<p>Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.</p>

<p>The aim writing this essay is to understand and to explain difficulties with communications during sign language interpreting at the Video Relay Service (VRS). Another aim is also to identify the necessery conditions for communications at the VRS and to investigate why difficulties may arise in lack of these necessary conditions. The questions of this essay are: Which are the vital important difficulties in communication at the VRS and why do these difficulties arise?</p><p>To answer these questions, four sign language interpreters working with the VRS, have been interviewed. These interviews constitute the empirical data of the essay. The interviews has been analysed from an interpreting perspective as seen from Wadensjö, Chernov and Atwood & Gray. The teoretical base of the essay is also seen from Goffman’s dramaturgical perspective and his model of production formats and also from Habermas’ theory about action types.</p><p>The conclusions of this essay is that agreement of the service and of the conversations cast assignment, is very important for the conversation to be continued at the VRS, in lack of these difficulties will appear for the interpreters. The interpreters’ possibilities to anticipate are related to the context of the situation. For the conversation to continue the interpreter do have to take an active responsibility and arrange the conditions for the communication, otherwise difficulties will appear.</p>

Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.

Syftet med studien har varit att ta reda på om döva elever har svårigheter inom algebra. Inom algebra fokuseras då de tre symbolbetydelser som är karakteristiska för ekvationer, likhetstecknet, minustecknet samt bokstavssymbolerna. Bakgrunden har varit forskning och litteratur som visar på att elever, generellt, tycks ha svårigheter i algebra och även på gymnasienivå tycks många elever inte ha förstått algebran. Vilka svårigheter som döva elever kan ha i matematik och algebra finns det mycket lite forskning om. Därav det aktuella i att göra en studie av detta. Målgruppen var döva elever inom specialskolan, där även förskolan och gymnasiet kom att räknas med. Studien har ett sociokulturell syn på lärande där läraren har en viktig roll när det gäller att tillgagna eleverna kunskaper och att socialisera dem in i samhället. På grund av detta samt för att få översikt av de döva elevernas svårigheter genom hela skoltiden utgörs studien av intervjuer med några matematiklärare inom förskolan, specialskola samt gymnasiet för döva och hörselskadade. På detta sätt vill studien ta reda på lärarnas syn på algebra, deras syn på de döva elevernas svårigheter inom algebra, vad de tror det eventuellt beror på samt vilka strategier de har i undervisningen av de döva eleverna. Resultaten har sedan jämförts med tidigare forskning och studier om vilka svårigheter elever, generellt, kan ha i algebra samt vilka svårigheter döva elever, generellt, kan ha i matematik och svenska. Studien visar att de döva eleverna har svårigheter i algebra men precis vari svårigheterna ligger har inte gått att fastställa helt. Vid intervjuerna har språket kommit att fokuseras som framställningen av undervisningen på teckenspråk, teckenspråkets särart och gestaltning. Studien har i stort sätt skapat fler frågor än svar och det behövs fortfarande mycket mer forskning inom detta område.

Syftet med studien är att försöka belysa det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning utifrån verksamma lärares beskrivningar och koppla det till aktuell och relevant forskning. Studiens bakgrund tar upp definitioner av begreppen döv och teckenspråk, samt styrdokumenten som styr undervisningen av döva elever. Därefter presenteras tidigare forskning inom området döva barns läs- och skrivinlärning. Det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning belyses genom intervjuer med lärare i svenska för döva. Dövas förstaspråk är teckenspråk. De flesta eleverna har ingen erfarenhet av svenska innan de börjar skolan. Döva barn har därför ett dubbelt arbete när de börjar skolan; de ska lära sig läsa och skriva samtidigt som de lär sig ett nytt språk. Döva barns läs- och skrivinlärning påverkas av flera faktorer, grundläggande är dock kunskaper i deras förstaspråk, teckenspråk. Genom teckenspråket har barnen något att koppla det nya språket till. Resultatet visar att det inte finns någon enhetlig metod för döva barns läs- och skrivinlärning, gemensamt för de metoder som används är dock att de bygger på ordbilder. Lärarna i studien betonar teckenspråkskunskap, språklig medvetenhet och självförtroende som viktiga komponenter för döva barns läs- och skrivinlärning, dessa komponenter är även centrala i forskning inom området. Lärarnas arbete med döva barns läs- och skrivinlärning ligger i linje med såväl Specialskolans styrdokument som befintlig forskning inom området.

<p>Syftet med studien är att försöka belysa det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning utifrån verksamma lärares beskrivningar och koppla det till aktuell och relevant forskning.</p><p>Studiens bakgrund tar upp definitioner av begreppen döv och teckenspråk, samt styrdokumenten som styr undervisningen av döva elever. Därefter presenteras tidigare forskning inom området döva barns läs- och skrivinlärning. Det pedagogiska arbetet med döva barns läs- och skrivinlärning belyses genom intervjuer med lärare i svenska för döva.</p><p>Dövas förstaspråk är teckenspråk. De flesta eleverna har ingen erfarenhet av svenska innan de börjar skolan. Döva barn har därför ett dubbelt arbete när de börjar skolan; de ska lära sig läsa och skriva samtidigt som de lär sig ett nytt språk. Döva barns läs- och skrivinlärning påverkas av flera faktorer, grundläggande är dock kunskaper i deras förstaspråk, teckenspråk. Genom teckenspråket har barnen något att koppla det nya språket till.</p><p>Resultatet visar att det inte finns någon enhetlig metod för döva barns läs- och skrivinlärning, gemensamt för de metoder som används är dock att de bygger på ordbilder. Lärarna i studien betonar teckenspråkskunskap, språklig medvetenhet och självförtroende som viktiga komponenter för döva barns läs- och skrivinlärning, dessa komponenter är även centrala i forskning inom området. Lärarnas arbete med döva barns läs- och skrivinlärning ligger i linje med såväl Specialskolans styrdokument som befintlig forskning inom området.</p>

No description available.

