Sammanfattning Bakgrund: Omvårdnadens ansvarsområden är att främja hälsa och förebygga sjukdom. Trots att barn med intellektuella funktionsnedsättningar har likvärdiga rättigheter till vård visar internationella studier på brister i anpassad vård. Sjuksköterskor tycker ofta att det är svårt, utmanande och tidskrävande att ta hand om dessa barn. God omvårdnad bygger på att främja goda relationer mellan barnen, deras föräldrar och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att möta barn med intellektuell funktionsnedsättning på barnklinik.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med 14 specialistsjuksköterskor från två barnkliniker omfattande både slutenvårdsavdelningar och öppenvårdsmottagningar. Analysen genomfördes utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Resultat: Datainsamlingen resulterade i två kategorier, med tillhörande underkategorier. Den första kategorin beskriver att det krävs en individanpassning för att mötet ska bli bra, där relationsskapande och anpassning av kommunikation har stor betydelse. Den andra kategorin beskriver att omgivningsfaktorer har betydelse för mötet, där förberedelser och föräldramedverkan är viktiga komponenter för barnets trygghet. Även kunskap och erfarenhet hos specialistsjuksköterskan är av betydelse.  Slutsats: Studien visar vikten av att specialistsjuksköterskan individanpassar mötet med barn med intellektuell funktionsnedsättning. Med hjälp av en personcentrerad omvårdnad kan barnets individuella behov tillgodoses. Nyckelord: Intellektuell funktionsnedsättning, pediatrisk omvårdnad, personcentrerad omvårdnad, specialistsjuksköterska. / Summary Background: Nursing's responsibilities encompass promoting health and preventing disease. Despite children with intellectual disabilities having equivalent rights to care, international studies reveal care adaptation shortcomings. Nurses often find providing care for these children difficult, challenging, and time-consuming. Effective nursing relies on fostering good relationships between the children, their parents, and nursing staff. Purpose: To describe specialist nurses experiences of meeting children with intellectual disabilities at a child´s clinic.  Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted, with 14 specialist nurses from two children´s clinics covering both inpatient and outpatient care. The analysis was conducted using qualitative manifest content analysis, according to Graneheim & Lundman.  Results: The data collection resulted in two categories, with associated subcategories. The first category describes that individual adaption is required for the meeting to be good, where relationship building, and adaption of communication are of great importance. The second category describes that environmental factors are important for the meeting, where preparations and parental involvement are important components for the child´s safety. The specialist nurse´s knowledge and experience are also important.  Conclusion: The study shows the importance of the specialist nurse individually adapting the meeting with children with intellectual disabilities. With the help of person-centred care, the child's individual needs can be met.    Key words: Intellectual disability, pediatric nursing, person-centered care, specialist nurse

Hot och våld mot ambulanspersonal har visat sig vara ett växande problem och påverkar möjligheten att ge god omvårdnad till patienten. Förekomsten av hot och våld prehospitalt har inte studerats i Sverige i samma utsträckning som i andra länder. Syftet med denna studie var att belysa förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonalen i norra Sverige och hur detta kan förebyggas. Detta undersöktes med en webbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie av enkätdesign med möjlighet till fritextsvar. Denna studie visade att majoriteten (80,4%) av ambulanspersonalen hade blivit utsatt för verbala hot någon gång under de senaste tre åren. 26,8 % av ambulanspersonalen skattade att de hade blivit utsatta för fysiskt våld under samma period. En statistiskt signifikant skillnad mellan män och kvinnor när det gäller deras skattning av att ha blivit utsatta för fysiskt våld kunde påvisas. En majoritet av ambulanspersonalen svarade att de aldrig hade utsatts för sexuellt ofredande de senaste tre åren. Kvinnor skattade i högre grad än männen att de blivit sexuellt ofredade och skillnaden var signifikant. Utifrån frågan om vilken typ av problematik som är vanligast, gällande personer som utövat fysiskt våld, framkom att personer som intagit både alkohol och droger/narkotika skattades som överrepresenterade. Denna studie genererar kunskap om vikten av att ha stöd från arbetsgivare och ett gott samarbete med andra myndigheter, exempelvis polis. Att göra riskbedömningar och att använda sig av lågaffektivt bemötande där det finns risk för hot och våld kan förebygga detta. Det är av fortsatt vikt att följa och studera utvecklingen av hot och våld mot ambulanspersonal och arbeta med hur detta kan förebyggas.

