The wrist is a body part that can be used during repetitive movements in many work environments. There is a need to measure these movements in order to notice harmful repetitive movements in advance. There are many different ways to measure these movements, such as with the use of a depth camera. The goal of this study is to determine if this can be done with high precision compared to other technologies. In order to determine this, an application was created that used several different technologies and libraries to track and pinpoint the hand’s and forearm’s location in each frame. With these locations, together with timestamps from the frames, the angular velocity of the wrist could be calculated. The recordings were made in several different test cases with factors such as background, clothes and lighting changing in each test. In order to compare the depth cameras values, a golden standard had to be set. The depth camera’s recorded values were compared to the golden standard’s recorded values by displaying the values on a graph and by calculating the root mean squared error as well as the mean absolute error. The results indicated that a depth camera can be used to measure wrist movements relatively accurately, even with more advanced movements relative to this study. The result also showed that the depth camera had problems in some test cases. / Handleden är en kroppsdel som kan användas under repetitiva rörelser i många arbetsmiljöer. Det finns ett behov av att mäta dessa rörelser för att upptäcka skadliga repetitiva rörelser i förväg. Det finns många olika sätt att mäta dessa rörelser, till exempel med hjälp av en djupkamera. Målet med denna studie är att avgöra om detta kan göras med hög precision jämfört med andra teknologier. För att avgöra detta skapades en applikation som använder flera olika teknologier och bibliotek för att spåra och lokalisera handens och underarmens position i varje bildruta. Med hjälp av dessa positioner, tillsammans med tidsstämplar från bildrutorna, kunde vinkelhastigheten för handleden beräknas. Inspelningarna gjordes i flera olika testfall där faktorer som bakgrund, kläder och belysning ändrades i varje test. För att kunna jämföra djupkamerans värden behövdes en referensstandard fastställas. Djupkamerans inspelade värden jämfördes med referensstandardens inspelade värden genom att visa värdena på en graf och beräkna rotmedelkvadratfelet samt medelabsolutfelet. Resultaten indikerade att en djupkamera kan användas för att mäta handledsrörelser relativt noggrant, även med mer avancerade rörelser i förhållande till denna studie. Resultatet visade även att djupkameran hade problem i vissa testfall.

Bakgrund: Palmitoyletanolamid (PEA) är endogen fettsyraamid som produceras naturligt i kroppen. PEA fungerar som en lipidmediator med liknande effekter som endocannabinoider och har olika positiva effekter på kroppen, såsom antiinflammatorisk, smärtlindrande, antikonvulsiv, immunmodulerande och neuroprotektiv verkan. PEA fungerar huvudsakligen genom att aktivera peroxisomproliferatoraktiverade receptor-alfa (PPAR-α) och även cannabinoidreceptorerna CB1, CB2 och GPR55, samt transienta receptorpotential vanilloida receptor 1 (TRPV1). Även om PEA naturligt produceras naturligt av kroppen, kan det finnas en brist vid kroniska inflammatoriska sjukdomar, vilket gör det till en användbar terapeutisk strategi att ta PEA som kosttillskott eller livsmedel för medicinska ändamål.  Syfte: Syftet med studien var att genomföra en litteraturöversikt för att undersöka den analgetiska effektiviteten av PEA och dess potentiella oönskade effekter.  Resultat: Fyra studier har undersökt effekterna av PEA-behandling på smärta och olika smärtrelaterade tillstånd. Studie 1 visade en signifikant minskning av smärta och ökad smärttålighet utan rapporterade biverkningar efter PEA-behandling. Studie 2 visade positiva effekter av PEA-behandling på neuropatisk smärta, sömn och depressionssymtom. Dessutom visade studien samband mellan glukosmetabolism, sömn, humör och smärta, vilket tyder på att smärtbehandlingen måste vara mer komplex och ta hänsyn till personens totala hälsotillstånd. Studie 3 undersökte effekten av två doser av PEA på symtom associerade med artros och visade att PEA-behandlingen ledde till signifikant förbättring i smärtintensitet, stelhet och fysisk funktion jämfört med placebo utan rapporterade allvarliga biverkningar. Slutligen, studie 4 visade att smärtlindringen var högre i PEA-gruppen jämfört med ibuprofen-gruppen vid slutet av behandlingen för temporomandibulär dysfunktion (TMD) och inga negativa effekter rapporterades i PEA-gruppen. Resultaten av dessa studier indikerar att PEA kan vara en effektiv och