Studien belyser ett problemområde inom hanteringen av mobbning i fritidshem och skola utifrån kvalitativa intervjuer med lärare och elever på två olika skolor. Tidigare forskning visar att många lärare väljer att inte ingripa för att hjälpa elever vid mobbningssituationer medan andra lärare menar att det är lärarens ansvar att göra detta. Detta visar på en oenighet bland lärare när det kommer till hur mobbning hanteras vilket ledde författarna av studien till att granska hur lärare och elever upplever och ställer sig till detta. Undersökningen utgår ifrån elever och lärares utsagor samt ställningstaganden till att elever själva hanterar mobbningssituationer respektive tar hjälp av vuxna. Det framgår att antimobbnings-insatser med fokus på att uppmuntra elever att hjälpa varandra vid mobbningssituationer har visat goda resultat. Flera av dessa elev-baserade ansatser att minska förekomsten av mobbning utgår ifrån ett teoretiskt perspektiv byggt på social inlärningsteori och begrepp som betingning, förstärkning och självtilltro. Dessa teorier och begrepp utgör arbetets teoretiska ramverk och förklaringsgrunder.   För att belysa lärare och elevers perspektiv på frågan om elev-ingripande vid mobbningssituationer intervjuades lärare och elever från två olika fritidshem. Resultaten visar att lärarna i skolorna som undersöktes anser att elever bör uppmuntras till att hjälpa varandra med vuxen översyn. Om eleverna inte lyckas att hantera situationen väl så ses det som lämpligt att läraren ingriper för att hjälpa dem. Att elever får erfara konflikthantering upplevs som gynnsamt av respondenterna då det anses förebygga mobbning samt främjar elevernas konflikthanterings-förmåga och självtilltro, men vuxet ingripande anses att krävas när en situation inte hanteras på ett konstruktivt sätt av eleverna och eventuellt eskalerar till mobbning. Resultatet lyfter även fram metoder lärarna i skolorna använder för att förebygga och hantera mobbningssituationer.

Syftet med denna undersökning är att undersöka ett antal syriska universitetsstudentersupplevelser av utmaningar och möjligheter under genomförandet av högre studier i Sverige.Den genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sex kvinnligauniversitetsstudenter som läser samhällsvetenskapliga program i Sverige. Undersökningenhar utgått från ett kvalitativt perspektiv för att få en djupare förståelse om olika utmaningaroch möjligheter som de sex utrikesfödda kvinnliga studenterna uttrycker i samband med sinastudier. Studenterna som invandrade till Sverige år 2015 uttrycker sina utmaningar,motivationsfaktorer och studiestrategier som har uppstått i samband med sina högre studier. Med stöd av social kognitiv teori som handlar om motivation och självtilltro (self-efficacy),samt inre- och yttre motivationsteorier har jag redovisat resultaten utifrån dessa teoretiskautgångspunkter. Sedan har jag fokuserat på begreppen modellinlärning, självtilltro ochmotivation eftersom det kan ge en förståelse på hur en viss grupp av utrikesfödda studenterobserverar och härma andra och hur de på ser deras självtilltro i samband med högre studier.Resultaten av undersökningen indikerar att majoriteten av de utrikesfödda studenternaförsöker skaffa sig nya studiestrategier i den nya universitetsvärlden och hitta motivation föratt klara av sina studier. Dessutom visar undersökningen att de upplever svårigheter medspråket när det gäller att skriva olika akademiska texter. Det framkommer även att de iblandupplever en negativ inställning om sina språkkunskaper i svenska från deras omgivning underutbildningen.

Mobbning är ett omtalat fenomen i grundskolan men sällan hörs fenomenet i samma utsträckning i förskolans verksamhet, trots att forskning styrker dess relevans. Frågan blir därför om förskollärare bär med sig den kunskap som krävs för att motverka och förebygga mobbning mellan barn. De forskningsfrågor som har behandlats i studien är hur förskollärare och förskollärarstudenter beskriver deras upplevelser om konflikter och kränkande behandling mellan barn i förskolans verksamhet samt vilken kunskap förskollärare och förskollärarstudenter upplever att de fått från sin utbildning för att aktivt arbeta mot kränkande behandling mellan barn i förskolan. Syftet är att bidra med förståelse kring vilka upplevelser nyexaminerade förskollärare och förskollärarstudenter har av konflikter och kränkande behandling mellan barn, samt vilken kunskap de fått med sig från förskollärarutbildningen och dess möjliga konsekvenser för förskollärares kunskap om fenomenet mobbning i sin profession. I studien genomfördes intervjuer med åtta respondenter och datamaterialet analyserades sedan med hjälp av tematisk analys och med utgångspunkt i socialpsykologi och en fenomenologisk ansats. Resultatet visar att det finns olika upplevelser av konflikter och kränkande behandling mellan barn, vilket även visar på olika kunskapsnivåer och erfarenheter kring ämnet. Studiens slutsats är att förskollärare önskar mer kunskap för att hantera konflikter och därmed kunna synliggöra och förebygga både kränkande behandling och mobbning mellan barn i förskolan, samt att denna kunskap kan skapa mer säkerhet i den egna professionen.

