I denna uppsats är syftet att undersöka huruvida åsikterna angående trygghet hos de individer som vistas i Uppsalas stadskärna överrensstämmer med arbetet som de trygghetsskapande aktörerna utför i stadskärnan. Uppsatsen är en fallstudie med en multipel strategi där vi utför en enkätundersökning bland individerna och genomför intervjuer med relevanta aktörer. I vårt arbete med att undersöka vilka trygghetsaspekter som är viktiga har vi utifrån litteraturen formulerat tio frågeområden som vi sedan utformat enkäten och intervjufrågorna utifrån. Uppsatsen utgår ifrån två frågor, den ena syftar till att undersöka individernas åsikter kring dessa trygghetsaspekter. Den andra frågan är inriktad på aktörernas arbete med dessa trygghetsaspekter. Resultatet som framkommer i uppsatsen är att de individer som vistas i stadskärnan och aktörerna till stor del fokuserar på samma trygghetsaspekter. Det finns dock två markanta undantag där individernas åsikter inte motsvaras av aktörernas fokus. Uppsatsens slutsats är att de individer som vistas i stadskärnan känner sig relativt trygga, vilket tyder på att det finns ett trygghetsskapande arbete som fungerar väl i Uppsalas stadskärna. Trots denna slutsats bör det poängteras att trygghetsskapande arbete är av en dynamisk karaktär och således ständigt behöver utvecklas.

Mot bakgrund av ett ökat intresset för stadskärnan, i både svensk planeringskontext och i diskursen om staden, belyser den här studien den svenska planeringspraktikens intresse för stadskärneutveckling i perifera områden. Syftet med studien är att kritiskt analysera hur periferin konstrueras som rum för stadskärneutveckling och att fördjupa förståelsen för vad detta innebär för planeringen av staden. Studiens teoretiska och metodologiska ramverk utgår från ett diskursteoretiskt förhållningssätt vilket för med sig ett antal logiker och begrepp som använts för analysen av det empiriska materialet. Det empiriska materialet tar utgångspunkt i hur utbyggnadsområdet Hyllie i Malmö. Tongivande för utbyggnaden av Hyllie är att områdets perifera läge framhålls som en tillgång för Malmö. Analysen har inneburit en kvalitativ bearbetning av text-, bild- och kartmaterial som berör omvandlingen av Malmö som postindustriell stad som kommunalt planeringsprojekt. För att fördjupa förståelsen för hur periferin rekonstrueras som rum för stadskärneutveckling och vad det får för konsekvenser för planeringen av staden, har analysen utgått från ett antal forskningsfrågor vilka syftar till att förstå stadskärneutveckling som diskursiv praktik med fokus på staden som diskurs, dess organiserande begrepp och konstitutiva utsida. För att förstå hur Hyllie ges en rekonstruerad betydelse i Malmö, där periferin lyfts fram som en tillgång, har därför periferin analyserats som ett begrepp som utgör föremål för en diskursiv kamp om dess meningsskapande. Studien pekar på att periferins rekonstruerade meningsskapande kan ses som ett uttryck för Malmös representationskris, där sökandet efter en postindustriell identitet är centralt. I planeringen av Hyllie ges periferin en rekonstruerad betydelse i syfte att utgöra fortsättningen på Malmös omvandlingsprocess från industristad till postindustriell stad. Detta sker genom att utveckling av stadskärnan artikuleras som en generell lösning och som något som kan representera hela staden och alla invånare. De viktigaste resultaten ligger i att rekonstruktionen av periferin bygger på en diskursiv praktik som upprätthåller en hierarkisk relation mellan centrum och periferi genom att bortse från många av stadens sociala problem.

