Studien avser att presentera och tolka de resultat vi har fått in gällande lärares uppfattningar om grannspråksundervisning i svenskämnet. Syftet med studien är att undersöka om lärare i praktiken skapar förutsättningar i grannspråksförståelse och i vilken utsträckning grannspråk undervisas i svenskämnet. Den lärandeteori som operationaliseras i vår studie är det sociokulturella perspektivet. Anledningen till det är att det är den teori som genomsyrar den svenska grundskolans läroplan. Vi har i vår undersökning samlat in data via intervjuer med lärare som undervisar i svenskämnet i årskurs 4-6, kombinerat med enkät. Datainsamlingsmetoden är både kvalitativ och kvantitativ då användningen av data svarar mot både ett kvantitativt och ett kvalitativt intresse. Det framgår av tidigare forskning att grannspråksundervisning i skolorna inte prioriteras i förhållande till övriga moment inom svenskämnet i årskurs 4-6. Flertalet av de undersökningar som gjorts visar att grannspråksundervisning förekommer mycket sällan i de svenska skolorna. Resultaten av forskningsgenomgången visar dessutom att svenskarna får mindre grannspråksundervisning jämfört med danskarna och norrmän. Av vår insamlade data från vår undersökning framgår det emellertid att majoriteten av våra informanter undervisar i grannspråk i svenskämnet. Däremot framgår det inte hur stor del av svenskundervisningen grannspråk tar, utspritt på åk 4-6. Med det menar vi att det var otydligt om lärarna undervisar i grannspråk under alla tre årskurserna, eller ett visst antal lektioner under en termin. Det hade därmed varit intressant att undersöka om det skiljer sig åt mellan flera lärare ute i landet.

Studiens syfte är att ta reda på hur fritidshem arbetar med inkludering av nyanlända elever. Vi har tagit del av fyra erfarna fritidspedagogers upplevelser och reflektioner kring hur de arbetar med inkludering av nyanlända elever. Studien bygger på en kvalitativ metodansats med hjälp av semistrukturerade enskilda intervjuer. Anledningen till val av dessa intervjuer är att få en djupare förståelse för hur fritidspedagogerna upplever mottagandet av nyanlända elever. Språket är en röd tråd genom respondenternas svar, de påpekar hur viktigt språket är, vilka hinder som kan förekommer också samt att en snabbare inkludering sker när språket utvecklas. I resultatet framkom att lek och aktiviteter samt samverkan med vårdnadshavarna påverkar nyanlända elevers inkludering. Fritidspedagogerna nämner även att kulturella skillnader kan vara en utmaning, men poängterar även möjligheter i mötet med olika kulturer som en vikitgare aspekt. Även fritidspedagogernas kunskapsutvecklande, både på en individuell nivå och för fritidshemmets verksamhet ansågs betydelsefulla. En annan utmaning som framkom i vårt resultat är kommunikationen, detta då språket är ett hinder både för nyanlända elever samt dess vårdnadshavare. Vidare framkom det av fritidspedagogerna att fritidshemmet är en viktig arena för inkludering där de nyanlända eleverna är i en verksamhet som präglas av socialt samspel och möten, snarare än målstyd verksamhet.

This qualitative study explores how Swedish leisure-time teachers support newly arrived pupils in Stockholm. The study is based on semi-structured interviews with after-school teachers who work with newly arrived pupils. The aim is to identify how the teachers treat newly arrived pupils and what strategies they use when it comes to including them. The data was analyzed using thematic analysis. From the interviews, we found out that teachers use various strategies such as language support, activities in groups, and creating a safe environment to meet the diverse needs of newly arrived pupils in order to include them in society. However, teachers also face challenges such as limited resources and language barriers. Overall, this study contributes to the knowledge of how leisure-time teachers can support newly arrived pupils’ integration and learning in the Swedish context.

This essay sets out to examine my own practical knowledge as a socioculturally inspired preschool teacher conditioned by a capitalist ideology. Louis Althusser’s concept of ideology,as something reproduced by daily human actions, is used and the focus rests on language, or rather language use, especially in relation to the ‘autistic child’ as met in the preschool context. The analysis is supported by two specific traditions of thought: ordinary language philosophy – represented foremostly by Ludwig Wittgenstein, Stanley Cavell and Cora Diamond – and Marxist psychoanalysis, as particularly developed by Slavoj Žižek. The overall conclusion is that the preschool’s practical treatment of the autistic child can be read as a reaction to both ideological resistance and ideological disclosure. The autistic child is interpreted as representing a certain kind of imagination which is considered a threat in the capitalist/sociocultural preschool discourse. A discourse whose conditional criteria the essay also more thoroughly aims to uncover, using said traditions of thought.