Background: ADHD and autism are two of the most common disabilities in the neuropsychiatric spectra. The symptoms of ADHD and autism are different based on gender and women belong to a risk group that have an increased risk of getting misdiagnosed. The consequences of a missed or delayed diagnosis causes suffering for both the individual and society. Aim: To explore women’s experiences of getting diagnosed with ADHD or autism as adults. Method: Literature study with a systematic approach. Based on the Tidal model, a qualitative content analysis with a deductive approach according to Elo and Kyngäs has been used. Results: The results are presented using three predetermined main categories, whilst the subcategories are based on an inductive approach. The results showed that the women’s experiences of receiving a diagnosis in adulthood mostly included positive feelings such as feeling of belonging, acceptance and increased self-esteem. However negative feelings such as doubt about the identity, stigmatization and mistrust towards the healthcare system emerged.  Conclusion: A diagnosis in adulthood causes mixed feelings and a need for support from the healthcare system. Lack of support leads to worsening of the mental health.

Det har sedan början av 2000-talet skett en gradvis ökning av andelen som får vård för psykiatriska tillstånd. Specialistsjuksköterskan med inriktning mot psykiatrisk vård har flera specifika åtaganden, varav ett är att ansvara för att patienten får stöd och insatser för att stärka förmågan till egenvård och återhämtning. När specialistsjuksköterskan aktivt skapar tillitsfulla relationer, arbetar med en etisk medvetenhet, empati och gör patienten delaktig i utformningen av sin vårdplan, kan hon stötta patienten till egenvård och återhämtning. Specialistsjuksköterskan bör etablera god kontakt med anhöriga och ha insikt i att psykisk sjukdom drabbar hela familjen och inte bara den enskilde individen. Sjukvården har ansvar för att fånga upp patienter med svår psykisk sjukdom i ett tidigt skede för att minska lidande och återinsjuknande, men även för att spara på sjukvårdens resurser och ekonomi. Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vårds levda erfarenheter av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Enskilda, kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård för att utforska fenomenet. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån ett fenomenologiskt perspektiv med induktiv ansats. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna benämns Professionell utveckling, Etiska överväganden och Vårdande förhållningssätt. Professionell utveckling består av underkategorierna Växa över tid, Reflektion, Kompetensutveckling och Självinsikt. Etiska överväganden utgörs av underkategorierna Etisk medvetenhet, Värna patientens Integritet och Intressekonflikter. Vårdande förhållningssätt utgörs av underkategorierna Lyhörd, Patientens delaktighet, Vårdande miljö samt Organisation och resursfördelning. I diskussionen förs resonemang kring studiens resultat utifrån en fenomenologisk livsvärldsteoretisk ansats. / Since the early 2000s, there has been a gradual increase in people receiving care for psychiatric conditions. The specialist nurse in psychiatric care has several specific commitments. The specialist nurse can support the patient in self-care and recovery with trusting relationships, an ethical awareness and involve the patient in the design of their care plan. The specialist nurse should involve relatives in the care and be aware that mental illness affects the whole family and not just the individual. The healthcare system must identify patients with severe mental illness at an early stage to reduce suffering and recurrence, and also to save healthcare resources and finances. The purpose of this study was to describe specialist nurses in psychiatric care's lived experiences of caring for patients according to the law on compulsory psychiatric care. Individual, qualitative interviews were conducted with eight specialist nurses in psychiatric care to explore the phenomenon. The analysis of the interviews was done from a phenomenological perspective with an inductive approach. The results are presented in three main categories and eleven subcategories. The main categories are called Professional Development, Ethical Considerations and Nurturing Approaches. Professional development consists of the subcategories Grow over time, Reflection, Competence development and Self-insight. Ethical considerations consist of the subcategories Ethical awareness, Protecting the patient's integrity and Conflicts of interest. Caring approaches consist of the subcategories Responsive, Patient participation, Caring environment and Organization and resource allocation. In the discussion, the results of the study are discussed based on a phenomenological life-world theoretical approach.

