Syfte: Att undersöka om anatomiska fynd återspeglas i funktionella tester; finns det något samband mellan temporala RNFL och kontrastseende hos friska personer? Material och metoder: Friska personer mellan 18-60 år inkluderades i denna studie. Mätningar gjordes på ögon som hade en refraktion inom ±6,00 DS och detta kontrollerades med en inledande synundersökning. Kontrastseende mättes med Pelli-Robson-testet på 1 m avstånd och testpersonen hade då på sig en provbåge med optimal korrektion samt +0,75 DS extra för att kompensera för testavståndet. Tjockleken på RNFL mättes med en OCT-SLO-mätare med inställningen RNFL. OCTn mäter ett cirkulärt område runt papillen, synnervsutträdet, som är 3,4 mm i diameter. Mätdatan analyserades i GraphPad Prism där statistiska analyser så som t-test och korrelation utfördes. Resultat: 34 personer medverkade i studien och hos samtliga kunde mätningar göras på båda ögonen. Medelåldern på gruppen var 24,3 ± 3,8 år med en spridning mellan 21-43 år. Medelvärdet på kontrastseendet för gruppen var 1,66 ± 0,05 logCS och medelvärdet på temporala RNFL-tjockleken var 76,6 ± 13,3 μm Det fanns inget statistiskt signifikant samband mellan tjockleken på temporala RNFL, och kontrastseende (r=0,05 p=0,68). Diskussion: I tidigare studier har det, i sjukdomsdrabbade ögon, funnits samband mellan tjockleken på RNFL och kontrastseende. Det sambandet går inte att finna i denna studie på friska ögon. När kontrastseendet mättes med Pelli-Robson-tavlan var kontrastkänsligheten nästan lika för samtliga ögon trots att RNFL-tjockleken varierade. Om ett känsligare kontrasttest använts i studien hade man förmodligen sett större variation i resultaten vilket i sin tur eventuellt kunnat visa på ett samband. Slutsats: I denna studie fanns inget statistiskt signifikant samband mellan temporala RNFL-tjockleken och kontrastseende hos friska personer. Därför kan mätningar av temporala RNFL-tjockleken inte förutspå om kontrastseendet, mätt med Pelli-Robson, blir bra eller dåligt. Studien visade också att friska ögon med normal RNFL-tjocklek har ett normalt kontrastseende.

Temporala bisatser är ett av flera sätt att ange tid, de andra sätten är bland annat tempus och temporala adverb. Genom att undersöka temporala bisatser i svenska och bulgariska är det möjligt att illustrera likheter och skillnader i användning och funktion av temporala bisatser. I och med att svenska och bulgariska är inte nära besläktade språk finns det flera kontraster mellan språken som är intressanta att utforska, t.ex. kontrasten mellan bulgarisk aspekt och avsaknad av aspekt på svenska. Studiens syfte är att undersöka användning och funktion av temporala bisatser på svenska och bulgariska som utförs genom att ta reda på temporala relationer, tempus och aspekt, expletiv negation, polysemi och frekvens hos temporala subjunktioner i temporala bisatser. Studiens syfte undersöks med hjälp av parallella texter och ordböcker på svenska och bulgariska. Resultatet visar både likheter och skillnader i användning och funktion av temporala bisatser i de två språken. Bland annat undersöks om motsvarande satser har samma eller olika temporala relationer i temporala satser på svenska och bulgariska. I det undersökta materialet är temporala bisatser något mer frekventa på svenska än på bulgariska. / Temporal subordinate clauses are one of several ways to specify time. Other possible ways are for instance tense and temporal adverbs. By investigating temporal subordinate clauses in Swedish and Bulgarian, it is possible to illustrate similarities and differences in the use and function of these clauses. Since Swedish and Bulgarian are not closely related languages, there are several contrasts between them that are interesting to explore, for instance the contrast between the Bulgarian aspect category and the lack of aspect as a grammatical category in Swedish. The aim of the study is to investigate the use and function of temporal subordinate clauses in Swedish and Bulgarian. To achieve this I investigate temporal relationships, tense and aspect, expletive negation, polysemy, and frequency of temporal subordinators in temporal subordinate clauses using parallel texts and dictionaries in Swedish and Bulgarian. The results show both similarities and differences in the use and function of temporal subordinate clauses. In corresponding sentences, the same or different temporal relationships are observed in clauses in Swedish and Bulgarian. In the material considered, temporal subordinate clauses are somewhat more frequent in Swedish than in Bulgarian.

