BACKGROUND: Mental disorders amongst students, has increased, and foremost amongst girls. One way to regulate their emotions, is by deliberate self-harm. Due to their profession, school nurses have the ability to detect self-harm amongst students, and can therefor give them a good professional support. AIM: The aim of this study is to describe the school nurse's experience of deliberate self-harm amongst students. METHOD: The study is based on thirteen interviews with school nurses, via e-mail. The e-mails were then analyzed with an inductive qualitative content analysis. RESULTS: Four major categories were identified; how the pupil handles a feeling, different ways to identify, the signification of cooperation and the pupil need optimum support. The school nurse usually identifies deliberate self-harm at open reception and in healthcare conversations. A majority of the school nurses had unsatisfactory experiences when cooperating with child and adolescent psychiatric, and when cooperating with social services. CONCLUSION: School nurses need to be educated in deliberate self-harm amongst students; and guidance for all school nurses when in contact with student who self-harm themselves should be mandatory. Cooperation between social services, the school and child and adolescent psychiatric need to develop further. / BAKGRUND: Psykisk ohälsa bland elever har ökat och främst bland flickor. Ett sätt att hantera starka känslor kan vara genom självskada. Skolsköterskan är bland annat den profession som kan upptäcka självskadebeteende bland elever och därigenom ge stöd. SYFTE: Syftet med denna studie var att undersöka skolsköterskors erfarenheter när det gäller elever med självskadebeteende. METOD: Tretton mejlintervjusvar från skolsköterskor som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. RESULTAT: Fyra kategorier identifierades, att eleven hanterar upplevd känsla, att identifiering kan ske via olika forum, att samarbete är betydelsefullt och att eleven behöver optimalt stöd. Skolsköterskorna pekar på att självskadebeteendet är ett sätt att reglerar känslor men även att söka och få bekräftelse. Skolsköterskan identifierar ofta självskadebeteende på den öppna mottagningen eller vid hälsosamtalet. Externt samarbete menar mer än hälften av skolsköterskorna har brister och då i samarbetet med Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) samt socialtjänst. Samarbete med föräldrar är något som skolsköterskan ser som viktigt. När inte skolans resurser angående stöd är tillräckligt söks stöd externt för eleven. SLUTSATS: Skolsköterskor behöver utbildning kring elever med självskadebeteende. Handledning för alla skolsköterskor i psykisk ohälsa borde vara obligatoriskt. Elevhälsa, BUP och socialtjänst behöver utveckla ett fungerande samarbete.

Bakgrund: Patienter som vårdas på grund av självskadebeteende inom slutenvården har ökat sedan 1990- talet. Det första mötet dessa patienter har med sjukvården är ofta på akutmottagningar, som främst är utformade för att effektivt vårda patienter som är fysiskt sjuka. Patienter som med självskadebeteende har ofta svårt att kommunicera sina känslor till andra. Samtidigt som de upplever att de bemöts negativt av sjuksköterskor i vården. Attityder hos sjuksköterskor påverkar omvårdnaden genom hur de tänker, känner och handlar gentemot patienten. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att beskriva akutsjuksköterskors attityder gentemot patienter med ett självskadebeteende. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på 9 vetenskapliga studier varav 6 var kvantitativa och 3 kvalitativa. Studierna valdes ut genom kritisk granskning och utifrån urvalskriterier. De översattes från engelska till svenska och analyserades utifrån attitydbegreppets tre komponter; tankar, känslor och handlingar. Resultat: Resultatet presenterar utifrån följande teman och rubriker: Tankar: sjuksköterskors tankar om självskadebeteende, uppfattningar om att vårda patienter med självskadebeteende, brist på kunskap och kompetens i omvårdnaden av patienter som skadar sig själva. Känslor: starka känslor framkallas i vårdandet av patienter som skadar sig själva, faktorer som påverkar känslorna gentemot patienter med självskadebeteende. Handlingar: patienter med självskadebeteende bortprioriteras på akutmottagningen, brister riktlinjer och bedömningar i vården av patienter med självskadebeteende. Diskussion: Hur tankar, känslor och handlingar hör samman diskuteras utifrån Orlandos interaktionsteori. Att utbildning påverkar attityderna positivt diskuteras, samt en problematisering kring det medicinska fokus som finns på akutmottagningen. Vidare diskuteras praktiska implikationer och vidare forskning. / Background: The numbers of patients that are treated for self-harm in inpatient care have increased since 1990's. The first meeting these patients have with healthcare often take place in the emergency department, which is