This study examined comprehension of verb particle constructions in persons with aphasia (PWA) and young and older typical adults according to the semantic classes by Jackendoff (2002). The experimental task focused on the following three classes of verb particle constructions: idiomatic, directional, and aspectual verb particles. Movement of the object NP also was examined. The study involved a picture-matching task counterbalanced for each participant. The results revealed that PWAs showed slower than normal overall processing, slower processing of aspectual verb forms, and slower processing of syntactic form regardless of movement. Error analysis revealed a bias toward the meaning of the verb, particularly on aspectual verb constructions for all three groups. Accuracy data revealed no significant differences between groups although the aphasic group was less accurate in idiomatic verb forms. The results support current literature on the processing of syntactic structures in PWA.

abstract: A question that has driven much of the current research in formal syntax is whether it is the lexicon or the syntax that determines the argument structure of a verb. This dissertation attempts to answer this question with a focus on Arabic, a language that has received little attention in the literature of argument structure. In this dissertation, argument structure realization is examined in relation to three different components, namely the root, the CV-skeleton and the structure around the verb. I argue that argument structure is not determined on a root level in Arabic. I also show that only few CV-skeletons (verb patterns) are associated with certain argument structures. Instead, the burden of determining argument structure lies on elements around the structure of VP. The determinants of inner aspect in Arabic and the relation between eventuality types and argument structure are also examined. A cartographic model is provided to show how elements around the VP play a role in determining the inner aspect. This model also represents a relationship between argument structure and eventuality types. The question of what determines argument structure is further addressed through the investigation of the causative/inchoative alternation in Arabic in light of recent semantic and syntactic accounts. I argue that most Arabic verbs that undergo the alternation are non-agentive change-of-state verbs. Although certain lexical characteristics may account for which verbs alternate and which do not, exceptions within a language and/or across languages do exist. I point to a range of phenomena that can be only explained from syntactic points of view. / Dissertation/Thesis / Ph.D. English 2012

Denna rapport beskriver resonemanget kring framtagandet av en modul som tillåter användaren att, på ett lättanvänt sätt, skripta beteenden hos en redan existerande grafikmotor. Arbetsprocessen beskrivs steg för steg med definition av vad ett skript är, vad som ska kunna gå att skripta och vilka övergripande krav som ställs, design av tekniska lösningar, design av syntax, testning och till sist resultat. Resultatet varierade på de olika punkterna. Den underliggande tekniska lösningen blev lyckad då den uppfyllde kraven på modularisering, robusthet, flexibilitet och prestanda. Ur en tillämpbarhetssynpunkt blev resultatet även här tillfredsställande eftersom det visade sig vara fullt möjligt att skripta kloner på de tre försöksspelen (SkiiFree, BreakOut och Space Invaders) på ett sätt som kändes bra och rättfram. Dock blev resultatet inte lika lättanvänt som jag hade hoppats på. Jag upplevde att användandet av naturlig syntax i mitt fall försvårar för användaren istället för att underlätta förståelsen. Detta eftersom människor till stor del lär sig av att känna igen mönster och upprepningar och dessa elimineras till stor del när naturlig syntax används eftersom varje kommando i skriptkoden varierar så mycket utseendemässigt sinsemellan. Även rent generellt upplevde jag att skriptningsmetoden att svart på vitt skriva kod inte gjorde sig bäst för mitt syfte. Denna metod gör sig bättre då användarens möjligheter är mindre begränsade och denne arbetar på en lägre programkodsnivå. I syftet att på ett enkelt sätt kunna ändra beteendet i en existerande värld, snarare än att från grunden bygga upp en helt egen dito, vore det bättre att istället använda ett mer grafiskt användarinterface, helst helt integrerat i grafikmotorn. Examensarbetet gav mig en klar bild över de krav som ställs på en skriptmotorn och hur man kan gå till väga för att uppfylla dessa krav. Jag fick även, tack vare erfarenheterna med examensarbetet, insikter i fördelarna och nackdelarna med naturlig syntax för programkod. / This report describes the design and implementation of a module that provides the user a way to, in an easy-to-use manner, script the behaviours for an already existing graphics-engine. The work process is described step by step with definition of what a script is, what should be scriptable and what the general demands are, design of technical solutions, design of the codesyntax, testing and results. The result varies for the different aspects. The underlying technical solutions became successful since they fulfilled the demands for modularisation, robustness, flexibility and performance. The result also became satisfying from a relevance point-of-view because it is shown to be fully possible to script clones of the three test-games (SkiiFree, BreakOut and Space Invaders) in a way that felt good and forthright. However, the syntax was not as easy to use as I had hoped for. I found that the use of natural syntax might make it harder for the user to learn how to script rather than the opposite. This is, I think, because people to a large extent learn by recognizing patterns and these were less uniform with the use of a flexible natural syntax that can be varied freely. Also, I felt that the general method to write textual script-code in that sense was not the best for my purpose. For the purpose to modify the behaviours of an existing world, rather than building new ones from bottom up, it could be better to provide a more graphical user interface, preferable fully integrated into the graphics-engine. This work has given me insights into the requirements on a script engine and how these requirements can be met.

