteendet och individen bakom ärren.

Bakgrund: Självskadebeteende har funnits i decennier med många olika termer och definitioner. Självdestruktiva känslor kan grundas av olika övergrepp och kränkningar. Självskadebeteendet kan användas för att återfå kontroll samt som självbestraffning. I dagens samhälle finns större fokus på fenomenet än tidigare och ny forskning leder till nya insikter. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors attityder och faktorer som har betydelse i mötet med patienter som lider av självskadebeteende samt beskriva urvalsmetod i artiklarna. Metod: Detta är en deskriptiv litteraturstudie med artiklar från 2005-2015 i PubMed och PsycINFO. Resultatet baseras på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och/eller kvantitativ ansats. Resultat: Sjuksköterskors attityder är övervägande positiva till patienter med självskadebeteende. Trots detta uttrycker de även negativa attityder som antipati, frustration, maktlöshet och oro i mötet med självskadande patienter. Sjuksköterskorna upplever att de saknar kunskaper och resurser till att ge en god omvårdnad. Slutsats: För att sjuksköterskor ska känna sig självsäkra i sitt arbete och ge patienter med självskadebeteende en god omvårdnad så behöver de utbildning om självskador samt mer tid och stöd av ledning och kollegor. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att denna studie ska ge insikt och förståelse för självskadebeteende hos vårdgivare och vårdchefer. / Background: People who self-harm is nothing new, this behavior has a lot of different terms and definitions. Self-destructive feelings can be rooted in assaults and violations. A self-harming behavior is sometimes used to regain control or to be used as self-punishment. Today there is a greater attention towards research in the subject of self-harm which brings new knowledge. Aim: The aim is to illuminate nurses’ attitudes an factors that is important in the encounter of patients who suffers from self-injurious behavior and to exanimate the samples selection in the articles of this study. Method: A descriptive literature study was conducted and fifteen articles from PsycINFO and PubMed between years 2005-2015. The chosen articles have qualitative and/or quantitative approach. Results: Nurses attitudes towards people who self-harm are predominantly positive. Negative attitudes are also presented in the encounter in form of antipathy, frustration, powerlessness and anxiety. Nurses are experiencing a lack of knowledge and resources. Conclusion: For nurses to feel confident in their work and give the best possible care to people who self-harm there is a need of education and organizational improvements such as more time and support from colleagues. Clinical significance: Our expectation with this study is to bring attention and understanding in the subject of self-harm.

Bakgrund: Unga kvinnor som skadar sig med sin sexualitet har uppmärksammats på senare år. De som tidigare i livet varit utsatta sexuellt är överrepresenterade bland dessa kvinnor som skadar sig själva med sexualitet.Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga kvinnors upplevelser av sexualitet som självskadebeteende.Metod: En kvalitativ studie med fenomenologisk ansats av egna skrivna berättelser. Datamaterialet analyserades med hjälp av innebördsanalys.Resultat: Unga kvinnor som skadar sig genom sexualitet söker bekräftelse bland annat genom att publicera bilder på internet för att få positiv feedback om det egna utseendet. Vidare använder de sin sexualitet till att uppnå en kick och få en känsla av att duga till och på sätt dämpa den ångest de bär på. Dessa unga kvinnor behöver mycket stöd från omgivningen för att kunna förstå och bearbeta sitt självskadebeteende.Slutsats: Skolsköterskor behöver uppmärksamma att sexualitet som självskadebeteende existerar och finns i alla samhällsklasser. Skolsköterskor kan genom kontinuitet och förtroendegivande bemötande skapa en god relation som bygger på ett genuint intresse att vilja förstå dessa unga kvinnor utifrån ett livsvärldsperspektiv. För att kunna erbjuda det stöd som dessa unga kvinnor behöver är det viktigt att hen vågar finnas där, lyssna och ställa frågan. / Background: Young girls that self-harm themselves have recent years been in focus. Thosewho earlier in life have been sexually abused are overrepresented among these women thatself-harm themselves through their sexuality.Aim: The aim of this study was to illustrate young women’s experiences of sexuality as aself-harm behavior.Method: A qualitative study with a phenomenological approach of own written stories.Result: Young women that harm themselves with their sexuality seek acknowledgement forinstance by publishing pictures on the internet to receive positive feedback on theirappearance. Further they use their sexuality to achieve a rush and a sense of suffice and bythat mitigate their anxiety. These women need a lot of support from their surroundings inorder to understand and process their self-harm behavior.Conclusion: School nurses need to pay attention that sexuality as a self-harm behavior existsin all social classes. The school nurse can through continuity and a trustworthy attitude createa good relation that is based on a genuine interest of wanting to understand these youngwomen from a life-world perspective. To be able to offer these young women the supportthey are in need of it is important that the school nurse dare to be present, listen and ask the question.

