Collaboration is a form of organization on the rise in Sweden. For health care, it is ofinterest to collaborate with industry to ensure that needs for specialist education andtraining are met and that products developed meet the relevant requirements.Conversely, industry actors have an interest to have a close collaboration with healthcare in order to gain insight into customer needs, provide information about theirproducts and to test products in development.The starting point of this study is an agreement and regulatory framework for formsof collaboration between public health care in Sweden in general and thepharmaceutical industry, the medical device industry and the laboratory technologyindustry. The research questions concerns how this agreement has evolved and theprocess surrounding its emergence may contribute to knowledge about collaborationas a form of organization and the relationship to concepts such as legitimacy,corruption and institutional theory.By tracking the emergence of the current regulatory framework genealogicalthroughout history, the study uncovers how the agreements have played a role in andcontributed to the legitimization and institutionalization of collaboration practices andhow crises have changed the shape of the practices. A theoretical treatment ofrelevant concepts such as legitimacy, institutionalization of practices, corruption andstigmatization of organizations form the basis for an interpretation and analysis of theprocess.The conclusions of the examination of the historical process that led to the currentagreements contribute to empirical knowledge of how crises and stigma affect thelegitimacy of collaboration practices and how the repair of legitimacy can be donesuccessfully after a crisis. The treatment of the empirical material is also a historicalsource for the development of ethics agreements between public health care andpharmaceutical industry and the medical industry in Sweden.

Idag lever cirka 6800 personer i Sverige med en positiv HIV-diagnos. Trots en utveckling inom kunskapen kring sjukdomen HIV, och dess smittvägar, finns fördomar och diskriminering kring personer som lever med HIV. Syftet med studien var att beskriva hur personer som lever med HIV i i-länder upplever bemötandet i den icke HIV-specifika vården. I litteraturstudien granskades nio artiklar, både kvalitativa artiklar och artiklar med mixed method. Dessa är granskade enligt Axelssons (2012) beskrivning av tillvägagångssätt vid en litteraturstudie. Resultatet av de nio artiklarna visade att de flesta personer som lever med HIV i i-länder har upplevt någon form av stigmatisering inom vården. Nekad vård, bristande tystnadsplikt, bristande kunskap hos vårdpersonal och beskrivningen av ett skapat vårdlindande hittades i resultatet. Vissa artiklar visade även på positiva upplevelser av mötet med vården och att en viss utveckling i bemötande inom sjukvården fanns. Idag finns kunskapen kring HIV att tillgå och det ligger på vårdpersonalens ansvar att tillgodose sig med korrekt kunskap för att undvika att skapa ett vårdlidande för personer som lever med HIV.

Efter min tre år som student på Malmstens har ett intresse mot rum och dess påverkan hosmänniskor vuxit fram hos mig. Jag har undermedvetet sökt mig till situationer där möbler blir något mer än att till exempel sitta, utan ska vara flerfunktionella, smarta och ha olika värden psykologiskt. I mitt arbete Stimulerande Väntan har jag undersökt situationen för barn i väntrum inom vården. I ett av mina tidigare designprojekt arbetade jag med förvaringsmöbler för barn, något jag tyckte var väldigt roligt och utmanande, då barn ser på världen annorlunda än vuxna. I mitt kandidatprojekt vill jag få större förståelse och fördjupad kunskap om barnprodukter, samt den situation barnet befinner sig i. Jag har också valt att undersöka hur ett väntrum skulle kunna se ut i sin rumsliga utformning för att stimulera barnet. Min frågeställning jag har arbetat efter är; hur kan jag skapa en stimulerande situation för barn inom vårdmiljö? Via en inlärningsetapp där jag undersöker hur barn ser på rum, leksaker och rädslor har jag skaffat erfarenhet för att designa för barn. I min omvärldsanalys har jag samlat fakta om väntrum inom vården och hur kraven på möbler inom vården ser ut inom olika delar av processen. Jag har även gjort studiebesök, samtal och en enkät för att få en inblick i hur väntrummen används. Utifrån mitt underlag presenterar jag ett rumsförslag samt en möbelgrupp som jag designat för barnen och deras nyfikenhet, där fantasin får styra definitionen av objekten. / After my three years as a student at Malmstens, I have grown an interest towards spatialities and its influence on people. It have subconsciously sought me into situations where furniture becomes something more than sitting, but being multifunctional, smart and having psychological values. In my work Stimulating Waiting I have investigated the situation of children in waiting rooms in health care. In one of my previous design projects I worked with children's storage furniture, something I thought was very fun and challenging, because children look at the world differently than adults. In my thesis project I want to gain more understanding and deeper knowledge of children's products, as well as the situation the child is in. I have also chosen to explore how a waiting room could look in its spatial design to stimulate the child. My question I have worked with is; How can I create a stimulating situation for children in the healthcare environment? Through a learning stage where I investigate how children look at rooms, toys and fears, I have acquired experience in designing for children. In my world analysis I have gathered facts about waiting rooms in healthcare and how the requirements for furniture in healthcare looks in different parts of the process. I have also made study visits, conversations with competent people and a survey to gain an insight into how the waiting rooms are used. Based on my inquest, I present a room proposal as well as a furniture group that I designed for the children and their curiosity, where the imagination sets the definition of the objects.

