Bakgrund: På en akutmottagning sker den första bedömningen av akut sjuka patienter. Sjuksköterskan triagerar patienter för att bedöma allvarlighetsgraden och inom vilken tidsram läkarbedömning kan förväntas eller inte. Vårdnadshavare söker barnakutmottagning när de upplever att barnet har så allvarliga symtom att de inte kan hantera det i hemmet.  Motiv: Specialistsjuksköterskor behöver ha bred kompetens i bedömningen av barn. Forskning är begränsad gällande specialistsjuksköterskors erfarenhet inom området. Genom att synliggöra sjuksköterskans erfarenheter kan eventuella brister identifieras i omvårdnaden vilket medför att förutsättningar för att ge god och säker vård kan utvecklas. Syfte: Syftet med studien var att belysa specialistsjuksköterskors erfarenhet av att genomföra den första bedömningen av barn vid ankomst till barnakutmottagning.  Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade individuella intervjuer med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Tio specialistsjuksköterskor med anställning vid en barnakutmottagning i södra Sverige rekryterades till studien. Datainnehållet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman.  Resultat: Studien resulterade i tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Den första huvudkategorin Vikten av att inneha kompetens resulterade i tre underkategorier, den andra huvudkategorin Möjligheter i bedömning resulterade i två underkategorier och den tredje huvudkategorin Hinder i bedömning resulterade i tre underkategorier.  Konklusion: Resultatet synliggör att specialistsjuksköterskors erfarenhet av att bedöma barn kräver bred kompetens. Specialistsjuksköterskorna beskriver konkreta förutsättningar som möjliggör en bra och säker bedömning. Specialistsjuksköterskors erfarenheter innebär även att mötas av olika hinder. Genom att identifiera hinder kan barnakutmottagningens verksamhet initiera förbättrande åtgärder för att främja patientsäkerheten.

Specialistsjuksköterskans uppdrag inom ambulanssjukvården när komplicerat och har en stor spridning i allt från medicinska sjukdomar till trauman eller psykiska sjukdomar. Vad som skall finnas utrustningsmässigt i en ambulans finns reglerat i lagtext och själva arbetet styrs oftast med hjälp av riktlinjer, dessa kan dock vara svåra att använda vid komplexa uppdrag. Hur en nyanställd specialistsjuksköterska skall introduceras inom ambulans-sjukvården finns det inte mycket samsyn kring vare sig regionalt eller nationellt. Syftet med studien är att beskriva specialistsjuksköterskans upplevelser och behov av stöd i samband med nyanställning. Metoden som använts är en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet visar att det saknas en strukturerad plan vid nyanställning, olikheter i förutsättningar finns, det saknas tid till utbildning och det finns ett behov av feedback. En slutsats som kan dras är att det finns ett behov av att upprätta riktlinjer för hur en nyanställning skall hanteras och att det finns faktorer som är av större vikt än andra för den nyanställda specialistsjuksköterskan. Flertalet kliniska implikationer framkommer i studien som kan användas för att underlätta för den specialistutbildade sjuksköterskans första tid inom ambulanssjukvården.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och pågående pandemi kommer ställa höga krav på den psykiatriska vården framöver vilket vi anser är oroande då det idag råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Kraven är höga på sjuksköterskan i vården och det är svårt att vidareutbilda sig idag. Tidigare forskning visar på svårigheter att definiera specialistsjuksköterskans kompetens samt att de känner frustration av att specialistkompetensen inte tillvaratas i det dagliga arbetet. Syfte: Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården. Metod: Deltagare till studien har rekryterats genom sociala medier via webb frågeformulär med semistrukturerade frågor. Svaren från 43 specialistsjuksköterskor som arbetar kliniskt i vården har analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i två slutkategorier; “Kompetensen tillvaratas om förtroende ges” och “Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen”. Slutsats: Organisation, chef och kollegors stöd framstår som en viktig förutsättning för att få använda sin kompetens som specialistsjuksköterska. Det saknas kunskap om vad som är specialistsjuksköterskans kompetens samt rutiner på många arbetsplatser. Vi har även tagit del av tidigare forskning i området och kan konstatera att det inte skett någon större förändring till de bättre. Vi föreslår vidare forskning i ämnet och tror att en intervjustudie kring specialistkompetensens betydelse för patienten hade gett ett bredare perspektiv i området.

