Frånvaro (av något, beskrivningar, tolkningar, svar) föder ett sökande, och sökandet innebär en engagerad närvaro. Allt konstnärligt arbete handlar i grund och botten om samma sorts ställningstaganden. Att lägga till eller lämna ifred. Att hitta balansen mellan beskrivningar och frånvaro av beskrivningar. Bildrutor och frånvaro av bildrutor. För mig har frånvaron kommit att betyda mycket. Det som är öppet tilltalar mig mer än det som är stängt. Frågor är mer intressanta än svar. I den här texten undersöker jag – med bas i mitt praktiska arbete med animation, teckning, video och ljud – relationer mellan närvaro och frånvaro, insida och utsida, rörelse och stillhet och också mellan ljud och bild. Jag beskriver hur jag har arbetat praktiskt med ett antal verk, hur tankarna rört sig i olika riktningar under arbetet och hur min mentala process ser ut, något jag ägnat mycket tid åt att försöka förstå själv. Intuition, rationalitet, beslut och tvekan. Texten, precis som mina verk, utgör ett både personligt och publikt arbete med att öva på att lyssna inåt, och att fokusera på process i motsats till resultat. Inom animationsbranschen där jag länge befunnit mig siktar man ofta långt, långt fram och arbetet innebär mikroskopiska steg mot det planerade resultatet. Här söker jag istället efter intuitiva och dynamiska metoder för att arbeta med film, animation och med rörelse i teckningar. Ett sorts kontinuerligt skissande, ett sökande utan slut, eller som Maria Sá Cavalcante skriver "...förberedelser utan ände, som förberedelser som inte strävar mot något annat än att fortsätta förbereda." (Sá Cavalcante Schuback - Att tänka i skisser, 139). Att spela in naturliga samtal mellan människor har alltid intresserat mig. Jag tycker om samtal och är intresserad av relationer, och att arbeta med inspelade dialoger gör att jag kan djupdyka i människors samspel. Det är komiskt, poetiskt, sorgligt, pinsamt och rörande. Att bildsätta inspelningarna fungerar som ett sätt att belysa dem, vända och vrida på dem. På samma sätt, men ändå så annorlunda, fungerar det att ljudlägga inspelade bilder. Jag har utforskat de här två olika arbetsordningarna, att börja med bilden och att börja med ljudet, och också att låta dem uppstå parallellt eller i samspel. Mitt arbete med filmen "Like, what do you sing to your children?", har varit ett frö till många av de här tankarna. Filmen uppstod ur ett slumpmässigt inspelat material som jag kommit att kalla Fårömaterialet, eftersom det spelades in på Fårö. Arbetet med filmen har fått mig att slita mitt hår, förlora mig i filosofiska avgrunder, ge upp, komma tillbaka, göra om. Det är ett arbete som ständigt leder mig vidare. Det är talande för hur jag vill arbeta. Att börja med att göra något, något som känns ovidkommande i stunden, kan visa sig bli avgörande för ett helt konstnärskap. Det som är till synes litet innehåller så mycket om man tittar noga. / <p>Opponent: Marius Dybwad Brandrud, doktorand på SKH</p>

Denna studie undersöker hur dynamisk musik i spel kan visualiseras för att eventuellt döva eller hörselskadade personer ska kunna förstå vad som sker i ljudbilden. En undersökning genomfördes där fem deltagare fick se en ljudlös video bestående av spelsekvenser och musikvisualisering. Samtliga deltagare fick därefter svara på frågor i en semistrukturerad intervju. Respondenterna fick beskriva och identifiera byten av musikspår, adaptering i musiken och andra frågor kring musikvisualisering i spel. Efter insamlad data sammanställdes deltagarnas svar och studien visade sig vara mestadels framgångsrikt ideltagarnas upptäckande av dynamisk musik. I fåtal tillfällen kunde musikvisualiseringen upplevas diffus i framförandet av information. Experimentets utförande kan ha påverkat resultatet negativt. Samt att studien använde sig utav för få deltagare för att kunna få en slutsats med stark validitet.

Syftet med mitt arbete var att undersöka lärares upplevelser av att införa och arbeta med projektet ”Drömmen om det godas” metoder – stillhet, massage, qigong och reflekterande samtal.  Jag har gjort intervjuundersökningar för att ta reda på hur lärare som undervisar eleverna i någon eller några av dessa tekniker uppfattar sitt arbete. Jag var  intresserad av att se vad som motiverar lärare att arbeta med metoderna och på vilket sätt lärarna motiverar eleverna att delta i arbetet, samt vilka svårigheter lärarna upplever och hur dessa svårigheter löses. Jag har intervjuat 5 lärare som på olika sätt arbetar med ”Drömmen om det godas” metoder. Efter intervjuerna har jag bearbetat mina data kvalitativt för att få en djupare förståelse för respondenternas tankar. Resultatet visar att  lärarna påtalar att vi idag lever i en stressig miljö och att det för många elever är viktigt hur de ser ut och hur de beter sig. Genom att arbeta med ”Drömmen om det godas metoder” anser samtliga lärare att eleverna blir lugnare, vilket resulterar i att de har lättare för att koncentrera sig och fokusera på skolarbetet. Lärarna menar vidare att stämningen i klassen påverkas positivt. Flera av lärarna menar också att de själva påverkas positivt av träningen. Vissa elever har svårare än andra att koncentrera sig på träningen, vilket skapar svårigheter och problem. Andra problem kan vara vilka elever som ska samarbeta vid klassrumsmassagen. För att komma över svårigheter krävs motiverade och tydliga lärare som kan samtala med och lyssna på eleverna samt återskapa ett intresse hos eleverna när motivationen tryter. Resultatet visar också att det är viktigt att elever samt lärare är väl förberedda och motiverade när arbetet påbörjas.

