Inledning: En patientsäker vård bygger på korrekt information och att den informationen överförs på ett tillfredsställande sätt för att inga viktiga delar ska missas. Vårdprocessen är komplex och innehåller många viktiga bitar som behövs för en patientsäker vård. Vid omhändertagandet av en kritiskt sjuk patient arbetar vårdpersonalen ofta i team bestående av olika specialiteter och yrkeskategorier, vilka är beroende av en effektiv kommunikation och god samarbetsförmåga. En kritiskt sjuk patient flyttas ofta mellan olika enheter och vårdkedjan innebär ofta många överrapporteringar utmed vägen. Vid varje överflyttning finns en risk att något missas som kan få konsekvenser för den fortsatta vården. Syftet med den här studien var att identifiera riskfaktorer för patientsäkerheten vid överrapportering av kritiskt sjuka patienter. Metod: Författarna har använt sig av integrerad litteraturstudie för att kunna använda olika typer av studier. Resultat: Studiens resultat presenteras i fyra kategorier: Störningar, Brister i organisationen, Avsaknad av struktur för överrapportering och Samarbetssvårigheter. Konklusion: Riskfaktorer för patientsäkerheten vid överrapportering innefattar olika typer av störningar såsom bullrig miljö och avbrott i rapporten. Brister i organisationen yttrade sig som ett missnöje över att det inte gavs utrymme att förbereda sig och utföra överrapporteringen optimalt. Själva överrapporteringen verkade sakna struktur, en del använde checklistor andra improviserade rapporten. Vårdpersonalen tycktes även sakna ett gemensamt språk och hade en bristande respekt och förståelse för varandras arbetsuppgifter. / Introduction: Correct information and safe transmission of information without information loss are necessary for patient safety. The care process is complex and consists of many important pieces needed for a patient safe care. While caring for a critically ill patient, the caregivers often work in teams consisting of different medical specialties and disciplines. They are depending on an effective communication and smooth cooperative ability. A critically ill patient is often transmitted to several different units along the caregiving pathway. At every transmission there is a risk of information loss that may result in consequences during further caregiving process. The Aim of this study was to identify risk factors for patient safety at the handover of critically ill patients.  Method: This is an integrative review, which is a method for literature review that allows the use of different types of studies. Result: The result of this study is presented in four categories: Interruptions, Organization flaws, Lack of structure for handover and Cooperative difficulties. Conclusion: Risk factors for patient safety during handover included interruptions such as noisy environment and disruptions. The studies showed a dissatisfaction with the lack of space and time for preparation and to perform the handover optimally. The handover seemed to lack structure. Some used checklists, others improvised the handover. They seemed to be missing a common language and also a lack of respect and understanding for each other’s work assignments.

Transport av kritiskt sjuka patienter inom sjukhus innebär risker för patienten. Dessa risker är bland annat påverkan på cirkulation och syresättning. Det finns även rapporter om problem med övervakningsutrustning. Anestesisjuksköterskor arbetar under hälso- och sjukvårdslagen och ska bedriva patientsäker vård. Att säkerställa patientens ventilation och cirkulation är anestesisjuksköterskans ansvarsområde. Det saknas studier om anestesisjuksköterskors upplevelser av transporter av kritiskt sjuka patienter inom sjukhuset. Syftet var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att genomföra en patientsäker transport av en kritisk sjuk patient från akutmottagningen till operationsavdelningen eller intensivvårdsavdelningen. En kvalitativ ansats valdes. Tio stycken anestesisjuksköterskor intervjuades. Alla tio intervjuer inkluderades i resultatet. Analysen av resultatet genomfördes enligt kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Resultatet presenterades genom följande huvudkategorier: Att vara förberedd, Att vårda i ett team och Att vårda när livet står på spel. Det framkom i resultatet att planering inför transport har stor påverkan på hur transporten upplevdes. Det framkom även att patienten är i en utsatt situation. Upplevelsen av transporten varierade mellan anestesisjuksköterskorna, tidigare erfarenheter var en avgörande aspekt. Antalet personer som medverkade i transporten och samarbetet dem emellan kunde påverka anestesisjuksköterskans upplevelse. Det saknas riktlinjer för hur en patienttransport ska genomföras. Om riktlinjer utformas kan det vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskor. Det framkommer även att patientens integritet är hotad under dessa transporter och att transportvägen upplevs vara lång. Utformning av sjukhuslokaler är en viktig aspekt för att kunna bedriva en patientsäker vård.

