I denna studie har vi undersökt hur manliga och kvinnliga innehållsproducenter av fyra svenska true crime-podcastprogram har representerat gärningsperson, offer och deras anhöriga. I studien undersöktes också hur producenterna uttryckt personliga åsikter och hur de använt sig av musik. Att kritiskt granska producenterna är relevant eftersom tidigare studier har visat att de har ett stort inflytande på både samhället och sina lyssnare. Genom en semiotisk textanalys studerades innehållet i podcastprogrammen utifrån teorierna kunskapssociologi, genus och representation. Resultatet visar att manliga och kvinnliga innehållsproducenter representerade de involverade i mordfallen på liknande sätt men att det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga innehållsproducenter uttryckt personliga åsikter. I de studerade podcastprogrammen har vi också identifierat två underkategorier i true crime-genren, ”pratprogram” och ”dokumentär”. / In this study, we have examined how male and female content producers of four Swedish true crime podcasts have represented perpetrators, victims and their relatives. The study also examined how producers expressed personal opinions and how they used music. A critical review of these producers is relevant because previous studies have shown they have a great influence on both society and their listeners. The content of the podcasts was studied based on the theories of Sociology of Knowledge, Gender and Representation, using a Semiotic Text Analysis. The results show that male and female content producers represented those involved in the true crime cases in similar ways, but that there are differences in how male and female content producers expressed personal opinions. We have also identified two subcategories in the true crime genre, namely "Talk Show" and "Documentary".

True crime has established itself as a genre with a huge amount of dedicated viewers worldwide,and has gone from ”trash culture” to big, Emmy award-winning productions. Consumers of thegenre has evolved from passively watching the series on the couch, to actively getting engaged in thecase over internet forums as ”digital detectives”. In combination with the technological developmentand the growth of the media, including the shift in power this has contributed to, we now face newchallenges that society has not yet been able to address. The genres influence on its consumers iswidely debated, as is the influence of today’s media climate on our perception of the world, andstudies that address why we expose ourself to this type of content have been written about anddocumented in numerous ways. However, there is no account of the consumers’ own understandingof the relationship between the media, increased opportunities of communication and the genres'growing popularity. This study aims to investigate how today’s media climate and the digital culturewe live in have contributed to the phenomenon that true crime is, and what factors causethe consumers to evolve from passive to active. The documentary Making a Murderer serves asbasis for the study, it is available in two seasons and depicts the murder of Teresa Halbach.To fulfill the purpose of the study, a qualitative method approach was used. As part of the pilotstudy a focus group was conducted, which was then supplemented with personal interviews. Thedata that emerged in these studies were processed and analyzed thematically with the support of thedocumented theories. From the themes and patterns that were developed, conclusions could bewritten, the sub-questions could be answered and the purpose of the study was fulfilled. I came tothe conclusion that mediatization and convergence culture can be assumed to play a major part inthe emergence of digital detectives, as well as in the development of a relatively new form of spoilerculture in which collective intelligence is used to reform society. Furthermore, I found a concernamong the consumers about how dangerous it can be if media and civilians act as judges insociety, and how the possible lack of source criticism can affect the public’s perception of the world.In order for consumers to evolve from passive to active, and for them to be affected on an emotionallevel, a real and detailed picture of the case needs to be portrayed, with socio-economic factors aswell as an insight into the protagonist’s life.

