<p>Syftet med detta examensarbete var att undersöka arbetslagets funktion i dagens skola utifrån ett lärarperspektiv med fokus på lärares lärande. Studiens frågeställningar handlar om vilken betydelse samarbete i arbetslag har för lärares lärande och hur lärare upplever att arbetslaget bidrar till utveckling i yrket. Studien har haft en kvalitativ ansats och insamling av material har skett genom intervjuer med lärare, samt litteraturstudier inom skolforskning som har behandlat lärande organisation och utvecklingsarbete i arbetslag. De huvudsakliga resultaten i denna studie är att arbetslagsfunktionen inte helt motsvarar den funktion som beskrivs i olika statliga utredningar och styrdokument, dvs. en bas för skolutveckling där lärare genom gemensam reflektion, engagerat och kreativt samarbete skapar en kollektiv lärandemiljö för lärare. Det finns ett glapp mellan den officiella ambitionen och den vardagliga verk-</p><p>samheten. Problematiken kan formuleras i två huvudfaktorer som påverkar lärarnas lärande och samarbete, närmare bestämt organisatoriska och sociala förutsättningar. Studien visar att det råder oklarhet och osäkerhet hos lärarna kring beslutsfattande i arbetslag och hur skolans styrdokument och huvudsakliga uppgift ska tolkas. Strukturella möjligheter för kommunikation och samverkan finns på de flesta skolor eftersom de är organiserade i arbetslag, men utnyttjas i olika grad av lärarna. Beträffande sociala förutsättningar ser lärarna arbetslaget som ett viktigt forum för kollegialt stöd i skolvardagen, men upplever inte arbetslaget som den arena där individuellt och kollektivt utvecklingsarbete får en djupare innebörd.</p>

Syftet med detta examensarbete var att undersöka arbetslagets funktion i dagens skola utifrån ett lärarperspektiv med fokus på lärares lärande. Studiens frågeställningar handlar om vilken betydelse samarbete i arbetslag har för lärares lärande och hur lärare upplever att arbetslaget bidrar till utveckling i yrket. Studien har haft en kvalitativ ansats och insamling av material har skett genom intervjuer med lärare, samt litteraturstudier inom skolforskning som har behandlat lärande organisation och utvecklingsarbete i arbetslag. De huvudsakliga resultaten i denna studie är att arbetslagsfunktionen inte helt motsvarar den funktion som beskrivs i olika statliga utredningar och styrdokument, dvs. en bas för skolutveckling där lärare genom gemensam reflektion, engagerat och kreativt samarbete skapar en kollektiv lärandemiljö för lärare. Det finns ett glapp mellan den officiella ambitionen och den vardagliga verk- samheten. Problematiken kan formuleras i två huvudfaktorer som påverkar lärarnas lärande och samarbete, närmare bestämt organisatoriska och sociala förutsättningar. Studien visar att det råder oklarhet och osäkerhet hos lärarna kring beslutsfattande i arbetslag och hur skolans styrdokument och huvudsakliga uppgift ska tolkas. Strukturella möjligheter för kommunikation och samverkan finns på de flesta skolor eftersom de är organiserade i arbetslag, men utnyttjas i olika grad av lärarna. Beträffande sociala förutsättningar ser lärarna arbetslaget som ett viktigt forum för kollegialt stöd i skolvardagen, men upplever inte arbetslaget som den arena där individuellt och kollektivt utvecklingsarbete får en djupare innebörd.

<p>I vårt utvecklingsarbete har syftet varit att pröva ett arbetssätt där man i förskolan kan använda sagor som ett pedagogiskt verktyg för att låta barnen uppleva, fantisera och reflektera kring sagan, deras egna erfarenheter och bokens budskap som i det här fallet handlar om hur man är en bra kompis. Vi valde att jobba förebyggande med detta kompistema där vi behandlade värdegrundsfrågor. Under temat använde vi oss av loggboksskrivande för att dokumentera vårt arbetssätt. Genomförandet ägde rum vid fem tillfällen på två olika förskolor under en tvåveckors period. I detta arbete har barns perspektiv utgjort fokus och det betyder att även samtalets betydelse lyfts fram. Slutsatsen är att det varit lustfyllda tillfällen där vi haft sagan som verktyg och något vi kommer jobbare vidare med vid andra tillfällen. </p><p> </p>

I vårt utvecklingsarbete har syftet varit att pröva ett arbetssätt där man i förskolan kan använda sagor som ett pedagogiskt verktyg för att låta barnen uppleva, fantisera och reflektera kring sagan, deras egna erfarenheter och bokens budskap som i det här fallet handlar om hur man är en bra kompis. Vi valde att jobba förebyggande med detta kompistema där vi behandlade värdegrundsfrågor. Under temat använde vi oss av loggboksskrivande för att dokumentera vårt arbetssätt. Genomförandet ägde rum vid fem tillfällen på två olika förskolor under en tvåveckors period. I detta arbete har barns perspektiv utgjort fokus och det betyder att även samtalets betydelse lyfts fram. Slutsatsen är att det varit lustfyllda tillfällen där vi haft sagan som verktyg och något vi kommer jobbare vidare med vid andra tillfällen.