säker behandlingsmetod för smärta och smärtrelaterade tillstånd. / Background: Palmitoylethanolamide (PEA) is a naturally occurring endogenous fatty acid amide that acts as a lipid mediator with effects similar to endocannabinoids. It has been shown to have various positive effects on the body, such as anti-inflammatory, analgesic, anticonvulsant, immunomodulatory, and neuroprotective effects. PEA primarily works by activating peroxisome proliferator-activated receptor-alpha (PPAR-α) and cannabinoid receptors CB1, CB2, and GPR55, as well as transient receptor potential vanilloid receptor 1 (TRPV1) channels. Although the body produces PEA naturally, people with chronic inflammatory diseases may have a deficiency, making it a useful therapeutic strategy to take PEA as a supplement or food for medical purposes  Aim: The aim of the study was to investigate the analgesic effectiveness of PEA and its potential adverse effects based on a literature overview.  Results: Four studies that have investigated the effects of PEA treatment on pain and various pain-related conditions have been considered. Study 1 showed a significant reduction in pain and increased pain tolerance without reported side effects after PEA treatment. Study 2 showed positive effects of PEA treatment on neuropathic pain, sleep, and depressive symptoms. Additionally, that study showed a relationship between glucose metabolism, sleep, mood, and pain, suggesting that pain treatment needs to be more complex and consider the person's overall health status. Study 3 examined the effect of two dosage regimens of PEA on symptoms associated with osteoarthritis and showed that PEA treatment resulted in significant improvement in pain intensity, stiffness, and physical function compared to placebo without reported serious adverse effects. Finally, study 4 showed that pain relief was higher in the PEA group compared to the ibuprofen group at the end of treatment for temporomandibular dysfunction (TMD) and no negative effects were reported in the PEA group. The results of these studies indicate that PEA may be an effective and safe treatment method for pain and pain-related conditions.

<p>QC 20110615</p>

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur boendestödjarna beskriver sitt vardagsarbete med brukarnas återhämtning på två boenden med särskild service inom Socialpsykiatriska utförarenheten i Skärholmens Stadsdelsförvaltning. Vi har intervjuat åtta boendestödjare. Valet av respondenter har gjorts utifrån ett kvoturval, fyra boendestödjare från Frösätra samt fyra från Solholmen. Vi har gjort semi-strukturerade intervjuer med samtliga boendestödjarna och utformat en intervjuguide. Intervjuguiden berör fenomen hur personalen på boendena beskriver begreppet återhämtning, hur de arbetar med återhämtning, hur återhämtning nås samt hur personal beskriver sin roll. Resultatet av studien påvisar att återhämtning innebär att den enskilde har möjligheten att återhämta sig från det kaotiska tillståndet samt att den enskilde tar makten över sitt liv. Återhämtning innebär utveckling och att den enskilde är självständig trots att en del av symptomen är varaktiga. Arbetet med återhämtning handlar om att lita på den enskildes förmåga och inte ge upp hoppet. Att se människan bakom symtomen och sjukdomen och därefter lyfta fram det friska. Återhämtning nås genom att den enskilde själv medverkar i sin egen återhämtning, är aktiv och villig att åstadkomma en förändring. / This study aims to increase understanding of how housing supporters describe their everyday work with the users' recovery at two sheltered housing, in Social Psychiatry perform purity of Skärholmens District Administration. We interviewed eight housing supporters. The selection of respondents was made based on a quota sample, four housing supporters from Frösätra and four from Solholmen. We did semi-structured interviews with all housing supporters and designed an interview guide. The interview guide affects phenomena such as how staff describes the concept of recovery and work on recovery. How the recovery is accessed and how staff describes their role. The results of this study demonstrated that recovery means that the individual has the ability to recover from the chaotic state, and that the individual will take charge of their lives. Recovery involves the development that the individual is autonomous although some symptoms are lasting. The work of recovery is about trusting the individual capacity and to not give up hope, to see the person behind the symptoms and the disease and highlight the healthy. Recovery achieved by the individual themselves take part in their own recovery, are active and want to make a change.