Psykisk ohälsa är ett globalt problem och unga vuxna är en särskilt utsatt grupp. Mental Health Literacy (MHL) är en modell som innefattar fyra komponenter avseende psykisk hälsa och ohälsa. God MHL bidrar till att stärka psykisk hälsa och kan vara en förutsättning för tidig upptäckt och behandling av psykisk ohälsa, det är därför viktigt med en större förståelse för unga vuxnas MHL ur ett omvårdnadsperspektiv. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenheter av unga vuxnas MHL. En kvalitativ metod med abduktiv ansats användes. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes på allmänpsykiatriska specialistmottagningar för vuxna och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra teman: erfarenheter av unga vuxnas förståelse att kunna uppnå och upprätthålla god psykisk hälsa, erfarenheter av unga vuxnas förståelse för psykiatriska tillstånd och hur de behandlas, erfarenheter av unga vuxnas upplevelse av stigma relaterat till psykisk ohälsa samt erfarenheter av unga vuxnas hjälpsökande. Unga vuxna har en ökad kunskapsnivå gällande psykiatriska tillstånd men en bristfällig förmåga att omsätta kunskapen till ett adekvat självomhändertagande. Vissa diagnoser var mer stigmatiserande och det fanns oklarheter angående hjälpsökande. Sjukvårdens kunskap om unga vuxnas MHL behöver förbättras för att främja god personcentrerad omvårdnad. Forskning inriktad på implementering av personcentrerad psykiatrisk vård behövs. / Mental illness is a global problem, and young adults is a vulnerable group. Mental Health Literacy (MHL) is a model that includes four components relating to mental health and illness. High levels of MHL contributes to strengthening mental health, can prerequisite early detection and treatment of mental illness, it´s therefore important to increase understanding of young adults’ MHL from a nursing perspective. The aim of the study was to explore mental health nurses’ experiences of MHL among young adults. Qualitative method with an abductive approach was used. The datamaterial was analyzed with qualitative content analysis. Ten semi-structured were conducted at psychiatric specialist clinics for adults. The results showed four themes: experiences of young people’s understanding for obtaining and retaining mental health, experiences of young people’s understanding of mental illness, experiences of young people and stigma in relation to psychiatric conditions, and experiences of young people’s help-seeking. Young adults have an increased knowledge regarding psychiatric conditions but lack ability to convert the knowledge into adequate self-care. Some diagnoses are more stigmatizing, and there´s uncertainty where the young adults can receive help for their mental illness. The health care organization needs better knowledge of young adults' MHL to promote psychiatric person-centred care.

Bakgrund: Hos barn i åldern noll till fem år är feber ett vanligt symtom vid sjukdom. Det är därför viktigt att vårdnadshavare förstår betydelsen av egenvård för att kunna ta hand om sitt barn i sin hemmiljö. Syfte: Syftet var att belysa barnhälsovårdssjuksköterskans preventiva arbete för barn med feber. Metod: Vald metod var kvalitativ design med induktiv ansats. Intervjuer av 11 specialistutbildade sjuksköterskor innefattande distriktssköterskor samt sjuksköterskor med specialistutbildning inom hälso- och sjukvård av barn och ungdomar. Barnhälsovårdssjuksköterskor (BHV-sjuksköterskor) i både privat samt regional regi deltog från två Halländska kommuner. Resultat: Tre kategorier: Information till vårdnadshavare, stöd till vårdnadshavare och egenvårdsrådgivning utgjorde resultatet. Därefter tillkom underkategorier. Likvärdigt resultat har kunnat ses hos deltagande BHV-sjuksköterskor. Konklusion: Slutsatsen var att majoriteten av BHV-sjuksköterskorna ansåg att det fanns ett stort behov av egenvårdsutbildning om barn med feber för vårdnadshavare. Goda kunskaper om egenvård av barn med feber kan troligtvis förhindra en del besök till akutmottagning. / Background: In children aged zero to five years, fever is a common symptom of illness. It is therefore essential that the caregiver understands the importance of self-care to effectively care for their child at home. Aim: The aim was to illuminate the preventive efforts of the child health care nurse for children with fever. Method: The chosen method was qualitative design with an inductive approach. Interviews of 11 specialist nurses including district nurses and nurses with specialist training in health care of children and adolescents. Child health Care nurses (CHC nurses) in both private and regional management participated from two municipalities in Halland. Results: Three categories: Information to guardians, support to guardians and self-care counselling constituted the result. Subcategories were then added. Similar results have been seen in participating child health nurses. Conclusion: The conclusion was that the majority of the child health care nurses felt there was a significant need for self-care education regarding children with fever for caregivers. Good knowledge of self-care of children with fever can probably prevent some visits to the emergency department.