Bakgrund: Cirka 65,3 miljoner människor är på flykt i världen, vilken är den största siffran någonsin. Flyktingar har generellt sämre hälsa än resten av befolkningen i ett land, vilket ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Flyktingarna kommer med många svårigheter till landets hälso- & sjukvård, såsom kommunikationssvårigheter, ett större omvårdnadsbehov och kulturella skillnader. Det är därför viktigt att sjuksköterskor är kulturellt kompetenta och har kunskap om hur det är att bedriva omvårdnad för flyktingar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bedriva omvårdnad för flyktingar inom hälso- och sjukvård. Metod: En litteraturstudie som baserades på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats har genomförts. Analysen av data gjordes med stöd av Graneheim och Lundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sammanlagt sju underkategorier. Sjuksköterskorna upplevde flera hinder för en god omvårdnad i mötet med flyktingar. Dessa hinder var att systemet försvårade, det var en bristande kommunikation mellan sjuksköterska och flyktingar och det upplevdes vara flera problem vid användning av tolkar. Vid möten med patienter från andra kulturer upplevde sjuksköterskorna att det fanns flera skillnader mellan olika kulturer samt att flyktingar från en annan kultur kunde uppvisa något som såg som ett annorlunda beteende. Sjuksköterskorna upplevde att arbetet med flyktingar var utmanande och påverkade dem känslomässigt samt att arbetet ställde höga krav på sjuksköterskorna. Slutsats: Sjuksköterskor och hälso- och sjukvården i helhet står inför nya utmaningar, eftersom flyktingströmmen fortsätter. För att kunna möta dessa utmaningar krävs goda kunskaper om andra kulturer, och att vårdpersonalen kan anpassa sig efter patientens behov. Vidare forskning inom området behöver göras.

Detta är ett arbete i offentlig rätt. En rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod har använts. Syftet med arbetet är att undersöka de rättsliga förutsättningarna för ett samhälleligt ingripande för de barn som står i behov av hälso- och sjukvård, och när en eller båda vårdnadshavare motsätter sig en medicinsk undersökning, vård eller läkemedelsbehandling. Av 6 kap. 11 § föräldrabalken (FB) följer en rättighet och en skyldighet för vårdnadshavare att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgar en rätt till respekt för privat- och familjeliv. Rätten för vårdnadshavare att fatta beslut kring sina barn är dock inte absolut, och denna beslutanderätt kan begränsas av sociala insatser. FB kompletterades med en ytterligare bestämmelse år 2012, 6 kap. 13 a § FB. Från och med införandet av denna paragraf tilläts socialnämnden att fatta beslut kring hälso- och sjukvårdsinsatser som rör barn för de fall där vårdnadshavarna inte är överens om en medicinsk insats. Paragrafens tillämpningsområde visar sig dock vara mycket begränsat efter en analys av HFD 2012 ref. 5.  Arbetet analyserar bland annat betydelsen av begreppet barnets bästa. Slutsatsen som dras är att begreppet är öppet för tolkning och i behov av kompletterande riktlinjer.

