Inom ramen för svenskundervisningen på gymnasiet är svensklärare skyldiga att undervisa om de nationella minoritetsspråken. Detta är en följd av att Sverige ratificerat två styrdokument från Europeiska rådet vilka syftar till att skydda europeiska minoritetsgruppers rätt att behålla och bevara sitt språk och sin kultur. I denna uppsats undersöks hur forskning legitimerar de kopplingar som de europeiska styrdokumenten drar mellan minoritetsspråk, kultur och identitet samt hur undervisning om minoritetsspråk bidrar till språkens bevarande. Detta görs genom att undersöka hur kopplingarna mellan minoritetsspråk, kultur och identitet ser ut, vilka statusskillnader som finns mellan olika språk och vad de kan bero på samt vilken roll den svenska skolan har i bevarandet av de nationella minoritetsspråken. Enligt den forskning som presenteras i denna uppsats finns det ett känslomässigt och symboliskt samband mellan minoritetsspråk, kultur och identitet. Exakt på vilket sätt relationen mellan dessa faktorer ser ut är forskningen inte helt ense om. Forskningen visar att majoritetssamhällets attityder gentemot minoritetsspråk har en avgörande betydelse i bevarandet av minoritetsspråken. Skolan har till uppgift att undervisa elever om de nationella minoritetsspråken som ett sätt förbättra majoritetens attityder och därmed främja de nationella minoritetsspråken. Denna undervisning är dock något som i dagsläget brister och många lärare väljer att inte undervisa om minoritetsspråken på grund av brist på kunskap om dem. En nackdel med att undervisa om de nationella minoritetsspråken kan, beroende på hur undervisning sker, vara att de nationella minoriteterna beskrivs på ett stereotypiskt sätt och bidrar till kategorisering och stigmatisering. En fördel med en sådan undervisning är att språken då uppmärksammas som en del av den svenska kulturen och därmed främjas.

Samiska språket är ett av Sveriges minoritetsspråk som skyddas i lagen. Under en lång tid har samiskan befunnit sig i en språkbytesprocess. Forskning visar att när ett språk hotas är vuxeninlärning en viktig åtgärd i återupplivandet av språket. Syftet med denna studie är att kartlägga och få förståelse för vuxnas (i detta fall föräldrar till barn inom en sameskola och en samisk förskola) upplevelser av användning av samiska i sin vardag och motivation till sin egen språkinlärning. Genom en kvantitativ enkätstudie med kvalitativa inslag där 60 föräldrar (till barn inom en sameskola och en samisk förskola) deltog söker studien svar på vad som motiverar till inlärning och användning av samiska samt vilka förutsättningar och hinder det kan finnas. Resultatet av enkätstudien visar att respondenterna tycker att samiskan är viktigt att bevara och överföra till nästa generation. Framförallt ses barn som en motiverande faktor till att både utveckla kunskaper i samiska och använda språket i vardagen.

