Den här studien har som syfte att undersöka pedagogers förhållningssätt till etnicitet och mångfald samt deras erfarenheter av att arbeta med flerspråkiga barn. Tre teman som relaterar till etnicitet och mångfald i förskolan har formulerats: språk, identitet och lärande. Genom att ställa frågor utifrån dessa teman bidrar studien med ökad förståelse av pedagogers erfarenheter av att arbeta med etnicitet och mångfald i förskolan.   Studien bygger på kvalitativa intervjuer av fem stycken förskollärare som är verksamma i olika delar av Stockholm. Den teoretiska utgångspunkt som den här studien vilar på grundar sig i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på etnicitet och mångfald (Lundqvist 2010). Resultatet av den här studien visar på att det finns olika förhållningssätt till etnicitet och mångfald bland de intervjuade förskollärarna. En tydlig skillnad var att merparten definierade både etnicitet och mångfald utifrån olikheter, medan en pedagog inte ville definiera på förhand. Vi fann också att det fanns både likheter och skillnader i deras erfarenheter och kunskaper av att arbeta med flerspråkiga barn. I diskussionen diskuteras resultatet vidare utifrån den tidigare forskningen på ämnet.

I förskolans uppdrag ingår att värna om och främja de nationella minoritetsspråken. Förskolan i samverkan med vårdnadshavare kan bidra till bevarandet och återupplivandet av språk och kulturer som är i minoritet eller håller på att försvinna såsom samiskan. Syftet med studien har varit att bidra med kunskap om hur förskollärare kan stödja barn med minoritetsspråket samiska i sin språk- och identitetsutveckling genom samverkan med vårdnadshavare. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Sex vårdnadshavare och två förskollärare från två kommunala förskolor, en statlig samt en privat förskola har deltagit i studien. Studien har utgått ifrån ett postmodernt och socialkonstruktionistiskt perspektiv för att kunna tolka de beskrivningar som framgått i intervjuerna, utifrån kontextbundna upplevelser, erfarenheter och resonemang. Ett av de framträdande resultaten visar att de kommunala förskolorna inte lever upp till vårdnadshavarnas förväntningar på stöd till barnens språk- och identitetsutveckling. Ett annat resultat visar på att samverkan kan bidra till barns språkutveckling och trygghet i sin identitet. En slutsats som dras av studien är att ömsesidighet och ett interkulturellt förhållningssätt ökar förståelsen mellan förskola och hem, vilket i förlängningen kan bidra till minoritetsspråkens överlevnad.

I Sverige idag går majoriteten av barn i förskolan redan från tidig ålder. Av dessa barn är nästan en femtedel flerspråkiga och för dem är förskolan ofta det första mötet med det svenska språket och den svenska kulturen. I flera år har modersmålstränare funnits tillgängliga i förskolan för att stödja barnen i deras flerspråkiga utveckling. Efter att det i Malmö stad synliggjorts att endast 25 % av de barn som är berättigade modersmålsstöd har fått tillgång till detta, gjordes dock en omorganisering som innebar att modersmålsstödet skulle integreras i den dagliga verksamheten istället för att anordnas med modersmålstränare. Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan framställer sitt arbete med flerspråkighet som en integrerad del i den dagliga verksamheten. Vi vill också närma oss en förståelse för pedagogernas förhållningssätt till flerspråkighet och de faktorer som kan påverka arbetet. Vårt examensarbete har en kvalitativ ansats och det insamlade materialet analyseras utifrån de teorier och begrepp som vi anser är av relevans för vår studie. Ett av begreppen vi utgår ifrån är ett interkulturellt perspektiv, vilket innebär att barnens olika kulturer samverkar och inte endast existerar sida vid sida. Vi utgår även ifrån teorier rörande modersmålets betydelse och pedagogernas roll för en gynnsam språkutveckling. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med pedagoger från två olika förskolor i Malmö. Resultatet visar att pedagogerna ser flerspråkighet som en tillgång och ett viktigt område att arbeta med i förskolan, men att detta arbete har försvårats sedan omorganiseringen i Malmö genomfördes. Pedagogerna anser att de har fått för lite fortbildning inom området, men att de gör så gott de kan utifrån rådande omständigheter. De arbetar aktivt med att synliggöra alla språk och kulturer som finns i barngruppen så att barnen ser olikheter som berikande. Dock blir det även tydligt i resultatet att de flesta aktiviteterna i förskolan syftar till att stärka det svenska språket.

Sverige har som en följd av invandring utvecklats till att bli ett mångkulturellt land, vilket ställer krav på människors förmåga att anpassa sig efter varandra. Flertalet av alla barn går idag i förskolan och för många familjer är förskolan den första kontakten med det svenska samhället. Detta ställer krav på förskolans personal att hantera och utveckla strategier kring mottagande och inkludering. Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare resonerar kring begreppen integration och kultur samt det egna arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare i förskolan. Examensarbetet har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet har bearbetats utifrån det sociokulturella och det interkulturella perspektivet. Studiens empiriska material har samlats in på tre förskolor, genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förskollärarna ser arbetet med nyanlända som en möjlighet att utveckla kunskaper om andra kulturer, vilka kan berika verksamheten. Nyanlända barn betraktas som vilka andra barn som helst och integration anses vara en process som innefattar alla individer. Samverkan och goda relationer till vårdnadshavare är även något förskollärarna talar om. Dock blir det tydligt att det vardagliga mötet kan vara komplext. Förskollärarna menar att de ibland inte känner sig tillräckliga, på grund av språkliga barriärer. Resultatet synliggör att förskolan kan vara en betydelsefull arena för integration.