ABSTRACT  Background  Delirium is a serious and underdiagnosed condition which is common in the ICU. Several studies have shown lack of knowledge in specialist nurses when it comes to prevent, identify and manage delirium which causes unnecessary suffering.  Aim To investigate knowledge about delirium in nurses specialized in intensive care at a university hospital to identify need for further education. Method A prospective cross-sectional study with quantitative approach. A web-based survey was distributed to all clinically active specialist nurses in four adult ICU:s at a university hospital (n=124).  There were 64 participants who answered the survey of which 34 participants had received further education in delirium and 30 participants had not.  Results There was a difference in knowledge between those who had received additional education and those who had not. All participants as a group (n=64) showed results over 70 % in all sections except for those related to screening tools, yet 64 % (n=41) reported feeling comfortable using screening tools. The majority (94 %, n=60) of the participants wanted more education in one, several or all sections regarding delirium. Conclusion  The importance of identifying potential knowledge gaps among specialist nurses lies in the ability to implement appropriate measures, given the extensive consequences of delirium at both individual and societal levels. The fact that the majority expressed a desire for further education may indicate a need, which cloud lead to earlier identification of delirium by specialist nurses and subsequent application of appropriate nursing interventions.

Bakgrund: Människor som drabbats av drogutlöst psykos är vanligt förekommande inom den psykiatriska öppen- och slutenvården. Patientgruppen löper en ökad risk att senare i livet drabbas av allvarliga hälsorisker. Syfte: Studiens syfte var att belysa specialistsjuksköterskanserfarenhet av att vårda patienter med drogutlöst psykos inom psykiatriskvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes med induktiv ansats. Data från tio intervjuer med specialistsjuksköterskor analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom tre huvudkategorier:“Utmaningar i att vårda patienter med drogutlöst psykos”, “Betydelsen av att främja patientens delaktighet” och “Betydelsen av anhörigmedverkan”. Resultatet visar att specialistsjuksköterskan har erfarenhet av drogutlöstapsykoser som ett komplext sjukdomstillstånd. Samverkan med andra aktörer hade en betydande funktion för att förebygga återinsjuknande. Specialistsjuksköterskan beskrev vikten av ett gott bemötande samt att bygga allians med patienten som väsentligt för en god vård. Anhöriga hade en viktig roll i att hjälpa specialistsjuksköterskan se patientens behov. Konklusion: Patienter som drabbats av drogutlöst psykos är i behov av godsamverkan mellan verksamheter. Specialistsjuksköterskan bör se till patientens individuella förutsättningar och upplevda hinder för ett meningsfullt liv. Implikation: Det rekommenderas utbildning till specialistsjuksköterskor, tätare samarbete mellan olika team och enheter samt vidare forskning för att förebygga och behandla drogutlöst psykos. / Background: People affected by substance-induced psychosis are commonin psychiatric outpatient and inpatient care. The patient group runs an increased risk of developing serious health risks later in life. Purpose: The aim of the study was to illuminate the specialist nurse’s experiences of caring for patients with substance-induced psychosis in psychiatric care. Method: A qualitative interview study was conducted using an inductive approach. Data from ten interviews with specialist nurses were analyzed using qualitative content analysis. Results: The study revealed three maincategories: "Challenges in caring for patients with substance-inducedpsychosis", "The importance of promoting patient participation", and "The importance of family involvement". The results show that the specialist nurse has experience with substance-induced psychoses as a complex condition. Collaboration with other units played a significant role inpreventing relapse. The specialist nurse described the importance of good treatment and building an alliance with the patient as essential for good care. Next of kin had an important role in helping the specialist nurse see thepatient's needs. Conclusion: Patients who have experiencedsubstance-induced psychosis are in need of good collaboration betweencaregivers. The specialist nurse should look to the patient's individual conditions and perceived obstacles to a meaningful life. Implications: Education for specialist nurses, closer collaboration between different teamsand units as well as further research to prevent and treat substance-inducedpsychosis is recommended.

No description available.