Bakgrund: Stödjande samtal är ett verktyg inom den psykiatriska heldygnsvården som används i behandlande och lindrande syfte med suicidnära patienter. Det konstateras att samtalet var specialistsjuksköterskans viktigaste verktyg inom psykiatrisk omvårdnad. Vid granskning inom ämnet kunde det fastställas att det fanns sparsamt med forskning gällande stödjande samtal med suicidnära patienter i psykiatrisk heldygnsvård i Sverige utifrån specialistsjuksköterskans perspektiv. Syfte: Studiens syfte var att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra stödjande samtal med suicidnära patienter som vårdas i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien tillämpar en kvalitativ metod med induktiv ansats och baseras på åtta semistrukturerade intervjuer enligt Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. För att inkluderas i studien skulle specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård ha erfarenhet av stödjande samtal med suicidnära patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Verksamheter bestående av rättspsykiatri samt barn -och ungdomspsykiatri exkluderades ur studien. Resultat: Analysen av datainsamlingen presenterades med temat vikten av ett ömsesidigt möte i samtalet och kategorierna; att vara inkännande, att vara tillgänglig samt samspelets betydelse. Slutsats: För att uppnå möjlighet till ett ömsesidigt möte och ett vårdande stödjande samtal krävs att specialistsjuksköterskor har tid för att kunna bedriva en personcentrerad och patientsäker vård samt för att skapa allianser med patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Det stödjande samtalet styrs av specialistsjuksköterskors erfarenhet och intuition, vilket bidrar till att det stödjande samtalet blir olika för varje individ. Det stödjande samtalet inom psykiatrisk heldygnsvård drabbas om specialistsjuksköterskor inte har någon erfarenhet samt om personalbrist eller tidsbrist förekommer. / Background: Supportive conversations are a tool within the inpatient psychiatric care that is used for the treatment and relieving purpose of suicidal patients. It is established that dialogues were the specialist nurse's most important tool in psychiatric nursing. When examining the subject, it was determined that there was sparingly research regarding supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care in Sweden from the specialist nurse's perspective.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's experiences of carrying out supportive conversations with suicidal patients who are cared for in psychiatric inpatient care. Method: The study applies a qualitative method with an inductive approach and is based on eight semi-structured interviews according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis. To be included in the study, the specialist nurse specializing in psychiatric care had to have experience of supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care. Departments consisting of forensic psychiatry and child- and adolescent psychiatry were excluded from the study.Result: The analysis resulted in the theme of the importance of a mutual meeting in the conversation with the categories; to be empathetic, to be available and the importance of interaction.Conclusion: In order to achieve the opportunity for a mutual meeting and a caring supportive conversation, the psychiatry nurses must have time to be able to conduct person-centered and patient-safe care and to create alliances with patients in psychiatric inpatient care. The supportive conversation is guided by the psychiatry nurses experience and intuition, which contributes to the supportive conversation being individual. The supportive conversation within psychiatric inpatient care is affected if the psychiatry nurse has no experience and if there is a shortage of staff or a lack of time.

