Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka och belysa självskadebeteende, med ett särskilt fokus på unga män. Tidigare forskning innehåller få undersökningar där unga män är i fokus och den allmänna uppfattningen om självskadebeteende är att det främst drabbar unga kvinnor. Enligt studiens abduktiva arbetssätt utformades en hypotes vid studiens början om att unga män drabbas i större utsträckning än vad de framställs göra, samt att de hindras i deras väg mot ett bättre mående av att inte inkluderas som potentiella självskadare.   Studien baseras på tidigare forskning samt semistrukturerade intervjuer med fem yrkesverksamma, inom forskning, behandling och föreningsarbete, som valdes ut genom snöbollsurval. Analysen utfördes med en teorilös utgångspunkt för att författarnas fördomar och förutfattade meningar inte skulle påverka. Analysförfarandet genomfördes utifrån en konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar på övervägande likheter mellan könen vad gäller det psykiska måendet, orsaker till beteendet och dess negativa följder. Samtliga intervjupersoner uttryckte att självskadebeteende alltid grundar sig i en oförmåga att hantera och stå ut med stark psykisk smärta. Det framkom även att drabbade unga män kan skada sig på andra sätt, än de som ses som typiska för självskadebeteende. Detta i kombination med den skam självskadebeteende innebär för många och de rådande könsnormerna, blir till hinder för dem när de söker hjälp. En av studiens slutsatser är att det behövs mer inriktad forskning mot unga män med självskadebeteende, för att öka kunskapen om deras situation i samhället och i vården.

Aim: The aim of this study was to describe how nurses experience meeting patients with self-injurious behavior in health care and the factors that influence nurses' attitudes towards this particularly group of patients. The literature study also contains a review of the articles included datacollection method. Method: A descriptive literature review of quantitative and qualitative articles published between 2004 and 2014. The articles were sought in the databases PubMed and PsycINFO. The result of the present literaturestudy was based on 11 articles.Result:The nurses experiences were mainly positive, however, the results also shows that they feel antipathy, negative emotions, inadequacy and obstacles in the care of patients with self-injurious behavior. The present literature study shows that the factors that influence nurses' attitude towards the patient group is experience, education, age and gender. Conclusion:It turned out that the nurses' experiences and preferences were more positive if the nurses received training on self-injurious behavior. There were judgmental attitudes towards patients who self-harm from the nurses, the most prominent was that they perceived the patients as manipulative and attention-seeking. More research is needed in order to meet the growing patient population. If the care of these patients should be better it requires that the nurses increase their knowledge of self-harm.

Begreppet självskadebeteende kan förklaras som ett suicidalt fenomen med en självbevarande funktion. Självskadebeteende är vanligast i gruppen ungdomar och unga vuxna. Internationella studier visar att självskadebeteende förekommer hos 15-25 % av ungdomarna. I svenska studier svarade 34-42 % av ungdomarna att dom skadat sig själv vid minst ett tillfälle det senaste året. Syftet med studien var att belysa självskadebeteende och dess riskfaktorer hos ungdomar. Metoden som användes var en litteraturstudie baserad på sexton vetenskapliga artiklar som sammanställdes. I resultatet framkom fem teman; Kön, Missförhållande i den sociala miljön, Historia av ett självskadande, Negativ självbild samt Alkohol, droger och rökning. Fler kvalitativa studier kring ungdomars upplevelser av vården samt upplevelser och tankar kring sitt självskadebeteende skulle vara önskvärt för att öka förståelsen för problematiken.

I tidigare forskning belyses att individer med självskadebeteende upplevt bristande förståelse hos professionella gentemot deras problematik. Syftet med denna studie är därför att bidra med en ökad kunskap och förståelse kring unga kvinnor med självskadebeteende. Undersökningen besvarar frågeställningar kring självbilden hos unga kvinnor med självskadande beteende samt hur de blivit bemötta och vill bli bemötta av yrkesverksamma personer. Personerna i studien är 7 unga kvinnor med självskadebeteende i åldrarna 17-27 år. Studien har en kvalitativ ansats. Empirin består av 7 bloggar som analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att alla individer upplevde en negativ självbild under tiden de självskadade. De unga kvinnorna beskrev yrkesverksamma i både positiv och negativ bemärkelse. Individerna upplevde ett bra bemötande när de kände sig förstådda och fick bekräftelse. De unga kvinnorna upplevde ett dåligt bemötande när de yrkesverksamma inte brydde sig eller gav den hjälp individerna ville ha. Individerna ville bli bemötta med kunskap, engagemang samt med ett fokus på det psykiska. Slutsatsen av studien är att yrkesverksamma riskerar att försämra den negativa självbilden samt individernas psykiska mående. För att undvika detta krävs att den yrkesverksamma fördjupar sin förståelse och kunskap kring ett bra bemötande mot individer med självskadebeteende.