This study explores the two Japanese temporal connectors mae ni and nai uchi ni that express the notion of ‘before.’ These have been claimed to differ in factuality and certainty (Kuno, 1973) and on pragmatic grounds in the form of speaker attitude (Hasegawa, 2015). Using The Balanced Corpus of Contemporary Written Japanese, this study investigates the veracity of previous findings and aims to further deepen the understanding of what sets these two temporal connectors apart. Rather than in factuality or certainty, they are found to differ in lexical aspect and predicate class tendencies, as well as the ability to express minimal scales that work similarly to negative Horn scales in the case of nai uchi ni. As these are more informative the smaller they are, this also explains the pragmatic aspects that have been identified in previous research. / Den här studien utforskar de två japanska temporala konnektorerna mae ni och nai uchi ni som uttrycker begreppet ’innan.’ Det har hävdats att dessa skiljer sig i faktiskhet och säkerhet (Kuno, 1973) och på pragmatiska grunder i form av talarattityder (Hasegawa, 2015). Den här studien använder sig av korpusen The Balanced Corpus of Contemporary Written Japanese för att undersöka sannfärdigheten i tidigare fynd och ämnar att fördjupa förståelsen om vad som skiljer dessa temporala konnektorer. Studien finner att de inte skiljer sig inom varken faktiskhet eller säkerhet utan istället i tendenser i lexikal aspekt och predikatklasser, samt förmågan att uttrycka minimala skalor liknande negativa Horn-skalor i fallet av nai uchi ni. Eftersom dessa är mer informativa ju mindre de är förklarar detta även de pragmatiska aspekter som identifierats i tidigare forskning.

Tidigare forskning har funnit samband mellan gång och kognitiv funktion, men sambandet mellan lindrig kognitiv svikt (MCI) och gång är inte helt klarlagt. Syftet med den föreliggande examensuppsatsen var således att undersöka hur gångvariabler och gångvariabilitet är påverkat hos personer med MCI i relation till kognitivt friska individer. Studien genomfördes i det pågående projektet the Healthy Ageing Initiative vid Umeå Universitet. Totalt 1937 personer inkluderades i studien. Samtliga var 70 år gamla och bosatta i Umeå kommun. Totalt 112 personer bedömdes ha MCI utifrån instrumentet Mini-Mental State Examination (MMSE). Gånganalys genomfördes med den elektroniska gångmattan GAITRite® system och deltagarna utförde fyra gångförsök: egenvald hastighet, snabb hastighet, kognitiv dual task och motorisk dual task. Resultatet visade att det finns skillnader mellan grupper vad gäller både spatiala och temporala aspekter, främst i de tre första försöken. Exempelvis uppvisade gruppen MCI lägre gånghastighet, kortare steg och kliv samt längre double support och kortare swing. Gruppen MCI uppvisade högre variabilitet under kognitiv dual task. Ett flertal gång- och variabilitets-variabler under kognitiv dual task kunde, enligt logistisk regression, predicera sannolikheten att ha MCI. Resultaten indikerar att gången hos de med MCI kan ge ökad fallrisk. / Previous research has found a connection between gait and cognitive function. However, the relationship between mild cognitive impairment (MCI) and gait has not been fully explored. Thus, the aim of this study was to examine how spatiotemporal gait parameters, and gait variability, are affected in people with MCI compared to cognitively healthy individuals (CHI). The study was carried out in cooperation with the Healthy Ageing Initiative research project, Umeå University, Sweden. A total of 1937 participants were included in the study. All participants were 70-years old and residents of the municipality Umeå. A total of 112 participants were classified as having MCI, as measured with the Mini-Mental State Examination (MMSE). Gait analysis was performed with the GAITRite® system, and participants performed four trials: preferred pace, fast pace, cognitive dual task and motor dual task. Results showed group differences in both spatial and temporal aspects of gait, especially during the first three trials. For example, participants with MCI walked more slowly, had shorter steps and strides, as well as a longer duration of the double support phase and lower duration of the swing phase. Participants with MCI revealed higher gait variability during cognitive dual task. Several of these variability variables, as well as spatiotemporal variables, could predict probability of having MCI, as seen through logistic regression. Results indicate that the gait observed in MCI could be related to a higher risk of falling.