<p>This dissertation sheds light on the semantic domain of causation in Arabic. The aim is to examine two Arabic causative verb forms, Form I and Form II, and their associations with (in)directness of causation. The central working hypothesis throughout this work is the verb-semantics hypothesis by Shibatani and Pardeshi (2002), which posits that autonomy of the causee, degree of directed causation, requirement for an external causer, and merger of two subevents into one conceptual event are factors that predict the morpho-syntactic complexity of a causative construction. Following the lead of Ambridge et al. (2020) on their operationalization of the verb-semantics hypothesis by Shibatani and Pardeshi (2002), two experiments were conducted. In both experiments, 60 animations for 60 verbs were used to depict various causative scenarios. The first experiment explored how Arabic speakers mentally perceived 60 events that depicted various degrees of causativity. This was achieved through collecting ratings from 20 Arabic speakers on four semantic variables: autonomy of the causee, degree of directed causation, degree of event-merge, and the requirement for an external causer. The second experiment obtained judgments of the relative acceptability of the less- and more-transparent causative forms of the same 60 verbs from 24 native-speaking Arabic adults. </p> <p>Three analyses were conducted on the results to better understand how causatives manifest in language use cross-linguistically, with a dedicated focus on the Arabic language.The first analysis addressed whether the four semantic variables of the verb-semantics hypothesis of Shibatani and Pardeshi (2002) account for the restrictions on the use of Arabic verb Form I and Form II. It was found that the variables autonomy of the causee, degree of directed causation, and the requirement for an external causer each showed strong positive correlations with Form I. The variable degree of event-merge showed a weak positive correlation with Form I. No correlations were noticed between any of the four variables and Form II. The second analysis addressed whether Arabic speakers perceive events in a similar way to speakers of other languages. Because this study followed the methodology Ambridge et al. (2020) used to examine causatives in English, Hebrew, Hindi, Japanese and Kʼicheʼs, the results could be directly compared. It was discovered that yes, Arabic speakers conceptualize the events tested similarly to speakers of the five other comparison languages. Twenty-three verbs (>38.3%) were rated the same by all speakers (120 speakers, 20 from each language) on all four semantic variables. From the remaining thirty-seven verbs, twenty-three verbs received the same ratings in three of the semantic variables, but not in event-merge. The remaining fourteen verbs were associated with numerous disagreements among the participants. The third and final analysis addressed the claim that all human languages use morphosyntax to mark the difference between direct versus indirect causative events by testing whether this holds true for Arabic. Across-linguistic computational model developed by Aryawibawa et al. (2021) was used to answer this question on the reasoning that if the principle is truly cross-linguistic, then the universal model should be able to utilize speaker semantic judgements to make accurate predictions about the grammatical acceptability of the different morphosyntactic forms. The model accurately predicted Arabic speaker judgments by a moderate correlation of 0.05, suggesting that Arabic conceptualizes directness of causation in a similar way to other languages, which supports the view that the underlying semantic distinction of more versus less direct causation maps onto and manifests as a morphosyntactic distinction. </p>

In this thesis, I investigate the link between A-movement and online processing in eye-tracking and self-paced reading (SPR). A-movement refers to movement of an element to an argument position, where an element may be base-generated and hold a semantic role of the main predicate of the clause. I analyze six constructions in English, divided into three experimental pairings. Unaccusative constructions argued to involve movement are contrasted with unergatives as control, in a purely intransitive pairing. Transitive verb expectations are controlled by contrasting optional transitive constructions and purported movement in inchoative constructions. Argument alternation is taken into consideration in comparing instrumental constructions and possible movement in middle constructions. The results from the SPR experiment did not show significant differences in reading times or fixation durations between pairings in any regions. In the eye-tracking results, no significant effects were found at the verb region, where the syntactic complexity of movement could lead to greater processing effort. In the subject noun region of the optional transitive and inchoative constructions and instrumental and middle constructions, significant differences in gaze duration, total fixation duration, and go-past time were found. These results are compatible with theories of frequency effects. Differences at the adverb could support lexical or derivational approaches, as controls and experimental conditions had equal length fixations in our first pairing, controls had longer fixations in our second pairing, and experimental items had longer fixations in our third pairing. Ultimately, the results do not offer strong support for the derivational approach, and are not accounted for through a lexical approach. / Thesis / Master of Science (MSc)