Bakgrund: Anafylaxi är livshotande och kan ge symtom på luftvägarna, andning och cirkulationen. Det kan också leda till anafylaktisk chock. Tiden till symtomdebut efter kontakt med den utlösande faktorn kan variera mellan några sekunder till timmar. En påverkad luftväg kan snabbt bli ofri och det är viktigt att behandling med adrenalin sätts in direkt. Diagnostik bygger på anamnes och symtom i den akuta fasen. Flertalet differentialdiagnoser måste övervägas vilket kan vara utmanande i diagnostiseringen. Ambulanssjuksköterskan ska ha kompetens och handlingsberedskap för att genomföra omvårdnad och medicinska åtgärder även med bristfällig information. Tidigare studier visar att ambulanspersonal upplever svårigheter att ställa diagnos vilket gör att det kan bli svårt att veta vilka behandlingsriktlinjer som ska följas. Syfte: Syftet med uppsatsen var att studera specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med anafylaxi prehospitalt. Metod: I studien deltog åtta specialistsjuksköterskor som intervjuades med semi-strukturerad intervjumetod. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes med induktiv, manifest ansats. Resultat: Intervjuerna resulterade i fem kategorier och ett tema: Att vara beredd på det oväntade samtidigt öppen för att hantera det okända. Resultatet visade att vid vård av personer med anafylaxi var det viktigt att förbereda sig före mötet för att kunna utföra ett optimalt omhändertagande. Deltagare betonade vikten av god anamnes och kommunikation och denärstående ansågs vara en resurs. Specialistsjuksköterskorna arbetade systematiskt och prioriterade A till E som är en strukturerad metod för att bedöma och hantera patienter i akuta situationer. Samtliga betonade vikten av att ta ansvar för sin egen kompetensutveckling för att bibehålla kunskap. Slutsats: Specialistsjuksköterskor beskrev stress vid långa transporter, svårighet att skapa fri luftväg, att under framkörningen inte veta hur patienten mådde och att patientens tillstånd kunde försämras. Patientens stress ökade stressnivån hos specialistsjuksköterskorna och det var viktigt att behålla lugnet själv. Ambulansyrket är ett erfarenhetsyrke och det blir lättare att hantera anafylaxi ju mer erfarenhet som förvärvats. Kontinuerlig övning och utbildning, något som önskades, saknades på arbetsplatserna.

Bakgrund. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård deltar i traumaomhändertagande på akutmottagningen. De utgör en viktig roll i traumateamet och ställs inför krävande utmaningar som kan framkalla känslor hos specialistsjuksköterskorna. Vilket påverkar deras upplevelser av att delta i traumaomhändertagandet. Syfte. Syftet var att beskriva upplevelser hos specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård av att arbeta med traumaomhändertagande vid nivå-1 traumalarm. Metod. Kvalitativ ansats med beskrivande design. Sju specialistsjuksköterskor inom intensivvård och fem specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård på tre mellanstora sjukhus i Mellansverige med erfarenhet av traumaomhändertagande inkluderades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Det framkom ett övergripande tema: Traumaomhändertagandets innebörd, samt fyra huvudkategorier: Systematiskt omhändertagande, Att vara en del av traumateamet, Vårdmiljöns betydelse och Upplevda känslor och strategier genom traumaomhändertagandets förlopp. Specialistsjuksköterskorna beskrev att den givna strukturen och att de kände sig förtrogna med sin roll minskade osäkerheten. Tydlig kommunikation upplevdes förbättra samarbetet och patientsäkerheten. Begränsat utrymme och för mycket personal utöver traumateamet beskrevs komplicera traumaomhändertagandet. Traumaomhändertagandet beskrevs som en betydelsefull uppgift som skedde under positiv stress och med stort fokus. Det framfördes känslor av ovisshet inför vad de skulle mötas av. Erfarenhet, övning och utbildning ökade tryggheten. Debriefing underlättande bearbetningen. Slutsats. Specialistsjuksköterskorna har en betydelsefull roll i traumateamet och ställs inför utmanande och påfrestande situationer där vikten av övning, erfarenhet och utbildning är betydande. Att identifiera specialistsjuksköterskors upplevelser kring ämnet möjliggör uppkomsten av förbättringsområden inom traumaomhändertagande på akutmottagningen. / Background. Specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist take part in trauma life support care in the emergency service. They have an important role of the trauma team. Specialist nurses face challenges that may produce feelings which affect their experiences of participating in trauma life support care. Aim. The aim was to describe the experiences of specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist, in trauma life support care at first-level trauma. Method. A descriptive design with a qualitative approach was used. Seven specialist nurses in an intensive care unit and five nurse anesthetists worked with trauma life support care at mid-sized hospitals in middle of Sweden were included. Data were collected with semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Result. One theme emerged: The Significance of Trauma Life Support Care. Four main categories: Systematic Care, Being Part of the Trauma Team, Importance of Hospital Environment, and Feelings and Strategies Experienced in the Course of Trauma Life Support Care. Specialist nurses described that structures provided feeling of being secure. Communication improved cooperation and patient safety. Limited workspace, excessive personnel of trauma team complicated the trauma life support care. Trauma life support care was described meaningful under positive stress. Feelings of about what they would meet were experienced encounters. Experiences, clinical practice, and education increased feelings of safety. Debriefing made processing easier. Conclusion. Specialist nurses have an important role in the trauma team. The importance of clinical practice, experiences, and education are significant. Identifying experiences of specialist nurses enables to improve trauma life support care in emergency service.