Abstract In my thesis, I have studied Tampere as a Swedish language island from a sociolinguistic perspective with Bernard Spolsky’s approach to language sociology as the theoretical framework. By language policy I mean language planning efforts and various forms of both conscious and unconscious linguistic practices which become visible as practices in everyday life on different levels of society. Of all the approximately twenty Swedish clubs, associations and institutions in Tampere, I have focused on two important spaces, namely the institutions Svenska samskolan i Tammerfors (the Swedish school) and Tammerfors svenska församling (the Swedish congregation). The aim of the study is to find out what kinds of practices, processes and choices are negotiated in these language island communities. I examine the communities both on an institutional and an individual level. My goal is to describe the kind of a language policy the institutions and individuals create and apply in their daily activities. The study is descriptive and aims to illustrate the sociocultural reality of the Swedish language on both the macro and micro levels in a Finnish-speaking majority context. In the study, I have applied triangulation on the levels of both method and material. I have used various types of data such as questionnaires, field notes, documents, written works, webpages and thematic interviews due to the varying types of the institutions and focus groups. The different materials studied required the application of both quantitative and qualitative methods of analysis. In the case of open questions and thematic interviews I have applied content analysis, leading to a process of abstraction. The results of the study show that the Swedish institutions Svenska samskolan i Tammerfors and Tammerfors svenska församling have over the course of time gone through a change in language policy. This has led to the application of varied linguistic practices in everyday life. Characteristic for the language policy in the Swedish school in the 2010s is language awareness and openness. Characteristic for both institutions studied is interaction between language maintenance efforts and continuous accommodation between Swedish and Finnish in various communicative practices. / Tiivistelmä Väitöskirjassani olen tutkinut Tamperetta ruotsalaisena kielisaarekkeena kielisosiologisesta perspektiivistä käyttämällä teoreettisena viitekehyksenä Bernard Spolskyn kolmea kielipoliittista komponenttia. Kielipolitiikalla tarkoitan tietoisia kielen suunnitteluun liittyviä panostuksia sekä erilaisia tietoisia ja tiedostamattomia kielellisiä toimintoja, jotka näyttäytyvät erilaisina arjen käytäntöinä yhteiskunnan eri tasoilla. Runsaasta kahdestakymmenestä ruotsinkielisestä kerhosta, yhdistyksestä ja instituutiosta olen tarkastellut kahta merkittävää ruotsinkielistä tilaa, nimittäin Tampereen ruotsalaista koulua (Svenska samskolan i Tammerfors) ja Tampereen ruotsalaista seurakuntaa (Tammerfors svenska församling). Tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, millaisia kielellisiä käytänteitä, prosesseja ja valintoja näissä kielisaarekeyhteisöissä muodostuu. Tarkastelen yhteisöjä instituution ja yksilön tasolla. Kiinnostukseni kohteena on se, millaista kielipolitiikkaa sekä instituutiot että yksilöt luovat ja soveltavat päivittäisessä toiminnassaan. Tutkimus on deskriptiivinen ja sen tarkoituksena on kuvailla ruotsinkielistä sosiokulttuurista todellisuutta makro- ja mikrotasolla suomenkielisessä enemmistökontekstissa. Olen soveltanut tutkimuksessa sekä menetelmä- että aineistotriangulaatiota. Tutkimuskohteiden erilaisuudesta johtuen olen käyttänyt tutkimusaineistoina kyselylomakkeita, kenttämuistiinpanoja, asiakirjoja, kirjallisia teoksia, verkkosivuja ja teemahaastatteluja. Aineistot edellyttivät sekä kvantitatiivisten että kvalitatiivisten analyysimenetelmien käyttöä. Avoimiin kysymyksiin sekä teemahaastatteluihin olen soveltanut sisällönanalyysiä ja abstrahointia. Tutkimustulokset osoittavat, että ruotsalaiset instituutiot Svenska samskolan i Tammerfors ja Tammerfors svenska församling ovat kielipolitiikan näkökulmasta tarkasteltuina muuttuneet aikojen saatossa. Tämä on johtanut vaihteleviin kielellisiin käytänteihin, joita arjessa sovelletaan. Kielitietoisuus ja avoimuus ovat ominaisia piirteitä Svenska samskolanin kielipolitiikalle 2010-luvulla. Tunnusomaista molemmille instituutioille on vuorovaikutus, joka vallitsee yhtäältä kielen säilyttämiseen liittyvien panostusten ja toisaalta erilaisissa viestinnällisissä tilanteissa tapahtuvan ruotsin ja suomen kielen akkommodaation välillä. / Abstrakt I denna avhandling har jag granskat Tammerfors som svensk språkö i ett språksociologiskt perspektiv enligt Bernard Spolskys tre komponenter av språkpolicy som teoretisk referensram. Med språkpolicy avser jag medvetna språkplaneringsinsatser och olika former av både medvetna och omedvetna språkliga handlingar som avtecknas som praktiker i vardagen på olika nivåer i samhället. Av de ett drygt tjugotal svenska klubbar, föreningar och institutioner har jag lagt fokus på två betydande svenska rum, nämligen institutionerna Svenska samskolan i Tammerfors och Tammerfors svenska församling. Mitt syfte är att utreda vad som är kännetecknande för de språkliga praktiker, processer och val som konstrueras i dessa språkögemenskaper. Dels studerar jag gemenskaperna som institutioner och dels individerna. Jag är intresserad av hurdan språkpolicy institutionerna och individerna skapar och tillämpar i sin dagliga verksamhet. Forskningen är deskriptiv och syftar således till att beskriva den sociokulturella verkligheten gällande svenska språket på makro- och mikronivå i en finskspråkig majoritetskontext. I undersökningen har jag tillämpat både metod- och materialtriangulering. På grund av institutionernas och fokusgruppernas olika karaktär har jag använt mig av olika delmaterial som frågeformulär, fältanteckningar, handlingar, skriftliga verk, webbsidor och temaintervjuer. Det varierande materialet gav upphov till tillämpning av både kvantitativa och kvalitativa analysmetoder. På de öppna frågorna har jag tillämpat innehållsanalys som jag också använt i analysen av temaintervjuerna där jag tillämpat abstrahering. Undersökningsresultaten visar att de svenska institutionerna, Svenska samskolan i Tammerfors och Tammerfors svenska församling har förändrats genom tiderna i fråga om språkpolicy som lett till varierande språkliga praktiker som tillämpas i verksamheten. Svenska samskolans språkpolicy på 2010-talet präglas av språkmedvetenhet och öppenhet. Kännetecknande för båda institutionerna är ett samspel mellan å ena sidan språkbevarande insatser och å andra sidan ackommodation mellan finska och svenska i olika kommunikativa praktiker.

This study investigates intergenerational language transmission amongst Hungarian immigrants, using in-depth interviews and participant observation as the main methods. The analysis examines the experiences of parents and their school-aged children in 61 families living in Sweden´s two main cities, Stockholm and Göteborg. The sample families were separated into four groups, based on two pre-contact factors, namely (1) the parents´ linguistic environment and (2) their social identity prior to migration. Three of the four groups turned out to be comparable in size and serve as the focus groups of the study. Group 1 comprises families in which one or both parents are former majority members from monolingual parts of Hungary. Group 2 comprises families in which one or both parents are former majority members from Hungary, but in contrast, these parents grew up in bilingual areas, being exposed to other languages in their childhood settings. Group 3 comprises families in which often both parents grew up as members of a vital ethnic minority in bilingual or multilingual settings in Transylvania (Romania). It was hypothesised that the parents´ childhood experiences would have an effect on their ways of raising children in a migrant situation, which, in turn, will affect children´s bilingualism as well as the group´s maintenance chances. The results of the statistical analysis confirm the hypothesis and show significant differences between the focus groups in a number of factors, e.g. marriage pattern, religious engagement, cultural orientation, children’s opportunities to meet other group members, and language awareness. Most importantly, the investigation revealed broad variation in language use norms among the sample families, especially for family and group internal communication. This, together with the poor demographic conditions of the group, seriously threatens group cohesion. The prospects for Hungarian language maintenance in Sweden are therefore seen as limited.