Autoimmuna sjukdomar är en samling komplexa, kroniska, inflammatoriska sjukdomstillstånd som kännetecknas av dysreglering av immunsystemet, vilket resulterar i inflammation och skada av vävnader, celler och organ. Dessa sjukdomar har en betydande inverkan på individens livskvalitet och bidrar ofta till ökad dödsrisk där komorbiditeter föreligger. Emellertid medför den varierande symptombilden för olika autoimmuna sjukdomar betydande utmaningar för att uppnå noggrann diagnos, prognos och utvärdering av behandling. Det finns därför ett påtagligt behov av att upptäcka nya biomarkörer.  I denna studie utfördes en omfattande analys av 944 plasmaprover med hjälp av OlinkR Explore-plattformen, vilket genererade data för 1463 unika proteiner. Baserat på uttrycksdata identifierades proteiner förknippade med de sex utvalda autoimmuna sjukdomarna multipel skleros, myosit, reumatoid artrit, systemisk skleros, Sjögrens sjukdom och systemisk lupus erythematosus samt några av deras definierade subgrupper. Dessa potentiella biomarkörer kommer eventuellt att underlätta tidig diagnos, sjukdomsdifferentiering och prognos. Flertalet av dessa proteiner har ännu aldrig kopplats till de här specifika sjukdomarna i litteraturen, särskilt inte från plasmaprover, vilket ger spännande nya perspektiv för biomarkörsutveckling. Det är dock av största vikt att genomföra robusta valideringsstudier i oberoende kohorter.  Sammanfattningsvis belyser våra resultat den potentiella brukbarheten hos dessa proteomiska plasmabiomarkörer för att förbättra tidig sjukdomsdetektering, karakterisering av subgrupper och sjukdomsdifferentiering att stimulera. Förhoppningsvis kan dessa resultat stimulera till vidare forskning inom området för biomarkörer och potentiella framsteg inom individbaserad medicin. / Autoimmune diseases are complex, chronic, inflammatory conditions characterized by dysregulation of the immune system, resulting in inflammation and damage to various tissues, cells and organs. These diseases significantly impact individuals’ quality of life and often contribute to increased mortality risk in the presence of comorbidities. However, due to the diverse array of symptoms associated with different autoimmune diseases, accurate diagnosis, prognosis, and treatment evaluation pose significant challenges. Thus, there is a pressing need for the discovery of novel biomarkers.  In this study, a comprehensive analysis of 944 plasma samples using the OlinkR Explore platform was conducted, generating data on 1463 unique proteins. Based on the expression data, associated proteins were identified for six selected autoimmune diseases, namely multiple sclerosis, myositis, rheumatoid arthritis, systemic sclerosis, Sjögren’s syndrome, and systemic lupus erythematosus, as well as some of their defined subgroups. These are prospective biomarkers and have the potential to aid in early diagnosis, therapeutic intervention, subgroup identification, disease differentiation, and disease prognosis. Notably, some of these proteins have not been previously associated with the specific diseases in the existing literature, especially not in plasma samples, thereby offering intriguing new perspectives for biomarker development. However, it is of great importance to conduct robust validation studies in independent cohorts to confirm the outcomes of this study.  In summary, our findings highlight the potential utility of these proteomic plasma biomarkers in improving the early detection, subgroup characterization, and disease differentiation of autoimmune diseases. The identification of these proteins will hopefully stimulate further investigation in the field of biomarker research and potential advancements in personalized medicine.

