Bakgrund: Att vårda patienter med självskadebeteende är en utmaning fِör sjukvårdspersonalen. Ur patienternas perspektiv i samband med vårdandet inom hälso och sjukvården den framkom att patienterna upplevde lidande. Samtidigt presenterades i tidigare forskning bland annat hur vårdpersonalen gjorde sitt bästa fِör att hjälpa patienterna ur sina lidanden. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur patienter med självskada upplever vårdande inom hälso och sjukvården. Metod: En kvalitativ innehållsanalys enligt Evans metod användes av tolv artiklar som låg till grund för denna studie. Resultat: Resultatet av analysen bekräftade problematiken bakom vårdandet fِör patienter med sjävskadebeteende. Sjukvårdspersonalen föِrsِkte hela tiden hjälpa patienter ur sina lidande men det tolkades som negativa upplevelser av patienterna. Negativa attityder, osedda behov och brist på bekräftelse låg till grund fِör deras vårdlidande. Den självskadande patienten hade ett stort behov av att tas påallvar och att bli bekräftad. Slutsats: Med bakgrund och analysresultat som underlag kom det fram att kommunikationen och en ِöppen dialog mellan vårdare och patienten var ett viktigt verktyg fِör att kunna hjälpa den självskadande patienten ur sitt lidande. / Background: Caring for patients with self-injury is a challenge for health professionals. From a patient perspective in the context of caring in health care showed that patients experie need suffering in the context of caring. While presented in the previous research has included the nursing staff did their best to help patients out of their sufferings. Purpose: The purpose of this study was to describe how patients with self -injury experience caring in health care. Method: A qualitative content analysis according to Evans method used by the twelve articles which formed the basis for this study. Results: The results of the analysis confirmed the problem behind caring for patients with self injury. The medical staff tried to continually help patients from their suffering, butit was interpreted as negative experiences of patients. Negative attitudes, unseen needs and lack of confirmation on the basis of their health suffers. The self-harming patient had a strong need to be taken seriously and to be confirmed. Conclusion: The background and analysis results as a basis, it emerged that the communication and open dialogue between the caregiver and the patient was an important tool to help the selfharmingpatient from his suffering.

<p>Den psykiska ohälsan bland unga kvinnor ökar i samhället idag.  Självskadebeteendet kan vara ett sätt för dem att lindra sin ångest. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever en vanmakt och osäkerhet inför denna patientgrupp. Syftet med denna studie är att, genom kvalitativ analys av fyra självbiografier, beskriva unga kvinnors upplevelser av självskadebeteende. Resultatet bygger på fyra huvudkategorier med vardera två subkategorier som illustreras och förtydligas med citat från författarna. Huvudkategorierna speglar fyra områden som har stor betydelse för utvecklingen av självskadebeteendet. Resultatet beskriver författarnas gemensamma erfarenheter av självförakt och utanförskap, samt deras olika uppväxtförhållanden och personligheter. Diskussionen betonar att vårdpersonalen bör närma sig lidandet bakom självskadebeteendet med förståelse och respekt, vilket kräver kunskap om patienter som skadar sig själva.</p><p> </p><p> </p><p> </p> / <p>The mental unhealthiness amongst young women is increasing in society today. Self-harm behaviour can be a way for them to alleviate their anxiety. Previous research shows that nurses perceive powerlessness and uncertainty for this population. The purpose of this study is to describe the experiences of self-harm behaviour in young women through qualitative analysis of four autobiographies. The result is based on four major categories, each with two subcategories, illustrated and clarified with quotations from the authors. The major categories reflect four areas of key importance to the development of self-harm behaviour. The result describes the authors' common experience of self contempt and alienation, and their different growing conditions and personalities. The discussion emphasizes that health care providers should approach the suffering behind self-harm behaviour with understanding and respect, which requires knowledge of patients harming themselves.</p>

