Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar att de kan stödja barn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan. Frågeställningen är följande: hur uppfattar förskollärare att de kan stödja förskolebarn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan? Fem intervjuer med förskollärare från olika områden med varierande socioekonomisk status i en stor stad genomfördes. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet är Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik. Resultaten visar att alla förskollärarna utgår ifrån både det kompensatoriska och kritiska perspektivet när de beskriver sina uppfattningar av orsaker till ett inagerande eller utagerande beteende, vad som kännetecknar dessa barn och hur de kan stödjas. Det är däremot bara vissa som anser att ett dilemmaperspektiv existerar. Olika kategorier i de intervjuades svar urskiljs som placeras in i de olika perspektiven.    Kategorier som överensstämmer med ett kompensatoriskt perspektiv där barns inre brister betonas är en positiv syn på diagnoser och olika segregerande undervisningssätt. Dessa är att pedagogerna är nära barnet utan att undvika stämpling och att det inagerande eller utagerande barnet samspelar eller leker ensam med den vuxne i förskolan. Förskollärarna framhäver i det kritiska perspektivet istället att miljön ska anpassas till barnen, exempelvis genom att ha mindre grupper, bildstöd och rollspel i förskolan. Diskussionen och mina slutsatser visar att det finns både likheter och skillnader med tidigare forskning. De flesta intervjuade är samtidigt både positiva och negativa till diagnoser av inagerande och utagerande barn och vissa anser att diagnoser bara är bra i allvarliga fall.

Syftet med vårt arbete var att undersöka förskollärares tankar kring konflikthantering med utagerande barn. I tidigare forskning nämns relationer som viktigt i arbetet med utagerande barn i konflikter. Olika metoder och vilket förhållande till metoderna pedagoger kan välja belyses även i tidigare forskning. Vår teoretiska utgångspunkt grundade sig i det specialpedagogiska samt det relationella perspektivet. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och 12 barn i grupp om fyra, någonstans i Mellansverige. Det insamlade materialet har komprimerats utifrån syfte och forskningsfrågor, för att skapa ett resultat. Resultaten pekar på att utagerande kan grunda sig i olika orsaker alla intervjuer har gett olika alternativa orsaker. Resultaten visar även att en kunskapsbrist på området existerar och att en önskan om utökade kunskaper framhålls. Det framkommer även i resultaten att barnen önskar bemötas på många olika sätt i konflikter. I diskussionen visar analysen att relationen inte ses som en viktig aspekt av konflikthantering vilket tidigare forskning pekar på. Vi anser att arbetet besvarar vårt syfte och frågeställningar angående hur pedagoger bemöter barn och hur barn vill bli bemötta i konflikter.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar utagerande beteende hos ett barn och hur de bemöter detta beteende samt vilka strategier som används för att stötta de utagerande barnen. Något som även undersöktes var förskollärares tankar om könsskillnader när det gäller utagerande beteende. För att ta reda på dessa frågor användes intervju som metod. Sammanlagt intervjuades 8 stycken förskollärare. Resultatet visade att förskollärarna anser att det utagerande beteendet är svårdefinierat då det kan uttrycka sig väldigt olika beroende på individ. Dock uppgav de flesta att det utagerande beteendet förknippas med impulsivitet, växlande humör, svårigheter att kommunicera och att det innebär aggressiva känslor som ofta riktar sig mot andra genom exempelvis slag och bitande. I bemötandet av detta beteende beskrev förskollärarna att det är viktigt att vara lugn, närvarande, att acceptera barnet men inte beteendet, undvika att skuldbelägga och fokusera på allt positivt kring barnen. Det framkom att det är viktigt att individanpassa de strategier som används för att stötta de utagerande barnen. Strategier som uppgavs vara användbara var att arbeta mycket med förutsägbarhet, att anpassa miljön runt barnet, att som förskollärare stötta i leken och samtala med barnet. Samarbete i arbetslaget, med föräldrar och andra yrkesgrupper är också något som lyfts vara betydelsefullt i arbetet med att stötta de utagerande barnen. Resultatet visade också att förskollärarna hade skilda uppfattningar kring könsskillnader när det gäller utagerande beteende, men majoriteten upplevde att beteendet var mer förekommande hos pojkar.