Adekvata resurser i form av optimalt antal patienter per sjuksköterska som fångar både vård och icke-patientvårdsrelaterad omvårdnad är ett problem för sjuksköterskorna världen över. Vårdtyngdsmätning kan vara ett led i att synliggöra omvårdnadsinsatserna för att säkerställa patientsäkerheten. Ett väl innehållsvaliderat vårdtyngdsinstrument inom postoperativ vård saknades. Rätt använt kan vårdtyngdsinstrument leda till positiv effekt för patienter och personal. Vårdinsatserna blir mätbara och ökar personalens medvetenhet i vårdarbetet. Studiens syfte var att innehållsvalidera och utveckla ett vårdtyngdsinstrument som används inom postoperativ vård vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm (VPV). Innehållsvalideringen utfördes med hjälp av Delfimetoden där specialistsjuksköterskor inom postoperativ vård från nio sjukhus (n=16) ingick i en expertgrupp som via enkätfrågor gav sina synpunkter på vårdtyngdsinstrumentet. Svaren bearbetades av magisterstudenterna tillsammans med handledarna till konsensus uppnåddes och ett validerat vårdtyngds-instrument VPV 2015 utformades. Studien har potential för stor klinisk betydelse och resultaten kan omsättas i det dagliga postoperativa omvårdnadsarbetet, då det är viktigt att de postoperativa patienterna får den omvårdnad de är i behov av och att vårdpersonalen kan utföra behövande omvårdnadshandlingar. / Adequate resources in terms of optimal patient distribution by a nurse who captures both health care and non- patient nursing care is a problem for nurses worldwide. Measurement workload can be a part of the visibility nursing efforts to ensure patient safety. A well content validated workload instrument in postoperative care was missing. Properly used, workload instrument can lead to positive effects for patients and staff. Care efforts are measurable and increase staff awareness in nursing work. The study's purpose was to content validity and develop a workload instrument used in post-operative care at Karolinska University Hospital in Stockholm (VPV). Content validation was performed by using the Delphi method where specialist nurses in postoperative care from nine hospitals (n = 16) were part of a group of experts through questionnaires gave their views on the workload instrument. The answers were processed by the students together with supervisors to the consensus achieved and a validated burden of workload instrument VPV 2015 designed. It is important for postoperative patients to receive appropriate levels of nursing care, and that this can be performed adequately. The study is therefore potentially of great clinical importance, and the results can be translatable into daily postoperative nursing work.

Syfte. Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av bedsiderapportering på postoperativ avdelning. Bakgrund. Sjukvården blir ständigt mer specialiserad vilket resulterar i att fler yrkeskategorier blir involverade i patientens vård. Därmed ökar antalet rapporter vilket gör att de behöver bli effektivare och mindre tidskrävande. Bedsiderapportering syftar till att vara patientcentrerad men i vissa fall kan sjuksköterskorna anse att bedsiderapportering bryter mot lagen om sekretess. Metod. Kvalitativ intervjustudie med 9 deltagare. Resultat. Ett övergripande tema kunde identifieras: Bristande följsamhet till lagen om sekretess och patientens integritet. Ur temat framkom två kategorier: Att känna sig maktlös samt Att kränka patientens privata sfär. Slutsats. Studien visar på att sjuksköterskor upplever konflikt mellan att skydda patientens sekretess, integritet och att delta i bedsiderapportering. Ett flertal olika bidragande faktorer identifierades / Aim. To describe nurses experiences of bedsidehandovers at the postoperative unit. Background. Healthcare is becoming increasingly specialized, resulting in several professionals involved in patient care. This increases the number of handovers, which means that they need to be more efficient and less time consuming. Bedsidehandover aim to be patient-centered, but in some cases, the nurses believe that bedsidehandover violate the law of confidentiality. Method. A qualitative interview study with 9 participants. Results. An overarching theme could be identified: Lack of adherence to the law on confidentiality and patient privacy. From the theme emerged two categories: to feel powerless and to violate the patient's privacy. Conclusion. The study shows that nurses are experiencing conflict between protecting patient confidentiality, integrity, and to participate in bedside handover. A plurality of various contributing factors where identified. Keywords. Bedsidehandover, patient-centered, teamwork, work, specialist nurse