Bakgrund: Döva individer tillhör en särskilt utsatt grupp bland jordens befolkning. Antalet individer som upplever dövhet ökar i takt med en global utveckling från bland annat en ökad befolkningsmängd och ökad levnadsålder. Förutsättningar och resurser för döva individer skiljer sig från fullt hörande. Det ligger i vårdens och sjuksköterskans ansvar att kunna bemöta dessa personer som patienter inom vården med en god kunskap.  Syftet: Syftet var att belysa döva patienters erfarenheter från vårdmöten.  Metod: Denna litteraturstudie är byggd på tio vetenskapliga artiklar gjorda med en kvalitativ metod. Analysen för arbetet har utgått från en allmän litteraturöversikt. Resultat: De övergripande och sammanfattade kategorier som framkom var "Kommunikation och dess former", "Hinder och hjälpmedel gällande kommunikation", "Det personliga bemötandet" och "Kliniska erfarenheter". En klar majoritet av de döva personernas erfarenheter från vårdmöten var av negativ karaktär. Det framkom primärt att kommunikationen, informationsutbytet och personbemötandet i samband med vårdmötet resulterade i negativa erfarenheter. Detta orsakade en minskad delaktighet och autonomi i vården hos denna patientgrupp, samt en ökad risk till att undvika sjukvård.  Slutsats: Det behövs en större kunskap och förbättring bland vårdare vid bemötandet av den döva patienten. Genom ett personcentrerat förhållningssätt så ökar möjligheterna och kravet på detta, vilket resulterar i en bättre och säkrare vård. Även en större medvetenhet om denna patientgrupp bör finnas och denna ska även byggas på respekt och hänsyn till individens kulturtillhörighet. Från att ha kunskap om döva individers tidigare erfarenheter från vården skapas en förståelse om patientens drift till att uppsöka vård och förhållningssätt under vårdmötet.

Detta arbete har undersökt vilken av två metoder som var bättre för att prognostisera kapaciteten inom sjukvården hos Region Västerbotten. Det ena alternativet var att prognostisera några olika komponenter för att sedan, med en kapacitetsformel, beräkna kapaciteten. Det andra alternativet var att prognostisera kapaciteten baserat på historisk data av kapaciteten. Ifall det andra alternativet visade sig bättre undersöktes även bästa sätt att få en prognos för de komponenter som är en del av kapacitetsformeln. Vid granskning av komponenterna i kapacitetsformeln, drogs slutsatsen att det första alternativet inte kunde användas. Under de förutsättningar som prognosen skapades skulle inte kapacitetsformeln representera kapaciteten. Den andra metoden valdes som den bättre. För att ta fram prognosen för övriga komponenter skapades enskilda prognoser även för dessa. För att skapa prognoser användes ett par enklare metoder samt tidsserieanalys. Två avdelningar undersöktes, varav den ena visade sig ha ett starkt säsongsberoende på sju dagar och modeller som utnyttjade den informationen gav bäst resultat. Medelprocesstiden var svår att prognostisera för båda avdelningarna. Att beräkna och modellera denna på ett annat sätt kan eventuellt förbättra prognoserna.

