<p>När någon blir sjuk fokuserar vårdpersonalen mest på den sjuke patienten, och familjen får ta ett steg åt sidan. Det är lätt att glömma bort att även familjen är drabbad och har behov. Syftet med studien var att belysa familjens behov under sjukhusvistelsen när en familjemedlem är kritiskt sjuk. Studien genomfördes som en litteraturstudie och innefattade 16 vetenskapliga artiklar. Familjens behov delades in under sju teman. Att få information hjälpte familjen att hantera situationen och gav en känsla av kontroll. Att vara delaktig i omvårdnaden var ett sätt för familjen att få närhet och känna sig behövd. Att känna trygghet hjälpte familjen att känna sig mer hemma i den ovana miljön. Att få stöd gav en känsla av bekräftelse. Att känna hopp hjälpte familjen att ta sig igenom krisen och kunna se framåt. Att bli behandlad med respekt gjorde det lättare att kunna öppna sig och visa känslor. Att känna bekvämlighet underlättade många praktiska problem. Information var det mest återkommande behovet. I vårdarbetet bör resurser läggas på att bedöma familjens individuella behov. Framtida forskning skulle kunna inriktas på att ta fram ett lämpligt instrument för detta ändamål.</p>

När någon blir sjuk fokuserar vårdpersonalen mest på den sjuke patienten, och familjen får ta ett steg åt sidan. Det är lätt att glömma bort att även familjen är drabbad och har behov. Syftet med studien var att belysa familjens behov under sjukhusvistelsen när en familjemedlem är kritiskt sjuk. Studien genomfördes som en litteraturstudie och innefattade 16 vetenskapliga artiklar. Familjens behov delades in under sju teman. Att få information hjälpte familjen att hantera situationen och gav en känsla av kontroll. Att vara delaktig i omvårdnaden var ett sätt för familjen att få närhet och känna sig behövd. Att känna trygghet hjälpte familjen att känna sig mer hemma i den ovana miljön. Att få stöd gav en känsla av bekräftelse. Att känna hopp hjälpte familjen att ta sig igenom krisen och kunna se framåt. Att bli behandlad med respekt gjorde det lättare att kunna öppna sig och visa känslor. Att känna bekvämlighet underlättade många praktiska problem. Information var det mest återkommande behovet. I vårdarbetet bör resurser läggas på att bedöma familjens individuella behov. Framtida forskning skulle kunna inriktas på att ta fram ett lämpligt instrument för detta ändamål.

No description available.

Bakgrund: En patient som vårdas på en intensivvårdsavdelning utsätts för många traumatiska upplevelser både psykiskt och fysiskt samt drabbas av minnesluckor och overkliga upplevelser. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur patientdagboken och mottagningsbesöket har påverkat bearbetningen av upplevelserna av vårdtiden på intensiven och rehabiliteringen efter sjukvårdsvistelsen. Metod: Datainsamling gjordes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med elva patienter som hade legat tre dygn eller mer på intensivvårdsavdelningen och fått en patientdagbok och varit på ett uppföljande mottagningsbesök. Data analyserades enligt Burnards och Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fem teman som speglar informanternas uppfattning om patientdagboken och mottagningsbesöket. Tema:1) Patientdagboken har hjälpt patienten förstå att det har hänt och vad som har hänt under intensivvårdtiden. 2) Redskap för att kunna förklara för vänner och familj. 3) Patientdagboken gav ett positivt gensvar till patienten och de hade få funderingar på utveckling av den. 4) Mottagningsbesöket har gett patienten en verklighetsförankring till sina upplevelser från intensivvårdtiden. 5) Patienterna var positiva till mottagningsbesökets innehåll och hade få funderingar på utveckling. Slutsats: Denna studie har visat att patientdagboken och mottagningsbesöket är av stor betydelse för patienten i sin bearbetning av sina upplevelser från intensivvårdtiden.

Bakgrund: Barn till föräldrar med svår psykisk eller somatisk sjukdom, med missbruk eller som avlidit, har ökad risk för framtida psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdslagen samt Patientsäkerhetslagen fick ett tillägg 2010/2011 med syfte att uppmärksamma och stärka gruppen barn som anhöriga. Tilläget i lagen har tagit lång tid att implementera i sjukvården. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva i vilken omfattning distriktssköterskor inom primärvården i Västerbotten identifierar barn till förälder/annan närstående med missbruk, psykisk ohälsa, allvarlig fysisk sjukdom eller när förälder/annan närstående avlider och om dessa barn följs upp med information, råd och stöd. Metod: En omarbetad version av en enkät som använts i en uppsats på Masterprogrammet i hälsovetenskap vid Karlstad universitet användes. Enkäten skickades först ut som webbenkät men på grund av låg svarsfrekvens distribuerades en pappersenkät under distrikssköterskedagarna i Umeå. Studien vände sig till 190 distriktssköterskor på hälsocentraler i Västerbotten, varav 79 deltog. SPSS 23 användes för analysering av materialet. Resultat: Resultatet visar att vetskap om riktlinjer samt utbildning inom området bidrar till att barn som anhöriga identifieras i högre grad. Kunskap om journalföring samt vetskap om riktlinjer är låg och det är få distriktssköterskor som har fått utbildning inom ämnet barn som anhörig.  Slutsats: Utbildning, kunskap om riktlinjer och journalföring är de viktigaste faktorerna för att öka medvetenheten om barn som anhöriga.     Nyckelord: Barn som anhöriga; psykiskt sjuk förälder; somatiskt sjuk förälder; förälder med missbruk; familjefokuserad omvårdnad.

No description available.