Le but principal de la topologie algébrique dirigée est d’étudier des systèmes qui évoluent avec le temps à travers leur géométrie. Ce sujet émergea en informatique, plus particulièrement en vraie concurrence, où Pratt introduisit les automates de dimension supérieure (HDA) en 1991 (en réalité, l’idée de la géométrie de la concurrence peut être retracée jusque Dijkstra en 1965). Ces automates sont géométriques par nature: chaque ensemble de n processus exécutant des actions indépendantes en parallèle peuvent être modélisées par un cube de dimension n, et un tel automate donne naissance à un espace topologique, obtenu en recollant ces cubes. Cet espace a naturellement une direction du temps provenant du flot d’exécution. Il semble alors totalement naturel d’utiliser des outils provenant de la topologie algébrique pour étudier ces espaces: les chemins modélisent les exécutions et les homotopies de chemins, c’est-à-dire les déformations continues de chemins, modélisent l’équivalence entre exécutions modulo ordonnancement d’actions indépendantes, mais ces notions géométriques doivent préserver la direction du temps, d’une façon ou d’une autre. Ce caractère dirigé apporte des complications et la théorie doit être refaite, essentiellement depuis le début. Dans cette thèse, j’ai développé des théories de l’homotopie et de l’homologie pour ces espaces dirigés. Premièrement, ma théorie de l’homotopie dirigée est basée sur la notion de rétracts par déformations, c’est-à-dire de déformations continues d’un gros espaces sur un espace plus petit, suivant des chemins inessentiels, c’est-à-dire qui ne changent pas le type d’homotopie des « espaces d’exécutions ». Cette théorie est reliée aux catégories de composantes et catégories de dimension supérieures. Deuxièmement, ma théorie de l’homologie dirigée suit l’idée que l’on doit regarder les « espaces d’exécutions » et comment ceux-ci évoluent avec le temps. Cette évolution temporelle est traitée en définissant cette homologie comme un diagramme des « espaces d’exécutions » et en comparant de tels diagrammes en utilisant une notion de bisimulation. Cette théorie homologique a de très bonnes propriétés: elle est calculable sur des espaces simples, elle est un invariant de notre théorie homotopique, elle est invariante par des raffinements d’actions simples et elle une théorie des suites exactes. / Studying a system that evolves with time through its geometry is the main purpose of directed algebraic topology. This topic emerged in computer science, more particularly in true concurrency, where Pratt introduced the higher dimensional automata (HDA) in 1991 (actually, the idea of geometry of concurrency can be tracked down Dijkstra in 1965). Those automata are geometric by nature: every set of n processes executing independent actions can be modeled by a n-cube, and such an automaton then gives rise to a topological space, obtained by glueing such cubes together. This space naturally has a specific direction of time coming from the execution flow. It then seems natural to use tools from algebraic topology to study those spaces: paths model executions, homotopies of paths, that is continuous deformations of paths, model equivalence of executions modulo scheduling of independent actions, and so on, but all those notions must preserve the direction. This brings many complications and the theory must be done again.In this thesis, we develop homotopy and homology theories for those spaces with a direction. First, my directed homotopy theory is based on deformation retracts, that is continuous deformation of a big space on a smaller space, following directed paths that are inessential, meaning that they do not change the homotopy type of spaces of executions. This theory is related to categories of components and higher categories. Secondly, my directed homology theory follows the idea that we must look at the spaces of executions and those evolves with time. This evolution of time is handled by defining such homology as a diagram of spaces of executions and comparing such diagrams using a notion of bisimulation. This homology theory has many nice properties: it is computable on simple spaces, it is an invariant of our homotopy theory, it is invariant under simple action refinements and it has a theory of exactness.

Studien innefattar hur Aftonbladet och Expressen har framställt två kända kriminella svenska män, Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt, i sina artiklar. I studien undersöks mediebilden av Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt, har de blivit framställda som brottslingar och som kändisar? Artiklar om Clark Olofsson är hämtade från år 1972, 1979, 2008 samt 2009. Artiklarna om Lars-Inge Svartenbrandt är hämtade från 1979, 1995,1996 samt från 2016. Studien genomförs genom en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ textanalys för att kunna undersöka ett stort antal artiklar och även djupdyka i några utvalda texter. Studien analyserar artiklar från tre historiska nedslag för varje individ, vilket skapar ett bredare perspektiv om hur Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt har framställts i kvällstidningarna. Årtalen som granskas är valda utefter vilka år som media rapporterat mest om Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt. Materialet är hämtat från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Studien innefattar gestaltningsteorin som grundteori, dagordningsteorin, nyhetsvärderingsteorin och the thrill. Tillsammans skapar teorierna en helhetsbild av relationen mellan media och brott. Studiens resultat visar att framställningen av Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt skiljer sig åt beroende på vilket årtal som granskas. I kvällspressen har en omfattande del av all rapportering handlat om Lars-Inge Svartenbrandts och Clark Olofssons kriminella handlingar, men många artiklar är även vinklade åt deras privatliv. Kvällstidningarnas intresse för Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt är synligt genom de årtal som har granskats. Resultatet pekar på att även om de oftast framställs som brottslingar i artiklarna så leder den massiva rapporteringen om Clark Olofsson och Lars-Inge Svartenbrandt till att de får en kändisstatus.

