I och med Försvarsmaktens nya riktning, där ett nationellt försvar skall ersättas av en insatsorganisation, kommer det ske omfattande förändringar inom organisationen. En av dessa berör personalförsörjning då värnpliktssystemet ersätts av frivillighet och personalen utgörs av yrkesanställda soldater. Det kan antas att ett förändrat personalförsörjningssystem får konsekvenser för kraven på Försvarsmakten och dess anställda. Fokus i den här uppsatsen ligger på plutonchefer och deras chefs- och ledarskap. Detta arbete syftar till att fastställa om det finns någon skillnad mellan att vara plutonchef över värnpliktiga respektive anställda soldater. Frågan som arbetet försöker besvara är huruvida det finns någon skillnad i plutonchefens agerande gentemot värnpliktigaoch anställda, sett ur hans roll som chef och ledare. Arbetet bygger på ett underlag främst från litteratur om ledarskap och organisationer samt intervjuer. Arbetets resultat kan sammanfattas med två slutsatser. Den första är att genom realistiska och faktiska gemensamma mål blir förband och enheter mer motiverade och engagerade i sin uppgift, tillskillnad från när målen är abstrakta och teoretiska, som det var under tiden för värnpliktigtinvasionsförsvaret. Den andra slutsatsen är att genom ett utvecklande ledarskap som genomsyrar organisationen, personalen och utbildningen blir slutresultatet mycket bättre och leder till engagemang, öppenhet och motivation. / Due to the changes in the objectives for the Swedish Armed Forces, where national defense is beingreplaced by international missions in defense of Sweden’s interests, some major changes are taking place within the organization. One of these is replacing the conscription-based army with a professional employed one. One can assume that the human resource direction will have consequences for the demands on the Armed Forces and its leaders. The focus of this paper is on the platoon commanders leadership and management. The aim of the paper is to determine if there are any differences between being a platoon commander over conscripts versus employed soldiers. The question this paper is attempting to answer is whether there is a difference in their leadership and management. The paper is based primarily upon literature concerning leadership and organizations and interviews with platoon commanders. The results of the paper can be summarized with two conclusions. The first is that through realistic and relevant goals, the units become more effective and motivated, unlike when goals are abstractand theoretical, as Sweden’s national defense once was. The second conclusion is that by using a transformational leadership that permeates the organization, personnel and training, end results are much better. The commitment, motivation and openness within the studied units became much higher when transformational leadership was applied.

The Swedish armed forces has for many years educated squad leaders by letting them start their training two and a half months before the soldiers start their training. 2007, this system was used for the last time. I went trough this system myself in 2005 and had a positive experience and when I did my internship I experienced a slight difference in the attitude of the squad leader. I talked with my colleges at the company and they had felt the same. This essay will try to analyse if the squad leaders has lost any of there ability and if so, what could be the cause? To analyze the ability of the squad leader in this essay it will first analyze their ability through the Direct leadership theory, which is the theory that is presently used in the Swedish armed forces. The method used is hypothesis. The hypothesis is as follows; Squad leaders have lowered their ability since the cancellation of advance training. Then the organization was analysed to see if the organization changed the conditions for the squad leader. What was realized was that the ambition of the organization has been lowered and this can be a reason why squad leaders are experienced as if they lowered their ability. Then the squad leaders was analysed to see if they even lowered their ability at all by analyzing what their ability was before they started their education. Finally six officers were interviewed about their experience with the squad leaders both before having the advance education and after. The conclusions are that there hasn’t been a significant decrease in the squad leaders’ capacity that can be measured but that the loss of advance education has decreased their confidence and it’s more difficult for them become natural leaders of their groups. Another conclusion is that the actual training for the squad leaders’ has decreased considerably. / Försvarsmakten har under ett flertal år använt sig av förstegsutbildning vid utbildandet av gruppchefer. Inför utbildningsåret 2008 avskaffades detta system och en generell uppfattning bland officerare är att gruppcheferna inte har haft möjlighet att nå samma färdighet i deras befattning efter denna förändring. Denna uppsats avser att utreda om det har blivit en förändring av förmågan hos gruppchefen samt identifiera eventuella faktorer som kan ha påverkat gruppchefens utbildning. Uppsatsen beskriver först de grundläggande ledarskapsteorierna för att använda dessa som ett mätinstrument för gruppchefens förmåga. Därefter jämförs olika resultat från utbildningsåren 03-04, 04-05 och 08 för att se om gruppchefens förmåga har förändrats dessutom intervjuas officerare om deras uppfattning av gruppchefen efter förstegsutbildningens avskaffande. Slutsatserna som dras är att avskaffandet av förstegsutbildningens avskaffande inte har påverkat förmåga mätbart men att gruppchefens självförtroende har sänkts. Gruppchefen har också fått kortare utbildning vilket innebär att deras utbildningsståndpunkt blir lägre än gruppchefer med förstegsutbildningen.

