I den här uppsatsen behandlas om svensk rätt strider mot EU-rätten vid kommunala fastighetsöverlåtelser. I första delen av uppsatsen görs en översiktlig utredning av EU:s omfattande reglering kring statligt stöd och hur brett EU:s statsstödsregler tolkas. Sverige saknar i princip materiella regler kring statsstöd och rättsområdet har fått lite uppmärksamhet i svensk doktrin. I den andra delen av uppsatsen undersöks de allmänna materiella rättsreglerna kring kommunalrätten som kan göras aktuella vid en kommunal fastighetsöverlåtelse. Den delen är inriktad på en översikt av kommunalrätten och hur de offentligrättsliga delarna tillämpas när en kommun agerar som ett privaträttsligt subjekt. En kommunal fastighetsöverlåtelse får nämligen enligt huvudregeln inte innebära att den medför ett statligt stöd till en kommuns avtalspart och heller inte enskilt kommunalt stöd i strid med kommunallagen. EU:s statsstödsbestämmelser reglerar å ena sidan ett förbud mot de flesta offentliga stödåtgärder som påverkar handeln mellan medlemsländerna. Kommunallagens förbud mot enskilt inriktat stöd å andra sidan reglerar ett förbud mot ekonomiska stöd till näringsidkare och omfattar bl.a. stöd på den lokala marknaden. Det har visat sig att fastighetsöverlåtelser spelar en viktig roll för kommuner för att utveckla strategiska anläggningar. Dessutom råder ett kunskapsgap bland landets kommuner om hur enkelt EU:s statsstödsregler kan träffa en lokal fastighetsöverlåtelse. Ett bakomliggande syfte med EU:s statsstödsregler är tillgodose goda konkurrensvillkor och undvika att medlemstaterna framkallar en tävling mellan sig för att understödja olönsamma företag. För att en kommunal fastighetsöverlåtelse ska anses som otillåten enligt kommunallagen fordras att en kommun otillbörligt gynnar motparten genom att exempelvis sälja fastigheten under marknadspris. För att EU:s statsstödsregler ska träffa fastighetsöverlåtelsen fodras att transaktionen påverkar handeln mellan medlemsstaterna, dvs. att samhandelskriteriet är uppfyllt. Det har visat sig flera rättsfall vid kommunala fastighetsöverlåtelser att tröskeln för att samhandelskriteriet ska aktualiseras är mycket låg. Slutsatsen i uppsatsen är att EU-rättens bestämmelser om statligt stöd inte får fullt genomslag i svensk rätt. Det kan till exempel vara fallet när kommunallagens regel om återkrav ska tillämpas i förhållande till EU:s statsstödsregler vid kommunala fastighetsöverlåtelser. Bland annat saknas rättsmedel i svensk rätt för en förfördelad spekulant av en kommunal fastighet och därmed kan lagstiftningsåtgärder på statsstödsrättens område i anses som motiverat.