Bilingual children's language can display traits that mimic language disorder symptoms, and a good understanding of bilingual language development is essential in order to avoid misdiagnosis. This study explores the production of subordinate clauses in 46 typically developing Swedish-German speaking children aged 4–6 years. Transcripts of a picture-based narrative test in Swedish and German have been used to manually analyse the (1) number of subordinate clauses per age group, language and individual (2) presence and shape of the subordinator (3) distribution of subordinate clause types and (4) proportion of targetlike/non-targetlike word order in subordinate clauses. It is shown that the production of subordinate clauses is dynamic also in older bilingual pre-schoolers, and both similarities and differences compared to monolingual children are present. Clausal subordination increases across the age range at a group level, but with sizeable individual differences. Development in the two languages does not follow a homogeneous pattern, as e.g. demonstrated by the choice of clause types. Subordinators are largely targetlike and omissions are rare, but code switching occurs to some extent. The bilinguals’ word order exhibits signs of cross-linguistic influence, with a noticeable percentage of incorrect verb placement in German. Given this rather complex picture, a stronger focus on subordinate clauses in formal language assessments applied in Sweden would be desirable. / Flerspråkiga barns språk kan uppvisa drag som liknar språkstörningssymtom, och det är viktigt att ha god kunskap om flerspråkig utveckling för att undvika feldiagnoser. I denna studie undersöks produktionen av bisatser hos 46 typiskt utvecklade svensk-tyskspråkiga barn i åldern 4–6 år på ett explorativt sätt. Transkriptioner från ett bildberättelsetest på svenska och tyska har analyserats manuellt med avseende på (1) antal bisatser per åldersgrupp, språk och individ (2) förekomst och form av bisatsinledare (3) fördelning av bisatstyper och (4) andelen bisatser med målspråklig/icke-målspråklig ordföljd. Resultaten visar att de flerspråkiga barnens bisatsproduktion är dynamisk även i sen förskoleålder och att den har både likheter och skillnader jämfört med enspråkiga barn. Bisatsernas frekvens ökar på gruppnivå över det undersökta åldersspannet, men med stora individuella skillnader. Utvecklingen följer inte ett homogent förlopp i de båda språken, vilket t.ex. syns på preferensen av bisatstyper. Barnens användning av bisatsinledare är övervägande målspråklig och inledaren utelämnas nästan aldrig, men kodväxling förekommer. Ordföljden uppvisar tecken på tvärspråkligt inflytande, med en märkbar förekomst av verbplaceringsfel i tyskan. Med tanke på denna ganska komplexa bild är det önskvärt att bisatserna ges en mer framträdande roll i språktest för användning i Sverige.

‘Scrambling’ languages allow arguments in a given sentence to be ordered in a variety of ways while leaving the grammatical roles of these arguments unchanged. West Germanic languages like German, Dutch, Yiddish, and West Flemish exhibit, to different extents, scrambling properties (Haider, 2006; Grewendorf, 2005; De Hoop, 2003). One well established assumption is that a prerequisite for scrambling is a rich (overt) case morphology: Grammatical relations need to be overtly marked on arguments in order for them to freely permute (Haider, 2006; Mahajan, 2003). Afrikaans, like other West Germanic languages, also allows a certain degree of flexibility (Molnárfi, 2002; Biberauer & Richards 2006; Conradie, 2007 Huddlestone, 2010). Generally, however, it is assumed to be much more rigid than a richly inflected language like German, in part because Afrikaans is the most morphologically ‘impoverished’ of all the West Germanic languages (Molnárfi, 2002; Biberauer & Richards, 2006; Huddlestone, 2010). In this thesis, I draw attention to certain double object constructions in Afrikaans that allow German-like flexibility without German-like morphology. Afrikaans allows the indirect and direct object of particular verbs to optionally invert their canonical order in finite embedded sentences without V-raising. I propose an analysis within a minimalist framework that accounts for the flexibility exhibited by these constructions. / Thesis (M.A.)-University of KwaZulu-Natal, Durban, 2012.