Syftet med mitt utvecklingsarbete har varit att låta de elever som vanligtvis kämpar med sitt skrivande, få möjligheten att uttrycka sig i text på ett sätt som kan vara svårt för dem i vanlig prosaform. Syftet har också varit att låta eleverna själva få upptäcka vad lyrik är, samt att låta dem skriva sin egen lyrik. Mitt utvecklingsarbete har bestått av ett temaarbete med lyrik i en klass i år 6. Eleverna har själva fått vara med och bestämma temats innehåll och arbetssätt, vilket enbart har gynnat mitt arbete. Under temats gång har eleverna fått skriva, läsa och lyssna på lyrik av olika slag. Det egna arbetet som eleverna utfört, har bestått av både fritt och styrt skrivande, men en utgångspunkt för mig har varit att låta dem själva få bestämma innehållet i sin lyrik. Eleverna fick i slutet av temat välja ut en dikt var, som de skrivit under temats gång, och dessa sammanställdes sedan till en gemensam lyrikantologi. Temaarbetet bidrog även till att en del elever, som i vanliga fall hade svårt att skriva, visade helt andra sidor och skrev lyriska texter som var mycket bättre än de texter de dittills skrivit i prosaform. Slutsatsen av mitt temaarbete blev att lyrik är ett ämne som borde användas mer i skolan, eftersom det hjälper elever inom deras språkutveckling, samt tillåter dem att visa andra sidor av sin egen förmåga.

Skolan är den största institutionen i barn och ungdomars liv och därför har man som lärare en fantastisk möjlighet att påverka deras utveckling. För att möjliggöra denna potential krävs dock att utlärning och ledarskap anpassas till grupp och individ. Genom åren har undervisningen gått från monolog till dialog och när nu social samhällsintegration smyger sig längre ner i åldrarna bör detta beaktas av lärarna. Undersökningen gjordes med en kvalitativ metod via gruppintervjuer och enskilt skrivande där eleverna fick svara på frågor kring vilken/vilka ledare de vill möta i skolan. Utefter det emiriska materialet har en litteraturundersökning om vad tidigare forskning säger kring ledarskap gjorts. Resultatet är att eleverna vill bli bemötta av lärare som visar självsäkerhet, är lugna, rättvisa, ser och intresserar sig för varje elev, ger möjlighet till eget ansvar, visar respekt och inte behandlar eleverna som barn.

Vårt utvecklingsarbete har utförts i en förskola och i en skola årskurs 2 i syftet att få in mera aktiviteter och undervisning utomhus som samspelar med förskoleverksamheten och skolundervisningen inomhus. Vi ville även se vilka möjligheter respektive hinder det fanns med utomhuspedagogik. Vår upplevelse är att det sker för lite utomhuspedagogik i verksamheterna förskola och i skola. Därför utvecklade vi utomhusaktiviteter i svenska och matematik till förskolan och skolan som skedde ute i skogen. Vi upplevde att barnen tyckte det var roligt att få göra något som det inte brukade göra. Barnen var engagerade och fokuserade på de olika aktiviteterna som vi utförde.  Däremot blev det svårt för oss att uppfatta barnens lärande utifrån utomhuspedagogikensperspektiv, då det blev för få tillfällen att genomföra våra aktiviteter. Matematik- och svenskaktiviteterna fungerade bra att genomföra utomhus både i förskolan och i skolan, eftersom vi hade anpassat svårighetsgraden utifrån barnens ålder och kunskapsnivå. Aktiviteter bör anpassas efter väderlek och årstid, då vi upplevde att det blev kallt och blött för barnen med stillasittande aktiviteter på hösten.

Detta är ett utvecklingsarbete med syfte att på vetenskaplig grund med ett sociokulturellt förhållningssätt arbeta fram det pedagogiska materialet Årstidsmattan. Syftet är att Årstidsmattan kan användas i förskolan och förskoleklass för att på ett lekfullt sätt bidra till lärande om årstider och månader. För att på så sätt ge barnen möjlighet att få kunskap om våra gemensamma referensramar. Utvecklingsarbetet har utförts i en förskoleklass tillsammans med barnen och deras förskollärare. För att undersöka och utvärderat arbetet har samtal med förskolläraren transkriberats och analyserats för att utifrån detta få syn på om syftet med materialet har uppnåtts. I resultatet kan utläsas att i just denna förskoleklass har Årstidsmattan bidragit med kunskap om årets månader och årstider.