primarily designed to efficiently care for patients who are physically ill. Patients who engage in self-harm have often difficulties communicating their feelings to others. These patients experience that they are negatively treated by nurses in health care. The attitude of nurses is affecting care by the way they think, feel and act towards the patient Aim: The aim of this literature review is to describe emergency nurses' attitude towards patients with self-injurious behavior. Methods: A general literature review based on 9 scientific studies, of which 6 were quantitative and 3 qualitative studies. The studies were selected through critical review and selection criteria. They were translated from English to Swedish and analyzed by the three components of the attitude concept; thoughts, feelings and actions. Results: The results is presented on the following themes and headlines: Thoughts: nurses thoughts about self-injurious behavior, views of caring for patients with self-injurious behavior, lack of knowledge and skills in the care of patients who harm themselves. Emotions: strong feelings are evoked in the care of patients who harm themselves, factors that affect the feelings towards patients with self-injurious behavior. Actions: Patients who engage in self-harm are deprioritized in the emergency department, deficits in assessment and guidelines regarding the care of patients with self-injurious behavior. Discussion: How thoughts, feelings and actions are associated is discussed based on Orlando's interaction theory. That education affects attitudes positively is discussed as well the problematisation of the medical focus that exists in the emergency department. Furthermore, we discuss practical implications and further research.

Bakgrund: Studier har visat att sjuksköterskor hade bristande kunskap om psykisk hälsa, bristande färdigheter att vårda patienter med självskadebeteende och få eller inga möjligheter att utveckla dessa färdigheter. Sjuksköterskor ansåg att det fanns behov av utbildning och träning inom detta område. Ett holistiskt synsätt innebar att sjuksköterskor ser patienten ur alla perspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva hur interventioner påverkar sjuksköterskors bemötande av självskadande och suicidala patienter inom somatisk sjukvård, samt att översiktligt beskriva vilka interventioner som använts. Metod: Litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och PsycINFO. 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ, kvalitativ eller mixad design kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till en litteraturöversikt. Resultat: Interventionerna påverkade sjuksköterskor genom att de förbättrade bemötandet av suicidala patienter och patienter med självskadebeteende. Attityder, kunskap, förståelse och uppfattning, trygghet och färdigheter förbättrades samt ett behov av fortsatt utbildning sågs efter interventioner. Diskussion: En kombination av flera utbildningsmetoder gav goda resultat. En positiv attityd skapade förtroendeingivande relationer. Kunskap, förståelse och medvetenhet gav bättre förutsättningar för adekvat bemötande. Ett holistiskt synsätt var en förutsättning för en hållbar vård. Slutsats: Litteraturöversikten visade att det framgångsrikt med enkla medel går att förbättra bemötandet av suicidala och patienter med självskadebeteende och därför rekommenderas att alla sjukvårdsavdelningar får möjlighet till en sådan utbildning. / Background: Studies have shown an insufficient knowledge in mental health among nurses. They had a lack of skills in caring for patients who self-harm and suicidal patients and were offered few or no opportunities to develop these skills. Nurses considered a need for education and training in this area. In a holistic view the nurse should see the patient from all perspectives. Aim: The aim was to describe how interventions affect nurses’ caring for suicidal patients and patients who self-harm in physical health care and to give a brief description of these interventions. Method: Articles were searched in the PubMed and PsycINFO databases. Twelve scientific researches with quantitative, qualitative and mixed method where examined, reviewed, analyzed and compiled into a literature review. Results: The interventions affected the nurses by improving their attitude, enhancing their knowledge, understanding, awareness and self-confidence and developing their skills and a need for further education in the caring of suicidal and self-harming patients. Discussion: A combination of interventions gave good results. A positive attitude created confident relationships. Knowledge, understanding and awareness created conditions for an adequate care. A holistic view was essential for a sustainable care. Conclusion: This review showed that the care of self-harming and suicidal patients could be improved with simple means and was therefore recommended to all health care staff.