Bakgrund: Självskadebeteende är fortfarande tabubelagt och förknippat med skam, trots att det är mer uppmärksammat nu än innan. Litteraturen beskriver att dessa patienter ofta bemöts med avsky och okunskap då hälso- och sjukvårdspersonal upplever det problematiskt att förhålla sig till dem. För att öka förståelsen för dessa patienter kommer denna litteraturöversikt att fokusera på patienternas egna erfarenheter av hälso- och sjukvården. Syftet: Syftet var att beskriva erfarenheter av hälso- och sjukvården hos patienter med ett självskadebeteende. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ innehållsanalys av 12 artiklar genomfördes. Resultatet: Fem kategorier skapades: Att finnas men inte synas- erfarenheter av den sviktande organisationen, En miljö som hämmar eller främjar- erfarenheter av den fysiska miljöns påverkan, Att hjälpa eller stjälpa- erfarenheter av personalens attityder, Mellan hopp och förtvivlan- erfarenheter av patientens egna känslor i mötet och Jag är unik men ni väljer att inte se- erfarenheter kring patientens önskemål om en individanpassad vård. Diskussion: Fynden diskuteras utifrån negativa och positiva aspekter samt diskuteras patienternas behov. Utifrån den etiska värdegrunden diskuteras hur vi kan förbättra patienternas erfarenheter av hälso- och sjukvården. Författarna diskuterar även fördelarna med individanpassad vård. / Background: Self- injurious behaviour is still taboo and associated with shame, even though it is more talked about now than before. The literature describe that these patients are still met with disgust and ignorance because the care-staff finds it problematic to relate to them. To increase understanding of this patient group, this literature review focuses on describing patient’s experiences of health-care. Aim: The aim was to describe experiences of health-care among patients with self-injurious behaviour. Method: A literature review with qualitative content analysis, based on 12 articles. Results: Five categories were created: To be but not be seen- experiences of the failing organisation; An environment that inhibits or promotes- experiences of the physical environment; To help or hinder- experiences of the staff´s attitudes; Between hope and despair- experiences of the patients own feelings in the encounter; I am unique but you choose not to see- experiences around the patient’s wishes for an individual- centered care. Discussion: The findings are discussed from a negative and positive view-point; also the patient’s individual needs are discussed. With a basis in ethical values, a discussion around how to better the experiences of health-care is held. The authors also discuss advantages of patient- centered care.

Bakgrund:Ett av dagens problem är att vårdpersonal i mötet med föräldrar till barn med självskadebeteende, har en brist på förståelse för deras upplevelser. Föräldrars upplevelser är viktiga för vårdpersonal att veta om för att kunna ge god omvårdnad utan att vara dömande. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med självskadebeteende. Metod: Studien gjordes som en litteraturstudie baserad på sju kvalitativa artiklar. Resultat: I litteraturstudien framkom fyra huvudkategorier: Föräldrarna upplevde hjälplöshet, föräldrarna riktade sin ilska mot barnet, föräldrarna kände att det var deras fel och föräldrarna upplevde en brist på hjälp. De framkom även att flera föräldrar upplevde en brist på hjälp från vården. De visste inte var hjälpen fanns att söka eller var de skulle vända sig för att få stöd. Föräldrarna tror att de lättare kunnat hantera livet om de fått hjälp av vården. Diskussion: Bristen som föräldrarna upplevde av vården kan bero på felfördelning av resurser. Hade mer ekonomiska resurser prioriterats på vård av anhöriga, hade kanske behandlingstiden förkortats för barnet. Föräldrarna hade också känt sig mer meningsfulla och delaktiga i behandlingen. De framkom att föräldraras reaktioner liknar de som förekommer i en kris. Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen är de delar som förekommer i en kris. Slutsats: Familjeperspektivet är viktigt att betona när vårdpersonal möter ett barn med självskadebeteende och deras anhöriga. Sjuksköterskan bör ha kunskap om andra instanser som kan ge stöd till patienten och anhöriga i en kris om de inte själva har kompetensen inom området. Forskning vore önskvärd om hur sjukvårdspersonal ska bemöta föräldrar för att ge bättre omvårdnad. / Background: One of today's problems is that health professionals in meeting with parents of children with self-harm, has a lack of understanding of their experiences. Parents' experiences are important for healthcare professionals to know about in order to provide good care without being judgmental. Objective: The objective was to describe parents' experiences of having a child with self-harm. Method: The study was done as a literature study based on seven qualitative articles. Results: The literature study revealed four main categories: The parents felt helpless, the parents directed their anger against the child, the parents felt it was their fault and the parents experienced a lack of help. They also found that many parents experienced a lack of