Det europarättsliga statsstödet utgör en viktig del av konkurrenspolitiken inom Europeiska unionen (EU). Likaså är kontrollen av statsstödet av central betydelse för upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden. I takt med EU:s expansion har behovet av en effektiv kontroll ökat. Vid genomförandet av en stödåtgärd ska medlemslandet anmäla åtgärden till kommissionen, under förutsättning att uppställda rekvisit uppfylls enligt artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Vidare erfordras kommissionens godkännande av stödet innan medlemslandet kan verkställa åtgärden. Svårigheter kan dock uppkomma vid avgörandet huruvida en stödåtgärd uppfyller samtliga rekvisit och följaktligen omfattas av anmälningsplikten. I synnerhet kan komplikationer föreligga i de fall åtgärden omfattas av ett indirekt stöd, det vill säga när subventionen sker genom indirekt finansiering i form av exempelvis skatteåtgärder. Problemet är således att flertalet medlemsländer inte anmäler stödet, under antagandet att åtgärden inte omfattas av begreppet statsstöd. I två nyligen beslutade förhandsbesked av kommissionen, blev Fiat i Luxemburg samt Starbucks i Nederländerna föremål för återkrav på grund av genomförandet av stödåtgärder som inte ansågs förenliga med EU:s regler om statsstöd. Det olovliga statsstödet ska således i enlighet med kommissionens beslut återbetalas. De båda målen avser ett indirekt stöd i form av skatteåtgärder där kommissionen inte erhållit någon anmälan och således inte kunnat godkänna stödåtgärden innan den genomfördes. I kommissionens bedömning användes för första gången nya befogenheter avseende informationsinsamling, vilka infördes i samband med en modernisering av det statliga stödet. I uppsatsen redogörs för regleringen av det europarättsliga statsstödet för att undersöka om det krävs en precisering av regelverket, dessutom undersöks hur kommissionens kontroll kan bli mer effektiv ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatsen i framställningen kommer följaktligen ge förslag på hur medlemsländernas medvetenhet om statsstödsreglerna kan förbättras, så att medlemsländerna på förhand kan erhålla vetskapen om klassificeringen av statsstöd. På det sättet kan kommissionen i ett tidigare skede få information om stödåtgärden, vilket sannolikt leder till en effektivisering avseende kommissionens kontroll ur ett ekonomiskt perspektiv.

År 2017 infördes en energiskattenedsättning som kraftigt reducerade elpriset för vissa datacenter som uppfyllde i lagen uppställda villkor. Ett av målen med nedsättningen var att Sverige skulle locka till sig multinationella företag som verkar inom datacenterbranschen. Som exempel på sådana företag gavs bland annat Facebook, Google och Apple. Energiskattenedsättningen utsattes för kritik, bland annat då nedsättningen ansågs gynna amerikanska techjättar framför inhemska colocation-datacenter I juli 2023 slopades lagen, där ett argument var generellt ökande utgifter för el till följd av ukrainakriget. Nedsättningen har granskats av Riksrevisionen, som kom fram till att nedsättningen träffade fel på flera (politiska) sätt. I uppsatsen undersöks om det, på ett tydligt sätt, framgår huruvida Sverige brutit mot EU:s regler om statliga stöd vid införandet av energiskattenedsättningen samt genom resultatet av nedsättningen. Anledningen till att energiskattenedsättningen för datacenter inledningsvis utreddes var datacentrens internationella konkurrenssituation. Sveriges elkostnad för datacenter ansågs som ett hinder för att locka etableringar av datacenter till Sverige. För att kunna införa energiskattenedsättningen behövde dock EU:s regler om statliga stöd beaktas. Av hänsyn därtill gjordes vissa justeringar i den svenska lagstiftningen, för att sedan kunna införa energiskattenedsättningen med stöd i art. 44 GBER. Energiskattenedsättningen infördes i huvudsak i 11 kap. energiskattelagen. En del justeringar av nedsättningen genomfördes efterhand, så att fler datacenter skulle omfattas av nedsättningen. Samtidigt kom Skatteverket relativt tidigt med ett ställningstagande att colocation-datacenter inte omfattades av nedsättningen. Ställningstagandet medförde att färre datacenter kunde ta del av nedsättningen, trots justeringen som gjordes för att omfatta fler. Villkoren som måste uppfyllas i art. 44 GBER undersöks i uppsatsen i förhållande till svensk lag, förarbetsuttalanden och verkligt utfall. Det görs för att undersöka om reglerna om statliga stöd följts när energiskattenedsättningen infördes och var aktuell. Av denna utredning framgår inte med tydlighet att Sverige skulle ha brutit mot reglerna om statliga stöd. I stället framgår att hänsyn tagits till statsstödsreglerna genom att undersöka olika alternativ för nedsättningen, samt genom att anpassa den svenska regleringen för att uppnå villkoren i art. 44 GBER.