Background: Self-injury behavior is common in society. Nurses will meet patients with these problems during their daily work. Patients with self-injurious behavior do often feel misunderstood and are often dissatisfied with the health care they are given.   Aim: the aim of the study was to investigate nurses 'experiences of caring for patients with self-injurious behavior and nurses' perceived needs for education in the subject.   Method: A qualitative study with descriptive design was performed in order to explore the nurses’ experience of caring for patients with self-injurious behavior and nurses’ perceived needs for more education in the subject. The data collection consisted of eight semi-structured interviews and was analyzed with a qualitative content analysis.   Results: The results of the interviews develop into four main categories; "Nurses 'perception of self-injurious behavior", "nurses' experience of care", "emotional impact" and "nurses need of education".Nurses where satisfied with their workplace. The nurses have a perception that most patients self-harm as an anxiety-relieving action, but that there are exceptions where patients self-harm in an attention purpose. The nurses are satisfied with their treatment when they are acting low arousal approach, but they do also experience a difficulty in balancing the low arousal approach with the natural reactions that awakes when a self-harm incident happens. The nurses feel dissatisfied with their behavior when they are unsure of how to act. The nurses say they in larger extent became emotionally affected by self-harm when they were new employees on the psychiatric ward. With more experience the nurses became more accustomed to seeing self harm. The nurses are now experiencing a greater emotional impact when health care fails to help patients in the long term. All the nurses who participated in the study want more education in the subject.   Conclusion: The nurses say they thrive in their workplace and their work with patients who self-harm, but they sometimes experience difficulties in caring for these patients. Lack of time, stress and repetitive self-injurious acts are stressful for the nurses. The nurses describe that there is generally a negative attitude among health professionals towards these patients, which the nurses believe can change with more education on the subject. All nurses interviewed wanted more education about self-injury. / Bakgrund: Självskadebeteende är vanligt förekommande i samhället. Sjuksköterskor kommer i sitt dagliga arbete möta patienter med självskadeproblematik. Patienter med självskadebeteende är ofta missnöjda med sjukvården och känner sig missförstådda.   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende samt sjuksköterskors upplevda behov av utbildning inom ämnet.             Metod: Denna studie har deskriptiv kvalitativ design. Åtta sjuksköterskor som arbetar på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning har intervjuats angående deras upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende.   Resultat: Intervjuerna gav upphov till fyra huvudkategorier; “sjuksköterskornas uppfattning om självskadebeteende”, “sjuksköterskornas upplevelse av omvårdnaden”, “känslomässig påverkan” och “sjuksköterskornas behov av utbildning”. Resultatet visar att sjuksköterskorna är nöjd med sin arbetsplats och med patientgruppen. Sjuksköterskorna har en uppfattning om att de flesta patienter självskadar i ångestlindrande syfte men att det finns undantagsfall då patienter självskadar i uppmärksamhetssyfte. Sjuksköterskorna är nöjda med sitt bemötande då de agerar lågaffektivt men upplever samtidigt en svårighet i att balansera det lågaffektiva bemötandet med deras naturliga reaktioner vid en självskadeincident. Sjuksköterskorna beskriver att de blir missnöjda med sitt bemötande när de är osäkra på hur de ska agera vid självskadeincidenter. Sjuksköterskorna uppger att de i större mån blev känslomässigt påverkade av självskadebeteende när de var nyanställda på den psykiatriska avdelningen men att de med erfarenhet blivit mer vana vid att se självskador. Sjuksköterskorna upplever en större känslomässig påverkan när sjukvården inte lyckas hjälpa patienter långsiktigt. Alla sjuksköterskor som deltog i studien önskar mer kunskap om självskadebeteende.   Slutsats: Sjuksköterskorna uppger att de trivs bra på sin arbetsplats och att arbeta med denna patientgrupp men upplever ibland svårigheter i vårdandet av patienter med självskadebeteende. Tidsbrist, stress och upprepande självskadehandlingar är påfrestande för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskriver att det generellt finns en negativ attityd bland vårdpersonal gentemot dessa patienter, vilket sjuksköterskorna tror kan förändras med mer utbildning inom ämnet. Alla sjuksköterskor som intervjuades önskade mer kunskap om självskadebeteende.