Stadskärnans syfte har förändrats över tid. Från en stadskärna som präglas av service- och tjänsteverksamheter i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, till att fokusera på detaljhandel i slutet av 1900-talet. Detaljhandeln som syfte för stadskärnan har under lång tid varit en stark bidragande faktor till stadskärnans identitet. Idag diskuteras frågan om stadskärnans syfte istället håller på att återgå till det första tillståndet. Handeln tillsammans med den fysiska gestaltningen och vem stadsdelen planeras för påverkar stadskärnans identitetsutveckling. Med detta i åtanke syftar denna uppsats att undersöka vad det är som formar stadskärnans identitet. Som undersökningsområde har Norrcity i Örebro valts på grund av Örebros stadskärnas uppdelning mellan ett Norr- och ett Södercity där Södercity idag är det kommersiella centret medan Norrcity fallit efter i utvecklingen. Detta har dock inte alltid varit fördelningen då Norrcity beskrivs på 1950-talet som en del av stadens kommersiella centrum. Uppsatsen syftar också till att ta reda på hur Norrcity beskrivs i plandokument från 1970-talet och 2010-talet, vilka visioner som lyfts, samt hur Norrcitys identitetsförändring har sett ut över tid.De metoder som används i denna uppsats är innehållsanalys och bildanalys, detta eftersom syftet är att undersöka identitetens förändring över tid. Då dokumenten som analyseras är plandokument från kommunen beskrivs de visioner och den identitet som dokumenterats. Bilderna hjälper till i den historiska åskådningen av platsens eventuella identitetsförändringar.En stadskärnas identitet är beroende av de förväntningar som människor har på dess fysiska gestaltning och funktioner. Dessa förväntningar speglar stadskärnans syfte som ligger till grund för vad stadskärnans identitet är. Attraktivitet är någonting som är viktigt i planeringen av stadskärnans identitet och de visioner som kommunen tar upp är vad som ligger till grunden för identitetsskapandet av stadskärnan. Kommunen kan mest påverka den fysiska gestaltningen av området, men också funktionerna till viss del. I Norrcity ser vi att Örebro kommun har haft svårt att formulera och förverkliga de visioner som målas upp i dokumenten under båda perioderna Visionerna har pendlat från att handla om en återaktivering av funktionerna inom handeln genom att bygga ett multicenter, samt att försöka locka till sig fler invånare för att förändra demografin på 1970-talet, till att på 2010-talet satsa på att bli nästa Örebro Business District samt utveckla funktioner inom kultur, restauranger, caféer och pubar. Vi kan genom vår analys konstatera att Norrcitys identitet har präglats av förändringar inom handeln och konkurrensen med Södercity under de undersökta perioderna. Det som har skiljts åt är de visioner so m förväntas bidra till stadsdelens identitet.

Attraktivitet ses idag som en viktig del för regioner och kommuners överlevnad och konkurrenskraftighet, något som har väckt vårt intresse för detta ämne. Denna uppsats syftar därmed till att undersöka hur attraktivitet som utvecklingsideal behandlas i Karlstads kommuns kommunala planer och visioner. Vidare är syftet att införskaffa en fördjupad kunskap i hur det offentliga rummet kan komma att påverkas om Karlstads kommuns kommunala planer och visioner präglas av utvecklingsidealet attraktivitet. Uppsatsen har utgått från två frågeställningar vilka är: Hur behandlar Karlstads kommun attraktivitet i sina kommunala dokument gällande utvecklingen av stadskärnan? samt Vilka blir effekterna på det offentliga rummet och dess funktion om stadsutvecklingen i Karlstads kommun eftersträvar attraktivitet? Det teoretiska ramverket utgörs av forskning som behandlar offentliga rum, stadskärnan, regionalpolitik, tillväxt och attraktivitet, vilket är utgångspunkten för studien. Uppsatsen har utgått från ett socialkonstruktivistiskt och kvalitativt förhållningssätt, där en diskursanalys har genomförts av Karlstads kommuns kommunala planer och visioner. Utifrån det metodologiska förhållningssättet utgjordes därmed empirin av fyra kommunala dokument, Översiktsplan 2012, Stadsdelsvision för Tingvallastaden, Strategisk plan mars 2020 samt Framtidens stad. I studiens slutsats har vi kommit fram till att attraktivitet som begrepp används mycket generellt gällande stadskärnans utveckling, Karlstads kommuns generella användning av attraktivitet leder till att begreppet får en tunn betydelse och även riskerar att inverka på stadens offentliga rum negativt.

