Upp till 300 barn drabbas varje år av cancer, de vanligaste cancerformerna för barn är hjärntumörer och leukemi. De flesta barn som drabbas är mellan 4-5 år och befinner sig mitt uppe i sin motoriska utveckling. Cancerdiagnosen påverkar familjen som helhet men det är framförallt det cancersjuka barnen som drabbas, hela barnens levnadssätt förändras. En vardag som tidigare kretsat kring dagis, skola och lek, handlar nu istället om sjukhusbesök och behandlingar. I nuläget finns det bristfälligt med studier om hur barnen upplever sin nya livssituation efter sin cancerdiagnos. Av den orsaken är syftet med studien att redogöra för barnens och föräldrarnas upplevelser av vardagslivet ett år efter barnens cancerdiagnos, med fokus på barnens upplevelser. För att kunna svara på syftet fick författarna åtta transkriberade intervjuer som sedan analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys baserad på Lundman och Hällgren Graneheim (2008). Till följd av analysen utarbetades meningsenheter, koder och slutligen underkategorier som ledde fram till fyra huvudkategorier; Sjukdomen som en del av livet, Hitta tillbaka till livet innan sjukdomen, Barnet vill ha kontroll och Känsla av utanförskap. Barnen fokuserade på sin självbild, sitt deltagande i sin egen vård och hur deras syskon påverkas av cancern. Detta är viktig kunskap för sjuksköterskor inom barncancervården. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Varje år drabbas ungefär 250 barn av cancer i Sverige. Därmed drabbas även barnens föräldrar och syskon av den förändrade vardagen som tillkommer. Syftet med denna studie är att belysa och beskriva vad föräldrar och syskon upplever som påfrestande i situationen när ett barn inom familjen har insjuknat i cancer. Studien är en litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats. Analysen resulterade i två huvudteman och fyra underteman. Dessa är ”föräldrars perspektiv” med underteman ”lidande” och ”hopp” samt ”syskons perspektiv” med underteman ”behov av information” och ”den förändrade vardagen”. Resultatet visar att ett stort behov av stöd behövs för både föräldrar och syskon. Att föräldrar känner hopp fungerar som en styrka för dem. Sjuksköterskan spelar en stor roll i att kunna hjälpa föräldrar till att väcka detta hopp. Att lindra lidande är en viktig del som kan förebygga ohälsa bland föräldrarna. Syskon har ett stort behov av information vilket inte ska negligeras. Genom att syskonen blir informerade ökar deras delaktighet vilket kan hjälpa dem att hantera den nya situationen. Syskonen upplevde den förändrade vardagen som påfrestande när deras syskon insjuknade i cancer. Genom att sjuksköterskan uppmärksammar syskonen kan detta leda till att de känner sig sedda och inte hamnar i skymundan. Denna studie bidrar till en ökad förståelse för det familjerna genomgår och kan hjälpa sjuksköterskan i sitt arbete med att lindra lidande, främja hopp och öka syskonens delaktighet. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Att vara syskon till ett cancersjukt barn kan innebära känslan av att vara åsidosatt. Även en stark oro för sin sjuka syster eller bror kan vara påtaglig. Bakgrunden belyser områden som är knutna till ämnet. Här tas det även upp hur det är att vara förälder till ett barn med cancer samt hur de tycker det påverkar det friska syskonet. Ett problem kan vara att det inte finns tydliga riktlinjer för hur hälso- och sjukvården ska stötta syskonen. Syftet med uppsatsen är att beskriva barns och ungdomars upplevelse av att ha ett syskon som drabbats av cancer. Resultatet baseras på en studie av sex artiklar med kvalitativ ansats. Resultatet av det analyserade materialet visar fyra kategorier: starka känslor, familjen förändras, behov av stöd och information samt mognad och självständighet. Både positiva och negativa erfarenheter av en brors eller systers sjukdomstid beskrivs. Känslor som skuld, oro, avundsjuka och ilska