Brukarstyrd inläggning (BI) är en ny behandlingsmetod i Sverige för patienter med Borderline personlighetssyndrom och självskadebeteende, vilket är vanligt förekommande inom den psykiatriska vården. Målet med brukarstyrd inläggning är att patienten ska få hjälp i kris med en kortare sjukhusvistelse vilket för patienten ökar delaktighet och självbestämmande. Det finns begränsat med forskning om BI sedan tidigare varför denna uppsats kan bidra till en ökad kunskap inom området. Syftet med studien är att beskriva vilken förförståelse och tidiga erfarenheter som finns hos patienter och vårdare gällande brukarstyrda inläggningar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med öppna frågor samt en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det ses positivt på implementeringen av BI men att det finns vissa brister i informationsspridningen mellan vårdare, patienter och andra vårdinstanser som berörs av BI. Både positiva och negativa tidiga erfarenheter av BI framkommer. Det finns flera olika variationer av BI, varför det är av intresse att forska mer kring metoden, för att kunna utvärdera för- och nackdelar och för att kunna göra BI till ett standardiserat behandlingsalternativ. Resultatet kan användas vid implementering av BI på andra sjukhus och för att bättre kunna förstå den förförståelse och de tidiga upplevelser som BI bidrar till.

Självvald inläggning är en vårdform som möjliggör för patienter inom psykiatrin att själv bestämma när en sjukhusinläggning är nödvändig. För patienter med emotionelltinstabiltpersonlighetsssyndrom(EIPS) och självskadebeteendehar denna vårdform kommit att ses som en lämplig intervention, eftersom studier visar att längre psykiatriska inläggningar är kontraproduktiva och således har en potentiell skadlig effektpå dessa patienter. Utöver dettaanses vårdformen passande utifrån de kliniska riktlinjer som lyfter främjandet av autonomi som särskilt viktig i behandlingen av patienter med EIPS. Några särskilda riktlinjer för hur autonomin i praktiken kan främjas ges dock inte, vilket innebär att det varit fritt för vårdgivare att omsätta dessa rekommendationer i den praktiska vården. Motbakgrund avdenna osäkerhetär det viktigt att utvärderaeffekterna av SI som vårdform.I dennauppsatsundersöktes patienternas syn och erfarenhet av vårdformen, med fokus på hur den ökade egenmakten upplevts i relation till de olika delkomponenterna i SI. Till hjälp i analysen av materialet användes de teoretiska begreppen autonomi, empowerment och paternalism. Analysen visar att patienterna upplevde vissa delar som egenmaktstärkande(empowering)och andra delar som svåra och ångestskapande. Vidare visar analysen att SI innebär ett lärande i att ta egenansvar. Etttydliggörande avmotiven bakomdelkomponenterna ökar patientens autonomi,samt kan hjälpa patienten att stå ut med svåra och ångestskapandekänslori läroprocessen mot att hantera egenansvaroch såledespå siktbli mer autonom.Analysen visar även attsjuksköterskan kan ha en viktig roll i att stödja patienten i denna process tillatt uppleva egenmaktoch utöva sin autonomi. Uppsatsens slutsatserangående de olika delkomponenternaär atttillgång till två stödsamtal per dag, egenhantering av medicin, tredagars-bestämmelsenkanbidra till attstärka patientens autonomiom motivenbakom dem tydliggörs för patienten.Möjligheten att själv bestämma tidpunkt för inläggning är särskilt gynnsamt för patienterna, eftersom de upplever en större trygghet i att få tillgång till vård i akuta situationer.En del patienter kan dock behöva stöd i att få veta att beslutet att lägga in sig själv var berättigat.Vid kontraktsskrivningen bör patienten bli ännu mer noggrant informerad om vårdformen med dess motiv och de eventuella utmaningar patienten kan uppleva i relation till de olika delkomponenterna. Vidare kan regeln om förtida utskrivning, i fall där en patient bryter mot avdelningens regler, leda till ettännu merakut försämrat psykiskt mående, eftersom patienten riskerar att uppleva utskrivningen som ett svek från vårdens sidaoch ett personligt misslyckande. I värsta fall kan detta få förödande konsekvenser såsom självmord. Regeln bör därför tas bort. SI-kontraktet bör inte ha formen för ett kontrakt, eftersom det implicerar att vården är villkorad, vilket kanha en negativ inverkan på patientens tillit till vården. Enkelrummet uppskattades i hög grad och bör utvärderas ytterligare, samtförslagsvis erbjudas som alternativ till delat ruminom ramen för den vanliga akutpsykiatriska slutenvården. Detta eftersom detkan vara gynnsamtför andra patientgrupper också.

