Synen på utveckling och karriär har förändrats över tid och har nu genom nationella strategier fokus på att möta det ökande rekryteringsbehovet inom vård och omsorg. Syftet med denna studie var att undersöka medarbetarens syn på möjlighet till utveckling och karriär. Medarbetare som inkluderades i studien var legitimerade biomedicinska analytiker, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Utifrån en induktiv ansats genomfördes en kvalitativ intervjustudie. Totalt intervjuades nio medarbetare, tre i varje profession. Informanterna arbetade på tre olika sjukhus och åtta olika arbetsplatser. Data bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sju subkategorier och tre kategorier. Resultatet i denna studie visade att samtliga informanter ansåg att utveckling inom arbetslivet är en förutsättning för trivsel och välbefinnande. Sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor upplever större möjligheter medan biomedicinska analytiker mer begränsning i möjlighet till utveckling och karriär inom arbetslivet. Ledarskapet och organisationen kan verka både stödjande och hindrande liksom extern support kan vara osynlig. Ordet karriär är ett föråldrat ord i mening att det likställs med en vertikal karriärväg. Informanterna är eniga i att fler horisontella karriärmöjligheter behövs och att fortsatt kliniskt arbete ska vara en del av möjligheterna.

SAMMANFATTNING  Titel: Ambulanssjuksköterskors upplevelse av att vårda barn i en prehospital miljö Fakultet: Hälsa, natur – och teknikvetenskap  Kurs: Examensarbete med inriktning mot ambulanssjukvård- 15 hp  Författare: Marie Andersson & Tine Svingen Erdegard  Handledare: Anders Sidenblad  Examinerande lärare: Ingrid From  Examinator: Carina Bååth  Sidor: 34 Datum för examination: 2020-03-27  Nyckelord: Ambulans, specialistsjuksköterska, upplevelse, vård av barn, prehospital.  Syfte: Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn i en prehospital miljö. Bakgrund: Ambulanssjuksköterskor upplever ofta en stress och känner osäkerhet i samband med ambulansuppdrag som involverar barn. Barn och vuxna skiljer sig åt vilket innebär att ambulanssjuksköterskan måste ha god kunskap om hur barn ter sig, hur de ska kunna närma sig dem och hur de ska kunna vårda dem på bästa sätt. Barn har även ofta anhöriga som kan påverka situationen och det faktum att ambulansuppdrag som involverar barn är så pass sällan förekommande ger ofta ambulanssjuksköterskan en brist på viktig erfarenhet. Metod: Studien genomfördes som en empirisk intervjustudie med kvalitativt design, där metoden Critical Incident Technique (CIT) användes. Studien genomfördes på ambulansstationer i Sverige under hösten 2019. Tio specialistutbildade ambulanssjuksköterskor deltog i studien. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera resultatet från intervjuerna. Resultat: Innehållsanalysen av resultatet resulterade i nio huvudkategorier; Minoritet av ambulansuppdrag involverar barn, Information inför ambulansuppdrag, Viktigt med kollegialt stöd i en svår situation, Närstående påverkar situationen, Vinna barns förtroende är avgörande, Egen erfarenhet lugnar och skapar trygghet, Egna barn som närstående uppkallar känslor, Upplevelser som lämnar intryck och Möten med olika kulturer och språk. Några av huvudkategorierna bestod av ett antal underkategorier. Konklusion: Ambulanssjuksköterskor upplever det komplext och stressfullt att vårda barn i en prehospital miljö. Främsta anledningen till detta är brist på förberedande kunskap och brist på erfarenhet att vårda just barn. Det finns ett behov av fortsatt forskning och utbildning inom detta område för att ambulanssjuksköterskan ska erhålla de kunskaper och träning som krävs för att undvika stress och osäkerhet. Det kommer i sin tur leda till ökad patientsäkerhet.

