Sammanfattning  Bakgrund I slutet av december 2019 drabbades världen av en pandemi orsakat av SARS-CoV-2, som fick namnet Covid-19. Viruset orsakar ett ökat intensivvårdsbehov och respiratorplatserna behövde bli fler. För personalen innebar det ökad arbetsbelastning. Den 11 mars 2020 slog WHO fast att spridningen av viruset klassas som en pandemi. Syfte Syftet var att beskriva intensiv- och anestesisjuksköterskans upplevelser och hantering av etiska dilemman vid vård av patienter med Covid-19. Metod Kvalitativ ansats med beskrivande design och semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Fem intensivvårdssjuksköterskor och fem anestesisjuksköterskor som hade arbetat med patienter med Covid-19 inkluderades.  Huvudresultat Resultatet i studien beskrev hur specialistsjuksköterskors upplevelser av etiska dilemman och hantering av dessa vid vård av patienter Covid-19. Resultatet sammanställdes till ett tema: Innebörden av att arbeta som specialistsjuksköterska på intensivvårdsavdelningen under pågående pandemi. Och fem kategorier: Att arbeta med en ny smittsam sjukdom, förändring i teamarbetet, förutsättningarna för omvårdnad förändrades, att möta patienternas värdighet med känslor, att hantera etiska dilemman. Kategorierna visar på specialistsjuksköterskans upplevelser och betydelse för arbetssituationen.   Slutsats Covid-19 pandemin har påverkat anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor och arbetssituationen förändrades för många av dem. I föreliggande studie framkom specialistsjuksköterskors förmåga att anpassa sig och möta en ny smittsam sjukdom samt ett nytt behov av omvårdnad. Det visade på etiskt och emotionellt svåra situationer inom omvårdnaden som de var tvungna att utföra för att göra gott längre fram och strategier för hantering av dessa. Nyckelord Coronavirus, Covid-19, Etiska dilemman, Intensivvård, Pandemi, Specialistsjuksköterska. / Abstract Background In December 2019 the world saw the virus named Covid-19 for the first time. The virus caused many people around the world acute illness. The number of people who were in need of respiratory care increased sharply and so did the workload in the intensive care unit. Mars 11 2020, WHO declared the spread of the virus as a pandemic. Aim To describe the intensive care and anesthesia nurse's experiences and management of ethical dilemmas in the care of patients with Covid-19. Methods Qualitative approach with descriptive design and semi-structured interviews. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Five intensive care nurses and five anesthesia nurses who had worked with Covid-19 patients were included.  Main Result The results of experiences of ethical dilemmas and management of Covid-19 patients is presented in five categories: Working with a new contagious disease, changed teamwork, condition changed for nursing, meet patients' dignity with feelings, manage ethical dilemmas. The categories show the specialist nurse's experiences and significance for the work situation. Conclusion The Covid-19 pandemic has affected anesthesia and intensive care nurses and the work situation changed for many of them. This study emerged the ability of specialist nurses to adapt and meet a new infectious disease and a new need for nursing. It showed ethically and emotionally difficult situations in nursing that they had to perform to make longer progress and strategies for dealing with these. Keywords Coronavirus, Covid-19, Ethical dilemmas, Intensive care, Pandemic, Specialist nurse's.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor har en central roll i upprätthållandet av en god och patientsäker vård. I nuläget tillvaratas inte specialistsjuksköterskans kompetens, vilket har minskat yrkets attraktivitet. Det finns ingen kompetensbeskrivning framtagen för specialistsjuksköterskor med inriktning medicinsk vård, vilket bidrar till svårigheten att definiera yrkesrollen.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur specialistsjuksköterskor med inriktning medicinsk vård beskriver sin yrkesroll och kompetens. Metod: En digital studie med specialistsjuksköterskor inom medicinsk vård i södra delen av Sverige. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv metod genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i två generiska kategorier: Att växa in i rollen som specialistsjuksköterska och Att höja kvaliteten i vården genom kunskap. Specialistsjuksköterskorna beskrev sig ha en fördjupad kompetens efter utbildningen, vilket ledde till en mer avancerad praktik och en större trygghet i rollen. Med en djupare förståelse för vården som helhet följde också en större frustration, exempelvis kring organisatoriska hinder för en god omvårdnad. Specialistsjuksköterskorna roll innebar bland annat att ta ansvar för att bedriva en god och säker vård, att genomföra förbättringsarbeten, sprida evidensbaserad kunskap och vara ett stöd till kollegor.  