Bakgrund: En ökning av självskadebeteende som lett till sjukhusinläggning i Sverige har redovisats, vilket visar på ett behov av ökad medvetenhet och kunskap kring området. Beteendet är vanligast förekommande bland tonåringar och unga vuxna, och används som en strategi för att hantera emotionell smärta. Tidigare forskning visar att patientgruppen generellt inte är populär bland sjuksköterskor. Samtidigt poängteras vikten av en terapeutisk relation mellan patient och sjuksköterska för tillfrisknandet. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som lider av självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie gjordes där tio kvalitativa artiklar valdes ut för granskning, analys och resultatredovisning. Resultat: Efter analysen bildades sex huvudkategorier: Svårigheter i vårdandet av självskadande patienter, Att skapa terapeutiska relationer, Den emotionella påverkan, Synen på självskadande patienter, Brister i stöd och resurser samt Behov av mer utbildning och träning. Patienter med självskadebeteende ses som en svår patientgrupp att vårda, och det uppstår många olika känslor hos sjuksköterskan, främst negativa, i samband med omvårdnaden. Mer utbildning önskas av merparten av de sjuksköterskor som deltagit i de undersökta studierna. Slutsats: De negativa upplevelserna beror till stor del på okunskap och bristande färdigheter i omvårdnaden av patientgruppen. / Background: An increase in self -destructive behavior that led to hospitalization in Sweden has been reported, indicating a need for increased awareness and knowledge about the area. This behavior is most common among teenagers and young adults, and is used as a strategy to manage emotional pain. Previous research shows that the patient population is generally not popular among nurses. At the same time the importance of a therapeutic relationship between the patient and the nurse is emphasized for the recovery. Aim: The aim of this study is to illuminate nurses' experiences of caring for patients who suffer from self-injurious behavior. Method: A literature review was conducted where ten qualitative articles were selected for examination, analysis and presentation of results. Results: After analysis, six main categories were put together: Difficulties in the care of self-harming patients, Creating therapeutic relationships, Emotional impact, Perception of self-harming patients, Deficiencies in support and resources, and Need for more education and training. Patients with self-injurious behavior are seen as a difficult group of patients to care for and cause many different emotions, mostly negative, in the context of nursing care. More training is desired by the majority of the nurses who participated in the examined studies. Conclusion: The negative experiences depend largely on ignorance and lack of skills in the nursing care of the patient group.

Syftet med denna studie har varit att med uppgifter från UngDOK beskriva likheter och skillnader samt vilka riskfaktorer som förekommer hos tjejer i åldrarna 13-24 som påbörjat behandling för missbruksproblem som avsiktligt skadat sig själva, respektive inte skadat sig. Enligt tidigare forskning var psykisk ohälsa, förekomst av misshandel/våld under uppväxten och utsatthet för misshandel/våld – och övergrepp riskfaktorer. Resultatet visade att av totalt 179 inskrivna tjejer var det 71 tjejer som avsiktligt skadat sig någon gång och 83 tjejer som inte skadat sig. Resultatet visar att de största skillnaderna hos de tjejer som avsiktligt skadat sig, respektive inte skadat sig förekommer där alkohol- och drogmissbruk förekommit under uppväxten, blivit utsatta för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld/övergrepp samt upplevt psykisk ohälsa. Övervägande delen av de tjejer som avsiktligt skadat sig hade upplevt allvarliga självmordstankar och mer än hälften hade någon gång försökt begå självmord.