Bakgrund: Ungefär en tredjedel av de patienter som söker vård inom primärvården gör det på grund av psykisk ohälsa. Det är av vikt att primärvården är anpassad och bemannad för att hantera psykisk ohälsa eftersom primärvården ska vara ingången för all typ av ohälsa i befolkningen. Tidigare studier visar att sjuksköterskor i primärvården upplever en kunskapsbrist i psykiatri som kan riskera att bemötandet av patienter med psykisk ohälsa blir stigmatiserande. Rekryteringen av specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård i primärvården ter sig som en relativt ny företeelse. Det finns inga svenska studier som beskriver deras roll och funktion på vårdcentral eller deras upplevelse av arbetet i primärvård. Syfte: Att undersöka erfarenheterna hos specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård av arbetet på vårdcentral med patienter som söker vård för psykisk ohälsa. Metod: Specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård (N=11) vid nio vårdcentraler i Region Skånes regi intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: mötet med patienten med psykisk ohälsa, arbetar självständigt, värdesätter teamarbete, samverkar med specialistpsykiatrin, och besitter värdefull kompetens. Det latenta innehållet i kategorierna formulerades i temat “Unik roll där specialistkompetensen används”. Konklusion: De allra flesta intervjuade specialistsjuksköterskorna i psykiatrisk vård upplevde att de använde sin specialistkompetens i stor utsträckning och att det fanns ett stort behov av deras kompetens. De beskrev en mycket självständig roll med stort eget ansvar. Betydelsen av lång och bred erfarenhet, utöver specialistutbildningen och kunskap i samtalsmetodik, betonades.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor har en central roll i vården och kommunikationen inom professionen är av yttersta vikt för både patientsäkerhet och organisationens effektivitet. Kommunikation och sjuksköterskors teamarbete stärker varandra och tillsammans skapas förutsättningar för god och säker vård. Patienter aktualiseras ofta inom båda vårdformerna vilket kräver en god kommunikation mellan enheterna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av kommunikation inom professionen mellan psykiatrisk öppen- och slutenvård. Metod: En intervjustudie med induktiv ansats som omfattade tolv specialistsjuksköterskor genomfördes. Data från intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys och utmynnade i fyra kategorier. Resultat och konklusion: Kontaktvägar med olika funktion var en huvudkategori som framkom och beskriver specialistsjuksköterskornas erfarenheter av hur den nuvarande kommunikationen sker. Resultatet visar att specialistsjuksköterskorna efterlyser en personlig kontakt mellan sjuksköterskor. Kategorin Erfarenheter av ”vi och dem” innehåller resultat kring specialistsjuksköterskornas beskrivning av det relationella samspelet. Resultatet tyder på att specialistsjuksköterskorna saknar personlig kännedom om sina kollegor vilket påverkar samarbetet negativt. Resultatet under kategorin Upplevda hinder visar att specialistsjuksköterskorna har erfarenhet av att inte förstå varandras förutsättningar fullt ut. Kategorin Behov av fler kontaktytor berör önskemålet om utökade mötesplatser och hospitering, vilket kan ses som det centrala budskapet i resultatet av denna studie. / Background: Specialist nurses have a central role in healthcare and communication within the profession is of the utmost importance for both patient safety and the efficiency of the organization. Communication and nurses' teamwork strengthen each other and together the conditions are created for good and safe care. Patients are often brought up to date in both forms of care, which requires good communication between the units. Aim: The purpose of the study was to describe specialist nurses' experiences of communication within the profession between psychiatric outpatient and inpatient care. Method: An inductive interview study involving twelve specialist nurses was conducted. The material was analyzed with qualitative content analysis and resulted in four categories. Results and conclusion: Contact routes with different functions were a main category that emerged and describes the specialist nurses' experiences of how the current communication takes place. The results show that the specialist nurses call for a personal contact between nurses. The category Experiences of "us and them" contains results on the specialist nurses' description of the relational interaction. The results indicate that the specialist nurses lack personal knowledge of their colleagues, which negatively affects the collaboration. Ther esults under the category Perceived obstacles show that the specialist nurses have experience of not fully understanding each other's conditions. The category Need for more contact areas concerns the desire for expanded meeting places and hospitation, which can be seen as the central message in the results of this study.

