No description available.

Högskoleförordningen (SFS 2006:173) föreskriver akademiska krav i kursplan och kursmål för både grund- och avancerad nivå i sjuksköterskeutbildningar. I svensk sjuksköterskeförening, på lärosäten och i klinisk verksamhet pågår diskussioner om hur dessa teoretiska krav ska förenas i klinisk praktik. Syftet var att belysa faktorer av betydelse för handledarskapet på grund och avancerad nivå och undersöka handledningsstrategier som kan förenar teori och verksamhetsförlagd utbildning för sjuksköterske- och specialistsjuksköterskestuderande. Metoden var en litteraturstudie som baserades på 11 vetenskapliga artiklar som kritiskt grans-kades och analyserades. Resultatet visar att det förutsätts ett väl fungerande samarbete mellan fakultet och klinisk verksamhet med tydligt formulerade kursplaner, mål och riktlinjer för handledning och stöd till handledare från fakultet och verksamhet. För framgångsrikt handledarskap framhålls betydelsen av handledares professionella hållning, kliniska kompetens och pedagogiska förmåga med stöd, konstruktiv feedback, främjande av reflektion, kritiskt och analytiskt tänkande och ett vetenskapligt förhållningssätt. / The Swedish National Agency for Higher Education (SFS 2006:173) state academic demands in curriculum and education goals for graduate and advanced level at the nursing education. At the Swedish nursing association (SSF), the university and in the clinical field there are discussions about how to integrate these theory demands into clinical practice. The aim of this literature study was to illuminate factors of signification for the preceptorship on graduate and advanced level and describe supervision strategies that connect theory and clinical practice for nurse students and nurse specialist students. Eleven scientific articles were reviewed and analysed in this literature study. The result shows that it anticipates cooperation between the nursing faculty and the clinical field with a clear curricu-lum, goals and guidelines for supervision and support for the preceptor. For suc-cessful preceptorship it is important that the preceptor is professional, has clinical competence and pedagogical skills with support, constructive feedback, reflection, critical and analyse thinking and a scientific conduction.

Traumapatienter med allvarliga eller livshotande skador omhändertas ofta inom akutsjukvården. Vid akut traumaomhändertagande arbetar traumateamet strukturerat, automatiserat och multiprofessionellt nära patienten. Kunskap om vuxna patienters upplevelser av akut omhändertagande vid trauma är begränsat. Det är viktigt att öka sjuksköterskors kunskap om patienters upplevelser vid akut omhändertagande vid trauma, för att få förståelse om hur de kan få sina fysiska, psykosociala och relationella behov tillgodosedda. Sjuksköterskan behöver integrera vårdande handlingar för att patienterna skall känna sig omhändertagna och uppleva god vårdkvalitet och därmed minska deras lidande. Syftet var att undersöka vuxna patienters upplevelser av akut omhändertagande vid trauma. Metoden var en allmän litteraturöversikt med en systematisk ansats. Datainsamlingen utfördes på två databaser, CINAHL och PubMed. Sammanlagt inkluderades 14 kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel publicerade mellan år 2012–2022 som analyserades med en integrerad metod. I resultatet identifierades tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Underkategorierna identifierades med stöd utifrån Fundamentals of Care mellersta dimension. Resultatet visade att huvudkategorierna; fysiska, psykosociala och relationella upplevelser var både positiva och negativa. Under de fysiska upplevelserna identifierades underkategorierna; rörelse och smärta, där patienter upplevde bristfällig smärtlindring och obehag av immobilisering, men även god smärtlindring och känsla av skydd. Under de psykosociala upplevelserna identifierades underkategorierna; kommunikation som kunde vara bristfällig, delaktighet och information med mest negativa upplevelser, värdighet och respekt och emotionella reaktioner innehöll både positiva och negativa upplevelser. Under de relationella upplevelserna identifierades underkategorierna; trygghet genom empati och medkänsla, trygghet genom engagemang och trygghet genom närvaro och stöd, där det var mer jämn fördelning av negativa och positiva upplevelser. Slutsatsen av litteraturöversikten var att patienternas upplevelser av akut omhändertagande vid trauma kunde vara både positiva och negativa för patienterna. Detta ställer höga krav på att öka sjuksköterskors förståelse och kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter av den upplevda situationen. / Trauma patients with serious or life-threatening injuries are often cared for in Emergency Medical Services. In acute trauma care, the multiprofessional trauma team works structured close to the patient. Knowledge of patients' experiences of acute trauma care is limited. It is important to increase nurses' knowledge of trauma patients' experiences of acute trauma care in order to gain an understanding of how trauma patients can have their physical, psychosocial and relational needs met. Nurses need to integrate caring actions in order for the patients to feel cared for and experience good quality of care and thereby reducing their suffering. The aim was to describe adult patients' experiences of acute trauma care. The method of the study was a general literature review with a systematic approach. Data collection was carried out in two databases; CINAHL and PubMed. A total of 14 qualitative articles and one quantitative article published between the years 2012–2022 was included and analyzed using an integrated method. In the results three main categories and eight subcategories were identified. The subcategories were identified with support based on the middle dimension of The Fundamentals of Care Framework. The results showed that under the main categories; physical, psychosocial and relational experiences were both positive and negative. Under physical experiences, the subcategories identified were; mobility and pain, where patients experienced discomfort from immobilization and inadequate pain relief, but also a sense of protection and adequate pain relief. Under psychosocial experiences, the subcategories identified were; communication that could be deficient, being involved and informed with most negative experiences, dignity and respect and emotional reactions contained both positive and negative experiences. Under the identified subcategories of relational experiences; feeling safe through empathy and compassion, feeling safe through commitment and feeling safe through presence and support, there was a more even distribution of negative and positive experiences. The conclusion of the literature review was that the patients` experiences of acute care in trauma could be both positive and negative for the patients. This put high demands on increasing nurses' understanding and knowledge of patients' experiences of the perceived situation.