Sverige står inför en rad utmaningar och samhällsförändringar såsom sociala, miljömässiga och ekonomiska förändringar. Offentlig upphandling kan utgöra ett verktyg för en innovativ utveckling och innovativa lösningar blir allt viktigare för hantering av dessa. Upphandling innebär att en offentlig organisation köper in en lösning från marknaden istället för att ta fram en lösning genom egen regi. Innovationsupphandling utgör ett nytt sätt att arbeta med upphandling och kan innebära en riskfylld och komplicerad process att hantera. Staten bör därmed bistå upphandlande organisationer med stöd och nödvändiga resurser.   Syftet med denna studie är att få en förståelse för vad som kan hindra och möjliggöra innovationsupphandling inom den offentliga sektorn. Syftet är även att få kunskap om vilket stöd statliga myndigheter kan bistå med för att öka offentlig innovationsupphandling i Sverige. För att möta syftet med studien applicerades en fenomenografisk metodansats. Detta gjordes för att studera olika synsätt av fenomenet offentlig innovationsupphandling samt för att skapa kunskap och förståelse om det. Studien resulterade i att hinder och möjligheter kunde tas fram kopplat till innovationsupphandling inom den offentliga sektorn. Dessa presenterades genom fem kategorier: kunskap och incitament, funktion och dialog, juridiska rädslor, finansiella medel samt samverkan. Upphandlingsmyndigheten, Vinnova och Sveriges kommuner och landsting är tre statliga myndigheter som samverkar för att stödja offentliga organisationer, för att öka innovationsupphandlingen i Sverige. De statliga stöden kan ges i form av delade kompetenser och erfarenheter, rådgivning och vägledning samt genom att bistå med finansiella medel och incitament. / Sweden is facing numerous challenges that come with current social, economical and environmental changes. In order to handle those changes, it has become important to develop innovative solutions. Public procurement can be used as a tool for such innovative development. Instead of producing new solutions on its own, the solutions can be obtained from actors on the market. When it comes to innovations, public procurement constitute a new way of using procurement, as it includes a risky and complicated process to handle. The government should therefore assist public organizations with the needed support as well as necessary and complementary resources, in order to raise their willingness, abilities and opportunities to procure innovations. The purpose of this study is to gain an understanding of what may prevent and enable public procurement of innovation in the public sector. The aim of the study is also to gain knowledge about the governmental support, aimed to increase the public procurement of innovation. A phenomenological methodology was applied on this study, with reason to look into different approaches of the phenomenon. A description of what may prevent and enable public procurement of innovation in the public sector could be identified as a result of this study. These could be categories as: knowledge and incitement, function and dialogue, legal fears, financial resources and collaboration. Upphandlingsmyndigheten, Vinnova and Sveriges kommuner och landsting, constitutes three governmental agencies that are collaboratively working towards supporting and increasing public procurement of innovation in Sweden. The support and resources that is given through these authorities can be described in terms of skills, advancement, counseling, guidance, knowledge and financial resources and incentives to procure innovations.