This dissertation explores the relationship between people’s conceptualisation and use of time in everyday life against the background of the political economy of the late modern welfare state. The main focus lies upon their evaluation of different time-uses in order to approach a better understanding of the moral economy of time. Special consideration is given to the role of commodification of time and the experience of time scarcity. Another topic investigated is the association of time with the striving for ecological sustainability in everyday live. The study is based upon three empirical materials. The first one consists of a subset of Statistic Sweden’s time-use database for inhabitants of Stockholm. The other two materials are qualitative interview studies. One was conducted with 85 unemployed people in Sörmland and Jämtland, the other with 45 inhabitants of Stockholm. The interviewees in the latter study were asked to consider two options for the future of welfare politics in Sweden: increasing wages combined with the same work hours as today or a substantial decrease in working hours accompanied by stagnating wages. Many interviewees consider time scarcity to be an important issue that needs to be integrated into the traditional concept of welfare. Time conflicts in everyday life, also regarding the choice of sustainable options, are solved with a certain moral flexibility still dominated by work ethics. Some interviewees try to articulate counter-images to the commodified concept of time by challenging traditional conceptions of the value of time and envision an ecological sound time use. These attempts draw attention to the importance of temporal commons such as vacations and also the need for a conscious time-politics in order to strengthen temporal welfare.

In this thesis, we develop methods leading towards the distributed control of spatio-temporally constrained systems. Overall, we focus on two different approaches: a model predictive control approach and an approach based on ensuring set-invariance via control barrier functions. Developing a distributed control framework for spatio-temporally constrained systems is challenging since multiple subsystems are interconnected via time-varying state constraints. Often, such constraints are only implicitly given as logic formulas, for example in Signal Temporal Logic (STL). Our approach to dealing with spatio-temporal constraints is as follows. We aim at combining the computational efficiency of low-level feedback controllers with planning algorithms. Low-level feedback controllers shall ensure the satisfaction of parts of spatio-temporal constraints such as coupling state constraints or short term time-constraints. In contrast, planning algorithms account for those parts that require computationally intense planning operations. Powerful low-level controllers can simplify the planning task significantly. For this reason, the focus of this thesis is on the development of low level feedback controllers.  In the first part, we focus on handling coupling state constraints using a model predictive control (MPC) approach. Commonly, the distributed handling of coupling state constraints requires a sequential or iterative MPC scheme which however is computationally time-intense. We address this issue by employing consistency constraints to develop a parallelized distributed model predictive controller (DMPC). By using consistency constraints, each subsystem guarantees to its neighbors that its states stay within a particular neighborhood around a reference trajectory. Furthermore, we propose extensions to robust and iterative schemes. Building up on this, also systems with bounded dynamic couplings can be controlled. In the second part, we focus on methods for ensuring set-invariance. In particular, we focus on control barrier functions (CBF). We show how spatio-temporal constraints that comprise disjunctions (logic OR) can be encoded in non-smooth time-varying control barrier functions and how subgradients can be used to synthesize an efficient gradient-based controller. For these results, controllability assumptions must be invoked. To extend the results to systems with weaker controllability properties, we investigate the connection between controllability properties and the construction of CBFs. As a result, we propose a construction method for CBFs based on finite horizon predictions. The constructed CBF exhibits favorable properties for the extension of the previous results on encoding spatio-temporal constraints in CBFs to systems with weaker controllability properties. At last, we investigate with a case study how set-invariance methods can be used to implicitly coordinate systems subject to coupled state constraints. Our proposed method is fully decentralized and subsystems coordinate themselves purely via their actions and the adjustment of their individual constraints. In the end, we draw a conclusion and outline how the presented results contribute to the development of a distributed control framework for spatio-temporally constrained systems. / I den här avhandlingen utvecklar vi metoder som leder till distribuerad styrning av tillstånds-temporalt begränsade system. Vi följer två olika tillvägagångssätt: å ena sidan en modellprediktiv styrning och å andra sidan ett tillvägagångssätt som bygger på att säkerställa invarians i mängden via kontrollbarriärfunktioner. Det är en utmaning att utveckla ett ramverk för distribuerad styrning för tillstånds-temporalt begränsade system, eftersom flera delsystem är sammankopplade via sina tillståndsbegränsningar som varierar över tiden. Ofta ges sådana begränsningar endast implicit som logiska formler, till exempel i Signal Temporal Logic (STL).  