Mänsklig utforskning av månen och Mars innebär stora utmaningar för människans fysiologi och hälsa på grund av de unika miljöfaktorer som följer av långvariga rymduppdrag. Rymdbiologiska experiment har blivit ett viktigt verktyg för att studera effekterna som mikrogravitation och rymdstrålning har på levande organismer, i syfte att förstå och minska dessa utmaningar. Sådana experiment ger forskarna möjlighet att få insikt i rymduppdragens inverkan på människans fysiologi och utveckla strategier för att motverka eventuella skadliga effekter. Dessutom ger rymdbiologiska experiment möjlighet att öka vår förståelse av grundläggande biologiska processer, inklusive mikrogravitationens effekter på celldifferentiering och vävnadsregeneration, med potentiella tillämpningar för både rymdforskning och för att förbättra människors hälsa på jorden. Särskilt studier av mikrogravitationens effekter på hjärncellerna har potentiella konsekvenser för neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom. Genom att analysera data som genererats från hjärnor hos möss som skickats ut i rymden med en ny R-mjukvara, ArchR, är det möjligt att belysa de mekanismer som ligger till grund för förändringar i hjärnans funktion och beteende hos astronauter under långvariga rymduppdrag. Genom att förstå dessa mekanismer kan man utveckla nya terapeutiska metoder för att behandla eller till och med förebygga dessa sjukdomstillstånd. Fortsatta investeringar i rymdbiologisk forskning är avgörande för att garantera säkerheten och framgången för framtida, långvariga rymdforskningsuppdrag för människor. Genom att integrera avancerad teknik, t.ex. användning av spatiell transkriptomik eller sekvensering med encellsupplösning, kan en omfattande förståelse av komplexa biologiska system tolkas. De potentiella fördelarna med rymdbiologisk forskning sträcker sig längre än till att bara förstå effekterna av rymdfärder på människans fysiologi, med konsekvenser för grundläggande biologiska processer och behandling av en rad neurologiska sjukdomar. / Human exploration of the Moon and Mars poses significant challenges to human physiology and health due to the unique environmental factors that accompany long-duration space missions. Space biology experiments have emerged as an essential tool for studying the effects of microgravity and space radiation on living organisms, in order to understand and mitigate these challenges. Such experiments provide researchers with the opportunity to gain insights into the impacts of prolonged exposure to outer space on human physiology, and develop strategies to counteract any harmful effects. Additionally, space biology experiments offer the potential to enhance our understanding of fundamental biological processes, including the effects of microgravity on cell differentiation and tissue regeneration, with potential applications for both space exploration and improving human health on Earth. Previous research indicated the regulation of similar biomarkers, studying the effects of microgravity on brain cells could offer valuable insights into the potential impact on neurodegenerative conditions such as Alzheimer’s and Parkinson’s diseases. By analyzing data generated from the brains of mice that have been sent to space with a new R-software tool called ArchR, it is possible to elucidate the mechanisms underlying changes in brain function and behavior in astronauts during long-duration space missions. Understanding these mechanisms can inform the development of new therapeutic approaches to treating or even preventing these conditions. Continued investment in space biology research is critical to ensuring the safety and success of future long-term human space exploration missions. By integrating advanced technologies, such as the use of spatial transcriptomics or sequencing at the single-cell resolution, comprehensive understanding of complex biological systems can be interpreted. The potential benefits of space biology research extend beyond just understanding the effects of spaceflight on human physiology, with implications for fundamental biological processes and the treatment of a range of neurological diseases.