help from health care. They did not know where help was to look or where to turn for support. Parents think they are more able to deal with life if they received help from health care. Discussion: The lack of parental experiences of care may be due to misallocation of resources. Had more funding priority in the care of relatives, was perhaps shortened the duration of treatment for the child. The parents had also felt more meaningful and involved in treatment. They found that parents' reactions are similar to those encountered in a crisis. Shock phase, reaction phase, processing phase and reorientation phase is the part that occurs in a crisis. Conclusion: The family perspective is important to remember when professionals encounter a child with self-harm and their relatives. The nurse should have knowledge of other agencies that can provide support to patients and families in a crisis if they do not have expertise in the area. Research would be desirable with focus on how the medical staff can provide better care to the parents.

Abstract   Author: Robert Andersson &amp; Oskar Karlsjö Title:“My first thought is a girl that cuts herself” – A qualitative study about professionals in human service organizations description of self-injurious behavior. Supervisor: Ann Ottengrim Assessor: Rickard Ulmestig   The purpose of this study has been to understand how professionals in human service organizations (HSO) describe self-injuries behaviour, how they describe the individuals that self-harm and if the professionals describe any possible differences in how men and women self-harm as well as how professional’s knowledge concerning self-injurious behaviour is contructed. The study answers three questions; - What kind of actions do professionals in HSO describe as being self-injurious behaviour? - How is knowledge constructed by professionals in HSO concerning self-injurious behaviour? - How are people who engage in self-injurious behaviour being described? - How do professionals in human service organizations describe potential differences between men and women´s self-injurious behaviour?   Qualitative interviews have been chosen as the method in this study to gather empirical data and the social constructionism theory has been implemented to analyse the empirical data. The result of this study shows that self-injurious behaviour is a complex and at the same time a dynamic phenomenon. There are a lot of different actions that are being describes as being self-injurious behaviour. An individual that cuts its own body tissue or an individual that often gets involved in psychical fights are examples of acts that are being described as having a self-injurious behaviour. The informants also described that their knowledge and what they define as self-injurious behaviour has changed over time in the field which indicates that self-injurious behaviour is a dynamic category. According to our results it doesn’t seem to exist a stereotype of whom and why someone engages in self-harm. But men tend to self-harm in a more severe way than women.

Bakgrund: Självskadebeteende anses vara vanligt förekommande i dagens samhälle. Beteendet anses inte vara ett uttryck för en vilja att dö utan ett sätt att hantera inre svårhanterad psykisk smärta. Självskadebeteende kan vara svårt att definiera eftersom det finns många olika metoder och svårighetsgrader. Det finns olika uppfattningar om hur prevalensen av självskadebeteende är fördelat mellan könen, den vanligaste uppfattningen är dock att beteendet är mer vanligt förekommande bland kvinnor. Enligt DSM-5 är självskadebeteende ännu inte en egen psykiatrisk diagnos. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: Detta är en allmän litteraturöversikt baserad på tio artiklar med kvalitativ ansats publicerade mellan 2002-2014. Resultat: Studien resulterade i fem teman. Dessa teman var: Positiva och negativa känslor, Uppfattning av självskadebeteende, Omvårdnadsrelationen, Upplevelsen av hjälpstrategier samt Arbetsgrupp och arbetsmiljö. Slutsats: Upplevelsen bland sjuksköterskor är att deras okunskap om ämnet är problematiskt i vården av patienter med självskadebeteende, vilket leder till upplevelser av frustration och maktlöshet som kan påverka den vårdande relationen negativt. Relationen bör präglas av visad förståelse, acceptans och engagemang för patienten. Ett realistiskt mål är att sjuksköterskans uppgift inte är att bota patienten, utan snarare att hjälpa patienten till självhjälp. Klinisk betydelse: Denna studie kan vara ett bidrag till kunskap för sjuksköterskor som möter den självskadande patienten, då resultatet ger en inblick i olika vårdkulturer och det kan vara givande att utvärdera arbetet på den egna avdelningen. Detta kan i sin tur bidra med kunskap till intern utbildning och kan användas som diskussionsunderlag.