No description available.

Bakgrund: Självskadebeteende är skador mot den egna kroppen genom att skära, rispa eller bränna sig utan avsikt att ta sitt liv. Det framkommer att personal känner bristande förståelse och frustration för patienter med självskadeproblem och att de inte vet hur man ska ta hand om dem. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård upplever att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: En kvalitativ metod användes och datainsamling skedde via intervjuer med sjuksköterskor inom den psykiatriska heldygnsvården (n=14). Materialet transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema, tre kategorier och sex underkategorier. Temat blev ”Vad göra”, de tre kategorierna blev ”En patientgrupp i nöd”, ”En patientgrupp som berör” och ”En behövande profession”. De sex underkategorierna blev ”Dåtidens brister”, ”I stridens hetta”, ”Mig som sjuksköterska”, ”Oss i personalgruppen”, ”I behov av stöd och vägledning” och ”I kunskapstörst”. Konklusion: Patienter med självskadebeteende berör den enskilda sjuksköterskan men också personalgruppen. Upplevelser vittnar om en patientgrupp i nödliknande situation både förr och idag. Förhoppningen är att med stöd, ökad kunskap och vägledning till verksamma sjuksköterskor förändra upplevelserna av att vårda patienter med självskadebeteende / Background: Self-harm is damage to the own body and includes cut, scratch or burn without intending to take one´s own life. It appears that staff feel lack of understanding and frustration for patients who self- harms and that they don´t know how to care for them. Aim: To describe nurses experiences of caring for patients who self- harm in psychiatric inpatient care. Methods: A qualitative approach was used and data collection was done through interviews with nurses in psychiatric inpatient care (n = 14). The interviews were transcribed and analyzed by content analysis. Results: The analysis resulted in one theme, three categories and six subcategories. The theme was "What to do", the three categories were "A population in need", "A population who affect" and "A profession in need". The six subcategories were "The inadequacies of yesterday”, "In the heat of battle," "Me as a nurse," "us in the personnel”, " "In need of support and guidance," and "In thirst for knowledge". Conclusion: Patients who self- harm affects the individual nurse but also the staff group. Experiences indicate a patient population with a situation in needs, both past and present. It is hoped that with the support, increased knowledge and guidance to the active nurses changing experiences of caring for patients with self-injurious behavior.

Denna studie har som syfte att undersöka hur råd och stöd språkligt konstrueras i en forumkontext gentemot personer som lider av ett självskadebeteende. Förhoppningen är att denna studie ska bidra till en ökad förståelse för hur icke-professionella personer ger råd och stöd till personer som lider av denna typ av psykisk ohälsa. Studien har urskilt två typer av råd: känslomässiga respektive informativa råd. Med hjälp av den systemisk-funktionella grammatikens språkmodell har studien genomfört  textanalyser av rådens ideationella och interpersonella funktion. Resultatet visar på både likheter och skillnader i hur känslomässiga respektive informativa råd språkligt konstrueras. Studien visar att de båda typerna av råd till störst del beskriver en betydelsemässig erfarenhet som syftar till mentala tillstånd och handlingar samt att de båda typerna är informationsgivande till sin karaktär. Trots att de känslomässiga och de informativa råden förefaller lika varandra utifrån flera avseenden har studien visat att de representerar två olika språkliga karaktärer. De känslomässiga råden karaktäriseras till stor del av att den som ger råd språkligt placerar sig själv i självskadandekontexten, detta till skillnad från de informativa råden där den som ger råd till stor del osynliggörs.