Introduktion: Självskadebeteende är ett växande hälsoproblem och det pågår en internationell diskussion, huruvida begreppet självskadebeteende skall definieras. Subjektiva och dömande uttalande av sjuksköterskor vid överrapportering som speglar sig i sjuksköterskornas attityder, kan ha en djupgående effekt på efterföljande vård för patienter med självskadebeteende. Det är angeläget att sjuksköterskor blir medvetna om sina attityder och vad som påverkar attityderna. Patienter med självskadebeteende kan bli sämre bemötta inom den somatiska vården, på grund av patienternas psykiatriska bakgrund. Syfte: Att undersöka vilka faktorer som påverkar sjuksköterskors attityder mot patienter med självskadebeteende inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit och Beck (2017) nio-stegsprocess. Databassökningen utfördes i CINAHL, PsycINFO samt PubMed och resulterade i 11 artiklar som analyserades induktivt, sammanställdes och granskades under urvalsprocessen enligt Polit och Becks (2017) kvalitetsgranskningsmallar. Resultat: Analysen av materialet resulterade i fem kategorier: utbildning, klinisk erfarenhet, empati, egna värderingar och kön. Slutsatsen av genomförd litteraturstudie var att det fanns olika faktorer som påverkade sjuksköterskornas attityder mot patienter med självskadebeteende. Sjuksköterskors attityder mot patienter med självskadebeteende var avgörande för att skapa en god vårdrelation och på så sätt en bra vård till patienter med självskadebeteende. Negativa attityder ledde till felaktiga bedömningar av patienter med självskadebeteende.

Bakgrund: Självskadebeteende blir allt vanligare bland människor. Känslan av utanförskap är en av flera faktorer till undvikandet att söka vård därav syns inte problemet i samma utsträckning som det finns i samhället.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att bli behandlad för sitt självskadebeteende. Metod: Studien är en kvalitativ självbiografi studie som grundar sig i granskning och analysering av fem självbiografier. Resultat: Tre kategorier och åtta underkategorier framkom som beskriver positiva och negativa erfarenheter av att vårdas för självskadebeteende. Huvudkategorierna är hopplöshet, hjälplöshet ocg omsorg. Negativa attityder och oprofessionellt bemötande leder till känslor som maktlöshet, frustration, förnedring, ensamhet och uppgivenhet. Vårdpersonalen har en betydande roll i patientens behandlingsprocess. Lyhördhet och förståelse leder istället till positiva känslor som tillit, minskad ensamhet och en vilja till samarbete.  Slutsatser: Studien visar att professionellt och medmänskligt bemötande av utbildade vårdare med en vilja att hjälpa och förstå patienternas verklighet är nödvändigt för tillfrisknand från självskadebeteende. Det är av betydelse att möta patienten i det stadie hen befinner sig i och anpassa vård efter individens behov.

No description available.

Bakgrund:  Självskadebeteende är ett av diagnoskriterierna vid diagnosen borderline personlighetsstörning. Varje år vårdas många personer inom slutenvården i Sverige till följd av självskadebeteende. Inom vården finns stigmatisering och negativa attityder associerat med självskadebeteende. Kunskap och utbildning är viktiga faktorer för att förbättra bemötande och omvårdnad för dessa personer. Syfte: Att belysa personers upplevelse av att leva med självskadebeteende vid borderline personlighetsstörning. Metod: Studien har en kvalitativ ansats och är baserad på fyra patografier. Analysen baseras på Graneheim och Lundmans beskrivning av hur en innehållsanalys kan utföras.  Resultat: Fyra kategorier, med tillhörande tio underkategorier framkom under analysen. Kategorierna var Att drivas av en inre smärta, Att leva med en sjuk identitet, Skam och rädsla i mötet med omgivningen och Att forma en ny identitet. Kategorierna och underkategorierna beskriver på olika sätt upplevelsen av att leva med självskadebeteende. Slutsats: Det framkom en rad olika upplevelser där en del berörde upplevelsen av stigmatisering och fördomar. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll när det gäller utformande av omvårdnaden och bemötande. Utbildning och kunskap har visats minska negativa attityder och stigmatisering och är således nödvändiga faktorer för att skapa förutsättningar för en god omvårdnad.