Bakgrund: Begreppet självskadebeteende är svårdefinierat och tycks inte ha nått konsensus inom vården. Evidens tyder på en ökad förekomst av, framför allt unga, patienter med självskadebeteende. Patienterna uttrycker ett stort behov av att sjuksköterskorna har en förståelse för deras livsvärld och självskadebeteendets bakomliggande orsaker. Sjuksköterskor å andra sidan upplever att de saknar utbildning och tillfälle för reflektion för att möjliggöra en ökad förståelse och förbättrad vård kring patienter med självskadebeteende. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter med självskadebeteende inom akutpsykiatrisk öppenvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sex sjuksköterskor genomfördes vid två akutpsykiatriska öppenvårdsenheter, kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Det framkom två teman utifrån sjuksköterskans beskrivning av vårdandet av patienter med självskadebeteende: Sjuksköterskans emotionella och kognitiva perspektiv och Sjuksköterskans vårdperspektiv. Sjuksköterskans brist på utbildning samt vikten av debriefing var två viktiga resultat. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskor som arbetar med patienter med självskadebeteende upplever många starka känslor. Sjuksköterskorna beskriver en känsla av hopp och framtidstro, samtidigt som vårdandet även beskrivs som emotionellt tärande. Ett behov av utrymme för debriefing framkommer liksom ett behov av problemspecifik utbildning. Klinisk betydelse: Det saknas evidens kring omvårdnaden av patienter med självskadebeteende, denna studie ökar kunskapen om de känslor och svårigheter som uppstår i vårdandet av patienter med självskadebeteende. / Background: The concept of self-harm is difficult to define and seems to have no consensus within healthcare. Evidence tells that self-harm is a growing problem, especially among young people. The patients express a great need for understanding from the nurses about their individual life and reasons for self-harm acts. Nurses on the other hand experience a lack of both education and opportunity for reflection to enhance their understanding and care for patient who self-harm. Aim: To illuminate the nurses’, who work in an acute psychiatric care unit, experiences of caring for patients who self-harm. Method: Semi-structured interviews with six nurses were conducted in two acute psychiatric care units, using qualitative content analysis. Results: Two themes were found: ‘nurses’ emotional and cognitive perspective’ and ‘nurses’ health care perspective’. Nurses’ lack of education and need for debriefing are important findings. Conclusion: Results show that nurses working with patients who self-harm, experience a variety of strong feelings. The feelings of hope are described as well as caring for patients who self-harm are experienced as emotionally stressful. Results also show a need for debriefing and specific training and education of caring for self-harm. Clinical significance: There is a lack of evidence about how to care for patients who self-harm, the study provides increased knowledge about feelings and difficulties emerging while caring for these patients.