The popularity of true crime podcasts has increased in recent years. The majority of truecrime content consists of stories with female victims and male perpetrators, and can therefore be described as portraying men’s violence against women. This study aimed to identify what discourses about men’s violence against women that are constructed in true crime podcasts. The study has utilized critical discourse analysis, focusing on three dimensions of men’s violence against women: the female victim, the male perpetrator and the nature of the violence. The results of the study showed, among other things, that the male perpertrator was constructed as a deviant being, striving for sexual satisfaction. At the same time, the female victim was idealised, described as beautiful and caring. The podcasts also constructed a discourse of men’s violence against women as primarly consisting of phsysical and sexual violence. The results of the study have been analyzed using Connell’s theory on gender, which demonstrated that true crime podcasts reconstruct many gender norms that confirm the prevailing gender order. Furthermore, the results have been analyzed using Rafter’s theory on popular criminology, which presents true crime podcasts as an important dimension of our cultural understanding of crime. From the perspective of popular criminology, the discourses found in the result of this study contribute to the understanding of our society’s political direction and implementations of policies regarding men’s violence against women. / <p>2022-01-31</p>

The purpose of this research paper is to take a closer look at the movie “Extremely wicked, shockingly evil and vile”, which is a movie based on true events and life of serial killer and rapist Ted Bundy. This study aims to gain a deeper understanding of how serial killers are portrayed in movies and through which perspective the story is told. To get closer to our purpose we saw to two research questions, firstly how is the character Ted Bundy portrayed through semiotic resources? The second question we asked ourselves is; how can the different types of choices the production make contribute to further romanticizing of a serial killer? To answer these questions we used a multimodal critical discourse analysis method which focuses a lot on the visual elements such as a character's clothing, the way they speak and carry themselves and so on. To carry out the study we analyzed the characters in the movie, how they acted toward each other, what scenes were chosen to be shown in the movie and which parts of the real story were left out and what seemed to be the main focus in the movie. To achieve the purpose of the study the characters have been analyzed, mainly Ted Bundy. But also the different types of active choices the production made to embody Bundy and the events. Like the choice of events and how the story generally relates to reality. The results we got from our research is that the character Ted Bundy in the movie is highly romanticized when you see the way he is portrayed and what kind of scenes were focused on. It also became quite clear that the story is told through Liz’s perspective causing it to be told out of a biased and compromised angle.  Our conclusion is that it is quite clear when reading the results that there are tendencies to romanticize the main character even when it comes to serial killers based on real people.

Opravdové zločiny" focuses on a currently prevalent genre of true crime and the phenomenon motivation to listen to the podcast Opravdové zločiny and participate in other related activities. the entertaining Czech true crime podcast "Opravdové zločiny" in order to identi

I denna uppsats används kriminologisk narrativ metod i syfte att undersöka hur gängkriminella kvinnor framställs i media utifrån ett genusvetenskapligt ramverk. Det empiriska materialet som vi använt för analysen är dokumentärserien Gängkrigen och kvinnorna vilken Karwan Faraj är redaktör samt producent av. Gängkrigen och kvinnorna är en svensk true crime-dokumentärserie i tre delar där vi som åskådare får följa Karwan Faraj som även agerar undersökande journalist i möten med sex kvinnor involverade i gängkriminalitet. Medias framställning av kriminella kvinnor bryter mot den normativa femininiteten vilket lockar till sig många fascinerade åskådare och producerar en säljande samt underhållande historia. Vår analys visar att kvinnornas framställning i dokumentärserien ges utifrån ett manligt perspektiv vilket i sin tur skapar ett ramverk för åskådarnas generella förståelse av gängkriminella kvinnor. De framställs av Karwan Faraj med aktiva roller inom de kriminella gängmiljöerna. För att kvinnorna inte ska bli ett alltför skrämmande samhällshot tonas deras roll som gängkriminell ned genom att dessutom försätta dem i brottsoffer- samt moderskapsrollen. Denna analys ger inte en helhetsbild för hur gängkriminella kvinnor framställs i svensk media utan det är vår tolkning av ett empiriskt material som redogörs för, vilken är en av många som kan göras. Vidare vill vi förtydliga att vi förhåller oss kritiska till den framställning av kvinnorna vi tolkat att Faraj förmedlar. Vi ämnar inte reproducera dessa normativa genusföreställningar trots att denna sort av analys medför just en sådan risk. Studiens bidrag syftar till att öka förståelsen samt medvetenheten kring dokumentärfilmers sanningsanspråk samt tolkningsföreträde. Det genusvetenskapliga ramverket möjliggjorde för oss att kritiskt granska hur kön och genus konstrueras i relation till kvinnors brottslighet utifrån den västerländska normativa föreställningen kring hur kvinnan bör vara. Denna studie utgår från en socialkonstruktivistisk utgångspunkt då vi studerar framställningar och därmed sociala konstruktioner av verkligheten och identiteter.

