Bakgrund Trots att personal inom hälso-och sjukvård enligt lag är skyldiga att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa görs relativt få anmälningar inom vuxenpsykiatrin. Essensen inom den psykiatriska vården är vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient där kommunikation och patientens delaktighet är av stor betydelse. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att upprätta och behålla en god vårdrelation med sin patient samtidigt som barnperspektivet måste beaktas och skyldigheten att utföra en anmälan vid oro ska följas. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor,inom vuxenpsykiatrisk öppenvård, erfar och upplever att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Metod En kvalitativ studie där åtta sjuksköterskor verksamma på psykiatriska öppenvårdsmottagningar i Stockholms län intervjuades för att besvara studiens syfte. Insamlad data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet presenteras utifrån kategorierna faktorer som påverkar orosanmälan och omvårdnadsperspektivet vid orosanmälan. Sjuksköterskorna i vår studie beskriver att en orosanmälan som leder till stöd för familjen hjälper patienten att fokusera på sin egen behandling. Barnperspektivet måste alltid vara i fokus samtidigt som sjuksköterskan ska sträva efter att med hjälp av kommunikation, tillit och patientens delaktighet behålla och stärka vårdrelationen. Tidigare erfarenhet och stöd från kollegor i teamet skapar trygghet i sjuksköterskans utförande av orosanmälan. Slutsats Resultatet i vår studie tyder på att en orosanmälan i de allra flesta fall bidragit till något positivt i den fortsatta vårdrelationen mellan patient och sjuksköterska. Genom kommunikation och patientens delaktighet kan sjuksköterskan inom den vuxenpsykiatriska öppenvården bidra till att en orosanmälan inte bara leder till att utsatta barn får stöd och skydd, utan också att patienten kan fokusera på sin egen behandling och att den essentiella vårdrelationen bevaras.

I Sverige drabbas cirka 25 000 personer av stroke varje år. En tredjedel av dessa får språkdefekten afasi som följd, varav 60 procent återhämtar sig ofullständigt. Afasin skapar stora psykosociala konsekvenser för patienten. Vårdpersonal behöver därför ett brett tillvägagångssätt för att kommunicera med patienten, visa respekt, omtanke samt lyssna för att kunna främja hälsa och lindra lidande. Huvudfynd som framkom var att den icke-verbala kommunikationen skapade grunden för en god vårdrelation, även vårdpersonalens engagemang och attityd. Anhöriga ansågs av vårdpersonalen både kunna ha en stödjande och hindrande inverkan på vårdrelationen. Det krävs en medvetenhet om hur vårdpersonal i sitt arbete både kan stärka och stjälpa vårdrelationen. Detta resultat kan underlätta vårdrelationen med en patient med afasi, både för sjuksköterskor och annan vårdpersonal.

En akutvårdsavdelning vårdar patienter med akuta sjukdomstillstånd. När en familjemedlem insjuknar akut eller utsätts för en allvarlig händelse påverkas närstående negativt. Sjukhuset i allmänhet och akutvårdsavdelningen i synnerhet är främmande och kan väcka rädsla. Sjuksköterskor har ett ansvar att skapa en miljö som bygger på förtroende och vara lyhörda inför de eventuella känslor och tankar som döljer sig bakom närståendes reaktioner.

Bakgrund På en akutmottagning möter vårdpersonalen kritiskt sjuka patienter och behöver ofta fatta snabba beslut. Patientdelaktighet innebär att patienten har en tydlig roll i det interprofessionella vårdteamet och är dessutom lagstadgat för att främja patientens integritet, autonomi och delaktighet. Syfte Syftet var att beskriva patientdelaktighet på en akutmottagning ur ett patient- och vårdpersonals perspektiv. Metod För att summera kunskapsläget kring patientdelaktighet ur ett patient- och vårdpersonalsperspektiv på en akutmottagning gjordes en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats där 16 kritiskt granskade artiklar inkluderades. Resultat Tre rubriker identifierades när patientdelaktighet på en akutmottagning ur ett patient- och vårdpersonalsperspektiv analyserades; Kommunikationens betydelse, Attityder och förhållningssätt och Vårdrelationens betydelse och vårdpersonalens ansvar. Slutsats För att kunna bedriva en personcentrerad omvårdnad och vård med hög kvalitet på en akutmottagning krävs det att patientdelaktigheten får en självklar plats genom att tydliggöra patientens rättighet till delaktighet och sjuksköterskans skyldighet att göra patienten delaktig. En god kommunikation, attityder och förhållningssätt samt vårdpersonalens ansvar i vårdrelationen mellan patient och vårdpersonal är viktiga komponenter för att kunna beskriva patientdelaktighet på en akutmottagning ur patientens och vårdpersonalens perspektiv.