The singing voice is a highly personal instrument which occasionally may harvest feelings of MPA (music performance anxiety) and low self-efficacy among singing pupils. This qualitative study investigates pupil-teacher relationships and teachers' handling of MPA and self-efficacy from a pupil’s perspective implemented through semi-structured interviews. The study is permeated by a relational perspective focused on relational competence. Results obtained show that pupils describe the majority of pupil-teacher relationships as good and secure. A dauntless relationship is incused by trust and openness which is obtained through the teachers' ability to listen, show compassion, establish a forgiving atmosphere, attach to and treat the pupil with kindness and respect. The results show the importance of the teachers ability to communicate, read and differentiate relative to the pupil. Concerning MPA the results indicate the importance of teachers' ability to interact with the pupil in a communicative way through compassion, understanding and guidance. Furthermore the results emphasize teachers' ability to adjust the teaching according to individuals and the situation in relational practices. / Sång är ett högst personligt instrument vilket emellanåt kan generera känslor av prestationsångest, även kallat MPA (music performance anxiety), och problematik gällande självtilltro hos sångelever. I denna kvalitativa studie undersöks elev-lärarrelationer samt lärares hantering av prestationsångest och självtilltro ur ett elevperspektiv genom semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomsyras av ett relationellt perspektiv med fokus på lärares relationskompetens. Resultatet visar att elever upplever majoriteten elev- lärarrelationer goda och trygga. En trygg relation präglas av tillit och öppenhet vilket skapas utifrån lärarens förmåga att lyssna, förstå, skapa en tillåtande atmosfär, anknyta till samt bemöta eleven på ett trevligt och respektfullt vis. Samtliga erhållna resultat präglas av lärarens förmåga att kommunicera, läsa av samt förhålla sig till eleven med en adekvat nivå av närhet och distans. Gällande hantering av prestationsångest visar resultatet vikten av lärares förmåga att bemöta eleven både kommunikativt och inkännande, visa förståelse samt vägleda. Vidare understryker resultatet vikten av lärares förmåga att anpassa undervisningen efter individ och undervisningssituation i relationell praktik.

This study aims to provide insights into Swedish upper secondary school students experiences with Model UN, a roleplay simulation of the United Nations General Assembly, and it´scontributions to the development of knowledge and skills in civics education. Examining Model UN is crucial for evaluating its pedagogical effectiveness and understanding students' perspectives and experiences. It is also essential to investigate how Model UN can enhance students' understanding of societal issues and international relations, particularly in a time of increasing global complexities. By exploring questions that emphasize the function of roleplaying as a tool for increased understanding of societal issues, international relations, and democracy, as well as students' interpretations of participation, the study aims to enhance understanding of how Model UN can benefit students' learning and development.The study utilizes theoretical frameworks that draws from civics didactics such as Christina Odenstad´s (2010) subject profiles and Sara Blanck´s (2014) subject didactics to examine the impact of model UN simulations. Odenstad (2010) categorizes social studies or civics into orientation subject, analysis subject, and discussion subject, while Blanck (2014) adds a subject didactic aspect emphasizing the ability to act and citizenship education. These profiles help analyse how Model UN contributes to students' learning and skills development.Drawing from interviews with upper secondary school students, the study finds that Model UN simulations is an engaging teaching method where students perceive significant development. Students' interest and engagement in societal issues rises, and by assuming roles and discussing crucial topics, they gain a deeper understanding of subjects such as politics and democracy. Factual knowledge develops through participation in role-playing, aiding students in effective argumentation and understanding diverse perspectives. Following the simulations, students emphasize the importance of nuanced analysis, which has enhanced their critical thinking and ability to avoid falling victim to propaganda. Students who participated in Model UN describe developing skills in oral presentation, self-confidence, political self-efficacy, and understanding beyond facts. Through their experiences, they describe a collective journey of nervousness, uncertainty, and growth.The experience led them to realize that political issues are more nuanced than they previously believed, emphasizing the importance of being prepared for counterarguments and understanding different viewpoints. They believe that the practical approach of role-playing is a valuable complement to traditional theoretical education and advocate for more inclusion of such activities in school curricula. Model UN was an enriching and rewarding experience that not only strengthened their skills but also increased their understanding of political issues and international relations. They stress that such activities should become available to more students to promote a deeper understanding and a more engaged approach to societal issues.The study's findings indicate that Model UN provided a breadth in education where all four didactic profiles were demonstrated and developed, suggesting that UN role-playing can be a useful teaching tool in civics education.