samt en upplevelse av ensamhet är något som är ständigt återkommande upplevelser hos syskonen. Det är betydelsefullt att hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksammar det friska syskonet och ser till att det får information om sjukdom och behandling av sitt sjuka syskon eftersom brist på information kan ge en känsla av att inte få vara delaktig. Det är också betydelsefullt att stötta föräldrarna i att förstå vikten av att låta syskon vara involverade i vad som händer med deras sjuka syskon då ovissheten är mer skrämmande än verkligheten även fast den kan vara hemsk. Att träffa andra i liknande situation har visat sig vara uppskattat. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes typ 1, även kallad barn- och ungdomsdiabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomar som drabbar barn i Sverige. Den kan ge allvarliga komplikationer och kontrolleras med hjälp av täta blodsockertester och insulininjektioner. En balanserad kost och motion utgör också en viktig del av behandlingen. I de fall de finns syskon till det diabetesdrabbade barnet blir också de indirekt drabbade av sjukdomen. Den förändrade livsvärlden som följer kan skapa ett lidande. Därför har vi valt att beskriva barns upplevelser av att leva med ett syskon drabbat av diabetes. För att göra en studie som bygger på barns upplevelser och känslor, är en kvalitativ litteraturstudie lämplig. I resultatet framkom sex olika teman; att stå i bakgrunden, att känna oro för sitt syskon, att leva ett annorlunda liv, att känna ökat ansvar, att uppleva stress och slitningar inom familjen samt att lära genom erfarenhet. Barnen i våra valda artiklar uttryckte många gånger ett slags utanförskap. Vården om det sjuka syskonet tog tid och uppmärksamhet från det friska barnet. Det fanns också en tydlig oro och rädsla hos dessa barn. De uttryckte ängslan för deras syskons framtid, men också en rädsla att själva utveckla diabetes. Många barn talade om hur sjukdomen styrde familjens vardag genom till exempel strikta måltidsrutiner. Vad som också framkom var hur det friska barnet tog stort ansvar för sitt sjuka syskon. Många syskon i artiklarna fick mycket begränsad information om sjukdomen och dess behandling från sjukvården. De fick ofta lära sig genom levd erfarenhet. I diskussionen beskrivs de mest framträdande teman ur resultatet. Vi jämför med andra studier och reflekterar över hur sjuksköterskor kan bemöta dessa barns behov. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Varje år föds det ca 120 barn i Sverige som får diagnosen Downs syndrom. Medlemmarna i familjer där det finns ett barn med Downs syndrom upplever situationen olika beroende på om man är förälder eller syskon till barnet. Föräldrarna erfar känslor som att behöva kämpa för sin rätt i samhället samt att känna hopp och trygghet i vardagen. Syskonets upplevelser utav situationen inriktar sig mer på att få vara delaktig och tillåtas att både ha positiva och negativa känslor för att inte få en felaktig bild utav verkligheten. Intresset till att utföra denna studie var bland annat för att ta reda på om det friska syskonet känner sig åsidosätt i olika situationer fastän familjen ska ses som en helhet. För att kunna bemöta familjen på bästa sätt i vårdsammanhang bör därför kunskap finnas om hur hela familjen upplever sin livssituation. Syfte i denna uppsats är därför att belysa upplevelser av att vara ett syskon eller förälder till en person med Downs syndrom. Resultatet diskuteras i förhållande till bakgrunden samt relevant litteratur och belyser hela familjens upplevelser ur föräldrarnas perspektiv samt det friska syskonets perspektiv. Hur det omfattar olika känslor och tankar, mötet med omvärlden samt att växa och kämpa ihop. Uppsatsen baserar sig på sju vetenskapliga artiklar som har lästs, granskats samt analyserats kvalitativt utifrån Evans (2003) analysmodell. Tre teman samt tio subteman har sammanställts och ligger till grund för resultatet. De teman som har framkommit är: att tillåta sig att ha både positiva och negativa känslor, att vara familjens stöttepelare och att kämpa för varandra. Diskussionen består utav en metoddiskussion där valet av metod för litteraturdiskussionen diskuteras samt en resultatdiskussion som är baserad på tre av de subteman som framkom under analysen. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p>Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal skattar användbarheten av stöd samt i vilken frekvens de använder sig av stöd gentemot syskon till svårt sjuka barn. Syftet var även att undersöka skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor gällande den skattade användbarheten samt frekvens i användandet av stöd till syskon till svårt sjuka barn.</p><p>Studien var deskriptiv och jämförande. Ett bekvämlighetsurval användes. Datainsamlingen skedde med hjälp av en enkät som delades ut till 94 personer på tre avdelningar och mottagningar i ett mellansvenskt län. Femtiofem respondenter besvarade enkäten och inklusionskriterierna motsvarades av 53 respondenter, vilka inkluderas i studien. Undersökningsgruppen bestod av sjuksköterskor och undersköterskor, alla kvinnor. Enkäten var en, till svenska, översatt version av instrumentet Sibling Social Support Questionnaire. Deltagarna bedömde "användbarhet" och "frekvens" av stöd inom 30 påståenden. Dessa berörde områdena emotionellt-, instrumentellt- och informativt stöd samt uppskattning som stöd. Huvudresultatet visade att stödområdet "Uppskattning som stöd" sammantaget ansågs vara mest användbart och också användes mest. Resultatet visar också en statistiskt signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna (p = 0,03). Sjuksköterskorna använde stödområdet "Uppskattning som stöd" mer frekvent (mean rank 29,88) än undersköterskorna (mean rank 20,63).</p> / <p>The purpose of the study was to describe how health professionals estimate the usefulness of support and in what frequency they use the support towards siblings of seriously ill children. The aim was also to examine differences between nurses and assistant nurses regarding the estimated usefulness and frequency of use of support for siblings of severely ill children.</p><p>The study was descriptive and comparative. A convenience sample was used. The data collection was done using a questionnaire that was distributed to 94 people in three care units and open care units in a mid-swedish region. Fifty-five respondents answered the survey and 53 of those met the inclusion criteria and were included in the study. The study group consisted of nurses and assistant nurses, all women. The questionnaire was a, into Swedish translated version of the instrument Sibling Social Support Questionnaire. The participants assessed the "usefulness" and "frequency" of support within 30 claims. These areas touched emotional-, instrumental-, informational-, and appraisal support. The main results showed that the area <em>"Appraisal support"</em> was considered most useful and also used most frequently. The results also showed a statistically significant difference between professional categories (p = 0.03). The nurses used the support area <em>"Appraisal support"</em> more frequently (mean rank 29.88) than the assistant nurses (mean rank 20.63).</p>