This study aims to investigate how dimensionality reduction of neuroimaging data prior to training support vector machines (SVMs) affects the classification accuracy of bipolar disorder. This study uses principal component analysis (PCA) for dimensionality reduction. An open source data set of 19 bipolar and 31 control structural magnetic resonance imaging (sMRI) samples was used, part of the UCLA Consortium for Neuropsychiatric Phenomics LA5c Study funded by the NIH Roadmap Initiative aiming to foster breakthroughs in the development of novel treatments for neuropsychiatric disorders. The images underwent smoothing, feature extraction and PCA before they were used as input to train SVMs. 3-fold cross-validation was used to tune a number of hyperparameters for linear, radial, and polynomial kernels. Experiments were done to investigate the performance of SVM models trained using 1 to 29 principal components (PCs). Several PC sets reached 100% accuracy in the final evaluation, with the minimal set being the first two principal components. Accumulated variance explained by the PCs used did not have a correlation with the performance of the model. The choice of kernel and hyperparameters is of utmost importance as the performance obtained can vary greatly. The results support previous studies that SVM can be useful in aiding the diagnosis of bipolar disorder, and that the use of PCA as a dimensionality reduction method in combination with SVM may be appropriate for the classification of neuroimaging data for illnesses not limited to bipolar disorder. Due to the limitation of a small sample size, the results call for future research using larger collaborative data sets to validate the accuracies obtained. / Syftet med denna studie är att undersöka hur dimensionalitetsreduktion av neuroradiologisk data före träning av stödvektormaskiner (SVMs) påverkar klassificeringsnoggrannhet av bipolär sjukdom. Studien använder principalkomponentanalys (PCA) för dimensionalitetsreduktion. En datauppsättning av 19 bipolära och 31 friska magnetisk resonanstomografi(MRT) bilder användes, vilka tillhör den öppna datakällan från studien UCLA Consortium for Neuropsychiatric Phenomics LA5c som finansierades av NIH Roadmap Initiative i syfte att främja genombrott i utvecklingen av nya behandlingar för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Bilderna genomgick oskärpa, särdragsextrahering och PCA innan de användes som indata för att träna SVMs. Med 3-delad korsvalidering inställdes ett antal parametrar för linjära, radiala och polynomiska kärnor. Experiment gjordes för att utforska prestationen av SVM-modeller tränade med 1 till 29 principalkomponenter (PCs). Flera PC uppsättningar uppnådde 100% noggrannhet i den slutliga utvärderingen, där den minsta uppsättningen var de två första PCs. Den ackumulativa variansen över antalet PCs som användes hade inte någon korrelation med prestationen på modellen. Valet av kärna och hyperparametrar är betydande eftersom prestationen kan variera mycket. Resultatet stödjer tidigare studier att SVM kan vara användbar som stöd för diagnostisering av bipolär sjukdom och användningen av PCA som en dimensionalitetsreduktionsmetod i kombination med SVM kan vara lämplig för klassificering av neuroradiologisk data för bipolär och andra sjukdomar. På grund av begränsningen med få dataprover, kräver resultaten framtida forskning med en större datauppsättning för att validera de erhållna noggrannheten.