Det här arbetet syftar till att belysa butiksdöden och det pågående detaljhandelsskiftet som handlingsutrymme att närma sig en mer rättvis fördelning av stadskärnans rum. I arbetet problematiseras rådande strukturer kring att stadskärnans innehåll fokuserar på konsumtion. Utifrån studiens teoretiska perspektiv avser studien att se detaljhandelsskiftet som ett potentiellt tillfälle att utmana dessa strukturer. Genom att upplåta några av stadskärnans vakanta bottenvåningslokaler till icke-kommersiella verksamheter vill vi peka på att det finns en möjlighet att inkludera fler i stadskärnan, vilket medför en något mer rättvis fördelning av stadskärnans rum. Studien fokuseras till att belysa relationen mellan planerare och andra stadsutvecklingsaktörer och deras respektive handlingsutrymme att motverka vakanta bottenvåningslokaler för utvecklingen av en levande stadskärna. I studien används konstruktivistisk grundad teori för att koda och analysera olika stadsutvecklingsaktörers verklighetsbilder och beskrivningar, vilket använts för att producera empirinära förklaringar kring användningen av stadskärnans bottenvåningslokaler och stadsutvecklingsaktörers handlingsutrymme. Utifrån Kristianstads stadskärna som forskningsobjekt har en teoretisk modell konstruerats som visuellt kan förklara dessa verklighetsbilder och beskrivningar i relation till studiens teoretiska perspektiv. Detta sker i avsikt att kritiskt diskutera bottenvåningslokalernas roll i staden och hur de kan användas för att stärka stadskärnan som demokratiskt rum. När det gäller bottenvåningslokalernas användning påvisar studien att fastighetsägarna innehar det största och mest direkta handlingsutrymmet. Dock understryker studien att planerare och andra stadsutvecklingsaktörer har möjlighet att påverka utvecklingen och användningen genom samverkan. Den teoretiska modellen påvisar en kommersiell låsning som begränsar stadsutvecklingsaktörers handlingsutrymme. Utöver att begränsa användningen av stadskärnans bottenvåningslokaler kan denna låsning hävdas begränsa vilka stadsutvecklingsaktörer som samverkar i frågor om stadskärnans utveckling. Genom en breddad samverkan mellan stadsutvecklingsaktörer, där planeraren kan ta en mer aktiv roll, kan en variation av användningar lyftas vilket kan bidra till en mer rumsligt rättvis fördelning i stadskärnan.

Handelsmarknader har haft en betydande faktor för stadens uppkomst. Shopping är en av de främsta anledningarna till varför människor vistas i stadskärnan. Stadskärnan handlar däremot om mycket mer, den är en naturlig mötesplats. Städer kommer alltid att omvandlas och förändras i takt med samhällsutvecklingen. I och med bilens intåg, präglades det tidigare stadsplaneringsidealet efter detta fordon. Staden glesades ut och fick storskaliga miljöer vilket skapade känslor av alienering hos människan. Inom den nutida planeringen blickar kommuner tillbaka till tiden innan bilen och försöker återskapa en tät och livfull stad.  Förutom den bilvänliga externhandeln står Sveriges kommuner inför nya utmaningar: e-handeln. I ett samhälle som blir alltmer digitaliserat, där människor handlar hemifrån, kan det vara svårt att bibehålla liv och rörelse i staden. Det här leder till studiens syfte som är att undersöka vad som gör en stad livfull, hur e-handeln påverkar och bidrar till de fysiska butikerna i stadskärnan samt det offentliga livet. Studien syftar även till att klargöra hur svenska kommuner, med särskilt fokus på två av dessa, hanterar denna handelsutveckling och vad de gör samt kan göra för att främja en attraktiv och livfull stad. En stad är ingen stad utan människor och således har den teoretiska ramen tagits fram utifrån Jan Gehl, Jane Jacobs och Boverket som lägger stor vikt vid den mänskliga upplevelsen på offentliga platser och att stadsplaneringen ska utgå ifrån en mänsklig skala.  Metoden för att samla och granska information har varit kvalitativ textanalys. En fallstudie har också gjorts för Karlskrona och Kalmar som kompletterats med två telefonintervjuer från vardera staden. Därefter har delanalyser gjorts för kommunerna och sedan en gemensam analys där de ställs mot varandra. Med den teoretiska utgångspunkten, perspektiven från kunskapsöversikten och materialet från fallstudien har uppsatsens frågeställning om hur e-handeln påverkar stadskärnans funktioner, hur de två kommunerna ställer sig till relationen mellan handeln och stadslivet samt hur stadsplaneringen kan främja en livfull stadskärna besvarats.

