I denna kvalitativa intervjustudie undersöktes hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar beskriver flytten från en vanlig skola till en specialutformad skola. Det undersöktes i vilken utsträckning barnets perspektiv beaktades under processen av skolbytet. Studiens övergripande fynd visar att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har begränsat aktörskap och låg delaktighet i skolan och att bytet till en specialutformad skola har konsekvenser för barnens identitetsformering. Med hjälp av den narrativa analysen framkom att eleverna upplever en dålig situation i den gamla skolan, där de inte får den hjälp de behöver. Elevernas delaktighet och inflytande åsidosätts och de har svag röst i fråga om bytet till en annan skola och de sällan deltar i beslut som berör dem. Studiens resulat tyder på behovet att reflektera om hur skolans verksamheter skulle organiseras så att alla barn får den hjälp de behöver, beakta barns rätt att själv utöva makt över sitt eget liv och att delta i beslutsfattande processer som rör dem samt att beakta barnets perspektiv vid alla skolrelaterade överväganden.

Denna studie undersöker begreppet likvärdighet genom att analysera hur elevernas bristande kunskapskontinuitet vid skolbyte upplevs och hanteras av rektorer och lärare, samt deras uppfattningar om den nya stadieindelade timplanens påverkan i måluppfyllelse och likvärdighet. Studien baseras på en semikvantitativ webbenkätundersökning med 145 rektorer och lärare i grundskolor i hela landet.  Mer än hälften av informanterna får inte någon information om elevernas tidigare undervisningstid. Kartläggning av elevernas kunskapsnivå vid skolbyte är utbredd och många bekräftar att påtagliga kunskapsluckor existerar. Majoriteten menar att eleverna får möjlighet att ta igen undervisningen genom kompensatoriska åtgärder som innebär anpassning av undervisningssätt och extra insatser utanför skolans ordinarie schema. Tidsstyrningen i skolan påverkas huvudsakligen av timplanen istället för lärarnas och elevernas önskemål. Ramfaktorteori och händelselogik visar att begreppet likvärdighet har två dimensioner. Likvärdighet mellan skolorna påverkas negativt av den befintliga timplanens brist på avstämningstillfällen, som leder till låg kunskapskontinuitet vid skolbyte. Detta avspeglas i informanternas positiva attityd mot centraliseringsåtgärder som exempelvis en stadiepreciserad timplan. Likvärdighet mellan eleverna är det mål som informanterna enligt sin inre logik strävar efter med hjälp av pedagogisk kartläggning och kompensatoriska åtgärdar. För att öka likvärdigheten måste timplanens implementering vara mer realistisk och stadieprecisering måste kompletteras med uppföljning i förhållande till måluppfyllelse. / This study examines the interpretation of educational equity by analysing how students’ lack of knowledge continuity upon school switching is experienced and handled by principals and teachers, and their opinion on the new level-divided national time schedule’s effects on goal attainment and equity. 145 principals and teachers in primary and lower secondary schools in Sweden participate in a semi-quantitative web survey for this study.  More than half of the informants do not receive any information concerning students’ former teaching hours. It is a common practice to chart students’ level of knowledge and one third of the informants confirm a significant knowledge gap. Catching up on lost teaching is possible according to most informants, with compensatory measures that encompass adaptation of teaching methods and extra-curricular activities not included in the normal timetable. Time allocation is mainly determined by the constraints of the national time schedule instead of the needs of teachers and students. By applyingthe theory of frame factor and practical reasoning, it is shown that equity has two dimensions. Equity between schools is dampened by the current national time schedule’s lack of follow-up occasions, leading to inadequate knowledge continuity upon school switching. This is reflected by the informants’ positive attitude towards educational centralisation by means of a more precise, level-divided time schedule. Equity between students has been the main goal that most schools strive for, by implementing knowledge-charting procedures and compensatory measures in the light of practical reasoning. In order to improve equity, a more precise and realistic time schedule needs to be complemented by more rigorous control in relation to goal-fulfilment.