Bakgrund: Icke smittsamma sjukdomar, som diabetes typ 2, är en stor och ökande utmaning för ett hållbart samhälle. Diabetes typ 2 går att förebygga och behandla genom hälsosamma levnadsvanor. Digitala motivationsprogram som använder sig av beteendemodeller har visat sig vara kostnadseffektiva interventioner för att förbättra levnadsvanor. Vid utveckling av dessa tjänster är användarens behov viktigt för att få reda på vilka faktorer som bidrar till ett långsiktigt användande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur personer med diabetes typ 2 och prediabetes upplevde användandet av en evidensbaserad digital tjänst som stödjer hälsosamma levnadsvanor. Metod: Studien var en kvalitativ explorativ studie där semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Data analyserades med en kvalitativ induktiv innehållsanalys med fokus på det manifesta innehållet. Resultat: Resultatet visade på vikten av att det digitala motivationsprogrammet var användarvänligt för att optimera stöd för hälsosamma vanor och för att innehållet i det skulle nå fram till användaren. Appen upplevdes innehålla många uppskattade funktioner som stödjer möjligheten till mer hälsosamma vanor. Flera av funktionerna skulle ha haft ett högre användarvärde om de varit anpassade efter målgruppen och om användarvänligheten förbättrades. Slutsats: För att möjliggöra stöd till hälsosamma vanor behöver digitala motivationsprogram vara användarvänliga och anpassade efter den tänkta målgruppen. Genom att optimera tjänsten utifrån användarens upplevelse kan evidensbaserade digitala motivationsprogram bidra till att förbättra folkhälsan. Fler studier behövs för att studera vad som främjar långsiktigt användande och långtidseffekter. / Background: Non-communicable diseases, such as type 2 diabetes, are a major and increasing challenge for a sustainable society. Type 2 diabetes can be prevented and treated through healthy lifestyle habits. Digital motivational programs using behavioral models have been shown to be cost-effective interventions to improve lifestyle habits. When developing these programs, the user's needs are important in order to find out which factors contribute to long-term use. Purpose: The aim of the study was to explore how people with diabetes type 2 and prediabetes experienced the use of an evidence-based digital service that supports healthy lifestyle habits. Method: A qualitative explorative design was applied where semi-structured interviews were used to collect data. The data was analyzed with a qualitative inductive content analysis with a focus on the manifest content. Results: The result showed the importance of the digital motivation program being user-friendly in order to optimize support for healthy lifestyle habits and for its content to reach the user. The app was perceived to contain many appreciated features that support the possibility of healthy lifestyle habits. Several of the functions would have had a higher user value if they had been adapted to the target group and if the user-friendliness had been improved. Conclusion: To enable support for healthy lifestyle habits, digital motivation programs need to be user-friendly and adapted to the intended target group. By optimizing the program based on the user's experience, evidence-based digital motivation programs can contribute to improving public health. More studies are needed to explore what promotes long-term use and long-term effects.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur andelen rökare av cigaretter påverkar denrökningsrelaterade sjukvårdskostnaden för den svenska vården. Studien presenterar treframtidsprognoser för den framtida andelen rökare under de kommande 15 åren. I den förstaprognosen antas andelen rökare vara på dagens nivå, sju procent, de kommande 15 åren. Iden andra prognosen minskar andelen rökare initialt och når sedan ett lägre steady-statejämfört med den första prognosen. I den sista prognosen minskar andelen rökare enligt dentrend som varit sedan 2004.För att kunna kalkylera de framtida sjukvårdskostnaderna har tillskrivningsfaktorer använtspå ett urval av rökningsrelaterade sjukdomar. Resultaten visar olika rökningsrelateradesjukvårdskostnader utifrån prognoserna. Kostnaderna i den första prognosen är konstantagenom hela prognosperioden. I den andra prognosen minskade de rökningsrelateradesjukvårdskostnaderna till år 2028, därefter var kostnaden lika stor för varje år. I den sistaprognosen halverades nästan kostnaden fram till år 2033.Slutsatsen som kan dras är att andelen rökare har en direkt påverkan på de rökningsrelateradesjukvårdskostnaderna. Utvecklingen av andelen rökare innebär en stor skillnad iprognostiserade kostnader och den bör undersökas noggrannare i framtiden för att kunna fåbättre prognoser. / The purpose of the thesis is to investigate how the proportion of cigarette smokers affects thesmoking-related healthcare cost for the Swedish healthcare. The study presents threeforecasts regarding the development of future proportion of smokers in the coming 15 yearsand the estimated healthcare costs with each scenario. In the first forecast, the proportion ofsmokers is at today's 7 percent and is expected to be constant for the next 15 years. Thesecond forecast deals with a future scenario in which the proportion of smokers decreases andthen evens out, thus reaching a lower steady-state compared to the first forecast. In the lastforecast, the proportion of smokers decreases according to the trend seen since 2004.To calculate future healthcare costs, attribution factors were used on a selection of smokingrelated diseases. The results show different smoking-related health care costs based on theforecasts. The costs of the first forecast show no significant changes. In the second forecast,smoking-related healthcare costs decreased until 2028. After that, the cost was the same foreach year. For the last forecast, the cost almost halved by 2033.The conclusion that can be drawn is that the proportion of smokers has a direct impact onsmoking-related health care costs. The difference in the proportion of smokers makes a bigdifference to the costs incurred.