Bakgrund: Organdonation är en metod för att behandla kritiskt sjuka patienter med organsvikt i slutstadiet. Det finns två olika metoder till hur organ kan doneras från avlidna patienter och dessa är donation efter död till följd av cirkulationsstillestånd efter total hjärninfarkt. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll i donationsprocessen där arbetsuppgifter involverar att identifiera potentiella donatorer, stötta närstående och bedriva organbevarande behandling. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter under donationsprocessen.  Metod: Designen är en strukturerad litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt och induktiv metodansats utifrån kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats med en granskningsmall av Caldwell et al som finns beskrivet av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data analyserades enligt en tematisk analysmetod med 9 steg av Burnard (1991) som är anpassad och finns beskrivet i Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudteman och 6 subteman, De tre huvudteman är: ”Vårdövergångens komplexitet”, ”att se människan och hitta mening” och ”gemensam styrka och kunskap”.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan har en stödjande funktion i relation till närstående. Dem upplevde svårigheter att balansera behovet av stöd till närstående och den medicinska behandlingen under donationsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskan hade svårt att hitta mening under donationsprocessen och det fanns en korrelation mellan att vårda donatorpatienter och senare uppleva känslor av fatigue och moralisk stress. Det föreligger ett behov av stöd från andra professioner, ökad kunskap, riktlinjer och utbildning gällande donationsprocessen. / Background: Organ donation is a method of treating critically ill patients with end-stage organ failure. There are two different methods of how organs can be donated from deceased patients, and these are donation after death because of circulatory arrest and after total cerebral infarction. Specialist nurses in intensive care have an important role in the donation process where tasks involve identifying potential donors, supporting relatives, and conducting organ preservation treatment. Purpose: To describe the intensive care nurse's experience of caring for patients during the donation process. Method: The design is a structured literature review with a systematic approach and inductive methodological approach based on qualitative articles. The articles have been reviewed using a reviewed template by Caldwell et al as described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data were analyzed according to a thematic analysis method with 9 steps by Burnard (1991) which is adapted and described in Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Results: The data analysis resulted in three main themes and six sub-themes. The three main themes are: The complexity of care transition, seeing the person and communal strength and knowledge. Conclusion: The intensive care nurse has a supporting function in relation to relatives. They experienced difficulties in balancing the need for support to relatives and the medical treatment associated with the donation process. The intensive care nurse had difficulty finding meaning during the donation process and there was a correlation between caring for donor patients and later experiencing feelings of fatigue and moral stress. There is a need for support from other professions, increased knowledge, guidelines, and training regarding the donation process.

Bakgrund: Antalet barn som diagnostiseras med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ökar i Sverige. Föräldrar till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har i tidigare studier beskrivit negativa upplevelser associerat till sjukhusinläggningar för sitt barns somatiska besvär. Sjuksköterskor har även uttryckt osäkerhet kring hur de ska bemöta barnen på ett optimalt sätt. Syfte: Att belysa barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på barnavdelningar.  Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Nio sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor intervjuades. Dataanalysen genomfördes med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).   Resultat: Intervjuerna genererade kategorin Gynnsamma strategier som underlättar för barnet i vårdmötet med underkategorierna Att skapa en relation till barnet, Att samverka med föräldrarna, Att ge tid till förberedelse och planering samt Att vara flexibel i vårdmötet. Nästa kategori som framkom var Utmaningar i omvårdnaden som påverkar barnet negativt med tillhörande underkategorier Att uppleva osäkerhet och kunskapsbrist, Att uppleva stressade och tidspressade situationer, Att behöva genomföra procedurer mot barnets vilja i större utsträckning samt Att samarbetet mellan läkare och barnsjuksköterskor brister. Slutsatser: Det är av vikt att sjuksköterskan individanpassar vården utifrån barnets behov och förutsättningar. Genom att utgå från Swansons omvårdnadsteori kan sjuksköterskor finna förståelse kring hur god omvårdnad kan uppfyllas. / Background: The number of children diagnosed with a neuropsychiatric disability is increasing in Sweden. In previous studies, parents of children with neuropsychiatric disabilities have described negative experiences associated with hospitalization for their child's somatic illness. Nurses also describe flaws in meeting the children as well as uncertainty in how the nurses can optimize the encounter. Aim:  Was to highlight pediatric nurses experiences of caring for children with neuropsychiatric disabilities in children's wards. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. Nine nurses and specialist nurses were interviewed. Data analysis was carried out with manifest content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: Interviews generated the category of Favorable strategies that makes the care meeting easier for the child with the subcategories of Creating a relationship with the child, Collaborating with the parents, Giving time for preparation and planning and Being a flexible benefitted the care meeting. The next category that emerged was Challenges in nursing care that affectet the child negatively with the associated subcategories of Experiencing uncertainty and lack of knowledge, Experiencing stressful and time pressure situations, Having to carry out procedures against the child's will to a greater extent and Lack of cooperation between the doctor and nurse.  Conclusions: It is important that the nurse adjust the care based on the child's needs and conditions. By practicing Swanson's Theory of Caring, nurses can find an understanding of how good nursing care can be fulfilled.