Bakgrund: Det är viktigt att specialistsjuksköterskor kan hjälpa patienter att värdera sin smärta postoperativt. Detta för att patientens ska kunna ges en adekvat smärtlindring och undvika att smärtan bidrar till postoperativa komplikationer. Ett vanligt smärtskattningsinstrument är numerisk smärtskattningsskala (NRS) där patienten får värdera sin upplevda smärta mellan 0–10 där 0 är ingen smärta och 10 är värsta tänkbara smärta. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka om det finns skillnader mellan patienter som skattar postoperativ smärta NRS ≥ 4 och de som skattar postoperativ smärta NRS ≤ 3 efter att ha genomgått en höftledsplastikoperation. Metod: Denna studie har en kvantitativ design. Deltagare är patienter som mellan åren 2019–2021 har genomgått en höftledsplastikoperation. Data som analyserats är hämtad från Provisio, ett kvalitetsregister där data från patientens pre-, peri- och postoperativa vård registreras. Totalt ingick 2136 patienter i studien. Resultat: Resultatet visar att vissa signifikanta skillnader kunde ses bland grupperna. Kvinnor har mer ont än män, yngre skattar sin smärta högre än de som är äldre. De som har en lägre ASA-klass skattar sin smärta högre än de som har ASA-klass ≥ 3. De patienter som genomgått en revisionsplastikoperation av höftleden har mer ont än de som genomgått primär höftledsplastikoperation. De som blöder mer under operationen, har mer ont än de som blöder lite. En längre operationstid visar på att smärtan är högre postoperativt. Anestesiform påverkade inte den postoperativa smärtan i denna studie. Konklusion: Den skattade postoperativa smärtan skiljde sig åt mellan flera av grupperna. Detta visar vikten av att vara medveten om vad som kan öka risken för högre smärta postoperativt och att samtidigt alltid arbeta personcentrerat från den enskilde patientens behov och resurser i samband med höftledsplastikoperationer.

Bakgrund: Beroende är ett globalt problem vilket kan fortsätta i generationer om cirkeln inte bryts. Det finns en erkänd koppling mellan trauma och beroende, vilket specialistsjuksköterskan kan upptäcka och identifiera med sin hälsofrämjande roll i beroendevården. Syfte: Beskriva vilka formulär som använts för att identifiera trauma och hur trauma beskrivs hos individer med beroende. Metod: En fristående beskrivande systematisk litteraturstudie. Huvudresultat: Tjugotvå etablerade formulär, fem intervjuformulär och sjutton självrapporterande, användes för identifiering av trauma vid beroende. Oavsett formulär beskrevs att fler än 50% hade med sig minst ett trauma medan ungdomar hade minst 62%. Genomsnittet var 63% och flest fanns inom slutenvården. Våld var det vanligaste traumat med störst spännvidd inom gruppen drog och alkohol hade flest. Sexuellt våld från barndomen beskrevs i de flesta artiklar. Slutsats: Trauma kan identifieras hos individer med beroende med stöd av etablerade formulär. Oavsett vård eller ej, beskriver fler än hälften minst ett trauma och av de ungdomar som har vård för beroende beskriver sex av tio att de har med sig minst ett trauma. Det mest förekommande traumat var våldsutsatthet, vilket återfanns i samtliga artiklar. Specialistsjuksköterskan kan i sin hälsofrämjande roll identifiera trauma vilket möjliggör att individen får adekvat behandling och återhämtning kan påbörjas. / Background: Addiction is a global problem that can continue for generations if the circle is not broken. There is a recognized link between trauma and addiction, which the specialist nurse can discover and identify with her health-promoting role in addiction care. Aim: Describe the forms used to identify trauma and how trauma is described in individuals with addiction. Method: An independent descriptive systematic literature study. Main results: Twenty-two established forms, five interview forms and seventeen self-reports, were used to identify trauma in addiction. Regardless of the form, it was described that more than 50% had at least one trauma with them, while young people had at least 62%. The average was 63% and most were in inpatient care. Violence was the most common trauma with the greatest range within the drug group and alcohol had the most. Childhood sexual violence was described in most articles. Conclusion: Trauma can be identified in individuals with addiction based on established forms. Regardless of care or not, more than half describe at least one trauma and of the young people who have care for addiction, six out of ten describe that they have at least one trauma. The most common trauma was exposure to violence, which was found in all articles. The specialist nurse can, in her role in promoting health, identify trauma, which enables the individual to receive adequate treatment and recovery can begin.