Människan har en förmåga att anpassa sig till en omvärld i förändring. Detta syns inte minst på den taktik- och teknikanpassning som sker i kampen mellan verkan och skydd inom den militära kontexten. Men idag sker inte bara förändring i den militära tekniken; även uppgifterna förändras. Exempelvis kräver de insatser som sker runt om i världen, inom ramen för FN-resolutioner, allt mer av civilmilitär samverkan samtidigt som enheterna måste vara ständigt beredda på att möta en motståndare i strid. Om anpassningsbarhet är det som gör att vi kan förändra oss för att möta nya uppgifter i nya miljöer torde ökad anpassningsbarhet i organisationen vara en fördel. Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida de svenska ledningsstyrdokumenten, i form av Uppdragstaktiken (ledningsmetod-/filosofi) och Utvecklande ledarskap (ledarskapsmodell), är förenliga med utvecklandet av anpassningsbara officerare. Resultatet av analysen visar på god förenlighet mellan uppdragstaktik och utvecklande ledarskap å ena sidan och anpassningsbarhet å andra sidan. Således tycks det som om förutsättningarna för anpassningsbarhet är delvis inbyggda i Uppdragstaktiken och Utvecklande ledarskap / The human ability to adapt to a changing environment and a never ending technological development, can be observed by counting the many times a new invented weapon result in a new kind of defence. Today’s military personnel must not only adapt to technological, tactical and environmental changes, but also to new kind of objectives. Missions, conducted under the authorization of the UN, consist not only of combat missions, but also of considerable amount of civil-military cooperation (CIMIC). If adaptability is part of what has taken us this far, it’s reasonable to assume that adaptability will be as important in the future to come. Hence, an armed force with a high level of adaptability is likely to be advantageous over a less adaptable enemy. This paper was written with the sole purpose of finding out whether the Swedish Armed Forces’ (SAF) command & control-method (Auftragstaktik) and the provided leadership model (Developmental leadership) were consistent with the development of adaptable officers. A describing comparison indicated numerous similarities between all three concepts, thus it would seem auftragstaktik and developmental leadership has in-born support for the development of adaptability.

Soldater som avbryter sin grundutbildning i förtid innebär onödiga kostnader och åtgärder för såväl organisationen som för de enskilda berörda. Försvarsmaktens mål är att avgångarna inte ska vara högre än 7 % av inryckande värnpliktiga. Målet har dock varit svårt att nå och för åren 2000-2005 ligger de genomsnittliga soldatavgångarna på cirka 13 %. Skillnaderna i avgångstal mellan olika förband är dock stora och den här undersökningen studerar om det kan bero på det ledarskap som praktiseras vid förbanden. Genom att mäta nivån avseende utvecklande ledarskap, vilken är Försvarsmaktens ledarskapsmodell, vid sex arméförband och sen koppla ihop den med storleken på deras soldatavgångar identifieras olika samband. Därigenom framgår också faktorer som är viktiga för att nå låga avgångar. Resultaten pekar mot att det finns samband mellan storleken på soldatavgångarna och nivån på det utvecklande ledarskap som tillämpas. Särskilt betydelsefullt för låga avgångar förefaller personlig omtanke vara. / Early attrition among conscripts is a problem both for the organization and for the individuals due to the costs and efforts that arise. The goal of the Swedish Armed Forces is that early attrition rates should not be higher than 7 % of personnel reporting for duty. Nevertheless the goal has been difficult to achieve and between the years of 2000 and 2005 the average early attrition rate has been approximately 13 %. The disparity between different units is significant and this study will examine whether this can be due to the leadership that is executed at the units. By measuring the level of transformational leadership, which is the model of leadership in the Swedish Armed Forces, at six different army units and then connect that level to their level of early attrition rates, different relations will be identified. By doing this, important factors to prevent early attrition will also occur. The results indicate that there are relations between early attrition rates and the level of the transformational leadership that is executed. Especially individualised consideration seems to be of outmost importance for low attrition rates.