Slutsats: Resultatet indikerar att förändringar i organisationen behövs. Specialistsjuksköterskor behöver mer tid och resurser för att kunna utöva omvårdnad på avancerad nivå och för att deras unika kompetens skall komma patienten till ännu större gagn. Studien har gett en indikation om vad yrkesrollen och kompetensen som specialistsjuksköterska inom medicinsk vård innebär men ytterligare förtydligande av yrkesrollen krävs. / Background: Specialist nurses have a central role in maintaining good and patient-safe care. At present, the specialist nurse's competence is not properly utilized, which has reduced the profession's attractiveness. There is no description of competence produced for specialist nurses of medical care, which contributes to the difficulty of defining the professional role. Aim: The aim of the study was to investigate how specialist nurses of medical care describe their professional role and competence Method: A digital study with specialist nurses of medical care in the southern part of Sweden. A qualitative content analysis with an inductive method was carried out. Results: The analysis resulted in two generic categories: Growing into the role of specialist nurse and Improving the quality of care through knowledge. The specialist nurses described themselves as having in-depth competence after their education, which led to a more advanced practice and greater security in the professional role. With a deeper understanding of care as a whole came a greater frustration, among other things about organizational barriers to good care. The role of specialist nurse in medical care involved taking responsibility for conducting good and safe care, carrying out improvement work, disseminating evidence-based knowledge and being a support to colleagues. Conclusion: The results indicate that changes are needed at the organizational level. Specialist nurses need more time and resources to be able to practice nursing at an advanced level and for their unique skills to benefit the patient more. The study has given an indication of what the professional role and competence as a specialist nurse in medical care entails, but further clarification of the professional role is required.

Bakgrund: En av de vanligaste orsakerna till att patienter söker kontakt med hälso- och sjukvård är smärta. Smärta är en individuell och subjektiv upplevelse och definieras internationellt som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med faktisk och potentiell vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan skada. Icke-farmakologiska smärtlindring definieras genom terapi som inte involverar intag av medicin eller andra aktiva substanser. Det råder brist på information kring förekomsten av icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Specialistsjuksköterskans upplevelser av användandet av icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt kan bidra till att skapa nya perspektiv och kunskaper inom området.  Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att använda icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Metod: Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Totalt intervjuades nio specialistsjuksköterskor som arbetade kliniskt inom ambulanssjukvård. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med subkategorier; professionellt bemötande, metoder och tekniker samt utmaningar med icke-farmakologisk smärtlindring.  Slutsats: Den här studien visar att specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård har olika erfarenheter och upplevelser av att använda icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Resultaten visar att ett professionellt bemötande och metoder, tekniker och åtgärder lindrar smärta men också att det finns utmaningar i att använda sig av icke-farmakologisk smärtlindring. Några slutsatser är att det krävs mer utbildning och forskning inom området icke-farmakologisk smärtlindring, samt ökad implementering i lokala behandlingsriktlinjer. En annan slutsats är att icke-farmakologisk smärtlindring redan används av många, om än omedvetet. / Background: Pain counts as one of the most common reasons as to why patients contact their healthcare providers in the first place. While pain constitutes an individual and subjective experience, it is defined internationally as an unpleasant sensory and emotional experience, in turn associated with actual and potential tissue damage, or described in terms of such damage. Non-pharmacological pain management constitutes forms of therapy that do not involve the administration of drugs or other active substances. There is a lack of information on the prevalence of prehospital non-pharmacological pain management. Specialist nurses’ experiences of the use of prehospital non-pharmacological pain management, can contribute to the creation of new perspectives and knowledge in the field. Aim: The aim of the study was to describe specialist nurses’ experiences of using prehospital non-pharmacological pain management. Method: Data was collected through semi-structured interviews. The collected data was then analysed, using a qualitative content analysis method. A total of nine specialist nurses, all of whom worked clinically in ambulance care, were interviewed. Results: The analysis resulted in three categories with subcategories; meeting professionalism, methods and techniques, and challenges with non-pharmacological pain management. Conclusion: This study shows that specialist nurses in ambulance care have different types of experiences and premediated knowledge of using non-pharmacological pain management methods prehospitally. The results show that a professional approach towards the administration of different methods, techniques and measures relieve pain, but also that there are challenges stemming from the use of non-pharmacological pain management methods. Consequently, an increase in both research and education is needed within the field of non-pharmacological pain management, as well as an increased implementation of local treatment guidelines. Furthermore, it can be concluded that non-pharmacological pain management methods are already being used by many healthcare providers, albeit subconsciously.