I denna uppsats har syftet varit att studera hur seriemördaren Jeffrey Dahmer och hans offer porträtteras i den nyproducerade Netflix-serien Dahmer - Monster: Berättelsen om Jeffrey Dahmer (2022a). Detta motiveras av intresset att få en bredare förståelse för hur verkliga händelser skildras i true crime-genren. Frågeställningen som legat till grund för denna studie är: “Hur skildras Jeffrey Dahmer som mer eller mindre (o)mänsklig, och hur skildras detta i relation till hans offer?”. Som teoretiskt ramverk har Goffmans framing-teori, det intersektionella perspektivet och Christies ideala offer använts. Mot denna bakgrund bestod det analyserade materialet av 10 stycken avsnitt som bearbetades utifrån en tematisk innehållsanalys, med inriktning på det semiotiska och paratextuella i materialet. Resultatet delades in i tre övergripande teman; Den fördömde/De fördömda, Att flörta med det groteska och Rödluvan och den (o)stygga vargen. Studiens resultat visar att Jeffrey skildras som mer mänsklig än omänsklig och att det konkurrerar med skildringen av hans offer och deras offerskap.

Purpose: The purpose of this essay is to investigate the differences and similarities between public service and commercially driven true crime podcasts.  Research questions and hypothesis: 1.What type of murder cases are represented? 2.To which extent are ideal victims and ideal offenders a recurring theme in the podcast episodes?  2.1. To which extent are there patterns in the episodes based on ethnicity of the victim or the offender? 3. How is the representation of new and old cases in the podcast episodes? Hypothesis:  Our hypothesis is that there will be differences between public service and commercially driven podcasts: Public service will have a more varied content in types of murder cases, sex of the victim and offender and lastly what year the crime occured. There will be a greater width of content, where different motives get different amounts of space, where men and women both are included, and where the time span of when the crime occured will be broader.  Theories: ideal victim-theory, Stereotype Content Model, Moral Typecasting Theory, cultivation theory, media ethics Method: To carry through the study a quantitative analysis will be implemented. The analysis is made on a total of 200 Swedish true crime-podcast episodes, where 100 of those are published by public service and 100 are published by commercially driven podcasts.  Conclusion: After carrying through the study we can ascertain that there are differences between public service podcasts and commercially driven podcasts, where these differences can be linked to the different conditions under which the media types act. Also it can be concluded that there are themes in the episodes where ideal victims and ideal offenders get a bigger amount of space than non-ideal victims- and offenders. / Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka skillnader och likheter mellan public service-poddar och kommersiellt drivna poddar som behandlar genren true crime.  Frågeställningar och hypotes: 1.Vilken typ av mordfall representeras? 2.I vilken utsträckning är ideala offer och ideala gärningsmän ett återkommande tema i avsnitten? 2.1. I vilken utsträckning finns mönster i avsnitten utifrån etnicitet på offret eller gärningsmannen? 3. Hur ser representationen av nya, respektive gamla fall ut i poddarna? Hypotes: Vår hypotes är att det kommer finnas skillnader mellan public service- och kommersiella poddar: Public service kommer ha ett mer varierat innehåll sett till vilka typer av mordfall som tas upp, vilket eller vilka kön det är på offer och gärningsman samt vilket år brottet skedde. Det kommer finnas en större bredd i innehållet där flera olika motiv får utrymme, där både män och kvinnor får utrymme samt där tidsspannet för när brotten som tas upp inträffade kommer vara brett. Teorier: ideala offer-teorin, Stereotype Content Model, Moral Typecasting Theory, kultivationsteorin, medieetik  Metod: För att genomföra studien används en kvantitativ innehållsanalys. Denna har gjorts på totalt 200 svenska true crime-poddavsnitt, där 100 är publicerade av public service och 100 publicerade av kommersiellt drivna poddar.  Slutsats: Efter studiens genomförande kan det konstateras att det finns skillnader mellan public service poddar och kommersiellt drivna poddar, där dessa skillnader går att koppla till de olika förutsättningar som finns medietyperna emellan. Det kan också konstateras att det finns teman i avsnitten där ideala offer och gärningsmän får ett större utrymme än icke-ideala offer- och gärningsmän.