Bakgrund: Barn har rätt till en trygg uppväxt. Att befinna sig i en utsatt miljö som barn kan innebära både fysiska och psykiska konsekvenser i framtiden. Det finns en möjlighet att specialistsjuksköterskan kan upptäcka dessa barn. Syfte: Var att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av att möta familjer inom barnhälsovården där barnet misstänks befinna sig i en utsatt miljö.   Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades. Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor som arbetat inom barnhälsovården i minst ett år. Kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) användes i analysen. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier: Betydelsen av kompetens och erfarenhet, Möjligheten att både ge och få stöd samt En känslomässig påfrestning. Erfarenheter beskrevs av att identifiera tecken på barnet, att vara uppmärksam på föräldrarna samt att vara observant i familjens hemmiljö. Det var viktigt att erbjuda stöd till familjen samt att erhålla stöd i sin yrkesroll. Att bli emotionellt berörd i mötet med barnet, att kunna härbärgera olika slags känsloyttringar samt att det fanns en önskan om återkoppling. Slutsats: Det är svårt att identifiera tecken på utsatthet. Stöd till familjen ansågs viktigt i förebyggande syfte, men även stöd till specialistsjuksköterskan för att bidra till att fler orosanmälningar genomförs. / Background: Children have the right to a safe childhood. Being in a vulnerable environment as a child can have both physical and psychological consequences in the future. There is an opportunity for the specialist nurse to recognise these children.  Purpose: The aim was to describe the specialist nurse's experiences of meeting families in child health care where the child is suspected of being in a vulnerable environment.  Method: A qualitative method with an inductive approach was applied. Individual semi-structured interviews were conducted with specialist nurses who had worked in child health care for at least one year. Qualitative manifest content analysis according to Graneheim and Lundman (2004) was used in the analysis.  Results: The analysis generated three main categories: The importance of skills and experience, The ability to both give and receive support, and An emotional strain. Experiences of recognising signs of the child, being attentive to the parents and being observant in the family home environment were described. It was important to offer support to the family and to receive support in their professional role. Being emotionally involved in the meeting with the child, being able to harbour different kinds of emotional expressions and a desire for feedback.  Conclusion: It is difficult to identify signs of vulnerability. Support for the family was seen as important for prevention, but also support for the specialist nurse to help ensure that more concerns are reported.