Mot bakgrund av utvecklingen av nya former för högre utbildning för sjuksköterskor, där det kliniska expertkunnandet och kompetensen betonas, var syftet med föreliggande systematiska litteraturstudie att beskriva distriktssköterskans och den avancerade specialistsjuksköterskans yrkesroller med fokus på likheter och skillnader mellan dessa två professioner. Kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar granskades. Slutligen valdes 32 artiklar ut för att ingå i studiens resultat. Författarna kunde visa att både likheter och skillnader förelåg mellan de båda yrkesrollerna. Gemensamt för professionerna var att deras huvudämne är omvårdnad men den avancerade specialistsjuksköterskan fokuserar även mer mot det medicinska området och hon arbetar utifrån ett mer profilerad kompetensområde. Studien bidrar till den vetenskapliga forskningen av distriktssköterskerollen samt lyfter fram morgondagens behov av att utveckla och stärka dagens sjuksköterskeprofession. Förhoppningsvis kan studien öka kunskapen om distriktssköterskan samt ge ett intresse och nyfikenhet på en för Sverige tämligen okänd yrkesroll, den avancerade specialistsjuksköterskan. / Based upon the experience that the development of new forms for advanced education for nurses, where the clinical expert knowledge and the competence accentuates, the aim of this systematic literature review was to describe the professions of the district nurse and the advanced nurse practitioner with focus on similarities and differences between the two professions. Qualitative and quantitative articles were reviewed. Finally 32 articles were selected to be included in the result. The authors could demonstrate both similarities and differences between the two professions. Their common main issue is nursing care but the advanced nurse practitioner put even more focus on the medical area and she is working with a more profiled qualification. The study conduces to the scientific research of the district nurse and emphasizes the future needs of developing the nurse profession. Hopefully this study can raise the knowledge of the district nurse and give an interest and curiosity on the advanced nurse practitioner whom is relative unknown in Sweden.

Akutmottagningen spelar en central roll inom vården och samverkar med flera aktörer. På en akutmottagning arbetar olika professioner med patienter drabbade av akut sjukdom eller skada. Arbetet på akutmottagning sker ofta i team, och en specialistsjuksköterska inom akutsjukvård skall verka för god samverkan i team och främja en säker vård. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av teamarbete på akutmottagning.  Litteraturöversikt användes som metod och 15 artiklar analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet innehåller tre kategorier och tio underkategorier. Kategorierna belyser teamarbetes komponenter, teamarbetes konsekvenser och faktorer som påverkarteamarbetet. Slutsatsen är att ledarskap, kommunikation och tydliga roller är viktiga komponenter inom teamarbete enligt sjuksköterskor. Bra teamarbete ger ett effektivt arbetssätt men påverkas av arbetsbelastningen. Teamarbete är av stor vikt för akutsjukvård då detta påverkar patientsäkerheten och arbetstillfredsställelsen hos medarbetare. Teamarbete kommer dock inte av sig själv utan behövs övas på. / The emergency department plays a central role in healthcare and collaborates with several actors. In an emergency department, various professions work with patients affected by acute illness or injury. The work in the emergency department often takes place in teams, and a specialist nurse in emergency care must work for good collaboration in teams and promote safe care. The purpose was to shed light on nurses' experiences and experiences of teamwork in the emergency department. Literature review was used as a method and 15 articles were analyzed using qualitative content analysis. The results state contains three categories and ten subcategories. The categories that emerged were teamwork components, teamwork consequences and factors that influenced teamwork. The conclusion is that leadership, communication and clear roles are important components in teamwork according to nurses. Good teamwork provides an efficient way of working but is affected by the workload. Teamwork is of great importance for emergency care as this affects patient safety and job satisfaction among employees. However, teamwork does not come by itself but needs to be practiced.