Att vårda en kritiskt sjuk patient prehospitalt ställer höga krav på ambulanssjuksköterskan. Vården sker ofta i en varierande miljö där det kan vara svårt att skapa ett bra vårdrum och resurserna är begränsade. Det kan handla om att vårda ett barn med luftvägsproblem till att ta hand om en svårt skadad traumapatient och allt där emellan. I denna situation måste en korrekt bedömning och behandling ske under tidspress för att rädda patientens liv. Samtidigt ska ambulanssjuksköterskan bemöta den kritiskt sjuke patienten och dennes närstående på ett professionellt sätt och delge information om vad som händer och sker. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda kritiskt sjuka patienter. En kvalitativ intervjustudie bestående av åtta semistrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes i en region i södra Sverige. Fyra av intervjuerna genomfördes på en ambulansstation i en större stad och fyra på en station i glesbygd. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i följande kategorier: Känna trygghet i omhändertagandet, Stress i vårdandet och Varierat fokus på patienten. Examensarbetets resultat visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde vårdandet av kritiskt sjuka patienter som krävande och stressande. Det kunde handla om att vara oförberedd inför vad som komma skall, att sakna kollegialt stöd, känsla av otillräcklighet samt brist säkerheten under vårdandet. Det upplevdes stundtals svårt att ha patienten i fokus, vilket skedde främst när patienten uppfattades som kritiskt sjuk. I motsatts till detta fanns tankar kring att försöka ha ett professionellt omhändertagande genom att bemöta patienten och närstående på ett lugnt och närvarande sätt. Att arbeta med en kompetent kollega lyftes fram som värdefullt. Vidare betonades vikten av återkoppling mellan kollegor samt att få kontinuerlig utbildning från arbetsgivaren som positivt, dock fanns det delar gällande utbildning som kunde förbättras.

Barn befinner sig i olika utvecklingsstadier och mognadsnivåer under uppväxten. Att vara barn och anhörig till en sjuk förälder kan skapa oro och osäkerhet, därför är det av vikt att sjuksköterskan stödjer och informerar barnet. Barn har enligt lag rätt att få stöd och information kring sin sjuka förälder. Samtidigt har sjuksköterskan en skyldighet att fånga upp anhörigas behov. Hälsofrämjande familjesamtal hjälper sjuksköterskan att fånga upp barn och individanpassa mötet ur ett barnperspektiv. Att involvera barnet i föräldrarnas vård kan minska risken att barnet utvecklar psykosocial ohälsa. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans möte med barn som anhöriga. Studien utgörs av en litteraturöversikt som bygger på åtta artiklar. Artiklarna analyserades enligt Fribergs mall och tre teman och tio subteman bildades; Att möta barn är en utmaning, En stödjande organisation och En stödjande kommunikation. Resultatet visar på kunskapsbrist gällande barns utvecklingsstadier samt avsaknad av rutiner och riktlinjer för att synliggöra och möta barn som anhöriga. Sjuksköterskor upplever att det är en utmaning att möta tonåringar. Barn har behov av att bli involverade i sin förälders vård för att känna välbefinnande, dock kan föräldrarna hindra sina barn i tron om att skydda dem. Stöd från kollegor är en viktig del av sjuksköterskans arbete, även i form av en kunnig kollega så kallad barnrepresentant som fungerar som en resurs i arbetet med barn som anhöriga. Diskussionen innefattar bristen på kunskap, barns delaktighet, rutiner och riktlinjer samt sjuksköterskans möjlighet till reflektion.

Bakgrund: Patienter med kronisk kritisk sjukdom är en växande grupp inom intensivvården. Patienterna klarar sig genom den akuta fasen av intensivvården men kan behöva förlängd intensivvård, vilket kräver en annan strategi. Dessa patienter behöver fokus på relationell och psykosocial omvårdnad vilket inom intensivvården ofta åsidosätts för de fysiska behoven. Personcentrerad vård fokuserar på att patientens behov sätts i centrum, vilket bland annat innefattar psykosociala och relationella behov. Syfte: Att utforska hur omvårdnaden bedrevs inom intensivvården så att de psykosociala och relationella behoven hos kroniskt kritiskt sjuka patienter tillgodosågs ur ett personcentrerat perspektiv. Metod: Fokuserad etnografisk observationsstudie. Efter datainsamlingen analyserades datan med kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utifrån McCormack och McCances (2017) ramverk för personcentrerad vård. Resultat: Omvårdnaden bedrevs så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs genom att personalen var närvarande samt såg patienten som en person. Detta ledde till att övriga psykosociala och relationella behov tillgodosågs. I de fall då personalen inte var mentalt närvarande och såg patienten som en person bedrevs omvårdnaden inte så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs.  Slutsats:Studien kan ge ledare och personal inom intensivvården en viktig insikt om hur omvårdnaden bedrivs för patienter med kronisk kritisk sjukdom. Resultatet kan ligga till grund för ett nödvändigt förbättringsarbete i kliniken. Vidare forskning behövs för att ge tydligare evidens.

<p>Att under uppväxten ha en svårt fysiskt eller psykiskt sjuk mamma innebär en stor påfrestning för barnet och den övriga familjen. Den aktuella studiens syfte var att retrospektivt belysa upplevelsen och följderna av att under barndomen ha haft en svårt sjuk mamma. Sju vuxna informanters tankar och känslor kring sig själv, mamman och uppväxten undersöktes genom halvstrukturerade intervjuer. En tematisk analys av intervjumaterialet gjordes. Resultatet av studien går i linje med tidigare forskning och pekar på att de relationsmässiga och emotionella svårigheter, som ibland uppstår i anslutning till mammans sjukdom, är djupgående och långvariga. Socialt stöd, vissa personlighetsdrag hos individen och en psykoterapeutisk behandling under vuxenlivet anges som viktiga komponenter för att hantera den svåra situationen som mammans sjukdom bidragit till.</p>