Bakgrund: Vårdskador är ett allvarligt problem inom svensk hälso- och sjukvård, vilket leder till onödigt lidande hos patient, ökad vårdtider, onödig användning av resurser och ökade kostnader. Vårdrelaterade infektioner står för det flesta fall av vårdskador, varav perifer venkateter (PVK) står för de flesta fall av kärlrelaterad komplikation, tromboflebit. Syfte: Att undersöka hantering av perifera venkatetrar avseende skötsel, dokumentation och förekomst av tromboflebit. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie. Data inhämtades på medicinavdelningar med hjälp av strukturerade observationer genom bedömningsinstrument PVC-ASSESS, där 80 PVK ingick i studien. Resultat: Endast en PVK var fullständigt märkt med "perifer venkateter", datum, tid och signatur på fixeringsförbandet. Fixeringsförbandet fäste väl vid huden hos hälften av samtliga PVK, likaså hade hälften av samtliga förband blod under insticksstället. Vanligaste PVK storlek som användes var storleken 1.1 millimeter (rosa). Enbart en PVK var överförd mellan patientens samtliga journaler: ambulansjournal, akutjournal och datajournal. PVK som placerades på ambulans och akuten använde större PVK nål jämfört med på avdelning. Av 80 PVK hade 51 PVK tecken på tromboflebit. Palpationssmärta upplevdes av 25 patienter. Högst frekvens av tromboflebit kunde ses i åldersgruppen 61-80 år. Lägst frekvens av tromboflebit fanns när PVK placerades på handryggen, medan högst frekvens fanns när PVK placerades på underarmen och armvecket. Slutsats: För en minskning av tromboflebitfrekvens behöver hantering av PVK avseende skötsel och dokumentation förbättras. Ytterligare studier behövs för kunskap om orsakssamband till tromboflebit. Ett standardiserat bedömningsinstrument till exempel PVC ASSESS behöver enhetligt användas på klinik och tydlig definition av tromboflebit behöver utvecklas.

Bakgrund: Operationsteamet består av olika professioner som innehar unika kompetenser och kunskaper som behövs för en patientsäker vård. Operationssjuksköterskan har en viktig roll i teamet och bör använda sin kunskap och värna om sin yrkesroll för att kunna upprätthålla patientsäkerheten. Kommunikationsbrist, dålig arbetsmiljö och stor personalomsättning är de vanligaste orsaker till icke fungerande samverkan i teamet internationellt.   Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av teamarbete i en operationssal.    Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Artikelsökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Sökorden togs fram med hjälp av PEO-modellen. Dataanalysen genomfördes utifrån Bettany-Saltikov & McSherry’s 9-stegs modell, som baseras på en metasyntes.     Resultat: Studiens resultat grundar sig i analyser av 19 vetenskapliga artiklar. Faktorer som påverkar teamarbetet, enligt operationssjuksköterskorna presenteras i tre huvudteman. Första huvudtemat är Teamets funktion med subteman Samarbete och beteenden i teamet och Ledarroll i teamet. Andra temat är Kommunikation med subteman Teamets kommunikationsförmåga, Informationsutbyte inom teamet och Kommunikationsverktyg. Tredje huvudtemat är Arbetsmiljö med subteman Organisationens ansvar och Öppet arbetsklimat.   Slutsats: Teamets samverkan är viktig då operationsmiljön är komplex. Resultatet visar att god kommunikation och respekt för varandras yrkeskompetenser främjar teamarbetet och därmed ökar patientsäkerheten. / Background: In an operating room, the surgical team is made up of a variety of professionals with specialized knowledge. The theatre nurse has an important role in the team and should use her knowledge and protect her professional role to maintain patient safety. On an international level, high staff turnover, lack of communication and poor working environment is the most common reasons of non-functioning collaboration in the team.    Aim: The aim was to describe the theatre nurse’s experiences of teamwork in the operating room.   Methods: The study is a systematic review with an inductive approach. The article search was performed in the databases Cinahl and PubMed. The keywords were generated using the PEO-model. Bettany- Saltikov & McSherry’s 9-step model, which is based on a meta-synthesis, was used to analyze the data.     Results: The study's findings are based on a review of 19 research literature. The factors that affecting teamwork, according to theatre nurses, is presented in three themes. The first main theme is the Team's function with subthemes Collaboration and behaviors in the team and Leadership role in the team. The second theme is Communication with subthemes The team's communication ability, Information exchange within the team and Communication tools Third theme is. Work environment with subthemes Organization responsibility and Open work climate.   Conclusions: The collaboration in the team is important as the operating environment is complex. The results shows that good communication, respect for each other’s professional competencies promotes teamwork and thereby increases patient safety.