Bakgrund: Inom barnhälsovården (BHV) arbetar specialistsjuksköterskor hälsofrämjande och förebyggande. Tidig uppmärksammad ohälsosam tillväxt kan åtgärdertidigtimplementeras för att förebygga följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.  Syftet: Att beskriva hur specialistsjuksköterskor på barnhälsovården arbetar hälsofrämjande, förebyggande och evidensbaserat med familjer där barnet har en övervikt. Metod: En kvalitativ forskningsdesign med induktiv ansats har använts. Individuella intervjuer har genomförts och analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: BHV-sjuksköterskorna upplevde att en längre och regelbunden kontakt med familjen ökar samarbetet och förbättrar relationen. I kontakten med familjen är det viktigt med ett empatiskt bemötande. Det är viktigt att erbjuda familjen kunskap inom kost, rörelse och begränsning av skärmtid för att främja en sund viktutveckling hos barnet. Olika informationsblad om övervikt användes. Fortbildning inom ämnet övervikt och fetma ökar BHV-sjuksköterskans trovärdighet och den evidensbaserad vården. Samverkan med olika instanser och professioner är helt nödvändigt för att kunna erbjuda familjen rätt hjälp.  Slutsats:BHV-sjuksköterskans förhållningssätt och kunskap i ämnet ökade familjens motivation. I ett nära samarbete kunde de tillsammans hitta rutiner och verktyg förtillfredsställande tillväxt. / Background: In the Child Health Care (CHC), specialist nurses work on health promotion and prevention. Early identification of unhealthy growth can be implemented early to prevent sequelae such as cardiovascular diseases and diabetes.    The purpose: To describe how the specialist nurses in the child health care work to promote health and prevention with families whose children are overweight and how the evidence is based on the care they provide.   Method:A qualitative research design with an inductive approach has been used. Individual interview has been carried out and analyzed using a qualitative analysis.   Result:The CHC-nurse’s experienced that a regular contact with the family improved the cooperation and relationship. In contact with the family, an empathetic approach is important. It is important to offer the family knowledge in diet, physical activity and limited screen-time to promote healthy weight-development. Various information sheets were used. Continuing education in the subject of overweight and obesity increases the CHC-nurse's credibility and evidence-based care. Collaboration with various departments and professions is necessary to offer the family the right help   Conclusion: The CHC-nurse's approach and knowledge increased the parents' awareness and motivation. In a close collaboration between the CHC-nurse and the family, they could find good routines that could lead to a satisfactory growth.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns flera faktorer som bidrar till preoperativ oro, vilket är ett tillstånd som kan orsaka flera negativa konsekvensen både i direkt anslutning till operation som långt senare efter operation. Ett av målen vid ett preoperativt möte mellan anestesisjuksköterskan och patienten är att anestesisjuksköterskan ska minska patientens stress. Därmed är det av värde att göra en översikt avseende aktuell forskning kring omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan att vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten. Metod: Metod var integrerad litteraturöversikt bestående av 20 vetenskapliga artiklar, varav 14 kvantitativa och sex kvalitativa. Vid litteratursökning användes databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskriver omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskor kan vidta för att lindra preoperativ oro: Individanpassa den preoperativa informationen, Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt och Ha en lugnande närvaro och kommunikation. Slutsats: Analysen resulterade i fyra distinkta kategorier gällande omvårdnadsåtgärder mot preoperativ oro. Utifrån komfortteorin är det möjligt att anföra att om anestesisjuksköterskor kombinerar omvårdnadsåtgärder från de fyra kategorierna för att lindra patienters preoperativa oro har patienter större möjlighet att nå total komfort. Framtida forskning behövs avseende effekten av omvårdnadsåtgärder som utförs av just anestesisjuksköterskor samt effekten av patientens egna strategier för att lindra preoperativ oro. / Background: Previous research has identified several factors contributing to patients experiencing preoperative anxiety, which is a condition that can cause several negative consequences both directly in connection with the surgery, as well as long after the surgical procedure. One of the aims during a preoperative meeting between the nurse anesthetist and the patient is for the nurse anesthetist to ease the patient’s stress. Thus, it is of value to conduct and overview of current research regarding nursing interventions that can be conducted by nurse anesthetists to alleviate preoperative anxiety. Aim: The aim of the study was to describe what nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety. Method: Integrative literature review consisting of 20 scientific articles, of which 14 were quantitative and six qualitative. The literature search was conducted in the databases CINAHL and PubMed. Result: The analysis resulted in four categories describing nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety: Individualize the preoperative information, Create a comfortable environment, Treat individually and empathically and Have a soothing presence and communication. Conclusion: The integrative literature review with data from the 20 scientific articles resulted in four categories describing nursing interventions to alleviate preoperative anxiety. It is possible to say, based on the theory of comfort, that the patient has a greater chance to reach total comfort if nurse anesthetists combine multiple nursing interventions from the four categories to alleviate the patient’s preoperative anxiety. Future research is suggested to focus on the effect of nursing interventions performed by nurse anesthetists and the effect of the patient’s own strategies to alleviate preoperative anxiety.

Bakgrund: Ordet kejsarsnitt kommer från latin och innebär att barnets tas ut genom livmoderväggen med ett snitt långt ner på buken. Det föds närmare 200 000 barn om året i Sverige och av dessa är 17,3 procent förlösta genom kejsarsnitt. Tidigare forskning beskriver vikten av en fungerande och tydlig kommunikation i operationsteamet kring patienten, för att patientsäkerheten ska uppfyllas och en säker vård ska kunna bedrivas vid ett akut kejsarsnitt. Syfte: Att beskriva operationsteamets erfarenheter av kommunikation under ett akut kejsarsnitt. Metod: En kvalitativ studie där data inhämtades via 14 stycken frågeformulär utformade enligt critical incident technique. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys och redovisas genom tabell, citat och löpande text. Resultat: Kommunikation är viktigt vid akuta kejsarsnitt, men beroende på vilka som ingår i operationsteamet och vilken erfarenhet de har med sig kan kommunikationen vara mer eller mindre uttalad. Aspekter, förutom yrkeserfarenhet, för en välfungerande kommunikation är tid, samarbete och rutiner. Slutsats: I resultatet framkommer att kommunikationen tar sig olika uttryck i olika team, där rutiner och yrkeserfarenhet påverkar hur man kommunicerar. En fungerande kommunikation behöver operationsteamet arbeta aktivt med, då det medför ett positivt teamarbete, bra stämning på sal och en säker vård. / Background: The word caesarean section is Latin and means that the baby is delivered through the uterine wall with an incision far down on the abdomen. Nearly 200,000 babies are born each year in Sweden and of these, 17.3 per cent are delivered by caesarean section. Previous literature describes the importance of clear and well-established communication in the surgical team responsible for the patient, so that patient safety standards are met, and safe care can be provided in an emergency caesarean section. Aim of the study: To describe the operating team's experiences of communication during an emergency caesarean section. Methodology: A qualitative study where data were collected via 14 questionnaires designed according to the critical incident technique and data were analyzed according to a qualitative content analysis and reported by table, citation and running text. Results: Communication is important in acute caesarean sections, though depending on who is part of the surgical team and what experience they have, the quality of the communication can vary. Elements, besides professional experience, for a well-functioning communication were time, attitude, and clarity. Conclusion: The result shows that the communication patterns varies depending on whom is a part of the team, where routines and professional experience form the communication. The operating team needs to work actively with a functioning communication as it is important for a positive team work, a good atmosphere in the ward and safe care.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor ska kunna identifiera och hantera ofri luftväg utifrån kunskap och fastställda riktlinjer inom den prehospitala vården. Att kunna identifiera svårigheter kan vara livräddande för en kritiskt sjuk eller skadad patient. Sverige är en av få länder i världen som bemannar ambulansen med minst en sjuksköterska, och som därtill utbildar sjuksköterskor till specialister. Specialistsjuksköterskor som jobbar prehospitalt skiljer sig i mängd erfarenhet och kunskap om prehospital vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som försvårar specialistsjuksköterskors luftvägshantering prehospitalt. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter samt fritextsvar. Deltagarna var specialistsjuksköterskor (n=37) vilka hade haft svårt och/eller misslyckats skapa en fri luftväg under senaste året. Det kvantitativa resultatet analyserades med student–t test, chi-två test samt Fishers Exakta test och det kvalitativa resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De faktorer som identifierades var Svårigheter relaterat till hjälpmedel, Svårigheter relaterat till patient samt Utveckling och utbildning. Resultatet visade en signifikant skillnad i hur trygga specialistsjuksköterskor inom olika inriktningar upplever sig vara vid hanteringen av de olika hjälpmedlen och en signifikant variation mellan antal yrkesverksamma år. Anestesisjuksköterskorna skattade sig högst och hade längst erfarenhet. Ambulanssjuksköterskorna och anestesisjuksköterskorna upplevde att deras utbildning hade hjälpt dem i deras hantering av svår luftväg, men ansåg ändå att mer utbildning och årlig repetition rörande luftvägshanteringen är nödvändig. Slutsats: Studiens resultat tyder på att teoretisk kunskap tillsammans med reell kompetens har betydelse för adekvat vård vid luftvägshantering och därmed kan öka patientsäkerheten. Vidare att specialistsjuksköterskorna önskar återkommande repetitionsutbildning i luftvägshantering via arbetsgivaren. Slutligen indikerar denna studies resultat ett behov av att se över de olika akutspecialistutbildningarna verksamma inom ambulanssjukvården för att luftvägsutbildningen skall bli mer jämställd.

The emergency nurse specialist provides advanced nursing care to critically ill patients in the emergency care setting. The resuscitation room at the emergency department is where critically ill patients are treated and cared for. It is fundamental for nurses to create an opportunity for patients to participate in their given care. Person centered care sees the person as an individual and requires nurses to work from the individual's need, and not only as a person with a medical condition. Including the patient in clinical decisions and making them a part of the team is vital for person centered care. Communication with the nurse specialist, patient and family is a necessary prerequisite for person centered care. Poor communication amounts to almost 70 percent of deviation rapports. Standardised means of communication amongst healthcare staff have been put in place to reduce these risks. The use of closed loop communication can have significant reductions in errors made when caring for critically ill patients. The aim of the study was to observe communication in the resuscitation room.  The study used a quantitative research design. Ten real-time observations were conducted at a tertiary teaching hospital in Stockholm, Sweden. Two observers were present in the resuscitation room using an observational sheet to document communication.  Closed loop communication was not seen to be used by all healthcare staff and was found to be dependent on the team working. Communication with the patient was the highest overall documented speech in the resuscitation room, which could suggest good patient participation.  The results show predominantly positive amounts of time spent communicating with the patient. Whereas closed loop communication was used equally as much as non-closed loop communication. / Sjuksköterskor med specialistutbildning inom akutsjukvård ger avancerad omvårdnad till kritiskt sjuka patienter i en akutvårdskontext. Kritiskt sjuka patienten ges omvårdnad och medicinsk vård på akutmottagningen i ett akutrum. Det är grundläggande för sjuksköterskan att i akutrummet skapa en möjlighet för patienten att vara delaktig i sin egen vård. Personcentrerad vård bidrar till det att skapa den möjligheten och är ett förhållningssätt där patienten ses som en individ med individuella behov och inte enbart som en person med en medicinsk åkomma. Att inkludera patienten i kliniskt beslutsfattande och göra den till en del av teamet är grundläggande inom den personcentrerade vården och kommunikationen mellan akutsjuksköterskan, patienten och familjen är av största vikt. Dålig kommunikation bidrar även till att patientsäkerheten försämras och 70 % av alla avvikelserapporteringar innefattar bristfällig kommunikation. Därför används standardiserad kommunikation mellan sjukvårdspersonal för att minska risken för bristfällig kommunikation. Användandet av closed loop kommunikation kan bidra till att kommunikationen vid vårdande av kritiskt sjuka patienter förbättras vilket minskar risken för misstag.  Syftet med studien var att observera kommunikation på akutrummet  Studien använde en kvantitativ forskningsdesign. Tio realtidsobservationer utfördes på ett akutsjukhus i Stockholm, Sverige. Två observatörer var närvarande på akutrummet och observerade kommunikation med hjälp av ett verktyg skapat för ändamålet.  Closed loop kommunikation användes inte av all vårdpersonal utan var beroende av vilket larmteam som tjänstgjorde. Andelen kommunikation med patienten var den högst mätta parametern gällande tal på akutrummet vilket skulle kunna tyda på god patientdelaktighet.  Resultatet visar en övervägande positiv andel tid som spenderas genom att kommunicera med patienten på akutrummet. Användandet av closed loop kommunikation var lika vanligt som kommunikation som inte kategoriseras som closed loop.