Trauma är ett vanligt förekommande fenomen på akutmottagningen. Den svårt skadade patienten omhändertas på akutmottagningen av ett tvärprofessionellt team som på ett strukturerat sätt arbetar tillsammans med fokus på livräddande insatser. Traumaomhändertagandet har ett starkt medicinskt fokus där patientperspektivet inte alltid blir synliggjort eller prioriteras. Detta kan bidra till att patientens mångdimensionella behov inte blir tillgodosedda vilket påverkar patientens upplevelser av vården negativt. Syftet med studien var att sammanställa litteratur för att belysa patienters upplevelser av traumaomhändertagandet på akutmottagningen. En integrativ litteraturstudie med systematisk ansats ihop med en tematisk analys användes för att besvara syftet. Resultatet genererade i två huvudteman: Positiva upplevelser och Negativa upplevelser samt sex underteman: Upplevelse av hög vårdkvalitet, Värdefull emotionell upplevelse, Ett gott bemötande och Bristfällig vård, Utebliven emotionell stöttning, Oprofessionellt omhändertagande. Genom att lyfta in patientperspektivet i traumaomhändertagandet möjliggörs ett personcentrerat omhändertagande med god information och kommunikation som gör patienten delaktig i sin vård, vilket i sin tur bidrar till positiva upplevelser av vården. / Trauma is a common phenomenon in the emergency department. Severely injured patients are taken care of by a multidisciplinary team in a structured manner, focusing on life-saving interventions. Trauma care has a strong medical focus, where the patient's perspective is not always visible or prioritized. This can contribute to the patient's multidimensional needs not being met, negatively affecting their experiences of care. The aim of the study was to compile literature to highlight patients' experiences of trauma care in the emergency department. An integrative literature review with a systematic approach, combined with thematic analysis, was used to address the aim. The results yielded two main themes: Positive experiences and Negative experiences, as well as six subthemes: Experience of high-quality care, Valuable emotional experience, Good treatment and Inadequate care, Lack of emotional support, Unprofessional care. By incorporating the patient perspective into trauma care, person-centered care is facilitated, with good information and communication enabling patient involvement in their care, thereby contributing to positive experiences of healthcare.

Bakgrund: Sjuksköterskor i psykiatrisk vård upplever en inre konflikt när vården som erbjuds strider mot egna etiska värderingar och ideal om god psykiatrisk vård inte går att upprätthålla. Den inre konflikten kan provocera fram en motreaktion i form av en handling som gynnar patienten men avviker från rådande riktlinjer inom verksamheten. Fenomenet har benämnts som positivt rebelledarskap i forskningssammanhang. Rebelledarskap utmanar gängse riktlinjer i verksamheten med avsikten att möta patienternas behov, upprätthålla professionell standard och erbjuda god vård. I nuläget finns det bristande kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård och vad det innebär för patienten. Syfte: Syftet med aktuell studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av rebelledarskap i barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Datainsamling har skett med kvalitativ deskriptiv metod via semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor som hade erfarenhet av rebelledarskap inom barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård. Materialet analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, och med fokus på det latenta innehållet i textmaterialet. Resultat: I resultatet framkom varierade erfarenheter av rebelledarskapet vilka utmynnade i två huvudteman: Att följa barnet i en plastisk dans och Att dansa fridans i verksamhetens klassiska balett, och sex subteman: Att lära känna sin danspartner, Att våga ta nya danssteg, Att alla segrar, Att kollidera på dansgolvet men fortsätta dansa, Att fridansa tillsammans och Att fridansa är en självklarhet som fler kan lära sig. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av det goda rebelledarskapet visar att rebellsjuksköterskan arbetar följsamt och personcentrerat för att främja patienters återhämtning. Tilldelas rebellsjuksköterskan mandat att arbeta i enlighet med det positiva rebelledarskapets värdegrund så ökar vårdens kvalitet, möjligheten att initiera barn och ungas återhämtningsprocess och även sjuksköterskans arbetsglädje, yrkesstolthet och vilja att utvecklas i sin profession.