Hälso- och sjukvården är en komplex och riskfylld verksamhet där mänskliga faktorer och brister i kommunikation och samverkan kan orsaka vårdskador och onödigt lidande för patienten. För att öka patientsäkerheten inom anestesiologisk omvårdnad behöver specialistsjuksköterskan agera med ett visst beteende, de behöver så kallade non-technical skills [NTS]. Syftet med studien var att göra en begreppsanalys av NTS inom anestesiologisk omvårdnad. Metoden har utgått från Walker och Avants begreppsanalys i åtta steg och datainsamlingen har skett genom en variation av sökningar från ordböcker, litteratur, webbpublikationer samt vetenskapliga artiklar.   Resultatet visar att NTS beskrivs som kognitiva förmågor och sociala beteenden. Det finns sju kategorier: situationsmedvetenhet, beslutsfattande, hantera stress, hantera trötthet, kommunikation, teamarbetet och ledarskap med tillhörande element för att beskriva NTS. Attributen för NTS är 1) Anestesisjuksköterskan mobiliserar nödvändiga kognitiva förmågor vid omhändertagande av patienten. 2) Anestesisjuksköterskan uppvisar säkra sociala beteenden vid omhändertagande av patienten. 3) Anestesisjuksköterskan använder en kombination av kognitiva förmågor och sociala beteenden för ett säkert omhändertagande av patienten. Konsekvensen av NTS är patientsäker vård. Slutligen har anestesisjuksköterskans empiriska kännetecken sammanfattats och fallbeskrivningar skapats för att demonstrera hur begreppet framträder i verkligheten.   Slutsatsen är att NTS kan definieras som patientsäkra förmågor och beteenden. När anestesisjuksköterskan använder sig av NTS uppstår patientsäker vård. I framtiden behövs djupare beskrivningar om hur anestesisjuksköterskan skapar situationsmedvetenhet och fattar beslut, hur strukturerade kommunikationsverktyg används och hur barriärer för att våga kommunicera med det multidisciplinära teamet kan ta sig i uttryck. Det behövs också tydligare beskrivningar av specialistsjuksköterskans ledarskap inom anestesiologisk omvårdnad. / Health care is a complex organization where human factors and deficiencies in communication and collaboration can cause unnecessary suffering for the patient. In order to increase patient safety in anesthesiologic care the specialist nurse need to act with a certain behavior, they need non-technical skills [NTS]. The aim of this study was to do a conceptual analysis of NTS in anesthesiologic care. The method was based on Walker and Avant's conceptual analysis in eight steps, and data was collected from dictionaries, literature, web publications and scientific articles.   The result shows that NTS is described as cognitive abilities and social behaviors. Seven categories: situation awareness, decision-making, managing stress, coping with fatigue, communication, teamwork and leadership with related elements describes NTS. The attributes of NTS are 1) The nurse anesthetist mobilizes the necessary cognitive abilities in the care of the patient. 2) The nurse anesthetist exhibits safe social behavior when caring for the patient. 3) The nurse anesthetist uses a combination of cognitive abilities and social behaviors for the safe care of the patient. The consequence of NTS is patient-safe care.   The conclusion is that NTS can be defined as patient-safe abilities and behaviors. When the nurse anesthetist uses NTS, patient-safe care arises. In the future deeper descriptions are needed about how the nurse anesthetist creates situational awareness and about the decision-making process, there is also a need to examine how structured communication tools are used and how barriers to daring to communicate within the multidisciplinary team can be expressed. Also, a clearer description of the leadership role of the specialist nurse in anesthesiologic care are needed.