Sveriges regering införde år 2020 ett statligt hyresrabattsstöd för ekonomiskt utsatta branscher som avsåg årets andra kvartal, och infördes som en snabb åtgärd för att begränsa oron som pandemikrisen medförde på marknaden. Stödet har kritiserats av både lokalhyresgäster och fastighetsägare. Frågan har varit kontroversiell med blandade åsikter om hur fördelningen av statens subventioner ska konstrueras för att uppnå bästa resultat i rådande situation.Syftet med studien är att belysa hur den statligt subventionerade hyresrabatten under coronapandemin har använts i praktiken. För att besvara studiens olika frågeställningar och för att uppnå syftet med studien, har en kvalitativ forskningsmetod använts. Avsikten med den kvalitativa forskningsintervjun är att förstå det utforskade ämnet ur de intervjuade fastighetsbolagens perspektiv och erfarenhet.Resultatet visar på att de främsta grunderna till varför bolagen tilldelat hyresrabatt till sina hyresgäster, har grundats i att fungera som en hjälpande hand och samtidigt undvika vakanser genom att värna om relationen mellan bolag och kund. Hyresrabatten har medfört en ekonomisk fördel för både fastighetsägare och hyresgäster där majoriteten av hyresgästerna har kunnat fortsatt bedriva sin verksamhet. För fastighetsägarna har det inneburit minimerade ombyggnadskostnader för att anpassa lokaler till nya hyresgäster. Det har framförts kritik mot själva upplägget av hyresrabattstödet, den administrativa delen har varit mycket invecklad och komplicerad. Man har dels fått agera som mellanhand och som ensam bransch behövt axla ansvaret, men även inneha rollen av en vågmästare vad avser tilldelning av hyresrabattstödet. / The Swedish government introduced a state rent rebate support for vulnerable industries in the first quarter of 2020, as a quick solution to dampen market turmoil. The support has been criticized by both tenants and property owners. It has been a controversial issue with various opinions on how the distribution of state subsidies should be constructed to best fit the current situation.The study is based on examining the state subsidized rent rebate that was distributed to the most affected industries. The purpose of the study is to clarify how the state-subsidized rent rebate during the corona pandemic has been used in practice.To answer the study's questions and to achieve the purpose of the study, a qualitative research method has been used. The purpose of the qualitative research interview is to understand the topic explored from the interviewee's own perspective and experience.The results show that the main reasons to why a rent discount was given to tenants, was to act as a helping hand to those most effected by the pandemic, but also to avoid vacancies. The rent discount resulted in a clear financial advantage for both the property owners and the tenants, where the majority of the tenants have been able to continue their business. The property owners have avoided high renovation costs to adapt premises for new tenants.Criticism has been leveled at the very structure of the rent rebate support, as the administrative part was complicated. The propery owners have partly been acting as an intermediary and solely shoulder the responsibility in terms of allocating the rent rebate.

In 2020, the corona virus was officially classified as a pandemic. Most countries’ economywas badly affected, and many companies were in need of state aid to survive. However, due to the European single market and its competition policy, the European commission has strict state aid rules. Hence, because of the circumstances, the commission implemented a temporary framework for state aid, which enabled for economic assistance that would normally not be in accordance with the competition policy. Because some countries had expressed concern for more generous state aid rules to threaten the single market, the commission needed to be strategic with their communication, in order for the member states to see it as necessary and legitimate. The aim of this study is to illustrate and analyze how the commission framed the temporary state aid rules to legitimize it. The method of use isframing analysis. The main results are that the two frames the commission used to legitimize the temporary state aid rules were that the crisis needed to be solved mutually, and the fact that it was an economic crisis. In conclusion, the commission framed the temporary state aidrules by alluding to common interests among the member states, such as the importance of European cooperation and the single market. They did this to legitimize the temporary state aid rules.

Extant research concludes that SMEs tend to be highly dependent on the local institutional environment when internationalizing. In relation to that, international business literature accentuates the lack of studies that aim to understand how government support influences SMEs' international business performance. This further justifies the current inquiry for conducting more diverse scientific research in order to better describe and evaluate how governments should apply and effectively utilize their support toward internationalizing SMEs. Based on that, the aim of this study was to first identify the approaches that Kalmar based SMEs undertake to internationalize. Second, to identify the current initiatives implemented by the local governmental agencies toward the internationalization of these firms. Third, to identify how the governmental agencies in Kalmar could potentially improve the internationalization support towards the local SMEs. By fulfilling these aims this study was able to answer the overarching research question of How could the Swedish governmental agencies better contribute to the development of the internationalization process of their SMEs at the regional level? International business literature, internationalization process theories in combination with the available knowledge concerning the local institutional environment were utilized to conduct a thorough theoretical base for this study. The theoretical base laid the foundation for the constructed conceptual framework that was later utilized to collect and analyze data derived from five local SMEs and four key governmental agencies. This research project implemented a qualitative methodology and a multiple case study design. The data were collected through ten semi structured interviews. As an outcome, the findings of this study concludes that the identified prevailing internationalization process traits in combination with the uncovered improvement elements for governmental internationalization support, positively influence the configuration between the SMEs internationalization and the local institutional environment. This further contributes to achieving understanding concerning how Swedish regions could foster the internationalization process of their SMEs. Finally, to the best of the authors’ knowledge, this is one of the first studies to address the issue of governmental endeavors toward the internationalization process of Swedish SMEs.