The role of religion, of religious individuals and organizations, is currently discussed within both a private and public sector of development. I have viewed documents from the World Bank and DFID where the religious presence is a growing fact and previous theories that religion would disappear with economic development have been abandoned. As a result DFID conducted a large study on the importance of religion for development work, RaD 2005-2011, under the directions of Professor Carole Rakodi. Rakodi (2011) concluded that religion was highly related to the success or failure of developmental projects, and to understand the values people had religion needed to be understood within its specific cultural context. She developed an analysis model to conduct this work. I studied this model and decided to view her analyzing method from a different perspective, from the theory of construct of meaning and the role of religion within worldviews by Joseph Silberman (2005) and Chrystal Park (2005). I was curious to see if theory within psychology of religion could bring further understanding of religion and religious actors to the discussion within development, and if analyzing religion from this perspective could better reach the needs described as necessary to conduct productive work. From studies of the public health in Scandinavia DeMarinis (2011) expresses how religious faith has been affected by privatization and secularism. By researching public health she has seen that within society a number of expressions and ways to relate to the sacred have emerged, and she calls for other methods of analyzing religion. A concept of existential meaning-making was constructed and is now being used in research for understanding the function of religion within meaning structures for the well-being of man. The end result of my research became this thesis whereby I am comparing the two methods of analyzing religion and existential meaning by using a hermeneutic method. I have compared their structures to see which dimension they reach, their historical backgrounds and interpretation of concepts like religion, culture, value, well-being and development. The results have been interpreted with the theory by Silberman and Park. Among my conclusions is that the way we view religion has a huge impact for analysis. It affects how projects and policies are constructed and how we meet and relate to people from other cultures. The two methods note similar aspects but the use of the concept of existential meaning-making is able to reach further and provides an answer to challenges seen within development on how to view religion. By using a concept of existential meaning it allows for a broader perspective and inclusion of all relation to the sacred as well as a self-reflective position to our own understanding of important concepts that directly or indirectly affect work with development in the ways of structuring goals, policy and projects.

Studien belyser ett aktionsforskningsinriktat utvecklingsarbete som iscensattes och genomfördes på tre avdelningar i en svensk förskola under september, oktober och november 2010. Matematik, lek samt samtalsklimatet var de områden som de tio medverkande pedagogerna valde att utveckla. Fallstudien har koppling till specialpedagogik med emfas på att skapa ett förebyggande arbete genom att kontinuerligt dokumentera, följa upp och utveckla förskolans verksamhet för att ge bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande utifrån barns olika förutsättningar och behov. Det övergripande syftet har varit att i samverkan mellan forskare och pedagoger beskriva ett aktionsforskningsinriktat utvecklingsarbete i en förskolas verksamhet samt att analysera och tolka det beskrivna utvecklingsarbetet. Syftet har också varit att belysa de deltagande pedagogernas uppfattningar av vilka förändringar som ägde rum i verksamheten samt hur och varför förändringarna ägde rum. I utvecklingsarbetet har sociokulturell teoribildning och praktik växelverkat genom att systematiska observationer och dokumentationer har reflekterats i en serie om fyra handledningssamtal med respektive arbetslag. Triangulering har använts som metod där forskarens deltagande observationer, transkriptioner av samtalen samt intervjuer med pedagogerna har fått komplettera varandra. Studien har haft en fenomenografisk ansats vilket här innebar att söka efter variationen av pedagogernas uppfattningar. Studien vilar på socialkonstruktionistisk kunskapssyn och sociokulturell lärandeteoris idé om att lärande kan ske genom interaktion med betydelsefulla andra och att vi utifrån behov och den kontext vi ingår i utvecklar våra verktyg genom aktivitet och handlingar. En fenomenografisk analysmetod har använts där pedagogernas utsagor i respektive arbetslag inordnats i beskrivningskategorier som sedan analyserats i ett horisontalt system. Relationen mellan samtliga arbetslags beskrivningskategorier analyserades i ett hierarkiskt system. Resultatet tolkades och formulerades i en slutsats där utvecklingsarbetet beskrivs som en hierarkisk process i tre steg: Organisering – reflektion – praktisk handling. Att organisera för tid och upplägg av handledningssamtal och dokumentationsverktyg uppfattades av pedagogerna som en grundläggande förutsättning för utvecklingsarbetet. De reflektioner som blev möjliga genom de kontinuerliga handledningssamtalen och utifrån dokumentationerna uppfattades av pedagogerna leda till ett kunskapande om den egna praktiken och om sig själva som pedagoger. De nya kunskaperna ledde i sin tur till de nya aktioner som prövades. Aktionerna beskrevs av pedagogerna dels som gripbara förändringar i miljön och dels som icke gripbara förändringar vilket innebar att pedagogerna ökade sin närvaro, delaktighet och medvetenhet i samspelet med barnen. Studien kan bidra till att andra förskolor inspireras i arbetet med att utveckla sin verksamhet och söka stöd för att se på den egna praktiken samt att låta mötet mellan teori och praktik stimulera till utveckling och förändring.