Vår metod för att hantera tillstånds- och tidsmässiga begränsningar är följande. Vi strävar efter att kombinera beräkningseffektiviteten hos återkopplingsregulatorer på låg nivå med planeringsalgoritmer. Återkopplingsregulatorer på låg nivå skall säkerställa att delar av de tillstånds- och tidsmässiga begränsningarna uppfylls, t.ex. sammankopplande tillståndsbegränsningar eller kortsiktiga tidsbegränsningar, medan planeringsalgoritmerna tar hänsyn till de delar som kräver beräkningsintensiva planeringsoperationer. Kraftfulla styrsystem på låg nivå kan förenkla planeringsuppgiften avsevärt. Därför fokuserar vi i denna avhandlingen på utvecklingen av återkopplingsregulatorer på låg nivå.  I den första delen fokuserar vi på att hantera sammankopplande tillståndsbegränsningar för distribuerade system med hjälp av en modell prediktiv styrning (MPC). Vanligtvis kräver den distribuerade hanteringen av kopplingsbegränsningar ett sekventiellt eller iterativt MPC-system som dock är tidskrävande. Därför utvecklar vi en parallelliserad distribuerad modell prediktiv styrning (DMPC) baserad på konsistensbegränsningar. Därigenom garanterar ett delsystem till sina grannar att det håller sig inom ett visst område runt en referensbana. Den generiska formuleringen av vårt DMPC-system möjliggör flera realiseringar. En särskild realisering föreslås. Dessutom utvecklas utvidgningar till ett robust och iterativt system samt ett DMPC-system för system med begränsade dynamiska kopplingar. I den andra delen fokuserar vi på metoder för att säkerställa invariansen av mängder. Vi fokuserar särskilt på kontrollbarriärfunktioner (CBF). Vi visar hur tillstånds- och tidsmässiga begränsningar kan inkodas i icke-glatta tidsvarierande kontrollbarriärfunktioner och hur subgradienter kan användas för att konstruera en effektiv gradientbaserad styrning. För dessa resultat måste antaganden om kontrollerbarhet åberopas. För att utvidga detta resultat till system med svagare kontrollerbarhetsegenskaper undersöker vi kopplingen mellan dynamiska systems kontrollerbarhetsegenskaper och konstruktionen av en CBF. Som ett resultat av detta föreslår vi en konstruktionsmetod för CBF:er som bygger på förutsägelser för ändliga horisonter. Den konstruerade CBF:n uppvisar gynnsamma egenskaper för att utvidga det tidigare resultatet om kodning av rums-temporala begränsningar i CBF:er till system med svagare kontrollerbarhetsegenskaper. Slutligen undersöker vi med hjälp av en fallstudie hur metoder för att säkerställa invariansen av mängder kan användas för att implicit samordna system som är kopplade via tillståndsbegränsningar. Vår föreslagna metod är helt decentraliserad och delsystemen samordnar sig själva endast via sina handlingar och justeringen av sina individuella begränsningar. Slutligen drar vi en slutsats och beskriver hur de presenterade resultaten bidrar till utvecklingen av ett ramverk för distribuerad styrning av tillstånds- och tidsmässigt begränsade system. / <p>QC 20230520</p>

Grundsyftet med denna experimentella minnesstudie var att jämföra två minnesteknikers effektivitet på associativt minne hos en studentpopulation. Vidare undersöktes hur minnesteknikerna i kombination med divergent tänkande eller genereringseffekten påverkar associativt minne. 32 psykologstudenter genomförde hela testet där de först utförde alternate uses task för att mäta individuella skillnader i divergent tänkande. Testpersonerna studerade sedan 89 ordpar antingen genom tekniken enhetskapande där ett enhetligt objekt gjordes av ordparet (ex. fruktlampa) eller satsbyggande där orden sattes in separat i en mening tillsammans med ett opassande verb (ex. frukten skrek åt lampan). Oavsett minnesteknik manipulerades ordparsinkodningen genom att vartannat ordpar bearbetades aktivt av testpersonen (självgenerering) och vartannat ordpar bearbetades passivt (externt generering).   Resultaten i fri återgivning pekade på att enhetsskapande var effektivare än satsbyggande. Samma utfall kunde ses i stödd återgivning dock endast för de ordpar som testpersonerna aktivt kodade in. Resultaten diskuteras bl.a. utifrån neuropsykologiska teorier om minnesbearbetning och utifrån strukturerna i de mediala temporala loberna. Framtida replikerande studie bör t.ex. utöka deltagarantalet, testa på annan målgrupp inom icke-klinisk population samt finna en god kontrollmetod för minnestekniksutförande. Flera studier behöver göras för att styrka resultaten från detta experiment.