Bakgrund: En god kontakt med sjukvården är av yttersta vikt för en god vård av patienter med självskadebeteende. Självskadebeteende är ett växande problem hos framför allt unga människor som kan få en dödlig utgång. Idag känner många av dessa patienter att de möter en dömande attityd när de söker sjukvård. Sjuksköterskor inom psykiatrin kommer ofta i kontakt med personer som skadar sig själva på olika sätt. Att vårda patienter med självskadebeteende ställer stora krav på sjuksköterskan, både professionellt och emotionellt, då just bemötandet kan ha en stor inverkan på patienten.   Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter med självskadebeteende.   Metod: Litteraturstudier med integrativ insats. Nitton studier inkluderades med antingen kvantitativ eller kvalitativ insats, som ligger till grund för resultatet. Analysen genomfördes med stöd av Whittemore och Knafle (2005) i fem steg.   Resultat: Att vårda patienter med självskadebeteende är känslomässigt utmanande. Det väcker känslor som ilska, oro, frustration och ångest hos sjuksköterskor. Brister i kunskap och utbildning samt känslor som rädsla och kontroll skapar sämre förutsättningar för sjuksköterskan att vara professionell. Bristande stöd från arbetsledning och medarbetare påverkar också sjuksköterskan negativt känslomässigt. Två huvudkategorier arbetades fram under analysen: Känslomässigt utmanande, Professionellt utmanande.    Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskorna tyckte det var känslomässigt utmanande att vårda dessa patienter och de upplevde även brist på stöd från arbetsledning och medarbetare. Många sjuksköterskor ansåg även att de saknade nödvändiga kunskaper och färdigheter i att vårda patienter med självskadebeteende och många saknade även adekvat vidareutbildning.

Patienter med självskadebeteende är en vanligt förekommande patientgrupp på somatiska akutmottagningar. Självskadebeteende innebär att skada sig själv med olika metoder utan avsikt att ta sitt liv. Som akutsjuksköterska behövs det kunskap om flera olika patientgrupper. Samtidigt visar forskningen att vårdmötet med patienter med självskadebeteende på akutmottagningen brister i förståelse och bemötande. Kunskapsbristen vad det gäller akutsjuksköterskors attityder till patienter med självskadebeteende påverkar vårdandet. Att skapa ökad kunskap och förståelse för detta är av betydelse för att stärka vårdmötet. Av den anledningen var syftet att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande hur akutsjuksköterskors attityder till patienter med självskadebeteende påverkar vårdandet på akutmottagningen. Metoden var en systematisk och integrativ litteraturstudie där 14 artiklar valdes ut och presenterades i en tematisk analys. Resultatet påvisade varierande inställningar till dessa patienter. Akutsjuksköterskorna försökte lindra det som upplevdes plågsamt för patienterna men de utvecklade även ett dömande förhållningssätt gentemot patienter med självskadebeteende. Internationell forskning visar att det finns en kunskapslucka i förhållande till denna patientgrupp och att mer utbildning krävs för att få en djupare kompetens där en stigmatisering inte förekommer.

Background: The prevalence of self-harm is increasing worldwide. Self-harm involves intentionally hurting oneself and is usually understood as a coping strategy. Nurses in all different health care units come across this group of patients. Nurses play a central part in the care of this patient group and their attitudes affect patients’ health.  Aim: The aim of this study was to describe nurses’ attitudes towards patients who self-harm. Method: A literature review with a qualitative approach. Nine studies were included and subjected to a thematic analysis. Results: The data analysis resulted in three themes: Nurses’ perception of the patient, Emotions and Working conditions. The result showed positive and negative attitudes as common among nurses. Attitudes are affected by several factors including working experience, knowledge, resources, and empathy.  Conclusions: Nurses’ attitudes affect patients’ health. Positive attitudes strengthen patients’ resources and promote good health. Whereas negative attitudes constitute an obstacle to good nursing practice and negatively affect patients’ health. The result indicates a continued lack of knowledge regarding patients who self-harm. A suggestion for future studies is to investigate how negative attitudes are best prevented and changed.  Key words: Attitudes, nursing, nurses, self-injurious behavior

No description available.