Background: Mental illness is growing rapidly today, with a population that is getting worse within a younger age. Parts of mental illness is linked to what we callself-harm, or self-mutilation. This in order to alleviate his/her anxiety as a result of a compulsion or impulse to add injury to one’s body, motivated by a need to master mental health or to regain emotional balance. Purpose: The purpose of this study was to illustrate how patients with self-injury behavior experience the attitudes and treatment in their received care. Method: This study is a qualitative content analysis with an inductive approach of autobiographies written by persons with self-harm. Result: Positive treatment strengthens patient self-esteem, relieves inner suffering and anxiety, and provides a foundation for a trustworthy relationship between caregivers and patients, while negative treatment, stigmatization, preconceptions and ignorance of healthcare professionals contribute to an insecure care experience for this patient group. Conclusion: Nurses working with self-injurypatients should reflect on their treatment, occupational role and responsibility towards the patient, as this group often feels poorly treated in care. Clinical significance: The content of this study addresses the problemsof caring for patients with self-harm, which may help nurses and healthcare staff to contribute to better treatment and better care. / Bakgrund: Den psykiska ohälsan kraftigt ökar i dagens samhälle, med en befolkning som mår sämre i allt yngre åldrar. En del av den psykiska ohälsan är kopplad till det vi idag kallar Självskadebeteende. Detta i syfte att lindra sin ångest som en följd av ett tvång eller en impulsatt tillfoga sin kropp skada, motiverat av ett behov att bemästra psykisk ohälsa eller av att återvinna känslomässig balans. Syfte: Syftet var att belysa hur patienter med självskadebeteende upplever bemötandet inom vården. Metod: Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av självbiografier skrivna av personer med självskadebeteende. Resultat: Positivt bemötande stärker patienternas självkänsla, lindrar det inre lidandet och ångesten och gav en grund för en tillitsfull relation mellan vårdgivare och patient, där istället negativt bemötande, stigmatisering, förutfattade uppfattningar och okunskap hos vårdpersonalen bidrar till en otrygg vårdupplevelse för denna patientgrupp. Slutsats: Vårdpersonal som jobbar med självskadande patienter bör reflektera över sitt bemötande, sin yrkesroll och sitt ansvar gentemot patienten, då denna grupp ofta känner sig illa bemötta inom vården. Klinisk betydelse: Denna studie lyfter problematiken runt vårdandet av patienter med självskadebeteende, vilket kan hjälpa sjuksköterskor och vårdgivande personal vid vårdmöten.

ABSTRAKT Bakgrund: Självskadebeteende är ett svårdefinierat och svårt problem att handskas med eftersom det oftast sker i hemlighet med en stor känsla av skam och skuld. Mörkertalet är stort och det är en känslig och svårbehandlad grupp, och denna grupp av människor har svårt att söka hjälp. Det finns en tydlig korrelation mellan självskadebeteende och suicidförsök. För att försöka få dessa personer att söka hjälp och minska risken för suicid måste det uppdagas varför dessa personer tvekar till att söka hjälp.   Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva varför personer med självskadebeteende tvekar till att söka hjälp.   Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt av 8 vetenskapliga artiklar med kvalitativa data. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats genom kvalitativ innehållsanalys för att slutligen sammanställas. Databaser som användes var CINAHL, PubMed och PsycINFO.   Resultat: 5 kategorier identifierades: ”Vad är vitsen egentligen?”, “Vissa ser på en som att man vore ett monster”, “Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig”, “Jag skadade mig själv allvarligt med flit idag och nu skäms jag över det” och “Så länge det är under min kontroll är det lugnt”.   Konklusion: När personer med självskadebeteende söker hjälp och får ett negativt bemötande leder det till att deras rädsla att bli dömd bekräftas och känslorna av skuld och skam förstärks. Negativa erfarenheter av att söka vård leder till att hjälp inte söks i framtiden. För personerna som vill söka vård blir det inte lättare när vårdsystemet inte är tydligt med hur personen ska söka hjälp. / ABSTRACT History: Deliberate self-harm is a hard to define phenomena that is hard to deal with because it is often done in secret and with a great feeling of shame and guilt. These patients are hard to treat due to the sensitive nature of the subject and that is why there is a large number of unreported cases. There is a clear correlation between deliberate self-harm and suicide attempts. In order to facilitate help seeking in people who self-harm we need to find out why this group of people don’t seek help in the first place so that further suicide attempts are prevented.   Aim: The aim is to describe the hesitation to why people who self-harm does not seek help.   Method: This study is a qualitative literature review of 8 articles. The data was analyzed inspired by content analysis. The databases used were CINAHL, PubMed and PsycINFO.   Results: 5 categories were identified: “Really, what’s the point?”, “Some people look at you like you are some kind of monster”, “I don’t know what to do or where to turn”, “I hurt myself severely on purpose today and now I feel bad about it” and “As long as it’s under my control I’m fine”.   Conclusion: When people who self-harm seek professional help are met with a poor attitude by staff, their fear of being judged is confirmed and their sense of shame and guilt increases. A negative experience when seeking help may lead to a reluctance for future help-seeking. An unclear process on how to seek help is an obstacle for people trying to receive treatment.