Bakgrund: Barn till en psykisk sjukförälder kan påverkas negativt av den psykiska sjukdomen. Vid bristande omsorg riskerar barnen att själva utveckla psykisk sjukdom i senare ålder. Studier visar att sjuksköterskor har svårigheter att möta dessa barn och ungdomar vars förälder har psykisk sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva barns upplevelser av att växa upp med en förälder som lider av psykisk sjukdom. Metod: Design för studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på sju självbiografier. Vid analys av data användes en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet utmynnade i fyra kategorier; Att upprätthålla en fasad, att tvingas ta ansvar, att ha behov av stöd och att ha positiva minnen med tolv underkategorier. Trots en svår uppväxt med skam, ensamhet och avsaknad av stöd fanns det positiva minnen när barnen fick chans till en normal vardag. Samtliga barn beskrev att de önskade sig fått mer stöd från vården. Slutsats: Barn som lever med en psykiskt sjuk förälder upplevde de var tvungna att upprätthålla en fasad, tvingades ta ansvar och hade ett behov av att stöd. Med dessa upplevelser i åtanke behöver vården möta familjer där det finns psykiskt sjukdom närvarande med öppenhet.

Interhospitala överflyttningar där anestesisjuksköterskor ansvarar för kritiskt sjuka patienter ökar i dagens samhälle. Hur anestesisjuksköterskor upplever dessa överflyttningar är oklart, då forskningen inom ämnet fortfarande är relativt begränsat. Syftet med examensarbetet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att delta i interhospitala överflyttningar av kritiskt sjuka patienter. Åtta anestesisjuksköterskor har deltagit i semistrukturerade, öppna intervjuer vilka analyserats via kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de flesta anestesisjuksköterskorna upplevde interhospitala överflyttningar av kritiskt sjuka patienter som något positivt. De menade att de utvecklades i sin yrkesroll och fick ökat självförtroende efter de överflyttningar som varit lyckade. Dock kunde de känna sig stressade i miljön utanför sjukhus, där ovana anestesisjuksköterskor upplevde mer stress. Men samtidigt upplevde flera intervjupersoner att situationen gjorde dem mer skärpta. Stress kunde upplevas i samband med hantering av medicinteknisk utrustning och läkemedel då det ibland skiljde sig åt från det anestesisjuksköterskorna vanligtvis använde. Anestesisjuksköterskor som hade längre erfarenhet av yrket kände sig tryggare än de med kort erfarenhet i att ansvara för patienter under överflyttning. Överflyttningar där barn skulle förflyttas till annat sjukhus var något som i flera intervjuer upplevdes som svårt och utmanande. Ytterligare forskning skulle kunna leda till en ökad förståelse för anestesisjuksköterskors arbete och ansvar under interhospitala överflyttningar.