BAKGRUND: Litteraturen antyder att sjuksköterskor stigmatiserar och diskriminerar patienter med vissa diagnoser, i synnerhet schizofreni och borderline personlighetsstörning (BPS). BPS beskrivs som den psykiatriska diagnos med störst laddning och kring vilken det florerar flest stereotypa fördomar. SYFTE: Genom granskning av befintlig forskning i form av originalartiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter avser denna studie att sammanställa befintlig kunskap om sjukvårdspersonals attityder till patienter med borderline personlighetsstörning med eller utan självskadebeteende. METOD: Systematisk litteraturstudie. Litteratursökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och SCOPUS. RESULTAT: 21 studier inkluderades i resultatet. En rad olika studier påvisade en allmänt negativ attityd gentemot patienter med BPS med eller utan självskadebeteende. Vårdpersonal skattade mer negativa erfarenheter av att vårda patienter med BPS i jämförelse med schizofreni och depression. Vårdpersonal tenderade att skatta patienter med BPS som mer farliga, mindre trovärdiga samt ansåg att de hade mindre interpersonella färdigheter. SLUTSATS: Vårdpersonal, inte minst sjuksköterskor uppvisar negativa attityder i en icke försumbar utsträckning till patienter med BPS med eller utan självskadande beteenden. Detta kan leda till en inadekvat vård och behandling för den berörda patientgruppen. / BACKGROUND: The literature shows that nurses stigmatize and discriminate against patients with certain diagnoses, particularly schizophrenia and borderline personality disorder. Borderline personality disorder is generally described as being among the more heavy psychiatric conditions, and therefore very mired in stereotypes and prejudices. AIM: To summarize the current knowledge regarding attitudes of health professionals relating to borderline personality disorder and self-harm. METHOD: Systematic literature review. Literature search was made in the databases PubMed, CINAHL and SCOPUS. RESULTS: 21 studies were included in the results. A variety of studies demonstrated a general attitude of negativity toward patients with BPD with or without tendencies of self-harm. Clinicians reported more negative experiences working with BPD patients than with schizophrenia or depression patients. Caregivers tended to assess BPD patients as being more dangerous, less credible and having less interpersonal skills. CONCLUSION: Healthcare professionals, especially nurses, exhibit negative attitudes to a significant extent toward BPD patients as well as patients with self-harm tendencies. This may lead to inadequate care.

BACKGROUND: Mental disorders amongst students, has increased, and foremost amongst girls. One way to regulate their emotions, is by deliberate self-harm. Due to their profession, school nurses have the ability to detect self-harm amongst students, and can therefor give them a good professional support. AIM: The aim of this study is to describe the school nurse's experience of deliberate self-harm amongst students. METHOD: The study is based on thirteen interviews with school nurses, via e-mail. The e-mails were then analyzed with an inductive qualitative content analysis. RESULTS: Four major categories were identified; how the pupil handles a feeling, different ways to identify, the signification of cooperation and the pupil need optimum support. The school nurse usually identifies deliberate self-harm at open reception and in healthcare conversations. A majority of the school nurses had unsatisfactory experiences when cooperating with child and adolescent psychiatric, and when cooperating with social services. CONCLUSION: School nurses need to be educated in deliberate self-harm amongst students; and guidance for all school nurses when in contact with student who self-harm themselves should be mandatory. Cooperation between social services, the school and child and adolescent psychiatric need to develop further. / BAKGRUND: Psykisk ohälsa bland elever har ökat och främst bland flickor. Ett sätt att hantera starka känslor kan vara genom självskada. Skolsköterskan är bland annat den profession som kan upptäcka självskadebeteende bland elever och därigenom ge stöd. SYFTE: Syftet med denna studie var att undersöka skolsköterskors erfarenheter när det gäller elever med självskadebeteende. METOD: Tretton mejlintervjusvar från skolsköterskor som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. RESULTAT: Fyra kategorier identifierades, att eleven hanterar upplevd känsla, att identifiering kan ske via olika forum, att samarbete är betydelsefullt och att eleven behöver optimalt stöd. Skolsköterskorna pekar på att självskadebeteendet är ett sätt att reglerar känslor men även att söka och få bekräftelse. Skolsköterskan identifierar ofta självskadebeteende på den öppna mottagningen eller vid hälsosamtalet. Externt samarbete menar mer än hälften av skolsköterskorna har brister och då i samarbetet med Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) samt socialtjänst. Samarbete med föräldrar är något som skolsköterskan ser som viktigt. När inte skolans resurser angående stöd är tillräckligt söks stöd externt för eleven. SLUTSATS: Skolsköterskor behöver utbildning kring elever med självskadebeteende. Handledning för alla skolsköterskor i psykisk ohälsa borde vara obligatoriskt. Elevhälsa, BUP och socialtjänst behöver utveckla ett fungerande samarbete.