Teckenspråket är ett visuellt språk, med möjligheter att uttrycka mycket information simultant. Faktorer som har en avgörande betydelse för språket är handens form, placering och rörelse, i kombination med ögon- och munrörelser. Utvecklingen av videosamtal via 3G har inneburit att döva kan konversera mobilt på sitt modersmål. Tidigare har de i många situationer varit hänvisade till sitt andraspråk, svenska. Denna uppsats undersöker hur döva upplever kvaliteten på kommunikation via videosamtal, samt huruvida de för teckenspråket viktiga faktorerna får tillräckligt med utrymme i dagens 3G-telefoner. Studien är av kvalitativ art och metoden som använts är framför allt intervju. Resultaten visar att kvaliteten upplevs som sämre än vid kommunikation öga mot öga, bland annat till följd av att vissa teckenspråkliga element inte kan kommuniceras med dagens teknik. Språket anpassas på så vis att enklare tecken används, de utförs långsammare och upprepas oftare. Av studien framgår att det finns ett behov av vidare forskning inom området, för att mobil teckenspråkig kommunikation ska fungera på ett för döva tillfredsställande sätt.

För tio år sedan gick en stor andel av barn med cochleaimplantat (CI) i specialskolan för elever som är döva eller har hörselnedsättning, idag väljs till största delen den egna hemkommunens skola. Barn med CI är medicinskt döva utan sitt CI men fungerar som en person med varierad grad av hörselnedsättning med sitt CI. Med denna utveckling, specialskolans målgrupp i förändring i grunden genomfördes 2011 en utredning med titeln ”Med rätt att välja – flexibel undervisning för elever som tillhör specialskolans målgrupp” (SOU 2011:30). Här beskrivs att elever som är döva eller har en hörselnedsättning ska få större möjlighet att välja utbildning och att de som har behov av teckenspråk ska ha rätt att läsa det i grundskolan och grundsärskolan. De kan därmed bo kvar i sin hemmiljö. Syftet med mitt arbete är att belysa hur ett antal kommuner har hanterat undervisning i svenskt teckenspråk för elever med hörselnedsättning i kommunala grundskolor. Jag har valt att intervjua personer med en ledande roll för Hörselverksamhet i åtta kommuner. Det är tydligt att tillgången till undervisning i svenskt teckenspråk varierar stort mellan landets kommuner. Det finns de som lyft frågan till politiker vilka fattat beslut om hur undervisning ska erbjudas, medan det i andra kommuner är helt avhänget på den personal som arbetar med barnen och eleverna. Där undervisning ges är den ofta förlagd till en skola med hörselinriktning och ofta efter skoldagens slut. Den individuella rätten att lära sig och utveckla teckenspråk inom skolväsendet kan inte hävdas med stöd av språklagen som kom 2009. För att detta ska vara möjligt krävs att en sådan rättighet formuleras i skollagen och skolförordningen. Ansvaret ligger även på föräldrarna som mera aktivt får söka och efterfråga möjligheten till teckenspråk för sina barn. Det förekommer en variation ifall det ges som ämne med betygsättning, det kan även ses som ett stöd, vilket ibland resulterar i tecken som stöd. En svårighet är även bristen på legitimerade lärare med teckenspråk som ämne.

I Sverige går barn i skolan i ungefär 12 år och det är i skolan de ska ges möjligheten att utveckla sitt språk. I Sverige talas det runt 150 olika språk och ett av dem är svenskt teckenspråk. Svenskt teckenspråk talas av bland annat personer med hörselnedsättning. För att barn som föds med hörselnedsättning på bästa sätt ska kunna tillägna sig kunskaper och ges möjlighet att utveckla sitt språk i skolan bör de undervisas på både talad svenska och svenskt teckenspråk. Många barn som föds idag med hörselnedsättning placeras i kommunala skolor där de får gå integrerat med barn som har normalhörsel och lärare som inte behärskar svenskt teckenspråk. Detta kan leda till att elever med hörselnedsättning hamnar utanför gemenskapen och går miste om viktig kunskap.Denna uppsats syftar till att undersöka lärares erfarenheter av hörselskadade och teckenspråkiga elever som går integrerat i kommunala skolor. Uppsatsen syftar också till att undersöka lärarnas erfarenheter av användandet av svenskt teckenspråk.Uppsatsen utgår från semistrukturerade intervjuer som gjorts under vårterminen -17 med fem yrkesverksamma lärare. Av resultatet från intervjuerna framkommer det att dessa lärare inte har mycket kunskap inom teckenspråket men är öppna för att lära sig och på så sätt kunna möta hörselskadade och teckenspråkiga elever och deras behov på bästa sätt.