Bakgrund: Mötet med medicinskt svåra situationer förekommer dagligen för ambulanssjuksköterskan. Det finns flera komponenter som påverkar hur situationen upplevs. Ambulanssjuksköterskan ska ha adekvat utbildning för det arbetet de utför.  Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda svårt sjuka patienter.  Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom: Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att förbereda sig; Ambulanssjuksköterskans upplevelse av kommunikation; Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta en patient på plats och under transport; Ambulanssjuksköterskan copingstrategier och Ambulanssjuksköterskans upplevelse av kunskap och erfarenhet. Ambulanssjuksköterskan upplevde vikten av förberedelser inför patientmötet för att optimera mötet med patienten. Reflektion efter patientmötet var viktigt, för den självständiga utvecklingen där konstruktiv kritik framfördes. Ambulanssjuksköterskan nyttjade flertalet olika copingstrategier för att bearbeta upplevelserna av att vårda en svårt sjuk patient.   Konklusion: Litteraturstudien påvisar olika faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskorna i den pre-hospitala vården. Ambulanssjuksköterskorna möter oväntade situationer och måste vara förberedda på omhändertagandet av svårt sjuka patienter. Säkerheten upplevs ökas då arbetet sker med utbildad och erfaren personal. Kommunikationen riskerar att fallera vid olika vårdsituationer. Ständig reflektion och återkoppling inom arbetsgruppen upplevdes / Background: The encounter with medically difficult situations occurs daily for the ambulance nurse. There are several components that affect how the situation is experienced. The ambulance nurse shall have adequate training for the work they have performed.  Aim: The aim was to examine the ambulance nurse's experience of caring for seriously ill patients.  Method: The study was conducted through a general literature review with an inductive approach. The results were based on eight scientific articles.  Results: Five categories emerged: the ambulance nurse's experience of preparing; The ambulance nurse's experience of communication; The ambulance nurse's experience of caring for a patient on site and during transport; The Ambulance Nurse coping strategies and the Ambulance Nurse experience of knowledge and experience. The ambulance nurse experienced the importance of preparing for the patient meeting to optimize the meeting with the patient. Reflection after the patient meeting was important, for the independent development where constructive criticism was presented. The ambulance nurse used several different coping strategies to process the experiences of caring for a seriously ill patient. Conclusion: The literature study demonstrates various factors that affect the ambulance nurses in pre-hospital care. The ambulance nurses face unexpected situations and must be prepared for the care of seriously ill patients. The safety is perceived to increase as the work takes place with trained and experienced staff. Communication risks failing in different care situations. Constant reflection and feedback within the working group was felt to strengthen

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan te sig på olika sätt och att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa kan vara påfrestande. Anhöriga kan ha behov av stöd och delaktighet i vården. Vårdpersonal anser att anhöriga kan vara en resurs och att även de behöver stöd. Dock finns barriärer för att involvera anhöriga som kan leda till att de inte får det stöd de behöver.Syfte: Att belysa vilka erfarenheter anhöriga har av att ha en närstående med psykisk ohälsa och vilka erfarenheter de har i kontakten med den psykiatriska vården.Metod: Designen är gjord som en litteraturöversikt. Cinahl och PsycINFO är sökmotorer som använts. Resultatet baseras på 15 kvalitativa artiklar som belyste anhörigas erfarenheter av att ha en närstående med psykisk ohälsa och den psykiatriska vården.Resultat: I resultatet identifierades två huvudteman; ”Livet som anhörig” innefattade livet som anhörig med en påfrestande och osäker vardag, maktlöshet och otillräcklighet, etiska dilemman och skuldkänslor, stigmatisering, social isolering och anhörigas erfarenheter av att hantera sin situation. ”Att vara anhörig i den psykiatriska vården” belyste erfarenheter av att söka och få vård, vårdpersonalens attityder, vikten av att anhöriga involveras samt vilket stöd anhöriga behöver.Slutsats: Anhöriga har erfarenhet av att vardagen är utmanande och oförutsägbar. De önskar stöd och delaktighet i vården av den närstående. De hade erfarenhet av att inte involveras vilket ökade deras egen ohälsa. Sjuksköterskan bör arbeta familjefokuserat för att stödja anhöriga som även kan påverka de närståendes hälsa till det bättre. / Background: Mental illness can manifest itself in various ways and being a relative to a person with mental illness can be challenging. Relatives may need support from caregivers and be able to participate in the care. While caregivers believe that relatives can be a resource and that they also need support there are barriers to involving relatives in the care which can lead to relatives not receiving the support they need.Aim: To illuminate the experience of relatives to persons with mental illness and the relatives contact with mental health care.Method: The design is a literature review. Cinahl and PsycINFO were the databases that was used. The result is based on fifteen articles with quantitative approach which illuminated the experience of relatives to person with mental illness.Result: Two major themes emerged; “The life as a relative” describes the life as a relative with a stressful and unpredictable everyday life, ethical dilemmas and feelings of guilt, stigma, social isolation and the relatives experience to cope with their situation. “To be a relative in the mental health care” illuminates the experience of seeking and getting care, the attitudes of caregivers, the importance of the relatives’ involvement and what kind of support the relatives need.Conclusion: Relatives experiences everyday life as challenging and unpredictable. Relatives wished to get support and to be involved in the care of their close one. They didn't experience involvement in care which made their own health deteriorate. Nurses should adapt to a family-focused approach to support relatives which also would result in a better health for the patient.

