Föreliggande studie syftar till att undersöka en lärares och dennes elevers uppfattningar om hur interaktioner i klassrummet mellan läraren och eleverna i årskurs tre stöttar utvecklingen av elevernas talspråkliga färdigheter. Studiens material består av en lärarintervju och sex elevintervjuer. Materialet analyseras med hjälp av en innehållsanalys och tolkas utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, med särskilt fokus på stöttning och proximal utvecklingszon. Resultaten visar att lärarens och elevernas uppfattningar både sammanstämmer och skiljer sig åt. I kategorierna begreppsanvändning, frågor och bekräftelse finns det både likheter och skillnader mellan läraren och eleverna, dock dominerar varken likheter eller skillnader. Kategorierna som utmärker sig mest är möjlighet till turtagande och stöttning. Det framkommer markanta likheter i lärarens och elevernas uppfattningar om vilka möjligheter eleverna ges till att interagera, t.ex. att alla elever får taltid. Gällande stöttning framträder det tydliga skillnader mellan läraren och eleverna. Medan läraren uppfattar att hon endast använder frågor för att stötta utvecklingen av elevernas talspråkliga färdigheter uppfattar eleverna även att läraren stöttar dem genom att visa, ge en ”hint”, förklara och läsa högt. Slutsatsen av studien är att lärare behöver ta del av elevers uppfattningar och infallsvinklar för att kunna skapa en förståelse för och en medvetenhet om deras synsätt, vilket i sin tur kan leda till att lärare kan individualisera sin undervisning med fokus på stöttning.

Estetiska uttrycksformer är vanligt förekommande i förskolan då barn lär och utvecklas genom praktiska och utforskande arbetssätt. Genom bild kan det verbala språket kompletteras och barn utvecklar lätt förmågan att lösa problem och tänka kritiskt. Bildskapande är dock inte alltid helt problemfritt. Barn kan ha svårt att ta sig an en uppgift och våga prova då det fria skapandet krockar med perfekta former. Förskolläraren med ansvar för både barn och verksamhet har således i uppgift att ta sig an dilemmat. Detta arbete har gjorts för att synliggöra hur jag kan inte-problematiken kan visa sig i förskolans värld och hur barnen påverkas av förskollärarens agerande. Fyra frågeställningar förtydligar syftet och handlar om vilka instruktioner och krav förskolläraren ställer vid bildskapande aktiviteter; hur pedagogen bemöter barn som inte anser sig kunna skapa; i vilken utsträckning barnen får hjälp samt hur barnen reagerar på förskollärarens agerande. Studien inriktades på förskollärare samt fyra- och femåringar och bygger på tre observationer samt gruppintervjuer som studerades ur ett sociokulturellt perspektiv. Videokamera samt anteckningar användes för att fånga intressanta samspelssituationer. Vetenskapsrådets forskningsetiska principer togs i beaktning så samtliga deltagare kunnat delta frivilligt och anonymt. Aktiviteterna var av olika karaktär, ett självporträtt, en trådmålning och en grupp skulle rita sitt hus. Resultatet visar att samtliga förskollärare ställde krav på barnen även om de var av olika karaktär och omfattning. Förskollärarnas bemötande och agerande kan delas in i kategorier som handlar om att ta över uppgiften och göra åt barnen samt att få barnen att tänka och reflektera själva. Bedömning, beröm och värdering används för att bemöta barnen och barnen erbjuds att ta hjälp av olika hjälpstrategier. Barnen var förhållandevis nöjda med det de gjort och skapat men svårigheter och negativa åsikter kan kopplas samman med förskollärarens höga krav och förväntningar, uppmaningar och värdering gällande rätt och fel.

Studien syftar till att genom förskollärares beskrivningar ta del av deras erfarenheter av barn med särskild begåvning, hur barnen uppmärksammas samt vilket stöd de enligt förskollärare behöver och får i sitt lärande i förskolans utbildning. Studien utgår från följande forskningsfrågor: Hur beskriver förskollärare sina erfarenheter av barn med särskild begåvning? Vilket stöd och vilken stimulans beskriver förskollärare att barn med särskild begåvning behöver i förskolans utbildning? Samt vilket stöd och vilken stimulans beskriver förskollärare att barn med särskild begåvning får i förskolans utbildning? Studien har den sociokulturella teorin som utgångspunkt, i den sociokulturella teorin är lärande i samspel, den proximala utvecklingszonen samt en grundsyn på barn som kompetenta individer centralt. Den tidigare forskning som ligger till grund för studien visar att forskning inom ämnet är begränsad i Sverige. Forskning visar även att det svenska utbildningssystemet har lagt störst fokus på de individer som behöver extra anpassningar eller särskilt stöd, inte de barn som har behov av stöd i form av extra utmaning. På senare tid har dock intresset för särskild begåvning ökat både i media och hos verksamma förskollärare, med andra ord är detta ett forskningsområde som behöver stärkas. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod och grundar sig på intervjuer via e-post med fem förskollärare. Resultatet visar att förskollärarnas kunskap och erfarenhet av barn med särskild begåvning skiljer sig åt. Det framkom även att pojkar i högre grad än flickor uppmärksammas med särskild begåvning i förskolans utbildning. Vidare framkommer indikationer på att förskollärarnas erfarenheter av särskild begåvning och kompetens inom ämnet är avgörande för det stöd och den stimulans barn med särskild begåvning ges.