Bakgrund: I Sverige når Barnhälsovården (BHV) nära 100% av alla barn och BHV-sköterskan är en viktig person för barnets hälsa och utveckling. Det ger unika förutsättningar för att främja barnets hälsa och ge stöd till föräldrarna. I BHV-sköterskans profession ingår en skyldighet att göra en orosanmälan vid minsta kännedom eller oro över att ett barn under 18 år utsätts för omsorgssvikt. Detta kan innebära svåra val och situationer där BHV-sköterskan kan vara i behov av stöd och vägledning för att kunna hjälpa barnet och dess familj på bästa sätt. Syfte: Syftet var att beskriva BHV-sköterskors upplevelse och behov av stöd och vägledning vid orosanmälan. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex deltagare från barnhälsovården i Västra Götalandsregionen. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat: Resultatet visade att upplevelsen bland BHV-sköterskorna var att det gjordes för få orosanmälningar trots att de kände bra stöd ifrån kollegor när en anmälan skulle göras. De belyste också att det var viktigt med en god relation mellan BHV-sköterskan och familjerna för att kunna skapa ett tryggt föräldraskap och vidare kunna prata om svåra saker som vid de tillfällen när BHV-sköterskorna kände oro för barnet. Det framkom också i resultatet att de BHV-sköterskor som arbetade på familjecentraler upplevde ett större stöd och fick mer vägledning vid behov än de som arbetade på en traditionell BHV-central. Slutsats: BHV-sköterskor behöver stöd och vägledning när ett barn utsätts eller misstänks utsättas för omsorgssvikt och en orosanmälan ska göras. De BHV-sköterskor som arbetade på familjecentral kände störst stöd och hade enklare att få vägledning. / Background: In Sweden, Child Health Care reaches close to 100% of all children and the Children Health Care (CHC) nurse is an important person for the child's health and development. It provides unique conditions for promoting the child's health and providing support to the parents. The CHC nurse's profession includes an obligation to report a concern at the slightest knowledge or concern that a child under the age of 18 is exposed to neglect. This can mean difficult choices and situations where the CHC nurse may need support and guidance to be able to help the child and their family in the best way.  Aim: The purpose of the study was to describe Child Health Care nurses experience and needsof support and guidance when reporting concerns over the health of a child. Method: Semi structured interviews were conducted with six informants from child health care in the Western part of Sweden. Qualitative content analysis was used to analyze the interviews. Results: The results showed that the experience among the CHC nurses was that too few reports of anxiety were made, despite the fact that they felt good support from colleagues when a report was to be made. They also highlighted that it was important to have a good relationship between the CHC nurse and the families in order to create a secure parenting and also to be able to talk about difficult things such as at the times when the CHC nurses felt worried about the child. It also emerged from the results that the CHC nurses who worked at family centers experienced greater support and received more guidance when needed than those who worked at a traditional CHC center. Conclusion: CHC nurses need support and guidance when a child is or is suspected of being neglected and a report of concern must be made. The CHC nurses who worked at the family center felt the greatest support and found it easier to get guidance

No description available.

Bakgrund: Stigmatisering, negativa attityder och diskriminering av patienter med psykisk ohälsa är vanligt förekommande både i samhället och i vården. En konsekvens av stigmatisering vid psykisk ohälsa är att många patienter inte söker vård. Negativa attityder hindrar återhämtning och medför att patienten med psykisk ohälsa riskerar att få sämre behandling för sina somatiska sjukdomar. Hälso- och sjukvården har en betydelsefull roll för att minska stigmatiseringen. Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård ska främja återhämtningen hos patienter med psykisk ohälsa. Attityder till patienter med psykisk ohälsa beskrivs vara en betydande faktor i psykiatrisk omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar attityder till patienter med psykisk ohälsa hos specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie baserad på 11 kvantitativa artiklar och data extraherades, syntetiserades och summerades. Resultat: Resultatet presenterades i fyra huvudkategorier; patientens diagnos, sjuksköterskans personliga erfarenheter, sjuksköterskans utbildning och arbetsplatsens kulturella påverkan. Konklusion: Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård har generellt en mer positiv attityd gentemot patienter med psykisk ohälsa jämfört med grundutbildade sjuksköterskor. Specialistsjuksköterskans personliga erfarenheter så som arbetslivserfarenhet, civilstånd och erfarenhet av att ha släktingar eller vänner med psykisk ohälsa genererar mer positiva attityder till psykisk ohälsa. Utbildning synes vara en väsentlig faktor då specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård generellt har en mer positiv attityd till patienter med psykisk ohälsa. / Background: Stigma, negative attitudes, and discrimination against patients with mental illness are common both in society and globally. A consequence of stigmatization in mental illness is that many patients do not seek care. Negative attitudes hinder recovery and mean that patients with mental illness risk receiving worse treatment for their somatic illnesses. Health care has an important role to play in reducing stigma. The specialist nurse in psychiatric care must promote the recovery of patients with mental illness. Attitudes towards patients with mental illness are described as an influential factor in psychiatric nursing. Aim: The purpose of the study was to highlight which factors influence psychiatric nurses' attitudes towards patients with mental illness. Method: The study was conducted as a systematic literature study based on 11 quantitative articles and data were extracted, synthesized, and summarized. Results: The results were presented in four main categories; the patient's diagnosis, the nurse's personal experiences, the nurse's education, and workplace cultural influences. Conclusion: Specialist nurses in psychiatric care generally have a more positive attitude towards patients with mental illness compared to nurses with basic training. The specialist nurse's personal experiences such as work experience, marital status, and experience of having relatives or friends with mental illness generate more positive attitudes. Education seems to be a significant factor as specialist nurses with education in psychiatric nursing generally have a more positive attitude to patients with mental illness.