Cyber attacks are ubiquitous and increasingly prevalent in industry, society, and governmental departments. They affect the economy, politics, and individuals. Ever-increasingly skilled, organized, and funded threat actors combined with ever-increasing volumes and modalities of data require increasingly sophisticated and innovative cyber defense solutions. Current state-of-the-art security systems conduct threat detection on dynamic graph representations of computer systems and enterprise communication networks known as provenance graphs. Most of these security systems are statistics-based, based on rules defined by domain experts, or discard temporal information, and as such come with a set of drawbacks (e.g., incapability to pinpoint the attack, incapability to adapt to evolving systems, reduced expressibility due to lack of temporal information). At the same time, there is little research in the machine learning community on graphs such as provenance graphs, which are a form of largescale, heterogeneous, and continuous-time dynamic graphs, as most research on graph learning has been devoted to static homogeneous graphs to date. Therefore, this thesis aims to bridge these two fields and investigate the potential of learning-based methods operating on continuous-time dynamic provenance graphs for cyber threat detection. Without loss of generality, this work adopts the general Temporal Graph Networks framework for learning representations and detecting anomalies in such graphs. This method explicitly addresses the drawbacks of current security systems by considering the temporal setting and bringing the adaptability of learning-based methods. In doing so, it also introduces and releases two large-scale, continuoustime temporal, heterogeneous benchmark graph datasets with expert-labeled anomalies to foster future research on representation learning and anomaly detection on complex real-world networks. To the best of the author’s knowledge, these are one of the first datasets of their kind. Extensive experimental analyses of modules, datasets, and baselines validate the potency of continuous-time graph neural network-based learning, endorsing its practical applicability to the detection of cyber threats and possibly other semantically meaningful anomalies in similar real-world systems. / Cyberattacker är allestädes närvarande och blir allt vanligare inom industrin, samhället och statliga myndigheter. De påverkar ekonomin, politiken och enskilda individer. Allt skickligare, organiserade och finansierade hotaktörer i kombination med ständigt ökande volymer och modaliteter av data kräver alltmer sofistikerade och innovativa cyberförsvarslösningar. Dagens avancerade säkerhetssystem upptäcker hot på dynamiska grafrepresentationer (proveniensgrafer) av datorsystem och företagskommunikationsnät. De flesta av dessa säkerhetssystem är statistikbaserade, baseras på regler som definieras av domänexperter eller bortser från temporär information, och som sådana kommer de med en rad nackdelar (t.ex. oförmåga att lokalisera attacken, oförmåga att anpassa sig till system som utvecklas, begränsad uttrycksmöjlighet på grund av brist på temporär information). Samtidigt finns det lite forskning inom maskininlärning om grafer som proveniensgrafer, som är en form av storskaliga, heterogena och dynamiska grafer med kontinuerlig tid, eftersom den mesta forskningen om grafinlärning hittills har ägnats åt statiska homogena grafer. Därför syftar denna avhandling till att överbrygga dessa två områden och undersöka potentialen hos inlärningsbaserade metoder som arbetar med dynamiska proveniensgrafer med kontinuerlig tid för detektering av cyberhot. Utan att för den skull göra avkall på generaliserbarheten använder detta arbete det allmänna Temporal Graph Networks-ramverket för inlärning av representationer och upptäckt av anomalier i sådana grafer. Denna metod tar uttryckligen itu med nackdelarna med nuvarande säkerhetssystem genom att beakta den temporala induktiva inställningen och ge anpassningsförmågan hos inlärningsbaserade metoder. I samband med detta introduceras och släpps också två storskaliga, kontinuerliga temporala, heterogena referensgrafdatauppsättningar med expertmärkta anomalier för att främja framtida forskning om representationsinlärning och anomalidetektering i komplexa nätverk i den verkliga världen. Såvitt författaren vet är detta en av de första datamängderna i sitt slag. Omfattande experimentella analyser av moduler, dataset och baslinjer validerar styrkan i induktiv inlärning baserad på kontinuerliga grafneurala nätverk, vilket stöder dess praktiska tillämpbarhet för att upptäcka cyberhot och eventuellt andra semantiskt meningsfulla avvikelser i liknande verkliga system.