The objective of this thesis is to discuss the influence of national culture in leadership within military organizations and also to explore the effectiveness of a specific leadership model in a multinational context. Developmental leadership (DL) is a model used by the Swedish Armed Forces (SAF) since 2003. However, the aim is not to answer the question of if a certain leadership model has an effect or not and therefore legitimize or discard the use of it. It rather raises the question of why this leadership model has been chosen to become such an integral part of an organization. This thesis analyzes DL by classifying its components using Hofstede’s theory of cultural dimensions as a basis and compares the results with Sweden’s cultural dimensions to find a correlation. The results show a high correlation between DL and Sweden, but DL does not correlate with Belgium’s cultural dimensions. Sweden’s characteristics are also complemented by empirical data collected for the purpose of this thesis. According to this interview study with Swedish officers, even though DL is not consciously applied to their leadership styles, it coincides with the characteristics of their vision of an ideal leader. Moreover, DL consists of components that are suitable foundations for an effective multinational leadership.

No description available.

Building on previous research into the relationship between Leader-Member Exchange Theory and Transformational Leadership as well as decades’ worth of LMX-research, this study sets out to investigate the connection between high-quality leader-member exchanges and developmental leadership. The need for such a study arose from the lack of critical examination of the current leadership within the Swedish Armed Forces, as well as the central position given to the Developmental Leadership Theory. In order to examine the correlation between LMX and developmental leadership a questionnaire based on LMX-7 and the Developmental Leadership Questionnaire was constructed. Conscripts from the 1st Marine Regiment, the Artillery Regiment, the Life Guards Regiment and the Norrbotten Regiment were chosen as the study’s sample. Because of late rescheduling, ongoing field exercises and current restrictions due to the ongoing pandemic, only conscripts from the Norrbotten Regiment were able to partake in the study. Using data from 31 conscripts, this study found that there is a positive correlation between high-quality LMX-exchanges and subjection to developmental leadership. The data analysis of Pearson’s correlation coefficient resulted in r=0,66, denoting a moderate correlation. Due to the lacking response rate this result cannot be considered statistically significant, though. As a result, further studies into the relationship between Leader-Member Exchange Theory and Developmental Leadership Theory are required. The questionnaire used in the current study needs further evaluation and would benefit from being subjected to translation and back-translation procedures in order to verify its validity.

Denna studie fokuserar på chefers, inom den offentliga sektorn, ledarskap vid ett fortsatt hemarbete efter covid-19 samt hur deras chefsroll har påverkats, ur ett ledarskapsperspektiv, i och med detta. Syftet med denna kvalitativa studie är därmed att öka förståelsen för om man har anpassat sitt ledarskap samt se vilka områden som blir mest påverkade och hur man arbetar vidare med dessa. Detta ansågs vara viktigt att forska för att se de utmaningar och möjligheter cheferna står inför vid ett fortsatt hemarbete. Den teoretiska referensramen som använts för att analysera den insamlade data är teorier kring det transformativa, utvecklande och tillitsbaserade ledarskapet som tillsammans kunnat identifiera viktiga egenskaper hos chefernas ledarskap. Detta tillsammans med tidigare forskning kring ledarskapsbeteenden och kombinationen mellan hemarbete och kontorsarbete. Metoden som använts är en kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fyra chefer över olika arbetsområden inom en statlig myndighet. Under samtliga intervjuer användes en intervjuguide kopplat till den teoretiska referensramen samt studiens syfte. Resultatet tyder på att ett transformativt och tillitsbaserat ledarskap redan verkställt i organisationen har gjort övergången till hemarbete lättare. Dessutom tyder resultatet på flera faktorer hos chefernas ledarskap som gör det framgångsrikt. Studien visar även hur rollen som chef har påverkats, rollen handlar om att coacha, uppmuntra och skapa förutsättningar för att medarbetarna ska kunna göra sina arbetsuppgifter. Även att man skapar en stark kultur och tydlig förväntan hos medarbetarna. Man har även fått ändra fokusen då motverkan av distansering och arbetet kring samhörighet har blivit centrala. Arbetsmiljöansvaret har även påverkats för cheferna. Studiens resultat är betydande då hemarbete är här för att stanna och arbetet kring hur den ska vara uppbyggd fortsätter än.

This study examines the changes and presents the construction of the leadership discourse in Swedish Armed Forces Military Strategic doctrine from 2016 and 2022. Both debate articles and scientific articles have been published concerning the leadership in Swedish military. The opionions vary from positive to negative arguments. Due to this and the amount of changes that the Swedish Armed Forces are undergoing the study aim to contribute to a more profound understanding of military leadership thoughout a discourse analysis. The study shows that there has been changes between the different editions. The later has substantially fewer mentions of leadership. It is also found that the later one does not mention anything about genderperspective or ethical considirations. The analysis also presents a comparison to the original leadership model, called developmental leadership, that the Swedish Armed Forces have used to construct their own model. This results in that the discourse concerning Swedish military leadership is leaning towards a more task oriented leadership that dismiss emotional support.

<p>De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973.</p> / <p>In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.</p>