Introduktion: Inom den allmänpsykiatriska vården är patienter med självskadebeteende vanligt förekommande. Dessa patienter har ofta olika diagnoser som påverkar patienternas dagliga liv, vilket kan göra att det finna olika faktorer som har betydelse för hur den vårdande relationen skapas. Detta gör också att det ställs högre krav på sjuksköterskor som arbetar med dessa patienter.  Syfte: Syftet är att belysa hur allmänsjuksköterskor inom den psykiatriska vården skapar en vårdande relation till patienter med självskadebeteende.                                                                    Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie. Genom att genomföra intervjuer med allmänsjuksköterskor har vi fått ta del av sjuksköterskornas upplevelser, tankar, åsikter och personliga erfarenheter av patienter med självskadebeteende och hur en vårdande relation skapas med dem.                Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier som är av stor betydelse för hur en vårdande relation till patienter med självskadebeteende skapas: sjuksköterskans förhållningssätt, sjuksköterskornas upplevelser av patienterna och kompetensutveckling.   Slutsats: Ur sjuksköterskors perspektiv är ett öppet förhållningssätt till patienten en förutsättning för att skapa en vårdande relation. Grunden i relationen handlar även om trygghet och tillit. Enligt sjuksköterskorna är reflektion i arbetsgrupp och vidare utbildning i kontext viktiga för att kunna möta behov från patienter med självskadebeteende.

Bakgrund: Självskadebeteende grundar sig ofta i att en människa mår psykiskt dåligt och genom att skada sig själva vill de dämpa den ångest som detta medför. En stigmatisering i såväl samhället som inom vården finns och att möta dessa människor upplevs som skrämmande. Stigmatiseringen bidrar till att ämnet blir tabubelagt och det är svårt att söka den hjälp som behövs. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med självskadebeteende. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ innehållsanalys där bloggar har analyserats. Resultat: Analysen av datamaterialet har genererat i olika teman enligt följande: en ständig närvaro av ångest, att fysisk behandla sig själv för att hantera ångest, oavbruten planering av att skada sig själv, kastas mellan känslor – en ständig ambivalens, vårdare iakttar mig, men ser mig inte samt ett dömande förhållningssätt från omgivningen. Att leva med ett självskadebeteende innebar ständig ångest samt många olika tillvägagångssätt kring hur de kan skada sig själva för att hantera denna. Diskussion: Det är viktigt för sjuksköterskan att ha en god kunskap samt förståelse för hur det är att leva med ett självskadebeteende för att på bästa möjliga sätt kunna bemöta dessa människor med respekt. Slutsats: Bristande kunskap och förståelse för människor med självskadebeteende bidrar till att upplevelsen av densamma blir sämre. / Background: Self-harm is often found in the fact that a person is mentally ill and by harming themselves, they want to subdue the anxiety it causes. There is a stigmatization in both society and in healthcare and meeting these people may seem fearful. Stigmatization helps to make the subject taboo and it is difficult to seek the help that is needed. Aim: To describe the experience of living with a self-harm behavior. Method: The study has been conducted with a qualitative content analysis where blogs have been analyzed. Result: The analysis of the data has generated in various headings as follows: a constant presence of anxiety,  to physically treat oneself to deal with anxiety, uninterrupted planning to harm itself, thrown between emotions - a constant ambivalence, caregiver observes me but does not see me and a judicial way from the surroundings. Living with self-harm involves constant anxiety and many different approaches to how they can harm themselves to deal with this. Discussion: It is important for the nurse to have a good knowledge and understanding of how it is to live with self-harm in order to best approach these individuals with respect. Conclusion: Lack of knowledge and understanding for people with self-harm contributes to the poorer experience.