In dem seit Herbst 2012 vorliegenden Band, der von der Mainzer Italianistin und Franko-Romanistin Barbara Wehr und einem Mitarbeiter (Frédéric Nicolosi) herausgegeben wurde, sind 14 Beiträge versammelt, die zwei hauptsächliche Forschungsinteressen bedienen: Einerseits wird in allen Aufsätzen ganz allgemein erprobt, wie sich die pragmatisch orientierte und die strukturell bestimmte historische Syntaxanalyse gegenseitig befruchten können, um genaue Beschreibungen formaler Eigenschaften mit differenzierten funktionalen Erörterungen zu verbinden; andererseits liegt das Gros der Artikel des Bandes in der Linie der Erforschung eines ganz bestimmten Teilthemas, nämlich von Strukturen, die in den älteren Sprachstufen des Romanischen Topic und Fokus markierten, vor allem Spaltsätze und Verlagerungen von Wortgruppen mit oder ohne pronominale Spur.

`Kinds of objects and their meanings´ deals with objecthood in Kiswahili. From a syntactic point of view, there is but one kind of object: the distinction between `direct´ and `indirect´ object has no syntactic properties, and one verb can have only one object. Of course, objects can have different semantic roles. This raises questions about the syntactic and semantic functions of `naked´ non-objects, and some of these are approached by inspecting fifty examples of the verb kutia `to put [sth] [into]´ from Sacleux´s dictionary. Three syntactic and semantic frames are distinguished and the respective roles of the arguments are described. Finally, there is a brief discussion about the meaning of the object as such and how it is influenced by the presence of the applicative extension.

Masteruppsatsen Möjligt att mäta möten? undersöker mötesplatsers betydelse för social sammanhållning. Social sammanhållning förstås i denna studie genom två teoretiska begrepp, co-presence och svaga band, begrepp hämtade från urbanmorfologisk, kulturgeografisk och urbansociologisk forskning.  Syftet med studien kan beskrivas som tvådelat. Den första delen syftar till att undersöka vilken betydelse mötesplatser ges för att kunna bidra till att skapa social sammanhållning i en svensk större stads översiktsplan. Detta studeras genom en kvalitativ innehållsanalys av Malmö stads översiktsplan.  Den andra delen av studien syftar till att haka i den urbanmorfologiska forskargruppen Spatial Morphology Groups (SMoG) arbete med utvecklingen av det GIS-baserade verktyget Place Syntax Tool som de uppmuntrar mastersstudenter att använda för att utvärdera om det är ett användbart verktyg för att genomföra tillgänglighetsanalyser. I denna studie testas verktyget genom att analysera en större svensk stads stadsstruktur, Malmö, för att undersöka den rumsliga relationen mellan tillgången till mötesplatser och den byggda strukturen genom begreppet social sammanhållning.  Resultatet av den kvalitativa innehållsanalysen av Malmö stads översiktsplan visar att kommunen främst planerar för mötesplatser utifrån begreppet co- presence. Samtidigt går det att se att de förväntningar som Malmö har på vilka effekter som möten ska ge i form av social sammanhållning är mer kopplade till begreppet svaga band. För att bidra till att öka den sociala sammanhållningen ges mötesplatser betydelsenatt kunna (1); möjliggöra för möten mellan människor med olika bakgrunder, (2); överbrygga fysiska och sociala barriärer samt (3); främja demokrati, delaktighet och trygghet.  Place Syntax-analyserna synliggör var i staden det finns hög respektive låg tillgång till olika typer av mötesplatser. Det synliggörs även om en stad är rumsligt segregerad på grund av att olika områden är dåligt sammankopplade på grund av gatunätverkets konfiguration. Place Syntax Tool bedöms vara ett användbart verktyg för att mäta tillgången till mötesplatser i städer och se mönster över var det kan sättas in åtgärder i den fysiska miljön för att öka möjligheten för människor att mötas.  Resultatet av en Place Syntax-analys som visar på att det finns en hög tillgång till mötesplatser i en stad går inte att likställas med att det finns social sammanhållning. Det resultatet kan visa är huruvida det är möjligt för olika individer och grupper att mötas i en stad vilket bedöms vara en förutsättning för att social sammanhållning överhuvudtaget ska kunna uppnås.