Bakgrund: I takt med att befolkningen åldras ökar risken för fallolyckor. Specialistsjuksköterskans arbete med fallprevention i hemsjukvården ställer krav på adekvat kompetens för att minska risken för onödigt lidande för den äldre samt för att minska samhällskostnader relaterat till fallolyckor. Syftet med studien är att belysa specialistsjuksköterskans arbete med fallprevention för äldre kvarboende i hemmet. Metod: Kvalitativ induktiv ansats. Nio intervjuer med specialistsjuksköterskor har genomförts och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Specialistsjuksköterskans arbete med den äldre är att identifiera riskfaktorer i hemmet som kan påverka fallrisken. Samtalet med den äldre är en viktig del i det fallförebyggande arbetet. Utmaningar identifieras i samtalet med den äldre med kognitiv svikt och specialistsjuksköterskan upplever otydligheter i sin roll i det fallpreventiva teamarbetet .Slutsats: Specialistsjuksköterskan behöver en ökad kunskap kring sin roll i det fallpreventiva teamarbetet och mer utbildning i utformningen av samtalet med den äldre med kognitiv svikt som är kvarboende i hemmet. / Background: With an increasing population of older people, fall accidents occur in higher numbers. The specialist nurse's work with fall prevention in elderly care requires adequate competence to reduce the risk of unnecessary suffering for the elderly as well as to reduce societal costs related to fall accidents. Aim: The aim of the study is to shed light on the specialist nurse's work with fall prevention for elderly people still living at home. Method: Qualitative study with inductive approach. Interviews with nine specialist nurses were conducted and data was analysed with qualitative content analysis. Results: The specialist nurses' work with the elderly includes identifying risk factors in the home that can affect the risk of falling. Communication with the elderly and informing about risks in everyday life is a large part of the work. The specialist nurses experience a lack of competence in talking to elderly people with cognitive impairment regarding fall prevention and the specialist nurses experience their role as unclear in the fall preventive teamwork. Conclusion: An increased knowledge as to what role specialist nurses have in teamwork and fall prevention is crucial. Education related to conversation with older people with cognitive impairment are identified by the specialist nurses as something to improve.

