Bakgrund: Det finns ett suicidalt och ett icke suicidalt självskadebeteende. Majoriteten av ungdomar som har ett icke suicidalt självskadebeteende är av det kvinnliga könet och själva skadandet är ett sätt att uttrycka sin psykiska ohälsa på. Syfte: Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att ur ett livsvärldsperspektiv belysa utlösande faktorer hos flickor/unga kvinnor som har ett icke suicidalt självskadebeteende. Metod: Studien har gjorts med en kvalitativ ansats med ett livsvärldsperspektiv och baseras på fem biografier. Biografierna analyserades med Lundman och Hällgren Graneheims innehållsanalys (2004). Resultat: Det framkommer att majoriteten av flickorna/de unga kvinnorna har en bakomliggande psykisk sjukdom som orsakat mycket lidande och förvirring i livet. Detta kan vara en utlösande faktor till ett självskadebeteende. Andra faktorer som påverkat är traumaupplevelser i barndomen, ångesthantering, självhat, skamkänslor, utanförskap och röster som befaller dem till självskada. Faktorerna går in i varandra och den ena faktorn utesluter inte den andra. Slutsats: Det ä viktigt att redan i tidig ålder fånga upp dessa flickor/unga kvinnor för att kunna försöka förhindra en utveckling till ett självdestruktivt beteende. Skolan har en viktig del i detta samt även vården. Då dessa flickor/unga kvinnor känner mycket utanförskap i samhället ska vården vara den plats som de känner tillit och trygghet till.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur ungdomar med självskadebeteende upplever bemötandet från vårdpersonalen. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt där sju kvalitativa vetenskapliga artiklar samt en kvantitativ vetenskaplig artikel användes. Datainsamlingen gjordes i databaserna PubMed, Psyc INFO och CINAHL Resultat: Resultatet av denna studie visade på att de flesta av ungdomarna med självskadebeteende inte sökte vård då de antingen var rädda för att förvärra sina problem eller för att de inte visste vart de skulle vända sig. De valde att i första hand söka hjälp hos sina vänner. Resultatet visade på tre kategorier. Dessa var: rädsla för vården, negativa upplevelser av bemötandet och positiva upplevelser av bemötandet. I resultatet framkom att av de som sökte hjälp inom sjukvården kände sig många missnöjda. Dessa ungdomar upplevde att det största problemet under vårdtiden var negativa attityder och dåligt bemötande från personalen. De ungdomar som tagit överdoser var övervägande positiva till det bemötande och den vård de fått till skillnad från de som inte tagit överdoser. Slutsats: Studien visade att ungdomar inte söker hjälp av sjukvården för sitt självskadebeteende då de är rädda för att deras problem ska förvärras eller att de inte ska bli förstådda eller tagna på allvar. De som ändå söker hjälp upplever att de får en annan hjälp än den de önskar.

Bakgrund: Självskadebeteende hos unga kvinnor är ett fenomen som har blivit allt vanligare under de senaste åren. Dessa patienter söker sig till alla delar av vården, vilket gör att det som sjuksköterska är viktigt att kunna bemöta dem på bästa sätt. Syfte: Syftet var att utifrån självbiografier beskriva självskadande unga kvinnors upplevelser av lidande och välbefinnande. Metod: Vi använde oss av en kvalitativ innehållsanalys, där vi utgick från fem självbiografier. Resultat: Resultatet visar på två huvuddrag som kännetecknar de unga kvinnornas upplevelser av ohälsa och hälsa. Dessa är relationen till de närstående, om denna var god kände de sig tillfreds. Det andra huvuddraget var att makt/vanmakt påverkade dem negativt när vårdpersonalen tog makten.Slutsats: Närståendes betydelse för de unga kvinnornas upplevelse av lidande och välbefinnande är viktigt därför bör ökat stöd till närstående prioriteras i vården. Vidare bör vårdpersonalen använda sin makt till att lindra de unga kvinnornas sjukdomslidande istället för att åsamka ett vårdlidande.

Bakgrund: Självskadebeteende, definierades som ett beteende, där individen skadar sig själv utan avsikt att dö, eller en upprepad, självtillfogade kroppsskada som bevisligen inte medförde livsfara. Förekomsten av självskadan är vanligare bland ungdomar än bland den övriga befolkningen och den är högre bland flickor än bland pojkar. År 2000 vårdades i Sverige 2,5 flickor/1000 invånare och 1 pojke/1000 invånare på grund av självdestruktiva handlingar och dess konsekvenser. Syftet: med denna litteratur studie var att belysa omvårdnad för ungdomar med självskadebeteende. Metod: Artiklarna söktes i PudMed, Psycinfo och Cinahl, granskades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Patienter upplever att hjälpinsatser inte är lättillgängliga. Oviljan att söka stöd för självskada uttrycks starkast av patienter vars livshistoria kännetecknas av traumatiska händelser i livet, speciellt i barndomen vilka lett till en bristande copingstrategi. Diskussion: Det fanns speciella samhällsbaserade insatser som fokuserar på att ge eftervård för förebyggande syftet samt integrerat stöd för ungdomar med självskadebeteende. Slutsats: Att ha tillgång till sociala nätverk och socialt stöd, och att kunna diskutera problem med släktingar, bedömds vara lika viktigt som tillgång till psykiatrisk vård. Ungdomar med självskadebeteende tog emot professionell hjälp helst när vårdpersonalen erbjöd trygghet och förtroendeingivande medmänsklighet

No description available.