<p>Syftet med litteraturstudien var att beskriva föräldrars och syskons upplevelser och copingstrategier när ett barn i familjen drabbats av cancer. Sökning av litteratur har gjorts i databaserna Medline via Pubmed, Cinahl och Science Direct där 19 artiklar valdes ut. Resultatet visade att föräldrars upplevelser och copingstrategier var relativt samstämmiga. Upplevelserna tar sig ofta form i chock, förnekelse och stress de första månaderna. Hur föräldrarna sedan hanterar situationen kan variera, beroende på bland annat kön och religion. Ofta tar föräldrar till de problemfokuserade copingstrategierna. Syskonens upplevelser av barnets cancer visade sig oftast i psykologiska och känslomässiga yttringar, såsom depression, ångest och oro. De psykologiska beteendeproblemen yttrade sig i sämre resultat och uppförande i skolan. Det har visat sig att om syskonet upplevde bra stöd och support hemifrån så klarade de av att hantera sin bror eller systers cancerdiagnos på ett bättre sätt. Generellt så fungerade en stabil och trygg familjesammanhållning som ett komplement i både föräldrars och syskons copingstrategier.</p> / <p>The purpose of this literature review was to describe parent´s and sibling´s experiences and coping strategies when a child in the family is diagnosed with cancer. Literature search has been done in Medline, trough Pubmed, Cinahl and Science Direct where 19 articles were chosen. The results showed that parent’s experiences and coping strategies are quite similar. The experiences often take form as chock, denial and stress the first period after the child’s diag-nosis. How to cope with the situation can differ, depending on for example sex and religion. The parents often tend to use problem focused coping. The sibling’s experiences of the child’s cancer are often showed in psychological and emotional manifestations as depression, anxiety and worry. The psychological behavior problems were shown in school with worse behavior and lower study results. If the sibling´s experienced god support from their family, then they could cope with their brother´s or sister´s cancer diagnosis in a better way. In general a stable and safe family cohesion worked as a complement in both parents and siblings coping strategies.</p>

Syftet med litteraturstudien var att beskriva föräldrars och syskons upplevelser och copingstrategier när ett barn i familjen drabbats av cancer. Sökning av litteratur har gjorts i databaserna Medline via Pubmed, Cinahl och Science Direct där 19 artiklar valdes ut. Resultatet visade att föräldrars upplevelser och copingstrategier var relativt samstämmiga. Upplevelserna tar sig ofta form i chock, förnekelse och stress de första månaderna. Hur föräldrarna sedan hanterar situationen kan variera, beroende på bland annat kön och religion. Ofta tar föräldrar till de problemfokuserade copingstrategierna. Syskonens upplevelser av barnets cancer visade sig oftast i psykologiska och känslomässiga yttringar, såsom depression, ångest och oro. De psykologiska beteendeproblemen yttrade sig i sämre resultat och uppförande i skolan. Det har visat sig att om syskonet upplevde bra stöd och support hemifrån så klarade de av att hantera sin bror eller systers cancerdiagnos på ett bättre sätt. Generellt så fungerade en stabil och trygg familjesammanhållning som ett komplement i både föräldrars och syskons copingstrategier. / The purpose of this literature review was to describe parent´s and sibling´s experiences and coping strategies when a child in the family is diagnosed with cancer. Literature search has been done in Medline, trough Pubmed, Cinahl and Science Direct where 19 articles were chosen. The results showed that parent’s experiences and coping strategies are quite similar. The experiences often take form as chock, denial and stress the first period after the child’s diag-nosis. How to cope with the situation can differ, depending on for example sex and religion. The parents often tend to use problem focused coping. The sibling’s experiences of the child’s cancer are often showed in psychological and emotional manifestations as depression, anxiety and worry. The psychological behavior problems were shown in school with worse behavior and lower study results. If the sibling´s experienced god support from their family, then they could cope with their brother´s or sister´s cancer diagnosis in a better way. In general a stable and safe family cohesion worked as a complement in both parents and siblings coping strategies.

Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal skattar användbarheten av stöd samt i vilken frekvens de använder sig av stöd gentemot syskon till svårt sjuka barn. Syftet var även att undersöka skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor gällande den skattade användbarheten samt frekvens i användandet av stöd till syskon till svårt sjuka barn. Studien var deskriptiv och jämförande. Ett bekvämlighetsurval användes. Datainsamlingen skedde med hjälp av en enkät som delades ut till 94 personer på tre avdelningar och mottagningar i ett mellansvenskt län. Femtiofem respondenter besvarade enkäten och inklusionskriterierna motsvarades av 53 respondenter, vilka inkluderas i studien. Undersökningsgruppen bestod av sjuksköterskor och undersköterskor, alla kvinnor. Enkäten var en, till svenska, översatt version av instrumentet Sibling Social Support Questionnaire. Deltagarna bedömde "användbarhet" och "frekvens" av stöd inom 30 påståenden. Dessa berörde områdena emotionellt-, instrumentellt- och informativt stöd samt uppskattning som stöd. Huvudresultatet visade att stödområdet "Uppskattning som stöd" sammantaget ansågs vara mest användbart och också användes mest. Resultatet visar också en statistiskt signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna (p = 0,03). Sjuksköterskorna använde stödområdet "Uppskattning som stöd" mer frekvent (mean rank 29,88) än undersköterskorna (mean rank 20,63). / The purpose of the study was to describe how health professionals estimate the usefulness of support and in what frequency they use the support towards siblings of seriously ill children. The aim was also to examine differences between nurses and assistant nurses regarding the estimated usefulness and frequency of use of support for siblings of severely ill children. The study was descriptive and comparative. A convenience sample was used. The data collection was done using a questionnaire that was distributed to 94 people in three care units and open care units in a mid-swedish region. Fifty-five respondents answered the survey and 53 of those met the inclusion criteria and were included in the study. The study group consisted of nurses and assistant nurses, all women. The questionnaire was a, into Swedish translated version of the instrument Sibling Social Support Questionnaire. The participants assessed the "usefulness" and "frequency" of support within 30 claims. These areas touched emotional-, instrumental-, informational-, and appraisal support. The main results showed that the area "Appraisal support" was considered most useful and also used most frequently. The results also showed a statistically significant difference between professional categories (p = 0.03). The nurses used the support area "Appraisal support" more frequently (mean rank 29.88) than the assistant nurses (mean rank 20.63).

Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan stödja föräldrar och syskon till barn som vårdas på sjukhus. De ingående artiklarnas kvalitet redovisades utifrån de metodologiska aspekterna urval och bortfall. En beskrivande litteraturstudie genomfördes där författarna granskade tolv vetenskapliga artiklar som var relevanta, dessa söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet visade att sjuksköterskan genom att leverera korrekt, individanpassat stöd kunde främja hela familjens hälsa. God kommunikation och tydlig information från sjuksköterskan bidrog till ökad trygghet hos föräldrarna. När sjuksköterskan visade tålamod, var lättillgänglig, gav tid för samtal, lyssnade och var ärlig kände föräldrarna förtroende vilket var grunden för att en god relation skulle utvecklas. Sjuksköterskan kunde också stödja föräldrarna genom att låta dem vara delaktiga i omvårdnaden av sitt sjuka barn samt stötta dem i detta både praktiskt och emotionellt. Syskonen blev även de tryggare när de involverades i omvårdnaden och fick tydlig information angående sitt sjuka syskons prognos. Ökad kunskap minskade syskonens oro och ängslan och hjälpte dem att bättre hantera situationen. Kvalitén i studiens ingående artiklar avseende urval och bortfall varierade men bedömdes överlag vara hög. Slutsatsen är att sjuksköterskans genom tydlig information och kommunikation kan stödja föräldrar och syskon att hantera situationen samt hjälpa dem att bli ett bättre stöd för det sjuka barnet. / The aim of this study was to describe how the nurse may support the parents and the siblings of a hospitalized child. The quality of the articles was reported by the methodological aspects of selection and non-response. A descriptive literature study was conducted. Twelve scientific articles were found in the databases PubMed and Cinahl. The result showed that the nurse, by deliver a proper, individually adapted support might promote the health of the entire family. Proper communication and a distinct information from the nurse contributed to an increased perceived security. When the nurse demonstrated patience, was available, spent time for dialogue, listened and was honest, the parents felt trust which formed the foundation for the development of a good relationship. The nurse could also support the parents by letting them participate in the nursing care of their sick child and encourage them both practically and emotionally. The siblings also felt more confident when they were involved in the care and got distinct information about the prognosis of their sibling. The quality of selection and non-response in the examined studies had variation but were over all considered high. The conclusion is that the nurses, through clear information and communication, can support and help parents and siblings to cope with the situation and help them to become a better support for the sick child.