Bakgrund: Hur väl kommunikationen vid utskrivning fungerar från slutenvård tillhemsjukvård har avgörande betydelse för personcentrerad vård och patientsäker vård. Detfinns studier som visar att både sjuksköterskor inom hemsjukvård och slutenvård anser attkommunikationen vid utskrivning behöver förbättras. Kommunikation är en central del för attskapa förtroende och en god samverkan mellan olika professioner och organisationer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskor inom kommunalahemsjukvårdens och sjuksköterskor inom regionala slutenvårdens upplevelser avkommunikation vid utskrivning från slutenvård till hemsjukvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamling. Det deltog sjuspecialistsjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård samt två sjuksköterskor inom regionalslutenvård. Materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av fyra kategorier: Vårdkvaliteten riskeras när informationenbrister, Vem kommunikationen sker med är av betydelse, Möjlighet att nå varandra harbetydelse för kvaliteten av kommunikationen och När i utskrivningsprocessenkommunikationen sker är av betydelse. Slutsats: Bristande kommunikation kan riskera patientsäkerheten och medföra konsekvenserför vårdkvaliteten. I resultatet framkom det olika utmaningar i kommunikationen, detta kanunderlättas med tydlig struktur och bättre samverkan. Det finns behov av kontinuerligförbättring av kommunikationen och samverkan för att skapa en mer strukturerad och effektivkommunikation som kan bidra till ökad patientsäkerhet och ökad vårdkvalitet. Förspecialistsjuksköterskan är en god kommunikation ett viktigt verktyg i omvårdnaden.

Bakgrund: För att följderna av en allvarlig händelse i samhället ska minimeras åligger det varje region att ta fram en katastrofmedicinsk beredskapsplan och planera sjukvården så att katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. Vid en allvarlig händelse aktiveras en lokal katastrofmedicinska beredskapsplanen för respektive sjukhus. Ledningsansvarig sjuksköterskapå akutmottagningen är ofta den som tar emot larmet om en allvarlig händelse och aktiverar katastrofplanen.  Syfte: Granska och jämföra svenska regioners katastrofplaner för att belysa vilken roll den ledningsansvariga sjuksköterskan på akutmottagningen kommer få vid en allvarlig händelse. Metod: Deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Insamling av enkät och styrdokument från den största akutmottagningen i varje region.  Resultat: Majoriteten av akutmottagningarna (60%) hade inga formella krav på tidigareerfarenhet och utbildning för ledningsansvarig sjuksköterska. Utbildning och övning i ledarskap och katastrofberedskap för den ledningsansvariga sjuksköterskan gavs, men i en begränsad omfattning. Vid en allvarlig händelse delges den ledningsansvariga sjuksköterskanmånga betydelsefulla arbetsuppgifter och ansvarsområden utifrån akutmottagningarnas lokalakatastrofplaner. Endast 10% av de regionala katastrofplanerna ger en utförlig beskrivning av den ledningsansvariga sjuksköterskans funktion.  Slutsats: Ledningsansvarig sjuksköterska utgör en central funktion vid en allvarlig händelse. Det bör ställas höga krav på kompetens och funktionen behöver lyftas fram i regionernas katastrofplaner, vilket i nuläget brister i många regioner. Ledningsansvarig sjuksköterska utan tillräcklig utbildning och erfarenhet riskerar att bli en svag länk i systemet kring hela hanteringen av en katastrofhändelse. Något som kan ge konsekvenser i form av en icke fungerande akutmottagning vilket i sin tur kan påverka resten av vårdkedjan och utgöra en belastning på andra samhällsbärande funktioner. / Background: To minimize the consequences of a major accident or disaster, every region has to develop an Emergency Operations Plan and ensure the health care system is able to provide high-quality care during all circumstances. In case of a major accident or disaster, a local emergency response plan is activated at each hospital. The charge nurse is usually the person who receives the alarm call and activates the local emergency plan in the event of a disaster.  Aim: To review and compare Emergency Operation Plans in Swedish regions to highlight the role of the charge nurse in the event of a disaster.  Study design: The study was performed as a quantitative cross sectional study, using questionnaires and a collection of regulatory documents as a data collection method, and descriptive statistics for analyzing the data.  Results: A majority (60%) of the emergency departments did not express any formal requirements in the form of higher education or previous experience for a charge nurse. Education and exercise in leadership and disaster management was provided, but to a limited extent. In the event of a disaster, many important tasks and areas of responsibility are assigned to the charge nurse, according to the local emergency plans. Only 10% of the regional Emergency Operation Plans provide a detailed explanation of the charge nurse function. Conclusion: The charge nurse plays a pivotal role at the emergency department in the event of a disaster. The requirements for the position should be high and the position needs to be highlighted in the regional Emergency Operation Plans. A charge nurse lacking enough education and experience may become a weak link in the chain of disaster management. This may result in ramifications in form of a dysfunctional emergency department affecting otherparts of the hospital and society.