Den unionsrättsliga statsstödsrätten är ett omfattande rättsområde med huvudregel att statligt stöd är förbjudet enligt art. 107.1 FEUF, eftersom statliga stödåtgärder kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Det finns undantag från förbudet, exempelvis när ett statligt stöd kan underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Kommissionen gör i de fallen en skönsmässig bedömning av stödåtgärden och dess förenlighet med den inre marknaden. Två sådana bedömningar har gjorts angående offentliga medfinansieringar av multiarenor i Uppsala respektive Köpenhamn. Utredningen i uppsatsen av kommissionens beslut i frågorna innebar att undersöka hur kommissionen bedömer rekvisiten i art. 107.1 och 107.3 c FEUF, och undersöka när undantaget bedöms som tillåtet respektive otillåtet. Utredningen visar att undersökningen huruvida statligt stöd förelåg enligt art. 107.1 FEUF utgjorde en relativt enkel bedömning, och tillämpningen av art. 107.3 c en djupare granskning av påverkan på konkurrensen och samhandeln. Trots multiarenornas olika karaktärer, lokal respektive kommersiell, där den ena var tänkt att drivas av världens största evenemangsbolag, utgjorde arenorna ett undantag från förbudet att statligt stöd inte är tillåtet. Kommissionen lade bland annat vikt vid att den offentliga medfinansieringen inte fick vara större än vad som var tillräckligt för marknadsmisslyckandet, men även att det saknades arenakapacitet i områdena.  I uppsatsen behandlas även förekomsten av olagligt stöd. Kommissionen har befogenhet att utöva kontroll över medlemsstaternas stödåtgärder, och nationella domstolar har en skyldighet att pröva en talan som väcks av en enskild som påstår att en åtgärd skett i strid mot genomförandeförbudet, med grund i förbudets direkta effekt i medlemsstaterna. Ett stöd som beviljats i strid mot genomförandeförbudet innebär flertalet legala risker för stödmottagare respektive stödgivare. I uppsatsen diskuteras riskerna, bland annat skyldigheten för stödgivaren att återkräva ett utbetalat stöd som bedöms olagligt med alla medel som krävs. Ett sådant förfarande kan innebära att stödmottagaren tvingas i konkurs, på grund av att staten som stödgivare inte anmält stödåtgärden till kommissionen. Även konkurrenters möjligheter till överklagande vid ett beslut som innefattar en eventuell olaglig stödåtgärd utreds. I den svenska statsstödslagen, vilken hanterar olagligt statsstöd, har endast stödgivaren rätt att väcka talan om olagligt stöd. Lagen har kritiserats och rättsläget betraktas om osäkert, inte minst eftersom svensk rätt innehåller ett huvudförbud mot tredje mans talan. I uppsatsen utreds en konkurrents överklagandemöjligheter enligt kommunallagen, förvaltningslagen samt i allmän domstol. Utredningen visar att den kontrollfunktion som konkurrenter ska utgöra på statsstödsrättens område inte är tillräcklig i svensk nationell rätt. De risker som diskuterades tidigare i uppsatsen kan således antas ha en relativt låg risk att realiseras när en konkurrent vill angripa ett olagligt statsstöd. Det är sannolikt att den svenska nationella statsstödsrätten inte uppfyller unionsrättens krav på effektivt rättsmedel för enskilda, och att regleringen för konkurrenter således är bristfällig i svensk rätt.