Vid omhändertagande av en svårt sjuk eller allvarligt skadad människa är det essentiellt att samarbetet mellan den prehospitala personalen på plats fungerar. Frågor så som vem som har högst medicinsk kompetens och vem som leder arbetet spelar också en stor roll för att ett bra teamarbete skall komma till stånd. I en sådan situation i Stockholms Läns Landsting möts två sjuksköterskekompetenser, specialistsjuksköterskan i ambulanssjukvård och specialistsjuksköterskan i anestesisjukvård. Den ena i ambulans och den andra i förstärkningsenhet så som akutbil eller helikopter. I de medicinska riktlinjerna för ambulanssjukvården i Stockholm står att högst formell medicinsk kompetens innehar det medicinska ansvaret. I de fall då två specialistsjuksköterskor med olika specialistutbildning men med samma formella medicinska kompetens samverkar kring patienten innehas det medicinska ansvaret av sjuksköterskan med mest lämpad kompetens. Detta ger utrymme för tolkningar och kan ge upphov till oklarheter om vem som har det medicinska ansvaret baserat på olika kompetensfokus. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans och anestesisjuksköterskans upplevelse av samarbetet vid prio1-larm avseende vem som innehar det medicinska ansvaret och identifiera faktorer som påverkar samarbetet. Som metod användes en kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Utifrån en intervjuguide baserad på Critical Incident Technique (CIT) genomfördes tre fokusgruppsintervjuer. Sex ambulanssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor deltog i studien vilket resulterade i att 31 kritiska incidenter beskrevs. Insamlat material analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Ur resultatet framkommer två huvudområden av betydelse för specialistsjuksköterskornas upplevelse av samarbetet. Hantering genom situationsanpassning utifrån kategorierna uppfattning om kompetensnivå, uppfattning om ansvarsfördelning och uppfattning om trygghetsgenererande faktorer samt Hantering genom resursoptimering utifrån kategorierna att leda och samarbete. De slutsatser som kan dras från resultatet är att specialistsjuksköterskorna genom att visa kollegial respekt för varandras kompetens, anpassa sig utifrån förutsättningar och använda befintliga resurser på rätt sätt skapar ett fungerande samarbete kring patienten. Genom detta undviker de att hamna i en konflikt med kollegan orsakad av oenighet om vilken specialistkompetens som är mest lämpad att inneha det medicinska ansvaret under det aktuella omhändertagandet. / When assessing and caring for a critically ill or injured patient, it is essential that the cooperation and interaction within the group of pre-hospital providers functions at its best. Questions about competencies and who will be medically in charge of the case plays an important role. In Stockholm County Council (SCC) emergency medical services (EMS) two specialist nurse competencies meet, the nurse anesthetist in the rapid response unit and the ambulance nurse in the ambulance. Both specialist nurses are formally equal concerning the highest medical competence. The medical guidelines in SCC states that the highest formal medical competence is also in charge of the case. When two formally equal, but clinically different nurse competencies collaborate, the nurse most suited for the task is also considered to be in charge. There is room for interpretation, which can lead to unclarity in who should be in charge, based on different competencies. The aim of the study was to describe the experiences of the two specialist nurse competencies on cooperation and interaction when attending the same priority 1 case, concerning who is in charge and to identify factors influencing the cooperation and interaction. The method used was qualitative interview. Using an interview guide based on critical incident technique (CIT) three focus group interviews were conducted. Six ambulance nurses and four nurse anesthetists participated. The interviews resulted in 31 critical incidents. The data were analyzed with qualitative inductive content analysis. In the results two themes emerged. Situational management from the categories; perception of competence, perception of the division of responsibility and the perception of confidence generating factors. Also, management by resource optimization from the categories leadership and cooperation. The conclusions that can be drawn from the results are that the specialist nurses can create a functioning cooperation and interaction through collegial respect for each other’s competencies, situational adaption and the use of resources available at the time being. This way a conflict is avoided in the question on who should be in charge.