Vår frågeställning under arbetet var hur mediernas gestaltning av psykvården förändrats 1995/1996 (period 1) jämfört med 2010/2011 (period 2). Förändringen som vi ville ta reda på var angående gestaltning, vilka som får komma till tals och om en rikstäckande tidning skiljer sig från en mer regional tidning. Även om kvinnliga och manliga journalister gestaltar olika. Vi valde 120 artiklar från Dagens Nyheter (DN), Aftonbladet (AB) och Helsingborgs Dagblad (HD). 20 artiklar per tidning och jämförelsepunkt. Vi analyserade dem enligt kvantitativ och kvalitativ metod. Våra slutsatser är att de artiklar som gestaltat temat framsteg har främst förekommit i den regionala tidningen HD medan de två rikstäckande tidningarna DN och AB skrivit om bristen i vården. Rapportering om kriminalitet som rapporterats i anknytning till psykiskt sjuka har till största del funnits i AB och HD. Den vinkel som varit vanligast i artiklarna som handlar om psykiskt sjuka och psykvården är den negativa vinkeln. Totalt sett skriver fler kvinnliga journalister om psykvård och psykiskt sjuka än vad män gör. Enligt den kvantitativa studien fick vi inte fram några tydliga resultat om där finns någon skillnad i gestaltning mellan period 1 och period 2. Däremot kunde vi se en tendens till att fler mentalt sjuka fick komma till tals under period 2 än under period 1. Vi kan även fastslå att kriminalitet är något som det skrivs om under båda perioderna i ungefär samma utsträckning.

<p>Background A lot of children live in families where a parent is suffering from some kind of mental illness. As nurses we have to notice these children, when we meet patients with mental illnes.</p><p>Aim The overall purpose of this study was to examine if and how the district/ psychiatric nurse acknowledge the child’s situation, when a parent is suffering from mental illness.</p><p>Method A qualitative approach was chosen for this study. Six psychiatric nurses and seven district nurses were interviewed. Content analysis was used for the analysis.</p><p>Result Four main themes appeard in the result: dialogs of different character, family focus, collaboration and report duty. The dialog differed depending on the purpose and depending on working with a family perspective. Regarding collaboration with other organizations, the nurses requested and got help in order to come further in working with the patients and their children. The duty to report was sometimes a problematic matter.</p><p>The conclusion was that all nurses agreed to the importance of acknowledging the children of families with mental illness. However there was a lack of well-functioning working methods of how to help these children. One proposal for further research is to develop evidence based methods family intervention programs.</p>

Background A lot of children live in families where a parent is suffering from some kind of mental illness. As nurses we have to notice these children, when we meet patients with mental illnes. Aim The overall purpose of this study was to examine if and how the district/ psychiatric nurse acknowledge the child’s situation, when a parent is suffering from mental illness. Method A qualitative approach was chosen for this study. Six psychiatric nurses and seven district nurses were interviewed. Content analysis was used for the analysis. Result Four main themes appeard in the result: dialogs of different character, family focus, collaboration and report duty. The dialog differed depending on the purpose and depending on working with a family perspective. Regarding collaboration with other organizations, the nurses requested and got help in order to come further in working with the patients and their children. The duty to report was sometimes a problematic matter. The conclusion was that all nurses agreed to the importance of acknowledging the children of families with mental illness. However there was a lack of well-functioning working methods of how to help these children. One proposal for further research is to develop evidence based methods family intervention programs.

<p>Denna studie gick ut på att se om publiceringen av artiklarna som handlar om psykiskt sjuka och rättspsykiatri, ökade i omfång i Expressen och Svenska Dagbladet efter mordet på utrikesministern Anna Lindh den 10 september 2003. Vi ville även analysera några utvalda texter som tar upp psykiskt sjuka i samband med brott. Vi använde oss av både kvantitativa och kvalitativa metoder för att få en så heltäckande studie som möjligt. Det vi kom fram till är att artikelantalet i båda tidningarna ökade efter mordet på Anna Lindh. Dessutom såg vi en tendens till att Expressens artiklar är mer dramatiserande och innehåller fler och större bilder än Svenska Dagbladets artiklar.</p>