Bakgrund: Patienter som vårdas på grund av självskadebeteende inom slutenvården har ökat sedan 1990- talet. Det första mötet dessa patienter har med sjukvården är ofta på akutmottagningar, som främst är utformade för att effektivt vårda patienter som är fysiskt sjuka. Patienter som med självskadebeteende har ofta svårt att kommunicera sina känslor till andra. Samtidigt som de upplever att de bemöts negativt av sjuksköterskor i vården. Attityder hos sjuksköterskor påverkar omvårdnaden genom hur de tänker, känner och handlar gentemot patienten. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att beskriva akutsjuksköterskors attityder gentemot patienter med ett självskadebeteende. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på 9 vetenskapliga studier varav 6 var kvantitativa och 3 kvalitativa. Studierna valdes ut genom kritisk granskning och utifrån urvalskriterier. De översattes från engelska till svenska och analyserades utifrån attitydbegreppets tre komponter; tankar, känslor och handlingar. Resultat: Resultatet presenterar utifrån följande teman och rubriker: Tankar: sjuksköterskors tankar om självskadebeteende, uppfattningar om att vårda patienter med självskadebeteende, brist på kunskap och kompetens i omvårdnaden av patienter som skadar sig själva. Känslor: starka känslor framkallas i vårdandet av patienter som skadar sig själva, faktorer som påverkar känslorna gentemot patienter med självskadebeteende. Handlingar: patienter med självskadebeteende bortprioriteras på akutmottagningen, brister riktlinjer och bedömningar i vården av patienter med självskadebeteende. Diskussion: Hur tankar, känslor och handlingar hör samman diskuteras utifrån Orlandos interaktionsteori. Att utbildning påverkar attityderna positivt diskuteras, samt en problematisering kring det medicinska fokus som finns på akutmottagningen. Vidare diskuteras praktiska implikationer och vidare forskning. / Background: The numbers of patients that are treated for self-harm in inpatient care have increased since 1990's. The first meeting these patients have with healthcare often take place in the emergency department, which is primarily designed to efficiently care for patients who are physically ill. Patients who engage in self-harm have often difficulties communicating their feelings to others. These patients experience that they are negatively treated by nurses in health care. The attitude of nurses is affecting care by the way they think, feel and act towards the patient Aim: The aim of this literature review is to describe emergency nurses' attitude towards patients with self-injurious behavior. Methods: A general literature review based on 9 scientific studies, of which 6 were quantitative and 3 qualitative studies. The studies were selected through critical review and selection criteria. They were translated from English to Swedish and analyzed by the three components of the attitude concept; thoughts, feelings and actions. Results: The results is presented on the following themes and headlines: Thoughts: nurses thoughts about self-injurious behavior, views of caring for patients with self-injurious behavior, lack of knowledge and skills in the care of patients who harm themselves. Emotions: strong feelings are evoked in the care of patients who harm themselves, factors that affect the feelings towards patients with self-injurious behavior. Actions: Patients who engage in self-harm are deprioritized in the emergency department, deficits in assessment and guidelines regarding the care of patients with self-injurious behavior. Discussion: How thoughts, feelings and actions are associated is discussed based on Orlando's interaction theory. That education affects attitudes positively is discussed as well the problematisation of the medical focus that exists in the emergency department. Furthermore, we discuss practical implications and further research.