Dagens hälso- och sjukvård står inför utmaningar när det kommer till effektiv, hållbar och tillgänglig primärvård, vilket reformen god och nära vård skall verka för. Målet är en personcentrerad vård med hälsofrämjande och förebyggande insatser i fokus. Distriktssköterskan har en betydande roll i omställningen och studier visar att distriktssköterskans förskrivningsrätt leder till en möjlig personcentrering. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning som distriktssköterskor använder sin förskrivningsrätt och om de känner sig trygga i att använda den. Studien genomfördes med kvantitativ ansats och är en icke experimentell tvärsnittsstudie. En enkät besvarades vid ett tillfälle, av 36 distriktssköterskor verksamma på antingen vårdcentral, hemsjukvård eller barnavårdscentral. Resultatet visar att alla distriktssköterskor verksamma på vårdcentral och i hemsjukvård använder sin förskrivningsrätt för hjälpmedel och förskriver detta vid fler tillfällen, i jämförelse med deras läkemedelsförskrivning. Däremot visas att färre distriktssköterskor vid dessa verksamheter använder sin förskrivningsrätt för läkemedel och läkemedelsförskrivningar sker till färre antal tillfällen. Vidare visar resultatet att alla distriktssköterskor på barnavårdscentral använder sin förskrivningsrätt för läkemedel, men inte alls för hjälpmedel. Resultatet visar också att det finns en korrelation mellan hur trygga distriktssköterskorna känner sig med att använda sin förskrivningsrätt och hur länge de haft den inom samtliga tre verksamheter. Mer trygghet upplevs hos de distriktssköterskor som haft sin förskrivningsrätt mer än två år. När distriktssköterskan känner sig trygg så ökar förutsättningen för en effektiv och personcentrerad vård som främjar hälsa och lindrar lidande genom förskrivning. / Today's healthcare system faces challenges when it comes to effective, sustainable, and accessible primary care. The reform of integrated care will work for such a health care system. The goal is person centered care with a focus on health promotion and prevention. The district nurse has a significant role in the required conversion and studies show that the district nurse's right to prescribe leads to a possible person-centered care. More knowledge about how the district nurses administers their prescribing rights is needed. The purpose of this study is to investigate to what extent district nurses use their right to prescribe and whether they feel safe to use it. The study was conducted with a quantitative approach and is a non-experimental cross-sectional study. A total of 36 district nurses working at either community health centers, home care services or child health centers participated by answering a questionnaire on one occasion. The results show that all district nurses working at health centers and in home care prescribe medical equipment and supplies and on more occasions in comparison with their pharmaceuticals prescriptions. It shows that fewer district nurses at these operations use their right to prescribe pharmaceuticals and prescriptions are made on fewer occasions. Furthermore, the results show that all district nurses at child health care centers use their right to prescribe pharmaceuticals, but not at all for medical equipment and supplies. The results also show that there is a correlation between how safe district nurses feel to use their right to prescribe and for how long time they have had the right to prescribe in all three operations. More security is experienced by the district nurses who have had their right to prescribe for more than two years. When the district nurse feels safe, the prerequisite for an effective and person-centered care that promotes health and relieves suffering through prescription increases.