<p>Utagerande beteende riskerar att få allvarliga konsekvenser för individ och omgivning. Orsaker och behandling av utagerande beteende har studerats ingående, men forskning har fokuserat på studier av pojkar och det är oklart hur detta kan generaliseras till flickor. Intresset att studera utagerande beteende bland flickor har ökat då det tycks vara vanligt före­kommande och flickorna löper stor risk för negativ utveckling och riskerar föra problemen vidare till nästa generation. Syftet i föreliggande studie var att beskriva problematiken hos en grupp flickor med utagerande beteende, utforma behandling för den aktuella gruppen samt diskutera och utvärdera behandlingen. Data samlades in genom föräldra- och lärarskattningar, minnesanteckningar och intervju. I studien gjordes en beskrivande analys av data. Behandlingen i den aktuella studien riktades mot föräldrar, skola och flickorna själva och betonade individualisering av behandling, flickornas sociala färdigheter och föräldrarnas situation. Resultaten indikerar en omfattande problematik bland flickorna samt att flickor med utagerande beteende bemöts negativt av omgivningen. Upplägg och utvärdering av behandlingen diskuteras i uppsatsen.</p>

<p>Huvudsyftet med denna studie har varit att studera lärares bemötande</p><p>av elever med utagerande beteende. I huvudsak fokuserar studien på</p><p>lärarna och deras bemötande. Vi har valt att inte titta på elevens beteende,</p><p>men i bakgrunden belyser vi ändå vad som definierar begreppet</p><p>utagerande beteende. Vidare beskrivs framgångsrika strategier att</p><p>bemöta dessa elever. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod</p><p>där vi har gjort observationer och intervjuer av fem lärares</p><p>bemötande. Studien undersöker dels de observerade strategierna hos</p><p>lärarna, dels deras egna upplevda strategier. I resultatet kan man se</p><p>variation i val av strategier. Struktur och tydliga regler var strategier</p><p>som lärarna själva nämnde som framgångsrika, men även att ge beröm</p><p>och skapa motivation. Forskning visar att relationen mellan lärare och</p><p>elev har stor betydelse för beteendet, vilket även studien visade. Slutsatsen</p><p>av studien visade att lärarna anser sig ha fungerande strategier, men</p><p>att det såg olika ut för olika lärare.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur lärare mot de tidigare skolåren beskriver och hanterar sitt arbete med elever med beteendeproblem med fokus på ett utagerande beteende. Vidare är syftet att ta reda på vilka orsaker lärare anser ligger till grund för beteendet samt få inblick i beteendeproblemens pedagogiska konsekvenser.</p><p>Vi har valt att göra en halvstrukturerad, kvalitativ intervjustudie med åtta lärare som har erfarenhet av elever med beteendeproblem.</p><p>Utifrån intervjuresultatet och forskningslitteraturen framkommer en relativt samstämmig bild av att beteendeproblem på olika sätt får pedagogiska konsekvenser för både eleverna och läraren.</p><p>Gällande orsaker till beteendeproblem finns ingen generell förklaring som kan anses giltig för samtliga informanter och forskare. I litteraturen presenteras många olika teorier och perspektiv på orsaker och riskfaktorer för att utveckla beteendeproblem. Samtliga informanter betonar att det inte endast finns en utan flera orsaksförklaringar och flertalet nämner hemmiljön, däribland bristande omsorg och dålig uppfostran som bidragande orsaker. Merparten av informanterna är överens om att det inte finns ett arbetssätt som fungerar för alla elever med beteendeproblem, det gäller att hitta strategier som fungerar för den enskilda eleven. Att skapa en god relation samt förståelse för eleverna anses viktigt liksom samarbete med föräldrarna i arbetet med elever med beteendeproblem.</p>

Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att undersöka hur lärare mot de tidigare skolåren beskriver och hanterar sitt arbete med elever med beteendeproblem med fokus på ett utagerande beteende. Vidare är syftet att ta reda på vilka orsaker lärare anser ligger till grund för beteendet samt få inblick i beteendeproblemens pedagogiska konsekvenser. Vi har valt att göra en halvstrukturerad, kvalitativ intervjustudie med åtta lärare som har erfarenhet av elever med beteendeproblem. Utifrån intervjuresultatet och forskningslitteraturen framkommer en relativt samstämmig bild av att beteendeproblem på olika sätt får pedagogiska konsekvenser för både eleverna och läraren. Gällande orsaker till beteendeproblem finns ingen generell förklaring som kan anses giltig för samtliga informanter och forskare. I litteraturen presenteras många olika teorier och perspektiv på orsaker och riskfaktorer för att utveckla beteendeproblem. Samtliga informanter betonar att det inte endast finns en utan flera orsaksförklaringar och flertalet nämner hemmiljön, däribland bristande omsorg och dålig uppfostran som bidragande orsaker. Merparten av informanterna är överens om att det inte finns ett arbetssätt som fungerar för alla elever med beteendeproblem, det gäller att hitta strategier som fungerar för den enskilda eleven. Att skapa en god relation samt förståelse för eleverna anses viktigt liksom samarbete med föräldrarna i arbetet med elever med beteendeproblem.