<p>Syftet med denna C-uppsats har varit att belysa bemötandet av flickor med självskadebeteende. Utifrån litteraturen har det varit svårt att studera vårt ämne, eftersom det har gjorts få undersökningar kring problematiken och det har varit svårt att finna en självklar definition på det vi har studerat. Undersökningen är en kvalitativ studie med intervjuer som metod. Resultatet som framgick av intervjupersonerna visade att bemötandet har en stor betydelse för unga flickor med ett självskadebeteende. Behandlarnas bemötande kunde se olika ut beroende av personligheten, erfarenheter, utbildning samt hur man arbetade på arbetsplatsen. Utifrån litteraturen och den tidigare forskningen kunde man se att psykisk ohälsa har ökat, speciellt bland unga kvinnor. Vi valde att ha med kända teoretiker med kunskap om empati, intersubjektivitet och om behandlingssynsätt som är en del av bemötandet. Resultatet är problematiserat med hjälp av dessa teoretiska utgångspunkter.</p>

<p><em><strong>Bakgrund: </strong>Självskadebeteende hos unga kvinnor är ett fenomen som har blivit allt vanligare under de senaste åren. Dessa patienter söker sig till alla delar av vården, vilket gör att det som sjuksköterska är viktigt att kunna bemöta dem på bästa sätt. <strong>Syfte:</strong> Syftet var att utifrån självbiografier beskriva självskadande unga kvinnors upplevelser av lidande och välbefinnande. <strong>Metod:</strong> Vi använde oss av en kvalitativ innehållsanalys, där vi utgick från fem självbiografier. <strong>Resultat:</strong><strong></strong> Resultatet visar på två huvuddrag som kännetecknar de unga kvinnornas upplevelser av ohälsa och hälsa. Dessa är relationen till de närstående, om denna var god kände de sig tillfreds. Det andra huvuddraget var att makt/vanmakt påverkade dem negativt när vårdpersonalen tog makten.</em><em><strong>Slutsats:</strong> Närståendes betydelse för de unga kvinnornas upplevelse av lidande och välbefinnande är viktigt därför bör ökat stöd till närstående prioriteras i vården. Vidare bör vårdpersonalen använda sin makt till att lindra de unga kvinnornas sjukdomslidande istället för att åsamka ett vårdlidande.</em></p>

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur självskadande ungdomar konstruerar sin identitet genom att blogga. För att besvara mitt syfte har jag använt mig av bloggar skrivna av ungdomar, vilka skadar sig själva. Utifrån bloggarna och mitt teoretiska perspektiv, det vill säga socialkonstruktionism, har jag undersökt hur författarna till bloggarna skriver om sitt självskadebeteende. Uppsatsen har utgått från ett diskursanalytiskt angreppssätt med den franske filosofen Michel Foucaults teorier kring diskurser och diskursanalys som bas. Resultaten som har framkommit har jag tolkat och analyserat med hjälp av Foucault. Under arbetets gång har jag lokaliserat sju diskurser, vilka är kropp, ärr, sår, skära, ångest, motstånd och hjälp. Utifrån diskurserna i avsnittet resultat och analys har jag diskuterat begreppen identitet, makt, och genus. Jag fann att självskadande ungdomar, vilka skriver blogg, konstruerar sin identitet genom att använda kroppen som ett verktyg, vilket visar sig att ungdomarna använder kroppen för att tala om sitt inre och yttre mående. Språket som används i bloggarna visar mönster på hur ungdomarna skapar ambivalenta subjektspositioner, det vill säga för att uppfattas som en äkta självskadare måste informanterna anpassa sig till omgivningens bild av den typiska självskadaren samtidigt som beteendet normaliseras inom bloggen, då ärrade och sårade kroppar ses som något vackert. Ungdomarna anpassar sig även till forskningens etablerade bild av den typiska självskadaren, som kvinna och att handlingen utförs för att lätta på ångesten, vilket syftar till att konstruera en form av identitet som självskadare. I konstruerandet av identiteten är gränsdragning och positionering mot andra grupper en betydande komponent, vilket ungdomarna i bloggarna gör främst mot vuxna utanför bloggen, vilka inte delar självskadarnas bild av beteendet. Makt och kunskap går hand i hand, då ungdomar som konstruerat en självskadeidentitet har kunskap och makt genom diskurserna i bloggen, där ungdomarna hjälper andra med självskadeproblematik, vilket vården inte alltid kan erbjuda. Därtill har forskning skapat en bild av den typiska självskadaren, vilket bidrar med makt som inte gynnar alla, särskilt pojkar som självskadar. Skolan skulle kunna vara en viktig instans för att möta ungdomar som skadar sig själva, men kunskap saknas ofta liksom ekonomiska resurser.