För att vården ska bli optimal för personer med självskadebeteende krävs adekvat bemötande från vårdpersonal. Bemötande påverkas av vilka inställningar vårdpersonal har mot patientgruppen. För att förbättra vården för personer med självskadebeteende är det av betydelse att undersöka vilka faktorer som påverkar inställningen. Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar inställningar hos vårdpersonal gentemot personer med självskadebeteende. Metoden var en litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar vilka analyserades, bearbetades och sammanställdes. Resultatet visade att inställningar hos vårdpersonal mot personer med självskadebeteende påverkades av olika bakomliggande faktorer. Fem teman framkom vid bearbetning av artiklarna och representerar studiernas viktigaste resultat: kunskap, rutin och praktisk möjlighet, upplevd förmåga att vårda, ålder och kön samt personen bakom beteendet. Den faktor som i högst utsträckning gick att påverka var kunskap, det visade sig att god kunskap om självskadebeteende ledde till en mer positiv inställning. Inlärningstillfällen inom självskadebeteende bör erbjudas vårdpersonal samt ingå i alla vårdprofessioners utbildningar. Vidare forskning om betydelsen av vårdpersonals bemötande mot personer med självskadebeteende behövs för att främja omvårdnadsprocessen.

Sammanfattning Bakgrund Patienter med självskadebeteende har rätt till god vård på lika villkor. SBU:s rapport (2015) har visat att det finns risk för att detta inte efterlevs. Sjuksköterskornas bemötande kan ha stor betydelse för hur patienter med självskadebeteende upplever vården men i dagsläget finns det ingen samlad bild över hur bemötande ser ut. Syfte Att genom en litteraturgranskning undersöka sjuksköterskors bemötande gentemot patienter med självskadebeteende inom somatisk vård. Metod Sökningar genomfördes i tre databaser, PsychINFO, PubMed och CINAHL, 13 artiklar valdes till ut till kvalitetsgranskningen. De inkluderade artiklarna berörde sjuksköterskor i somatisk öppen och sluten vård som kommit i kontakt med patienter med självskadebeteende, oavsett kön och etnicitet. Huvudresultat Granskningen utmynnade i två ämnesområden, attityder och faktorer som påverkar sjuksköterskors bemötande. Sjuksköterskorna hade olika upplevelser av mötet med patienter med självskadebeteende och det förekom att sjuksköterskor under vissa förutsättningar kunde ha negativa attityder gentemot patienter med självskadebeteende. En negativ attityd gentemot patientgruppen kunde påverka bemötandet och skapade svårigheter vid vårdandet av patienterna. Sjuksköterskornas ålder, erfarenhet, utbildning påverkade sjuksköterskornas bemötande gentemot patienterna, Det framkom även brister som kunde påverka attityderna, dessa var avsaknad av rutiner, riktlinjer och kunskap. Slutsats Sjuksköterskorna bemötte patienter med självskadebeteende med både negativa och positiva attityder. Attityderna påverkades av olika faktorer så som känslor, erfarenhet, stress, kunskap och brist på resurser, vilket ledde till svårigheter vid bemötandet och vårdandet av patientgruppen. Vårdens kvalitet och patientsäkerheten skulle kunna öka om sjuksköterskorna som möter och vårdar patienter med självskadebeteende hade de resurser de enligt litteraturgenomgången saknar. Fortsatta studier behövs för att i framtiden utveckla omhändertagandet av patienter med självskadebeteende och sträva mot likvärdig vård.