The aim of this study was to investigate how adults 25 years old and over describe the functions of their non-suicidal self-injury (NSSI) and to explore whether they report any changes in their experience with NSSI as they become older. Qualitative e-mail interviews were used in order to capture the participants’ experiences. The results of the study were analysed based on coping theory and previous research. The results indicate that, consistent with previous literature, adults self-injure for mostly the same reasons as adolescents – however, as the previous research shows adolescents are more likely to hurt themselves in order to communicate with others. The adults in the present sample report using problem-solving coping strategies to the same extent as emotion-focused strategies; a slight deviation from previous research which has suggested that people who self-injure are more likely to employ emotion-focused strategies. The participants of the study generally experience a feeling of increased control and deliberation of their self-injury as they have gotten older; hurting themselves has become a purposeful coping strategy. The results of this study might have implications for treatment of self-injury in adults; focusing the treatment on strengthening the adults’ autonomy and encouraging further problem-solving coping strategies might be beneficial.

Bakgrund och problemformulering: Sex som självskadebeteende är ett ämne som fått ökad medial uppmärksamhet de senaste åren. Den vetenskapliga forskningen är emellertid eftersatt. Syfte: Att undersöka upplevd erfarenhet och befintligt kunskapsläge om sex som självskadebeteende samt vilka omvårdnadsinsatser som ges till patienter med självskadebeteende. Detta för att kunna se hur lidande lindras och hälsa främjas i det dagliga vårdandet. Metod: Tvärsnittsstudie där 70 legitimerade sjuksköterskor besvarade en enkät med en kvantitativ del som redovisades med deskriptiv statistik samt en kvalitativ del där redovisningen skedde i form av en innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultatsammanfattning: Flertalet av sjuksköterskorna (83%) ansåg sig veta vad sex som självskadebeteende innebär. Dock upplevde 77% (n=54) att deras kunskaper ej var tillräckliga. Drygt hälften (60%) hade erfarenhet av sex som självskadebeteende och faktorer som kunde sammankopplas med det sexuella självskadebeteendet var andra psykiatriska diagnoser och låg självkänsla. De omvårdnadsåtgärder som främst användes vid kontakt med personer med ett självskadebeteende var rekommendationer om sömn, nutrition och fysisk aktivitet samt stödsamtal. Slutsats: Vetskapen om ämnet bland sjuksköterskorna finns men mer kunskap behövs inom området för att kunna förbättra omvårdnaden av patienter med ett sexuellt självskadebeteende. / Background: Sex as self-injury is a topic that has received increased media attention in recent years. Scientific research, however, is neglected. Objective: To investigate the perceived experience and the existing state of knowledge about sex as self-injury and what care is given to patients with self-injurious behaviour. This is to see how suffering is alleviated and health promoted in nurses daily care. Method: Cross-sectional study in which 70 registered nurses answered a questionnaire with a quantitative component which was reported with descriptive statistics and a qualitative part in which the accounts took the form of a content analysis according to Graneheim and Lundman (2004) . Results: Most of the nurses thought they knew what sex as self-injury involves. However, 77% (n = 54) experienced that their knowledge was not sufficient. Fully half of the nurses (60%) had experience of sex as self-harm and factors that could be linked to the sexual self-injury were other psychiatric diagnoses, and low self-esteem. The nursing interventions which were mainly used in contact with persons with a self- injurious behaviour were recommendations on sleep, nutrition and physical activity, and support-conversations. Conclusion: The knowledge of the subject among the nurses exists but more knowledge is needed in the field in order to improve the care of patients with sexual self-injurious behaviour.