Bakgrund: I Sverige vårdades år 2011 drygt 7700 personer på sjukhus för självskador. Självskadebeteendet används ofta som en copingstrategi för att hantera och lindra psykisk smärta och ångest, men kan även vara ett rop på hjälp. Handlingarna väcker ofta starka känslor, såsom ilska, maktlöshet och antipati, hos sjukvårdspersonal. Patientgruppen upplevs ofta svår att ge bra vård till och patienterna utsätts för mycket tvångsvård och tvångsåtgärder. Syfte: Syftet är att belysa hur patienter med självskadebeteende upplever bemötandet i vården. Metod: Studien, en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, har utförts medelst analysering av tre självbiografier skrivna av personer med ett tidigare självskadebeteende. Resultat: Självbiografiförfattarnas upplevelser av bemötandet i vården delades in i två huvudkategorier; positiva respektive negativa upplevelser. Under positiva upplevelser utkristalliserades fyra kategorier; Trygghet och tillit, Erhålla information, Bli tagen på allvar och känna sig förstådd respektive Omtanke och stöd. Under huvudkategorin negativa upplevelser hittades kategorierna Utlämnad och maktlös, Ej bli tagen på allvar och ej känna sig förstådd, Ej känna sig värdig vård samt Bristande information. Slutsats: Bemötandet inom vården är avgörande för relationen mellan vårdare och vårdtagare. Då patienterna hade positiva upplevelser av bemötandet grundlades en tillitsfull relation. Ett dåligt bemötande bidrog till ett vårdlidande för patienterna. Klinisk betydelse: Resultatet kan ge vårdpersonal en ökad kunskap och bättre förståelse för vad i bemötandet som upplevs positivt respektive negativt av patienten. Detta kan leda till ett förbättrat och mer professionellt bemötande av dessa patienter, vilket är viktigt för ett gott tillfrisknande. / Background: During 2011 more than 7700 people were hospitalized for self-injuries in Sweden. Self-injury behavior is often used as a coping strategy to manage and relieve mental pain and anguish, but can also be a cry for help. The actions often generate strong emotions, such as anger, powerlessness and antipathy, among health care staff. This group of patients is often perceived difficult to provide good care for and the patients are exposed to many coercive measures. Purpose: The purpose is to illustrate how patients with self-injury behavior experience their treatment. Method: The study, a qualitative content analysis with an inductive approach, has been performed by analyzing three autobiographies written by persons with a previous self-injury behavior. Result: The patients/authors experiences of their treatment were divided into two main categories; positive and negative experiences. Under positive experiences four categories crystallized; Security and trust, Receive information, Be taken seriously and feel understood and Care and support. Under the main category negative experiences four categories were developed; Left out and powerlessness, Not be taken seriously and not feel understood, Not feel worthy of care and Lack of information. Conclusion: The treatment in health care is critical to the relationship between caregiver and care recipient. When the patients´ had positive experiences of the treatment from the staff a trusting relationship was founded. A bad attitude contributed to patients suffering. Clinical significance: The results may give health care professionals a better knowledge and understanding of the treatment that is perceived positively or negatively by the patient. This can lead to an improved and more professional treatment of these patients, which is important for a good recovery.

Bakrund:I Sverige har självskadebeteende hos kvinnor i åldrarna 15-24 år ökat avsevärt sedan 90-talet fram till 2007. Självskadebeteende definieras med att medvetet skada sin egen kropp. Det kan upplevas som ångestlindrande men många har också i avsikt att ta sitt eget liv. Syfte: Syftet är att belysa unga kvinnors upplevelser av att leva med självskadebeteende. Metod: Studien har gjorts med en kvalitativ ansats med ett livsvärldsperspektiv och baseras på fem bloggar. Bloggarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundman innehållsanalys (2004). Resultat: Ur resultatet framkom fem kategorier som beskriver de unga kvinnornas känslor av att leva med ett självskadebeteende. De fem kategorierna är att uppleva ångest, trygghet, uppgivenhet och smärta, samt att i efterhand begrunda sin situation. Slutsats: Ur reslutatet framkom att de vanligaste förekommande känslorna i samband med självskadebeteende är ångest, smärta, ensamhet och uppgivenhet. Kvinnorna beskriver att de vill göra den psykiska smärtan fysisk. Självskadebeteende kan även ses som ett beroende. Som sjuksköterska är det viktigt att ta del av kvinnans livsvärld för att kunna möte henne på bästa sätt.