Bakgrund: Fler äldre vårdas i hemmet, ofta med ett stort omvårdnadsbehov. För att vården ska vara säker i kommunal vård och omsorg behöver flera professioner samarbeta i team runt patienten. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskan inom vård av äldres upplevelse av teamets betydelse för patientsäkerheten inom kommunal vård och omsorg. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes till datainsamlingen där åtta specialistsjuksköterskor inom vård av äldre som arbetar inom hemsjukvården ingick. Kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats användes för att analysera det insamlade materialet. Resultat: Resultatet ledde fram till tre kategorier vilka var att samordna resurser, att fokus är på patienten och kommunikation och information når alla professioner runt patienten.  Slutsats: Det framkom att specialistsjuksköterskan inom vård av äldre anser att samordna resurser, att ha fokus på patienten och att kommunikation och information når alla professioner runt patienten. En ökad förståelse och kunskap om olika professioners samarbete betydelse för patientsäkerheten behöver omsättas i verkligheten.   Nyckelord: Kommunal vård och omsorg, patientsäkerhet, samarbete, kommunikation, specialistsjuksköterska inom vård av äldre / Background: More elderly people are cared for at home, often with a great need of care. For care to be safe in municipal care and social care, several professions need to collaborate in teams around the patient. Aim: To describe the specialist nurse in the care of the elderly's experience of the team's importance for patient safety in municipal health and social care. Method: The study was conducted as a qualitative method with an inductive approach. Semi-structured interviews were carried out for the data collection where eight specialist nurses in care of the elderly who work in home health care were included. Qualitative content analysis with a manifest approach was used to analyse the collected material. Results: The result led to three categories which were to coordinate resources, that the focus is on the patient and communication and information reaches all professions around the patient. Conclusion: It emerged that the specialist nurse in the care of elderly considers coordinating resources, focusing on the patient and that communication and information reach all the professions around the patient. An increased understanding and knowledge of the importance of the cooperation between different professions for patient safety needs to be applied in reality.  Keywords: Municipal health and care, patient safety, collaboration, communication, specialist nurse in care of the elderly

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård kommer möta patienter med substansberoende i den perioperativa vården. Att smärtlindra patienter med substansberoende kan vara en utmaning då särskild farmakologisk hänsyn behöver tas till dessa patienter. Patienter med substansberoende får ofta otillräcklig perioperativ smärtlindring. Kliniska, evidensbaserade riktlinjer spelar en grundläggande roll för att förbättra vården för patienter med substansberoende genom att hjälpa specialistsjuksköterskor att fatta de bästa omvårdnadsbesluten för dessa patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken omfattning det förekommer riktlinjer för perioperativ smärtlindring till vuxna personer med substansberoende, samt att beskriva hur innehållet i olika riktlinjer inom området överensstämmer med varandra. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ studie med beskrivande design. Riktlinjerna har granskats med en manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Åtta regioner hade riktlinjer för perioperativ smärtlindring för patienter med substansberoende medan fem regioner saknade fastställda riktlinjer gällande patientgruppen. Tre huvudkategorier identifierades i granskningen: Preoperativ bedömning, Perioperativ smärtlindring och Perioperativt omhändertagande. Patienter med substansberoende bör identifieras och en individanpassad smärtplan bör göras i samråd med en smärtspecialist. Multimodal smärtlindring, inklusive regional anestesi och perifera blockader, är att föredra för patientgruppen. God omvårdnad, tydlig information och ett gott bemötande är viktigt för att smärtlindringen ska fungera. Slutsats: Det förekommer både regionala och lokala riktlinjer avseende den perioperativa smärtlindringen till patienter med substansberoende. Tydliga riktlinjer kan leda till bättre omvårdnad och ökad kvalitet på den perioperativa vården för dessa patienter. Multimodal smärtlindring är viktigt och leder till ökad komfort.