Bakgrund: På allmänna intensivvårdsavdelningar vårdas i huvudsak vuxna patienter och endast 5 % av patientklientelet är barn. Detta medför att det är svårt för specialistsjuksköterskan att inneha tillräcklig erfarenhet för att bli skicklig och/eller expert på att vårda barn vilket kan leda till osäkerhet, oro och stress.  Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ beskrivande intervjustudie genomfördes med sju specialistsjuksköterskor vid två olika allmänna intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo &amp; Kyngäs. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Osäkerhet och oro i vårdandet, Att vårda barn är att vårda föräldrar, samt Ett gott omhändertagande kräver vissa förutsättningar. Sjuksköterskorna uttryckte att de aldrig fick tillräcklig erfarenhet av att vårda barn samt att svårt sjuka barn väckte starka känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna till barnen behövde stöd men också var viktiga för att kunna bedriva vård. Specialistsjuksköterskorna hade årliga barnscenarioövningar, dock önskades mer utbildning och övning. Slutsatser: För att möta svårigheterna med att vårda barn intog sjuksköterskan en professionell roll och olika system hade upprättats för att förenkla mottagandet av ett barn. Scenarioövningar mer frekvent torde öka specialistsjuksköterskornas möjlighet att nå expertkunskap och på så sätt öka tryggheten i att vårda barn. Det skulle kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön för specialistsjuksköterskorna. Trots svårigheterna med att vårda barn så uppgav flera specialistsjuksköterskor att de fann det positivt, roligt och stimulerande att vårda barn.

<p><p><p><strong><strong>Bakgrund:</strong> </strong>Eutanasi har varit ett omdebatterat ämne i vårt samhälle och det finns förespråkare både för och emot. Under senare år har det blivit en allt mer aktuell debatt då patienter individuellt tar ställning till hur de vill att vården ska behandla dem i livets slutskede. Det är då viktigt att det finns kunskap om denna kategori av patienter. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att belysa palliativa patienters ställningstagande till eutanasi samt läkarassisterat självmord. <strong>Metod: </strong>Tolv vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet visade att det var upp till 56 % av patienterna som kunde tänka sig att avsluta sitt liv genom eutanasi eller läkarassisterat självmord. Depression och hopplöshet var de faktorer som flest studier visade hade signifikans när det gällde detta beslut. <strong>Diskussion: </strong>Inga faktorer var helt avgörande för att patienterna önskade avsluta sitt liv i ett tidigare skede. Ett observandum ställdes till likheten mellan krisreaktion och depression, vilket skulle kunna leda till att patienter får fel diagnos. <strong>Slutsats: </strong>Mer fördjupad forskning krävs inom detta område för att få en mer nyanserad bild av varför palliativa patienter har denna önskan.</p></p></p>

När ett barn insjuknar i en svår sjukdom är det oundvikligt att föräldrarna påverkas både emotionellt och socialt. Då barnet är i stort behov av sina föräldrar kan det uppstå problem eftersom föräldrarollen ändras i och med att barnet läggs in på sjukhus. Barnsjukvården har gått mot en familjefokuserad vård som är baserad på en nära och kontinuerlig involvering i barnets familj. Genom att vårdpersonalen bygger upp en ömsesidig relation till föräldrarna och deras barn kan de lättare hjälpa dem med deras grundläggande behov. Syftet med denna studie är att beskriva hur föräldrar till barn på sjukhus upplever relationen med vårdpersonalen. Metoden som använts var en kvalitativ litteraturstudie. Föräldrarna beskriver att de har ett behov av att få och ge information samt att de får ta del av beslut som tas angående barnets vård. Genom att vårdpersonalen stödjer och uppmuntrar föräldrarna orkar de vara delaktiga i barnets vård och omvårdnad. När vårdpersonalen lyssnar och tar hjälp av dem för att bättre förstå deras sjuka barn, är det av stor betydelse för föräldrarnas upplevelse av relationen med vårdpersonalen. Personlig kontakt med vårdpersonalen är betydelsefull för föräldrarna så att en nära relation ska kunna utvecklas. / When a child is diagnosed with a serious illness it is inevitable that the parents are affected both emotionally and socially. When children are admitted into hospital they are in great need of parental care and at the same time the parental role changes and be cause of this problems can arise. In recent years children’s healthcare has progressed towards family orientated care with an emphasis on close and continuous involvement with the child’s family. When nursing staff build up a mutual relationship with parents and their children it becomes easier to help them with their basic needs. The aim of this study is to describe how parents with children in hospital experience the relationship with nursing staff and the method that has been used was a qualitative literature study. The parents describe that they need to be able to both give and receive information and be involved in decisions that are made in connection with the care of their children. When nursing staff support and encourage parents they enable them to cope and participate in the care of and caring for their child. Parents´ experience of the relationship to nursing staff is improved when the staff listens to and accepts help from them in order to gain a better understanding of their children. Close contact with nursing staff is meaningful for parents and enables the development of a deeper relationship.