Bakgrund: Självskadebeteende i icke-suicidalt syfte är vanligt, speciellt i åldrarna 15-24 år. Att på egen hand skapa ruptur i huden kan vara ett sätt att hantera de jobbiga känslor personen känner. De som söker vård för ett självskadebeteende blir ibland bemötta med negativa attityder från vårdpersonal. Patienter har enligt lag rätt till god vård på lika villkor men det är inte alltid detta sker. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa vårdpersonals upplevelser av och attityder till att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie genomfördes där 9 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats inkluderades. Artiklarnas resultat granskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt samt med inspiration av innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanställdes i 5 kategorier som var, vårdares attityder till patienter, vårdares känslomässiga reaktioner, vårdares hanteringsstrategier, den komplicerade relationen samt organisatoriska faktorer av betydelse. Slutsats: Bristande kunskap om självskadebeteende hos sjuksköterskor kan leda till ett sämre patientbemötande. Utbildning om beteendet skulle kunna öka förståelsen för patienter vilket skulle kunna minska det vårdlidande de kan utsättas för. / Background: Self-injury in non-suicidal purposes are common, especially between the ages of 15-24. Creating ruptures in the skin can be a way to deal with unbearable emotions. Those seeking treatment for self-harm are sometimes met with negative attitudes from health professionals. Patients are legally entitled to good healthcare on equal terms, but in reality it is not always that way. Aim: The aim of this literature study is to highlight health professionals experiences of and attitudes to caring for patients with self-injurious behavior. Method: A literature study was conducted and nine scientific articles with qualitative approach was included. Articles were reviewed, analyzed and put together to form a result using Friberg's model for literature review and with inspiration from content analysis. Results: The results were compiled into 5 categories that where; carers attitudes to patients, carers emotional reactions, carers coping strategies, the complicated relationship and organizational factors of significance. Conclusion: Lack of knowledge about self-injury among nurses can lead to poorer patient treatment. Education about self-injury among nursing staff could reduce the patients' care suffering that they may be exposed to.

No description available.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett vanligt problem bland ungdomar och unga vuxna. Beteendet handlar om att medvetet skada sig själv utan intentionen att ta sitt liv. Personer med självskadebeteende upplever sig bli dåligt bemötta i vården samtidigt som sjuksköterskor eftersöker kunskap om hur de ska bemöta denna grupp. Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga människors upplevelser av självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar analyserades med inspiration av innehållsanalys. Resultat: Unga människors upplevelser av självskadebeteende var att det gjorde livet hanterbart, gav en känsla av kontroll, lättnad och gjorde känslor hanterbara. De upplevde också ett stort lidande i form av självbestraffning, skam och skuld och då beteendet blev till ett beroende. För unga människor innebar beteendet ett utanförskap genom ensamhet, stigmatisering och då självskadebeteendet doldes för andra. Slutligen var upplevelsen av självskadebeteende att det handlade om ett sätt att kommunicera med andra. Konklusion: Unga människor med självskadebeteende upplever ett stort lidande. Detta då det både i samhället i stort och inom vården finns en okunskap och stigmatisering kring beteendet. Vidare forskning behövs för att öka förståelsen och erbjuda dessa unga människor den hjälp och det stöd de behöver.   Nyckelord: lidande, litteraturstudie, omvårdnad, självskadebeteende, upplevelser

<p><p><strong>Bakgrund:</strong> Självskadebeteende innefattar bl.a. att skära, bränna eller att slå sig själv och den vanligaste definitionen avser; ett avsiktligt beteende för att kroppsligt skada sig själv utan intention att begå självmord. Det är ett fenomen som enligt flera professioner anses öka, något som kanske beror på den tilltagna medvetenheten om problemet. Självskadebeteende är i dagsläget inget eget diagnostiskt tillstånd. <strong>Syftet: </strong>var att kartlägga vad forskningen kunnat fastställa kring självskadebeteende vad gäller orsaker, funktioner och behandlingsmetoder. <strong>Metod:</strong> studien genomfördes utifrån en kvalitativ metod, genom en litteraturöversikt med ett urval av totalt 13 artiklar. <strong>Resultat:</strong> orsaker till att en person utvecklar självskadebeteende kan bl. a. vara traumatiska barndomsupplevelser, fysiska -, psykiska - och sexuella övergrepp liksom missbruk och psykisk störning. Funktionerna med beteendet kan vara känsloreglering, självbestraffning och att erhålla uppmärksamhet etc. Forskningen kring behandlingsmetoder är bristfällig, dock ges förslag vad gäller; EFT - Emotion Focused Therapy, MI - Motiverande samtal samt betydelsen av socialt stöd och bekräftelse för att förebygga utvecklandet av ett självskadebeteende. <strong>Diskussion:</strong> För att kunna bedriva mer effektiv forskning krävs en enhetig och allmänt erkänd definition. Det är viktigt att fortsätta bedriva forskning vad gäller evidensbaserade behandlingsmetoder då det är ett område där forskningen varit bristfällig.</p></p>