Handeln har haft en betydande roll för stadens uppkomst och utveckling, idag är stadens många funktioner som karaktärisera staden som attraktiv med ett myllrande gatuliv. Men sedan bilens framfart har handelsområden etableras utanför stadens kärna som har möjliggjort en större kundkrets och ett större utbud. Under 90-talet ändrades Plan- och bygglagen i syfte att främja den fria marknaden och konkurrensen, vilket möjliggjorde etableringen av externhandel som den ser ut idag. Idag står den för en tredjedel av handeln i Sverige och etableringen har även lockat internationella butikskedjor som har pressat priserna och flertalet forskare menar nu att det riskerar att utarma staden på handel och service. Under kursen Planering och hållbarhet i programmet Fysisk Planering på Blekinge Tekniska Högskola stötte vi för första gången på allvar på problematiken med externhandeln. Externa köpcentrum lyftes främst som ett miljömässigt problem, men också som en lösning ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv. Frustration uppstod inom oss när vi insåg att kommunerna tillsynes krigar om externhandeln och det väckte flera frågor. Kommunpolitiker framställde många av problemen oansenligt och ofullständigt, med godtyckliga lösningar. Underlaget i kursen gav oss känsla av att kommunrepresentanter och politiker inte vågar trotsa nyetableringar av externa handelsområden i rädsla av att ställa sig emot utvecklingen av företagsamhet. Men måste de två stå i motsats till varandra? Eftersom vi under programmet diskuterat externhandel ur ett kritiskt perspektiv har vi följaktligen antagit en mycket kritisk ansats mot handelsfunktionen. Som nämnt ovan uppstod intresset för forskningsområdet ur känslomässig frustration och irritation. Det kan därför vara värdefullt att poängtera möjligheten för en förkonstruerad subjektiv bias mot externhandeln i arbetet. Detta kandidatarbete utgör en komparativ fallstudie över två kommuner, Landskrona och Karlskrona, som är för- respektive emot etablering av externhandel, för att studera hur olika planeringsideal påverkar innerstaden. I urvalet av studieobjekt valdes de aktuella kommunerna sådant att de yttre faktorerna, såsom geografisk lokalisering, medianinkomsten i kommunen och befolkningsmängd, är så lika varandra som möjligt så att skillnader i de politiska planeringsidealernas effekter tydliggörs. En dokumentanalys över kommunala dokument har legat till grund för tio attribut för staden, som agerat verktyg för att beskriva påverkan och effekter på innerstaden. Fallstudien visade att Landskrona, som opponerat sig mot etablering av externhandel, driver en konkret och strikt planeringspolitik för att göra innerstaden till en attraktiv plats med konkurrenskraft och god ekonomisk tillväxt. Karlskrona, som opponerat sig för etablering av externhandel, driver en nätverkande planeringspolitik, där flera aktörer har möjlighet att driva planeringsfrågor och påverka processer. Resultatet visade att Landskronas innerstad har sämre ekonomisk tillväxt än Karlskrona, trots kommunens omfattande strategier att nå en ekonomiskt stark stadskärna.

<p>Over the years, what people have considered as the center of Stockholm City has gone from the medieval Stortorget in Old Town to the contemporary Sergels Torg. But more recently it has become unclear how the area really works. It is difficult to say where the actual central part of Stockholm lies, because while the Central Station is where the majority of people arrive into town, it is not necessarily close to Sergelstorg (considered the center of town) or other attractive commercial areas. There's also another issue with where the center of Stockholm is located. The railways and roads running along Klarabergs Viaduct acts as a divide between the areas of Kungsholmen and Norrmalm; these rails, roads and water separate the two areas from each other. </p><p>In response to this problem of area division, a plan is being made to construct a new district near the center to mend the gap between the districts. The idea is that the center of Stockholm city will become more lively and attractive. The plan includes building new housing, commercial areas and a larger terrace called Mälarterrassen. In addition, improved mobility within the area is being planned by having better public transportation lines like <em>City banan</em> and tram named <em>Spårväg City</em> construction, as well as more pedestrian areas shall make the area become a district to thrive in.</p><p>How the area will actually operate in the future is still unclear and many questions still exist about how the area will be able to compete and, above all, integrate with the other districts. The parts considered to be most important for the area is the scale of residential property and an attractive area that keeps people in the area and to encourages them to pass through the area. Perhaps the best solution would be to have something special planned in this area that can attract people in the community – a city park, for example?</p>