Vestlund, Katarina (2020). Titel: Bra kommunikation – en viktig faktor! Matematiklärares upplevelser kring kommunikation i skolorganisationen. Good communication - an important factor! Mathematics teachers' experiences about communication in the school organization. Speciallärarprogrammet mot matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmöuniversitet, 90 hp.

Det finns en stor mängd forskning som visar på fördelar med att elever får arbeta tillsammans med problem i matematik, det finns även studier som visar att elever får små möjligheter att utveckla sin problemlösningsförmåga endast genom individuellt arbete i matteboken. Trots detta visar undersökningar att den svenska matematikundervisningen är styrd av individuellt arbete i matteboken. Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur grundskollärare, åk 1-3, arbetar med problemlösning i sin matematikundervisning samt deras motiv till varför de väljer att arbeta som de gör. För att göra detta har jag sökt svar på frågorna “Hur beskriver grundskollärare sin egen roll för att utveckla elevers förmåga att lösa problem i matematikundervisningen?”, “Hur ser grundskollärare på elevsamarbete vid problemlösning i matematikundervisningen?” samt “Vilka tankar har grundskollärare kring elevers användande av olika material vid problemlösning i matematikundervisningen?”. För att samla in studiens empiriska material har jag genomfört kvalitativa studier med fyra verksamma grundskollärare i årskurs 1-3. Resultatet visar att lärarens stöttning är avgörande för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga, att elevsamarbete förespråkas som en möjlighet för elever att stötta varandra i problemlösning samt att språkliga verktyg är framträdande vid problemlösning. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett Sociokulturellt synsätt.

År 2012 gjorde PISA en undersökning gällande problemlösning i matematik. Dessa tester visade att sverige presterade lägre än OECD genomsnittet. Det visade sig också vara en skillnad på resultaten gällande de elever med svensk bakgrund kontra utländsk bakgrund. Resultaten från de nationella proven i matematik år 2018/2019, visade att antalet underkända elever med svenska som andraspråk var 30 % i årskurs 6. I årskurs 9 var andelen upp emot 40 % . Syftet med denna studie är att undersöka hur en kooperativ strategi kan vara behjälplig inom problemlösning för elever med en utländsk bakgrund som har svenska som andraspråk. Syftet är att se om den kooperativa strategin med att arbeta i grupp kan vara positiv för elevers språkförståelse som behövs för problemlösning i matematik. Det har visat sig att mängden forskning inom kooperativt lärande är liten. Framförallt den forskning som är kopplat till problemlösning i matematik. Detta arbete utgår ifrån den sociokulturella teorin där den proximala utvecklingszonen samt den primära och sekundära socialisationen används för att analysera det empiriska materialet. Denna empiriska studie bygger på en kvalitativ metod i form av två intervjuer med deltagande av fyra elever. Eleverna har en utländsk bakgrund samt svenska som sitt andraspråk. Inför intervjuerna informerades eleverna och deras vårdnadshavare om studiens syfte och hur intervjuerna skulle gå till. Intervjuerna utgick ifrån en kooperativ lärandestrategi där eleverna fick försöka lösa en problemlösningsuppgift i matematik, först ensamma och där efter i par. Studien har visat på hur pass stort hinder språket kan bli när det kommer till problemlösning i matematik. Elever som har svenska som sitt andraspråk kan misslyckas med uppgifter på grund av att de inte förstår, missuppfattar eller går miste om en del viktiga ord och begrepp. Eleverna upplevde att pararbetet gynnade deras problemlösningsförmåga, både vad gäller den språkliga förmågan samt den matematiska. Det visade sig även att lärarens vägledning kan vara värdefull i det kooperativa arbetet.