Background: People with perceived mental illness can experience stigmatization in the somatic care. It has also been shown that staff within the somatic care found it difficult to care for people with psychiatric diagnoses. The perceived mental illness in the society has been observed to increase; hence there is a need to investigate whether specialist nurses in psychiatric care can be used outside the psychiatric context.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's nursing knowledge and work function outside the psychiatric context, within the somatic care.Method: A meta-synthesis with a systematic literature search was done to answer the aim of the study. 15 articles were included and analyzed.Results: Specialist nurses in psychiatric nursing have been shown to fulfill a function outside the psychiatric context. It was shown that the accessibility of care increased, and the quality of care improved. The lack of a clear job description was one of the difficulties described.Conclusion: The results of the study highlight that there is a need for specialist nurses in psychiatric care outside the psychiatric context. / Bakgrund: Personer med upplevd psykisk ohälsa kan uppleva stigmatisering i den somatiska vården. Det har även visat sig att personal inom den somatiska vården upplevt det svårt att vårda personer med psykiatriska diagnoser. Den upplevda psykiska ohälsan i samhället har observerats öka, därav ses ett behov av att undersöka om specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård (SIPV) kan användas utanför den psykiatriska kontexten.Syfte: Syftet med studien var att belysa psykiatrisjuksköterskans omvårdnadskunskap och arbetsfunktion utanför den psykiatriska kontexten, inom somatisk vård.Metod: En metasyntes med systematisk litteratursökning gjordes för att besvara studiens syfte. 15 artiklar inkluderas och analyserades.Resultat: Specialistsjuksköterska inom psykiatrisk omvårdnad har visat sig fylla en funktion utanför den psykiatriska kontexten. Det ökade tillgängligheten till vård och vårdkvaliteten förbättrades. Avsaknad av tydlig arbetsbeskrivning var en av de svårigheter som beskrevs.Slutsats: Studiens resultat belyser att det finns ett behov av specialistsjuksköterskor inom psykiatriskvård utanför den psykiatriska kontexten.

Sammanfattning  Bakgrund:Att fara illa som barn leder till negativa konsekvenser både på kort och lång sikt. Därför måste dessa barn tillkännages socialtjänsen av anmälningsskyldiga. Specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan har denna skyldighet men forskning visar att en anmälan inte alltid görs trots oro för barnet.  Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevelse av att arbeta med barn som far illa eller misstänks fara illa inom barnhälsovården och elevhälsan.  Metod:En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 12 specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och elevhälsan. Data analyserades med konventionell innehållsanalys.  Resultat:Arbetet med barn som far illa beskrevs som komplext. Anmälningsskyldigheten var en viktig men svår uppgift. Att bedöma var gränsen går för när ett barn far illa samt bristande samarbete med socialtjänsten var svårigheter som framkom, en anmälan kunde av den anledningen ibland dröja eller utebli. Flera strategier användes i arbetet där relationen med barnet och familjen var av stor betydelse.  Konklusion: Ämnet är komplext. Specialistsjuksköterskor beskriver att de saknar metoder och arbetssätt för att på bästa sätt hantera arbetet med barn som far illa. Specialistsjuksköterskorna har utarbetat egna strategier för att hjälpa barnet eller familjen på andra sätt först, innan en anmälan skrivs. / Abstract Background:Child maltreatment can have negative consequences in both the short and long term. Therefore, these children must be reported to the social services by persons liable to report. Specialist nurses in child health care and student health have this obligation, but research shows that a report is not always made despite concerns for the child.  Aim:The aim of the study was to describe the specialist nurse's experience of working with children who are maltreated or suspected of being maltreated in child health care and school.  Method:A qualitative interview study was conducted with 12 specialist nurses in child health care and school. Data were analyzed using conventional content analysis.  Results:The work with maltreated children was described as complex. The reporting obligation was an important but difficult task. Assessing where the limit is for when a child becomes maltreated as well as a lack of cooperation with social services were difficulties that emerged, for which reason a report could sometimes be delayed or absent. Several strategies were used in the work where the relationship with the child and the family was of great importance.  Conclusion:The subject is complex. The specialist nurses describe a lack of methods and working methods to best manage work with maltreated children. The specialist nurses have developed their own strategies to help the child or the family in other ways first, before a report is written.