Over the years, what people have considered as the center of Stockholm City has gone from the medieval Stortorget in Old Town to the contemporary Sergels Torg. But more recently it has become unclear how the area really works. It is difficult to say where the actual central part of Stockholm lies, because while the Central Station is where the majority of people arrive into town, it is not necessarily close to Sergelstorg (considered the center of town) or other attractive commercial areas. There's also another issue with where the center of Stockholm is located. The railways and roads running along Klarabergs Viaduct acts as a divide between the areas of Kungsholmen and Norrmalm; these rails, roads and water separate the two areas from each other.  In response to this problem of area division, a plan is being made to construct a new district near the center to mend the gap between the districts. The idea is that the center of Stockholm city will become more lively and attractive. The plan includes building new housing, commercial areas and a larger terrace called Mälarterrassen. In addition, improved mobility within the area is being planned by having better public transportation lines like City banan and tram named Spårväg City construction, as well as more pedestrian areas shall make the area become a district to thrive in. How the area will actually operate in the future is still unclear and many questions still exist about how the area will be able to compete and, above all, integrate with the other districts. The parts considered to be most important for the area is the scale of residential property and an attractive area that keeps people in the area and to encourages them to pass through the area. Perhaps the best solution would be to have something special planned in this area that can attract people in the community – a city park, for example?

Since a couple of decades the community of Jönköping has worked out an urban vision of how the city should be appropriated expanded. The prospect extends to around year 2040 and deals with the area south of lake Munksjön in Jönköping, Sweden. Today there is a proposal of how this would look like and what main public functions that should be located there. One issue in the so-called urban vision 2.0 indicates a congressional building. This report describes how such an object can be designed according to the urban vision conditions. The work is focused on three main themes; * Architectural concept and a modern form of expression. * A functional attractive congress building in a new planned town centre. * General concept of a realistic structure system that meet the spatial and architectural possibilities. Various concepts in the meeting industry and in the architecture field are identified in order to understand the concepts and ideas with today´s congress buildings. Through analysis of the study, the report shows how structure and architecture interact in practice. Using this information, an architectural proposal and structure proposal is given. The result is a relative large congress building at the south shore of lake Munksjön. The shape is organic and inspired by the local vegetation and water environment. Physically, it is an eight-storey building with rather clear features on each storey. The main objective of the building´s function is rooms for meetings, for both private and formal occasions. The proposal allows for large gatherings and makes it possible for large and small activities at the same time in the building. Regard to the result of the structure analysis, the proposal should be technically feasible. / Sammanfattning I Jönköping finns sedan ett par årtionden en utformad stadsvision om hur staden lämpligast ska expandera. Framtidsperspektivet sträcker sig till ca år 2040 och behandlar bland annat området söder om Munksjön i Jönköping. Idag finns ett arkitektförslag på hur det skulle kunna se ut och vilka huvudsakliga samhällsfunktioner som kan lokaliseras där. I planen, det vill säga den så kallade stadsbyggnadsvisionen 2.0 anges en kongressbyggnad. Den här rapporten beskriver hur ett sådant objekt kan utformas utifrån stadsbyggnadsvisionens förutsättningar. Arbetet är fokuserat på tre huvudteman; * Arkitektonisk idé och en modern uttrycksform. * Ett funktionellt tilltalande kongresshus i en nyplanerad stadskärna. * Principlösning på ett realistiskt stomsystem som tillgodoser rumsliga och arkitektoniska möjligheter. Olika begrepp inom mötesbranchen och arkitektur identifieras för att förstå koncepten och idéerna med dagens kongresshus. Genom analyser visar rapporten också hur stomlösningar och arkitektur samverkar i praktiken. Utifrån denna information ges ett arkitektoniskt förslag och ett stomförslag. Resultat är ett relativt stort kongresshus vid Munksjöns södra strand. Formerna är organiska och inspirerade av den lokala växtligheten och vattnet. Fysiskt är det en byggnad i åtta plan med funktionsindelade våningar. Huvudmålet med byggnadens funktion är lokaler för möten, både på det privata som på det formella planet. Förslaget möjliggör också för stora folksamlingar där det även finns utrymme för stora som små aktiviteter samtidigt i byggnaden. Med de analyserade referensobjekten med avseende på konstruktion som underlag, anses förslagsbyggnaden vara tekniskt genomförbar.