Bakgrund: Cirka 75 000 barn vårdades i slutenvården år 2020, vilket innebär att sjuksköterskan kommer träffa på sjuka barn. Att möta barnet och anhörigas förväntningar på vården är en utmaning som ställer stora krav på sjuksköterskan. Ökad medvetenhet och förståelse av sjuksköterskans upplevelse av att bemöta sjuka barn i slutenvården kan stärka sjuksköterskans professionella roll i omvårdnadsarbetet och i bemötandet. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans upplevelse av att bemöta sjuka barn i slutenvården. Metod: Denna studie bygger på sju semistrukturerade intervjustudier från fyra sjukhus där sju intervjuer genomfördes runt om i Sverige. En manifest innehållsanalys med induktiv ansats användes för att bearbeta materialet. Resultat: Analysen av sjuksköterskornas upplevelse resulterade i tio underkategorier och fem kategorier: (1) Upplevelsen av känslosamma möten, (2) Att skapa en trygg miljö som stärker kommunikationen i mötet, (3) Att skapa förtroendefulla relationer, (4) Att stärka sjuksköterskans professionella roll samt (5) Att stärka omvårdnadsarbetet. Slutsats: Den vårdande relationen är viktig i bemötandet av barn och deras familjer, kommunikationen är en central del. Det kollegiala stödet är en annan viktig del vid bearbetningen av svåra situationer. För att stärka den vårdande relation ytterligare krävs mer utbildning och forskning som rör relationen mellan sjuksköterskan och barnet.

Bakgrund Varje dag insjuknar cirka två barn i diabetes mellitus typ 1 (T1DM) i Sverige. När ett barn blir sjukt är det föräldrarna till barnet som ansvarar för omvårdnaden vardagen. Omvårdnadsansvaret läggs på föräldrarna och för en del kan detta leda till stress och i värsta fall till utbrändhet. Syfte Syftet var att beskriva hur föräldrar upplever och hanterar att deras barn insjuknar i diabetes mellitus typ 1. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes. Sju föräldrar till barn med diabetes mellitus typ 1 från Stockholm och Uppsala intervjuades. Samtlig insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat De kategorier som framkom under resultatanalysen var; att hantera sitt barns sjukdom, det stora tunga ansvaret, sjukdomens påverkan i det dagliga livet och behov av stöd. Föräldrar upplevde deras barns insjuknande i T1DM som traumatiskt och något som påverkar hela familjens liv. Samtliga föräldrar som deltog i studien uttryckte ett behov av stöd i olika former. Att känna sig ensamma utan stöd från varken anhöriga eller hälso- och sjukvården är en vardag för dessa föräldrar. Stödet som hälso- och sjukvården erbjöd upplevdes bristfälligt och med flera förbättringsområden. Flertalet föräldrar uppgav att de lider av sömnbrist, vilket försvårar det dagliga livet på många sätt. Slutsats Föräldrar till barn med T1DM lär sig, över tid hantera omvårdnaden som sjukdomen medför, men det finns svårigheter kring hanteringen av ansvaret, sorgen och oron. Föräldrarna upplever brister i det långsiktiga stödet som hälso- och sjukvården erbjuder och önskar mer avlastning för att minska riskerna att drabbas av psykisk och fysisk ohälsa. Vi anser att hälso och sjukvården måste erbjuda ett utökat stöd till dessa föräldrar för att tillgodose deras behov innan de riskerar att drabbas av utbrändhet.