Denna studie gick ut på att se om publiceringen av artiklarna som handlar om psykiskt sjuka och rättspsykiatri, ökade i omfång i Expressen och Svenska Dagbladet efter mordet på utrikesministern Anna Lindh den 10 september 2003. Vi ville även analysera några utvalda texter som tar upp psykiskt sjuka i samband med brott. Vi använde oss av både kvantitativa och kvalitativa metoder för att få en så heltäckande studie som möjligt. Det vi kom fram till är att artikelantalet i båda tidningarna ökade efter mordet på Anna Lindh. Dessutom såg vi en tendens till att Expressens artiklar är mer dramatiserande och innehåller fler och större bilder än Svenska Dagbladets artiklar.

Bakgrund: Eutanasi har varit ett omdebatterat ämne i vårt samhälle och det finns förespråkare både för och emot. Under senare år har det blivit en allt mer aktuell debatt då patienter individuellt tar ställning till hur de vill att vården ska behandla dem i livets slutskede. Det är då viktigt att det finns kunskap om denna kategori av patienter. Syfte: Syftet var att belysa palliativa patienters ställningstagande till eutanasi samt läkarassisterat självmord. Metod: Tolv vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Resultatet visade att det var upp till 56 % av patienterna som kunde tänka sig att avsluta sitt liv genom eutanasi eller läkarassisterat självmord. Depression och hopplöshet var de faktorer som flest studier visade hade signifikans när det gällde detta beslut. Diskussion: Inga faktorer var helt avgörande för att patienterna önskade avsluta sitt liv i ett tidigare skede. Ett observandum ställdes till likheten mellan krisreaktion och depression, vilket skulle kunna leda till att patienter får fel diagnos. Slutsats: Mer fördjupad forskning krävs inom detta område för att få en mer nyanserad bild av varför palliativa patienter har denna önskan.

SAMMANFATTNING   Syfte: Att undersöka om isolerade hematologiska patienters fysiska aktivitetsnivå kunde förbättras med hjälp av en skriven individuell vårdplan och ett motiverande samtals förhållningssätt, samt om en ökad fysisk aktivitetsnivå kunde påverka behovet av transfusioner, analgetika, antibiotika och antalet isoleringsdagar.   Metod: En kvasiexperimentell design valdes och interventionsgruppen jämfördes med hematologiska patienter på en motsvarande avdelning i södra Sverige. Personalen på interventionsavdelningen fick en kort motiverande samtals utbildning. Sexton patienter inkluderades i varje grupp, 13 patienter slutförde studien på interventionsavdelningen och 12 i jämförandegruppen. Patienterna skrev aktivitetsdagböcker dagligen och all aktivitet räknades om till METs (Metabolic Equivalent of Task), ett validerat sätt att mäta fysisk aktivitet.   Resultatet: En signifikant skillnad på METsmedelvärden framkom i de två grupperna, 11,1 METs/dag i interventionsgruppen mot 6,8 METs i jämförandegruppen. Avseende behovet av transfusioner, analgetika, antibiotika och antalet isoleringsdagar är det signifikant skillnad enbart på isoleringstiden. Däremot är det signifikanta skillnader gällande alla testade variabler utom för antalet erytrocytkoncentrat när samtliga patienters METs värden kategoriserades i tre grupper enligt aktivitetsnivå.   Slutsats: Ett motiverande samtals förhållningssätt tillsammans med en skriven individuell vårdplan kan ha betydelse för patienternas fysika aktivitetsnivå. Patienter som rör sig dagligen från 5 METs och uppåt har lägre behov av trombocyter, antibiotika och analgetika och de är inte isolerade lika länge. / ABSTRACT   Purpose: To investigate if the physical activity level of isolated haematological patients can be improved by using individual care plans and a motivational interviewing approach (MI), as well as if an increasing level of physical activity affects the need of transfusions, analgesics, antibiotics and number of days in isolation.   Methods: A kvasiexprimental design was chosen and the intervention group was compared to haematological patients at a ward in the southern Sweden. The staff at the intervention ward received a short MI education. Sixteen patients were included in each group, 13 patients completed the study at the intervention ward and 12 in the comparing group. The patients wrote daily activity diaries and every movement was counted as METs (Metabolic Equivalent of Task), a validated way of measuring physical activity.   Results: A significant difference in METs means was seen between the two groups, 11,1 METs per day in the intervention group compared to 6,8 METs in the comparing group. A difference in the need of transfusions, analgesics, antibiotics and the number of isolation days was only seen in time of isolation. There were significant differences in all tested variables except for the number of blood transfusions when all patients together were categorized into three groups according to activity level.   Conclusions: An MI approach together with an individual care plan may have an impact on patients’ physical activity level. Patients that are active from 5 METs per day need less thrombocytes, antibiotics and analgesics and they need shorter times of isolation.