Varje år byter ett antal elever som är döva eller har hörselnedsättning (D/HN) skolform under pågående grundskoleutbildning. Det har inte funnits en samlad bild av varför bytet sker och hur eleverna upplever omställningen. Vi har i denna studie genomfört semistrukturerade intervjuer med nio högstadieelever med syftet att bidra med kunskap om elevers erfarenheter av att byta skolform från en auditivt orienterad skolmiljö (grundskola) till en visuellt orienterad skolmiljö (regional specialskola). Den tematiska analysen har inspirerats av Schlossbergs (1981; 2011) transitionsmodell, vilken kan appliceras på alla typer av övergångar, förändringar och byten oberoende av om de är förväntade eller ej. Elevernas byte av skolform kan ses som en flytt från en språklig och kulturell kontext till en annan, och deras erfarenheter har delats in i tre huvudteman; flytta ut, flytta in samt göra sig hemmastadd. I intervjuerna framkom varierande erfarenheter, vilket visade att gruppen D/HN-elever som byter skolform var en heterogen grupp. Resultatet visade dock på en del likheter mellan eleverna, exempelvis att en majoritet av eleverna har upplevt ett socialt utanförskap i den auditivt orienterade skolmiljön där de inte känt sig jämlika sina skolkamrater eller fått likvärdiga möjligheter till fungerande lärsituationer. Byte av skolform har påverkat elevernas identitetsarbete och de flesta eleverna beskrev efter bytet en känsla av att vara samma som de andra, känna sig hemma och känna tillhörighet med andra D/HN-elever. Vidare visade resultatet även en förskjutning i elevernas syn på teckenspråk från att ha varit ett hjälpmedel till att vara en del av deras sociala och kulturella identitet. Bytet av skolform har lett till att elevernas identitetsarbete påverkats positivt, och eleverna har gått från att vara marginaliserade till att vara inkluderade. Slutsatser som drogs utifrån resultatet var att D/HN-elever behöver få möjlighet att utveckla en positiv social identitet istället för en marginell sådan, och för att kunna göra detta är tillgång till visuellt orienterade miljöer av vikt. / Every year a number of deaf and hard-of-hearing (DHH) students change school settings during their years in compulsory school. Why the decision is being made and how the students themselves experience the transition are questions that have not been asked when researching school placement for DHH students. This study aims to contribute with knowledge about DHH students' experiences in changing from an auditory oriented school setting (compulsory school) to a visually oriented school setting (compulsory special needs school for deaf and hard-of-hearing students). The thematic analysis is informed by Schlossberg's (1981;2011) transition model, which is a model that can be applied to any form of change or transition whether expected or unexpected. The change in school settings can be seen as a move from one linguistic and cultural context to another, and the students' experiences have been divided into three themes; moving out, moving in and making oneself at home. The interviews point to different sorts of experiences which show that this group of students is vastly diverse, although with some significant similarities. The change in school setting has had an effect on their identity work and the students describe it as feeling at home, being the same as the others and as a sense of belonging with other DHH students in the visually oriented school setting. The result shows that the students have gone from seeing sign language as a tool that can facilitate communication to recognizing it as a language that is a part of them and their social and cultural identity. As stated above there has been a positive effect on the students’ work on their identities and they feel included instead of marginalized. For DHH students to develop a positive rather than a marginal social identity, the students need access to visually oriented settings.

Studien undersöker vårdnadshavares erfarenheter av deras barns byte från grundskolan till specialskolan. Det är en intervjustudie med fem informanter som deltog i semistrukturerade intervjuer. Studien undersöker vilka erfarenheter vårdnadshavarna har av de två skolformerna och vad som ledde till beslutet att byta från grundskola till specialskola. Grundskolan beskrivs som en verksamhet som vill väl men saknar kunskap och ekonomiska förutsättningar att kunna anpassas till DHH elever. Detta leder för samtliga till beslutet att byta till specialskolan. Studien beskriver även erfarenheter av ansökningsprocessen till specialskolan som snårig och svårnavigerad. Intervjuerna analyseras med hjälp av tematisk analys. De teoretiska utgångspunkterna är hörselnormen som utgår från att alla är hörande och att avvikare ska anpassa sig till detta. Vidare används begreppet mainstreaming för att problematisera inkludering specifikt för DHH elever. Mainstreaming grundar sig i ett kulturellt lingvistiskt perspektiv på dövhet, som vänder sig mot synen på döva som personer vilka behöver åtgärdas med hjälp av hörseltekniska hjälpmedel. Slutsatserna är att flera faktorer påverkar vårdnadshavares beslut när de väljer skola för sitt barn men att de ofta blir påverkade av ”experter” inom vård och skolas tyckanden. Studien visar också att föräldraskapet utmanas på flera sätt när man får ett dövt barn. Dessutom visar studien att grundskolans brister i inkludering leder till social utsatthet. I dessa familjer beslutar sig därför för ett skolbyte till specialskolan där barnet nu får sina behov tillgodosedda på ett bättre sätt.

I denna kvalitativa intervjustudie undersöktes hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar beskriver flytten från en vanlig skola till en specialutformad skola. Det undersöktes i vilken utsträckning barnets perspektiv beaktades under processen av skolbytet. Studiens övergripande fynd visar att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har begränsat aktörskap och låg delaktighet i skolan och att bytet till en specialutformad skola har konsekvenser för barnens identitetsformering. Med hjälp av den narrativa analysen framkom att eleverna upplever en dålig situation i den gamla skolan, där de inte får den hjälp de behöver. Elevernas delaktighet och inflytande åsidosätts och de har svag röst i fråga om bytet till en annan skola och de sällan deltar i beslut som berör dem. Studiens resulat tyder på behovet att reflektera om hur skolans verksamheter skulle organiseras så att alla barn får den hjälp de behöver, beakta barns rätt att själv utöva makt över sitt eget liv och att delta i beslutsfattande processer som rör dem samt att beakta barnets perspektiv vid alla skolrelaterade överväganden.