Introduktion: Smärta kan skapa mycket oro och ångest hos patienten och obehandlad smärta kan leda till fördröjd läkningsprocess och onödigt lidande för patienten. Specialistsjuksköterskor inom den prehospitala verksamheten möter ofta patienter som drabbats av höftfrakturer. Att smärtlindra den drabbade patienten är en central del i omhändertagandet. Som specialistsjuksköterska är det viktigt att ha kunskap om smärtlindringens olika faser och läkemedels indikationer vid höftfrakturer. Vid höftfrakturer kan både procedursmärtlindring och underhållssmärtlindring vara aktuellt. Vid dessa tillfällen är det specialistsjuksköterskans ansvar att känna till läkemedlets indikationer och biverkningar för att undvika komplikationer. Syfte: Beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att smärtlindra patienter med misstänkt höftfraktur prehospitalt. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Manifest innehållsanalys tillämpades för att analysera intervjuerna. Resultat: Analysen som genomfördes i flera steg resulterade slutligen blev fyra kategorier – bedömning av patientens smärta, att lyckas eller inte lyckas med smärtlindringen, att omgivningsfaktorer påverkar patientens smärtlindring och att känna sig trygg eller otrygg. Att administrera de smärtstillande läkemedel som finns att tillgå anser informanterna att de kände sig trygga med. En osäkerhet kring biverkningar som till exempel en ofri luftväg och andningsdepression finns bland informanterna. Behandlingsriktlinjer gällande smärtlindring vid höftfraktur behövs förbättras då de anses vara otydliga. Resultatet visade att kontinuerlig utbildning och praktisk träning på arbetsplatsen hade bidragit med ökad kunskap kring behandling och smärtlindring vid höftfrakturer. Slutsats: Specialistsjuksköterskor som arbetar prehospitalt anser att de utmaningar som de ställs inför gällande smärtlindring vid misstänkt höftfraktur är hanterbara. En slutsats utifrån studiens resultat är att det behövs ett förtydligande av riktlinjer vid misstänkt höftfraktur som också kan behöva diskuteras på organisations- och ledningsnivå. Förstahandsvalet av smärtlindring varierar, baserat på patientens situation samt tryggheten hos specialistsjuksköterskorna men i slutändan får patienten likvärdig smärtlindring oavsett val av preparat. Kontinuerlig utbildning och praktisk träning på arbetsplatsen kan bidra med ökad kunskap kring behandling och smärtlindring vid misstänkt höftfraktur.

Bakgrund: ACT- modellen växte fram under 70 och 80-talet i samband med att många psykiatriska kliniker stängdes i USA. Den ursprungliga ACT- modellen kan ses som en fullservicemodell men har sedan modifierats och anpassats efter samhällets och sjukvårdens rådande förhållanden. Som det ser ut idag så har flera modeller utvecklats med utgångspunkt från ACT-modellen men kan särskiljas av vilka komponenter som ingår. Modellen har visat positiva resultat avseende patienters delaktighet och återhämtning. Sjuksköterskan har en bred yrkesbakgrund och anses ha en viktig roll i teamet. Med sin kompetens har de grundläggande kunskaper för att utföra medicinsk och psykiatrisk omvårdnad men flera studier har visat att det finns ett behov av specialistutbildade sjuksköterskor då många av patienterna är svårt sjuka. Syfte: Syftet var att beskriva psykiatriska specialistsjuksköterskors erfarenheter av sin kompetens och roll i team som arbetar enligt ACT-modellen Metod: En kvalitativ design har valts. Datainsamling skedde med semi-strukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att bearbeta materialet. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier, Kompetensen med in i teamet samt Den mångsidiga sjuksköterskan, med tillhörande sex underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån de två huvudkategorierna Kompetensen med in i teamet och Den mångsidiga sjuksköterskan. Som stöd i diskussionen användes till ämnet relevanta artiklar och litteratur samt Phil Barkers tio förpliktelser som utgångspunkt. / Background: The ACT model developed in the 70's and 80's when many psychiatric clinics were closed in the United States. The original ACT model can be seen as a full service model but has since been modified and adapted to the current conditions of society and health care. As it appears today, several models have been developed based on the ACT model but can be distinguished by which components are included. The model has shown positive results regarding patient participation and recovery. The nurse has a wide professional background and is considered to be an important part of the team. With their skills, they have the basic knowledge to perform medical and psychiatric care, but several studies have shown that there is a need for specialist educated nurses, as many of the patients are severely ill. Aim: The aim of this study was to describe the psychiatric specialist nurse's experience of their competence and role in teams working under the ACT model. Method: A qualitative design has been selected. Data collection was done with semi-structured interviews. A qualitative content analysis with inductive approach was used to process the material. Results: The content analysis resulted in two main categories, skills in the team and the versatile nurse, with six associated subcategories. Discussions: The result was discussed based on the two main categories, skills in the team and the versatile nurse. In support of the discussion, relevant topics and literature were used as well as Phil Barker's ten obligations as a starting point.