<p><strong></strong></p><p>Syftet med mitt arbete var att undersöka lärares upplevelser av att införa och arbeta med projektet ”Drömmen om det godas” metoder – stillhet, massage, qigong och reflekterande samtal.  Jag har gjort intervjuundersökningar för att ta reda på hur lärare som undervisar eleverna i någon eller några av dessa tekniker uppfattar sitt arbete. Jag var  intresserad av att se vad som motiverar lärare att arbeta med metoderna och på vilket sätt lärarna motiverar eleverna att delta i arbetet, samt vilka svårigheter lärarna upplever och hur dessa svårigheter löses. Jag har intervjuat 5 lärare som på olika sätt arbetar med ”Drömmen om det godas” metoder. Efter intervjuerna har jag bearbetat mina data kvalitativt för att få en djupare förståelse för respondenternas tankar. Resultatet visar att  lärarna påtalar att vi idag lever i en stressig miljö och att det för många elever är viktigt hur de ser ut och hur de beter sig. Genom att arbeta med ”Drömmen om det godas metoder” anser samtliga lärare att eleverna blir lugnare, vilket resulterar i att de har lättare för att koncentrera sig och fokusera på skolarbetet. Lärarna menar vidare att stämningen i klassen påverkas positivt. Flera av lärarna menar också att de själva påverkas positivt av träningen. Vissa elever har svårare än andra att koncentrera sig på träningen, vilket skapar svårigheter och problem. Andra problem kan vara vilka elever som ska samarbeta vid klassrumsmassagen. För att komma över svårigheter krävs motiverade och tydliga lärare som kan samtala med och lyssna på eleverna samt återskapa ett intresse hos eleverna när motivationen tryter. Resultatet visar också att det är viktigt att elever samt lärare är väl förberedda och motiverade när arbetet påbörjas.</p><p> </p>

Mötet med närstående till patienter som avlidit är ett stressfyllt möte, både för närstående och sjuksköterskan. Tidigare forskning visade att närstående önskade få tydlig information och söker trygghet hos varandra. Närstående upplevde sjuksköterskan som en stor källa för trygghet och stöd i sorgprocessen. Den professionalitet och säkerhet hon förmedlar var av stor vikt för närståendes upplevelse av hela vårdtiden. Syftet med studien var att beskriva erfarna intensivvårdssjuksköterskors reflektioner från möten med närstående till patienter som avlidit. En intervjustudie med kvalitativ ansats gjordes. Informanterna i denna studie kunde alla klassificeras som skickliga och expertsjuksköterskor enligt Benners utvecklingsstadier för sjuksköterskan. Informanterna beskrev möten som kunde delas in i följande huvudteman för att ge stöd till de närstående som, trygghet, lyhördhet, stillhet och lugn. Med hjälp av dessa huvudteman upplevde informanterna att de kunde skapa optimala förutsättningar för att skapa stillhet och lugn. / Meeting patient’s next of kin after decease is a stressful meeting for both the next of kin and the advanced practice nurse. Preceding research showed that the next of kin sought to receive information that was easy to understand and that they seek solace from each other. The advanced practice nurse was experienced as a great source of comfort and support in the grieving process by next of kin. Professionalism and support mediated by the advanced practice nurse was of great importance for the next of kin’s experience of the hospitalization period. The aim of this study was to describe experienced intensive care unit nurses reflections of meeting next of kin to patients who are diseased. An interview study with a qualitative approach was done. The informants in this study could all be classified as the skilful and the expert nurse according to Benners stages of progression for the nurse. The informants described main themes to support and comfort the next of kin, they were; feeling secure, attentiveness, stillness. With the aid of these categories the informants experienced that they could create the optimal conditions in creating stillness in the storm that the next of kin are in after death has occurred.

This study, Death shadowed by life: Accountability in popular interpretations of suicide in Sweden 1850–1900, draws inspiration from the perspective of new cultural history, exploring ideas of accountability and the relationship between life and death in interpretations of suicide in late 19th century rural Sweden. The sources used in this study consist of records of popular belief and practice that were collected in the early 20th century. In historical writings suicide is often treated as an isolated act which was by default morally condemned. In this work the perspective is broadened, analysing the self-killing act in relation to understandings of the self-murderer’s earlier life as well as to related types of death. I argue that the definition of suicide, in the context here examined, had less to do with the intention and agency of the person who killed themself than with the context of the person’s earlier life. The main aspect when classifying deaths, both accidental and intentional, as suicides was the presence of sinful acts in the past. Furthermore, suicide was part of an even wider category of deaths caused by sinful acts in life. However, as opposed to these other kinds of death, suicide was understood as the ultimate proof of sinful behaviour. Finally, I suggest that sin in this context had a pragmatic facet that intertwined with, but did not depend on, moral judgment. This study thus sheds new light on the stigmatization of suicide.