Sammanfattning/AbstractBorg, Tobias (2018). Ett nät vävs av många trådar i matematik. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragMed studien önskar jag bidra med kunskap om elevernas perspektiv beträffande en specifik lektion som berör division med tal större än noll men mindre än ett. Mer specifikt vad de anser är fördelaktigt och vad som brister. Jag önskar också belysa att olika faktorer kan samspela och variera hos individer och mellan individer i gruppen för att på så sätt synliggöra undervisningens komplexitet.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att, utifrån elevernas uppfattningar, utvärdera styrkor och förbättringsområden beträffande en matematiklektion om division med tal större än noll men mindre än ett utifrån ett sociokulturellt perspektiv.Frågeställningar:•Vilka uppfattningar har eleverna beträffande lektionens styrkor?•Vilka förslag till förbättringar föreslår eleverna?•Hur kan lektionens styrkor och förbättringsförslag tolkas utifrån ett sociokulturellt perspektiv?TeoriStudien utgår från det sociokulturella perspektivet där lärandet sker utifrån elevens proximala utvecklingszon och samarbete. Tillsammans använder deltagarna olika uttrycksformer och kulturella artefakter för att kommunicera med varandra. Lärarens främsta roll, förutom att anpassa uppgifterna till den proximala utvecklingszonen, är att mediera mellan elevens nuvarande uppfattning och den ämnesspecifika kunskapen.MetodDatainsamlingen har genomförts med hjälp av en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer samt för- och eftertest.ResultatInformanterna var allmänhet, men inte unisont, positiva inställda till för- och eftertest, mönster och undersökande arbetssätt. Testerna ansågs påvisa progression, emellertid fanns det önskemål om mer repetition vilket kan kopplas till uttrycka förkunskapsskillnader. Gruppens proximala utvecklingszon var varierande och individuella svårigheter kunde i något fall definieras. Studien visade också på svårigheten att anpassa lektionen till alla elevers proximala utvecklingszon. Gemensamma diskussioner med hjälp av lärarens mediering framgick också som betydelsefullt eftersom olika elevperspektiv kom fram. Beträffande mediering påtalade några informanter att läraren även borde stödja parsamtalen i större utsträckningMajoriteten ansåg att en lärarledd lektion var positivt. Det var också betydelsefullt att ta del av varandras förklaringar och lösningar, men det framgick också önskemål om en till en undervisning. Ingen benämnde konkret undervisningsmaterial, centikuber, som betydelsefullt eller besvärande. Däremot fanns det önskemål om att inleda lektionen med vardagsnära uppgifter som också hade en utmanande karaktär. Informanterna belyste konkreta förbättringsförslag som överlag är direkt applicerbara med hjälp av mindre anpassningar på gruppnivå. Uppfattningen att variation är viktigt var näst intill unisont, men hur undervisningen skulle varieras delade emellertid gruppen.Specialpedagogiska implikationerStudiens resultat får mig att vilja arbeta tillsammans med matematiklärare och elever för att tillsammans utveckla matematikundervisningen. Eleverna kan belysa aspekter som går oreflekterade förbi av oss lärare på grund av hemmablindhet. Från de mer självklara till det oupptäckta.Studien påminner också att anpassningar på gruppnivå kan stödja hela gruppen men utesluter det inte traditionell en till en undervisning. Det finns ingen helig undervisnings-graal, istället framkommer det att variation i undervisningen behövs för att möta fler individer. Den variationen kan i sin tur växla från individ till individ och från grupp till grupp.NyckelordAbstrahering, Kognitiva redskap, Konkretion, Proximal utvecklingszon, Uttrycksform.

Syftet med studien är att få fördjupade kunskaper om förskollärares uppfattningar av lek i relation till undervisning samt möjligheterna att integrera lek och undervisning. I mitt arbete har jag valt att använda mig av en kvalitativ forskning och semistrukturerade intervjuer. Denna studie analyseras utifrån didaktiskt perspektiv för att få en förståelse för de valda ämnena. Resultaten visar att undervisning sker i både spontana och planerade aktiviteter och att förskollärarna har barnets intresse i fokus. Studiens resultat visar också på att kvalitetskraven har ökat sedan undervisningsbegreppet infördes och förskollärare har ett syfte bakom varje leksituation. Studien visar också att förskollärarna behöver planera, reflektera och utvärdera barnens utveckling för att nå målen för lärandet.

Syftet med den här studien var att skapa en djupare förståelse för förskollärares syn på arbetet med barns lärande och förståelse av etik i förskolan, med ett särskilt intresse för förskollärares egna agerande i dessa situationer. Studien har utgått från Vygotskijs sociokulturella teori. Forskningsmetoden som användes var kvalitativ, i form av semistrukturerade intervjuer. I resultatet synliggjordes en osäkerhet om begreppet etik, men etik beskrevs ändå som viktigt för lärandet. Etiska dilemman beskrevs som ständigt uppkommande, och definitionen av dessa var varierade. Lärandet skedde ständigt men på grund av de spontana tillfällena ansågs det vara svårt att säkerställa ett tydligt lärande. Barnet upplevdes lära sig genom vardagsmoment som konflikter, samtal eller andra möten. I resultatet synliggjordes även vikten av kommunikation i arbetslaget och förskollärarens roll som förebild.

I takt med att Kina spelar en allt viktigare roll i världsekonomi och politik, vill fler och fler människor i hela världen lära sig kinesiska. Det kinesiska språket har ett totalt annorlunda skriftsystem än västerländska språk, vilket kan göra det mycket svårt för västerlänningar. Hur kan inlärningen av kinesiska bli mer effektiv? Denna uppsats försöker utvärdera hur ett bloggpal projekt fungerar i inlärningen av kinesiska för svenska elever. Målet är att åstadkomma ny kunskap i forskningen om inlärningen av kinesiska som främmande språk. / As China is playing an increasingly important role in the world economic and political affairs, more and more people all over the world want to learn Chinese as a foreign language. The Chinese language has a totally different written system compared with those of the west, which can make it very difficult to learn for foreigners. How can teachers help those learners to learn Chinese more effectively? This paper tries to evaluate the effectiveness of a blog pal project in Chinese learning for Swedish students, aiming to contribute to research on teaching Chinese as a foreign language.