Bakgrund: Användandet av substanser är ett ökande problem såväl globalt som i Sverige. Förekomsten av samsjuklighet anses vanligt förekommande då individer lider av både psykisk ohälsa och ett substansbrukssyndrom. Patienter med substansbrukssyndrom är i stort behov av att samverkan mellan olika instanser är välfungerande för att få adekvat hjälp i sin situation. Trots lagstiftning kring samverkan har brister uppmärksammats. Syfte: Syftet var att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter av samverkan mellan psykiatrisk vård och andra aktörer när patienter har substansbrukssyndrom. Metod: En intervjustudie med specialistsjuksköterskor som arbetade inom öppen- och sluten psykiatrisk vård. Studien hade en induktiv ansats och grundade sig i Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det erfarenheter av utmaningar i samverkan som delats in bristfällig kunskap, resursbrister, bristande uppföljning efter LVM kopplat till otillräcklig kommunikation samt utmaningar i samsynen kring patientgruppen. Erfarenheter av att främja god samverkan lyfts även i resultatet genom positiva erfarenheter av samverkan samt vikten av att samverka med närstående. Konklusion: Att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter av samverkan kan leda till att specialistsjuksköterskan når en fördjupning och medvetandegör sin kunskap. Detta kan bidra till en säkrare och mer personcentrerad vård för patientgruppen samt att specialistsjuksköterskan synliggör de främjande komponenterna och utmaningarna i samverkan. / Background: Substance abuse is an increasing problem both globally and in Sweden. The occurrence of co-morbidity is considered common when individuals suffer from both mental illness and substance abuse syndrome. Patients with substance abuse syndrome are in great need of well-functioning cooperation between different agencies in order to receive adequate help with their situation. Despite legislation regarding cooperation, shortcomings have been noticed. Purpose: The purpose was to illustrate the specialist nurse's experiences of collaboration between psychiatric care and other actors when patients have substance abuse syndrome. Method: An interview study with specialist nurses who worked in outpatient and inpatient psychiatric care. The study had an inductive approach and was based on Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results: The results revealed experiences of challenges in cooperation divided into insufficient knowledge, resource shortages, lack of follow-up after LVM linked to insufficient communication and challenges in consensus around the patient group. Experiences in encouraging good collaboration is also highlighted in the results through positive experiences of collaboration and the importance of collaborating with close relatives. Conclusion: Highlighting the specialist nurse's experiences of collaboration can lead to the specialist nurse reaching greater depth in and raising awareness of their knowledge. This can contribute to a safer and more person-centered care for the patient group and that the specialist nurse makes visible the promoting components and the challenges in the collaboration.

Bakgrund: Sett ur ett medicinskt perspektiv är vaccin ett av de mest effektiva sätten för att skydda mot potentiell livsfarlig sjukdom. Täckningsgraden inom barnvaccinationsprogrammet i Sverige är försatt hög men viljan för att vaccinera sitt barn har avstannat. Orsakerna till att inte vilja vaccinera sitt barn är mångdimensionellt och kan ibland vara svårt att bemöta. Specialistsjuksköterskans roll är att förmedla trygghet och tillit, samt vara kunnig och påläst inom området.  Motiv: Specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården arbetar med att förebygga sjukdom och stärka hälsa. Täckningsgraden för vaccin av barn har stagnerat och en stigande oro och tveksamhet mot vaccin kan ses. Specialistsjuksköterskor kommer i mer eller mindre utsträckning att möta vårdnadshavare som väljer att inte vaccinera sitt barn. Därav behövs kunskap för att kunna bemöta detta. Syfte: Syftet med studien var att belysa specialistsjuksköterskors erfarenheter av att bemöta vårdnadshavare, inom barnhälsovården, som inte vill vaccinera sitt barn. Metod: Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Den insamlade datan har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på fyra huvudkategorier och åtta underkategorier. Huvudkategorierna var Mötas av starka känslor, Skapa grund för informationsöverföring, Värna om relationen samt Påverkas av sammanhang. Konklusion: Specialistsjuksköterskors roll i bemötande av vårdnadshavare är av stor betydelse för att öka följsamheten att vaccinera sitt barn. Falska rykten, rädsla och oro samt att påverkas av andra är en risk för att inte följa barnvaccinationsprogrammet. God tillförlitlig information, respektfullt bemötande samt att vara lyhörd skapar ett bra klimat och ger förutsättningar för att bygga en god relation.