Bakgrund Många människor har en idé om hur de önskar dö och hoppas få stöd för sina önskningar av närstående och hälso- och sjukvården. Det är inte otänkbart att många sjuksköterskor i yrkeslivet möter patienter som uttrycker en önskan om att förkorta sina liv för att undgå lidande. Det är en önskan som inte kan bli uppfylld men den måste bli bemött. Syfte Syftet var att undersöka tänkbara orsaker till att terminalt sjuka personer önskar påskynda sin egen död så att sjuksköterskan bättre ska kunna bidra till lindrat lidande. Metod Litteraturstudie där 17 vetenskapliga artiklar granskats utifrån syftet till resultatet. Inkluderade databaser var CINAHL och PubMed. Studien riktade in sig på terminalt sjuka personer och bakomliggande orsaker till en önskan om att påskynda döden. Resultat Grunden till önskan om en påskyndad död ligger i människans lidande. Fynden presenteras i tre teman: Sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande. Rädsla inför döendeprocessen är den starkast bidragande faktorn till önskan om en påskyndad död. Att den döende får möjlighet att tala om sin rädsla och bli bekräftad är förlösande och verkar lindrande. Slutsats Tänkbara orsaker till en önskan om påskyndad död hos terminalt sjuka som framkom av studien var rädsla för framtida lidande, depression och hopplöshet samt upplevelsen att vara en börda. Resultatet indikerar att fysiskt lidande inte är en avgörande faktor utan ofta verkar tillsammans med eller bakomliggande till psykiska eller existentiella faktorer. Sjuksköterskan behöver möta patienten, vara en tålare, i dennes behov att prata om döden med empati, öppenhet och fördomsfrihet.

Samhället växer i allt snabbare takt och åldergruppen 80 år eller äldre väntas öka med 76 %mellan åren 2015 och 2035, från cirka 500 000 personer till närmare 890 000. Kombineradetta med en rapport från IVO (Inspektionen för vård och omsorg) om redan nu växandeköer till specifika äldreboenden så förstår man snabbt hur brådskande situationen är ochvarför det behövs fler attraktiva äldreboenden.Denna rapport har uppförts i sammarbete med Kod Arkitekter och på uppdrag av KTH medsyfte att driva utvecklingen av äldreboenden framåt. Detta har gjorts genom att inventera ochanalysera befintliga äldreboendens problem och brister relaterade till fastighetensgestaltning. Vanligt förekommande problem har lyfts fram i rapporten tillsammans medförbättringsförslag. Som del i arbetet har även en undersökning genomförts med syfte attstudera vilka framtida behov och förväntningar som kommer finnas.Resultaten visar på flera gemensamma problem som oftast enkelt hade kunnat undvikasgenom utförligare projektering tillsammans med djupare kunskap inom ämnet. Sett tillframtiden så visar undersökningen hur den invändiga inredningen kontinuerligt måsteuppdateras för att locka hyresgäster. Även boendets utomhusmiljö bör få större fokus dånärhet till naturen är något som värdesätts mycket högt enligt rapportens enkätundersökningoch intervjuer under platsbesök. / Our society is continuously growing and the age-group of 80 years or older is suspected toincrease by 76 % between year 2015 and 2035, from approximately 500 000 persons closer to890 000. This in combination with a report from IVO (Inspektionen för vård och omsorg)about an already growing queue to specific retirement homes and one soon realizes howurgent the situation is and why there is a need of new and attractive retirement homes.This report has been commissioned by Kod Arkitekter and aims to push the development ofretirement homes forward. This has been done by inventory and analysis of existingproblems and shortcomings related to the property and its conformation. Frequentlyoccurring problems have been highlighted together with improvement proposals. As part ofthe work, a survey has also been conducted with the aim of studying future needs andexpectations in regards to retirement homes.The results show several common problems that could most easily have been avoidedaltogether through better planning and with deeper knowledge of the subject. Looking intothe future, the survey shows how the interior decor must constantly be updated in order toattract new tenants. The outdoor environment of the accommodation should also receivefocus as proximity to nature is something we value very high.