This thesis is a contribution to feminist laboratory studies and a critical engagement with the natural sciences, or more precisely research on the biochemical workings and deadly relations of Alzheimer’s disease emanating from a year of field work in a Drosophila fly lab. The natural sciences have been a point of fascination within the field of gender studies for decades. Such sciences produce knowledge on what gets to count as nature and natural, healthy or sick, normal or not, and they have done it with great societal authority and impact throughout European modernity. However, feminist technoscience scholars argue that science and knowledge is socially produced, and political too. Concepts such as nature, animal, human, body, sex, and life itself are not simply given natural realities but phenomena processed through the naturecultures of the laboratory. Situated within such theoretical and methodological approaches, this thesis wonders how scientific facts about Alzheimer’s disease are made in the lab today. What kinds of realities, bodies and ethico-political concerns are enacted? Who gets to live and who gets to die in everyday laboratory practices? Theoretically, the thesis is grounded, particularly, within Karen Barad’s agential realism and posthumanist performativity, and as such it accounts for human and nonhuman entanglements through which AD is performed in the lab in relational ways. In other words, the thesis explores how AD is enacted in the bodies of transgenic fruit flies (Drosophila melanogaster), as these flies embody the disease, live and die with it. Last but not least, the thesis explores the materialities of death, dying, embodiment and biological waste in a biochemistry lab as constitutive parts of the produced knowledge about AD. / Denna avhandling utgör ett bidrag till feministiska laboratoriestudier och är en kritisk analys av naturvetenskaperna. Närmare bestämt är det en feministisk studie av forskning om Alzheimers sjukdom, dess biokemiska verkningar och dödliga relationer utifrån ett års fältarbete som labbtekniker i ett fluglabb. Naturvetenskaperna har under decennier fascinerat genusforskare. Dessa discipliner formar kunskapen om vad som räknas som natur och naturligt, hälsa och sjukdom, normalt eller inte, och de har gjort så med stor samhällelig auktoritet genom Europeisk modernitet. Forskare inom feministiska teknovetenskapliga studier har länge hävdat att vetenskap också är social praktik med politiska implikationer. Begrepp som natur, djur, mänskligt eller kropp, kön och livet självt kan inte tas för givna utan formas också i laboratoriets naturkultur. Med utgångspunkt i sådana feministiska teknovetenskaplig teoribildningar och metodologiska utgångspunkter bearbetar denna avhandling frågor om hur vetenskapliga fakta om Alzheimers sjukdom skapas i laboratoriet idag. Vilka kroppar, verkligheter och etisk-politiska förhållningssätt aktualiseras? Vem får leva och vem får dö i vardagliga laboratoriepraktiker? Teoretiskt bygger avhandlingen framför allt på Karen Barads agentiella realism när den diskuterar sammanvävningen mellan mänskligt och icke-mänskligt, samt det som kallas posthumanistisk performativitet, i relation till Alzheimers sjukdom som den förkroppsligas i transgena fruktflugor (Drosophila melanogaster) i laboratoriet. I särskilt fokus står relationerna som skapas inom den biokemiska forskningen kring död, biologiskt avfall och kroppslighet.