ABSTRACT Introduction: Endometriosis is a chronic disease affecting about 10% of fertile women. Endometriosis is an underdiagnosed disease which means many of the women suffering from symptoms do not get the treatment and help they need. It is common that women who experience symptoms of endometriosis have to wait a long time before they get a diagnosis. This implies deficiencies in the encounters between the healthcare professionals and the patients. It is essential that these women get efficient treatment as soon as possible to prevent long term pain and infertility.  Purpose: The purpose of this study is to examine the experiences women with diagnosed endometriosis have from health care encounters. Method: Literature study of qualitative original articles, published between 2005 and 2021.  Results: Nine studies were chosen after examination. Six themes emerged from the collected data as important in the patients experience of health care. Normalization of symptoms, information, communication, knowledge of health care professionals, patient participation in treatment and delay in diagnosis were the categories identified from the material. The negative experiences were characterized with a lack of knowledge, lack of information and communication as well as normalization of symptoms, a lack of patient participation and delay in diagnosis. Positive experiences included feeling seen, being informed about different treatment options, socially competent personnel and a sense of being in control.  Conclusion: The results show a number of deficiencies in the health care encounters that patients with endometriosis experience. The experiences describe how a negative health care encounter is, believed by the patient, the leading cause to delay in diagnosis and suffering. This shows that there are possible improvements to be made in the encounter between health care professionals and patients with endometriosis.

BAKGRUND: Personer som lever med hiv har historiskt sett blivit bemötta med rädsla och negativa attityder i samhället liksom inom sjukvården sedan viruset först uppmärksammades på 1980-talet.Idag innebär en hiv-diagnos en livslång kontakt med hälso- och sjukvård men vid daglig medicinering är behandlingen är så effektiv att dessa personer kan leva ett lika långt och fullgott liv som andra och smittorisken är näst intill obefintlig. Eftersom personer som lever med hiv är i behov av kontinuerlig kontakt med hälso- och sjukvård så ställer det krav på vårdpersonal att säkerställa ett gott bemötande av dessa personer och se till att inte förlegade attityder och okunskap lever vidare. SYFTE: Att utforska hur personer som lever med hiv upplever mötet med hälso- och sjukvård för att öka kunskapen kring jämlikhet i hälsa. METOD: En litteraturöversikt med induktiv ansats där data samlats från 11 stycken kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Tematisk analysmetod användes vid data-analyseringen. RESULTAT: Studien resulterade i tre övergripande teman vilka var följande: Att uppleva stigmatisering, Att uppleva gott bemötande och Att hävda sin rätt. Personer som lever med hiv runt om i världen hade liknande upplevelser, positiva som negativa. SLUTSATSER: Personer som lever med hiv utsätts fortfarande för fördomar och diskriminering till följd av den okunskap som historiskt funnits. Trots kunskapen som finns till hands idag lever fördomar kvar, vilket står i vägen för att personer som lever med hiv-viruset ska känna sig trygga i sin vårdmiljö.

Bakgrund: Ungefär en av tio kvinnor i fertil ålder drabbas av endometrios. Vanliga symtom är svår mensvärk, kraftiga blödningar och samlagssmärtor. Hälso- och sjukvårdspersonal upplever det svårt att bedöma vad som är normal mensrelaterad smärta och det tar ofta många år till fastställd diagnos. Teoretisk referensram för studien var Halldórsdóttirs teori om vårdande och icke-vårdande möten med sjuksköterskan. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård vid endometrios. Metod: Metoden var en integrativ litteraturstudie. Strukturerad databassökning gjordes i CINAHL, PubMed och PsycInfo. Vetenskapliga artiklar kopplade till syftet lästes. Tretton artiklar genomgick kvalitetsgranskning. Elva artiklar inkluderades och analyserades. Resultat: I resultatet framkom två teman med tre subteman vardera. Temat Negativa erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård innehöll subtemana “Mötas av misstro’’, “Konsekvenser av ignorans’’ och “Känna sig utlämnad’’. Temat Positiva erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård innehöll subtemana “Mötas av kompetens och god kommunikation”, “Vikten av information” och “Behovet av kontinuitet och stöttning”. Slutsats: Kvinnors erfarenheter återspeglar vårdande och icke-vårdande möten med hälso- och sjukvård. Kompetensutveckling hos sjuksköterskor i form av fördjupad kunskap om endometrios är därför en motiverad åtgärd för att kunna erbjuda bättre stöttning och patientutbildning.