Bakgrund  Venösa bensår orsakas av venös insufficiens och förekommer oftast bland äldre patienter. Denna sköra patientgrupp är i behov av att sjuksköterskan kan se och möta deras lidande. Lidande beskrivs som en subjektiv fysisk, emotionell eller existentiell upplevelse där en patient möter något ont och ofrånkomligt. Förståelsen för lidandet vid omvårdnad är centralt för att förstå innebörden av omvårdnad i stort. Den unika patientens sårbarhet, värdighet och integritet bör därför respekteras och tas i beaktning inför varje omvårdnadstillfälle. Syfte Att beskriva patienters upplevda lidande och upplevelser av omvårdnad relaterat till venösa bensår. Metod En allmän litteraturöversikt utfördes. Datainsamlingen skedde genom artikelsökning i databaserna PubMed och CINAHL. En innehållsanalys med en induktiv ansats tillämpades för att kategorisera återkommande teman relaterat till lidande hos patienter med venösa bensår samt deras upplevelser av omvårdnad. Resultat Patienternas upplevelser av lidande samt omvårdnad relaterat till venösa bensår identifierades genom kategorisering av återkommande meningsbärande enheter (a-e). Dessa kunde sedan kondenseras till kategorierna: (1) Det mångdimensionella lidandet och (2) Faktorer som påverkar upplevelser av omvårdnaden. Det upplevda lidandet och upplevelserna av omvårdnad som framkom i resultatet tydliggjorde lidandets påverkan på vårdrelationen och utformade temat: Lidandets implikationer för vårdrelationen. Slutsats Lidandet bland patienter med venösa bensår är mångdimensionellt vilket kräver en holistisk syn och ett evidensbaserat arbetssätt från sjuksköterskan. Otillräckliga kunskaper vid behandling av venösa bensår påverkar patientens upplevelse av omvårdnaden negativt. Vårdrelationen har visat sig växa fram ur en gemenskap och ömsesidig förståelse kring lidandet och de förväntningar patienterna har på sjuksköterskan.

Språkbarriärer är en utmaning inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskors professionella ansvar är att förmedla korrekt, lämplig och tillräcklig information till patienten. Det har visat sig att sjuksköterskor haft svårighet att tillgodose en personcentrerad och säker vård när språkbarriärer förelåg.

Bakgrund: Ett empatiskt förhållningssätt beskrivs väsentligt för sjuksköterskans förmåga att ge god omvårdnad. I arbetet löper sjuksköterskor större risk än andra yrken att drabbas av utmattningssyndrom vilket i kombination med den emotionella påfrestningen de utsätts för kan leda till upplevelser av empatitrötthet. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av empatitrötthet. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier där resultaten har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. De databaser som användes vid artikelsökningen var Cinahl, Pubmed, SCOPUS, Psychinfo samt Web of science. Resultat: I resultatet framkom vad sjuksköterskorna beskrev föranlett upplevelser av empatitrötthet samt hur detta påverkat dem i sin yrkesroll och i privatlivet. Upplevelser av empatitrötthet hade en negativ inverkan på sjuksköterskornas hälsa samt deras förmåga att skapa goda vårdrelationer till patienter och närstående. Detta medförde en risk för patientsäkerheten. Resultatet belyses vidare under 4 kategorier vilka framkom under analysarbetet; Känslor av utmattning, Distansering från patienter och närstående, Organisatoriska förutsättningar samt Vikten av återhämtning. Konklusion: Upplevelser av empatitrötthet påverkade sjuksköterskors förmåga att ge god och säker vård. Sjuksköterskorna behöver få stöd, kunskap samt tid för återhämtning för att bli stärkta i sin yrkesroll. Då samstämmighet råder i forskningen kring sjuksköterskans upplevelser av empatitrötthet krävs vidare forskning för att bredda och fördjupa förståelsen.

Bakgrund: För att sjuksköterskorna ska kunna utföra en god omvårdnad krävs att rätt resurser samt omtanke finns. Hälso- och sjukvårdens irreguljära arbetstider har påverkar sjuksköterskans hälsa negativt. Patientsäkerheten försämras allt mer inom vården på grund av personalbrist och hög arbetsbelastning. Kommunikation och skapandet av en god vårdrelation är några av de huvudpelare som behövs för en säker vård. Syfte: Hur sjuksköterskans arbetstider påverkar patientsäkerheten inom hälso-sjukvården. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med en kvantitativ ansats. Efter databassökning, kvalitetsgranskningen och analysen kvarstod elva artiklar som användes för att besvara resultatet. Dataanalysen samt kvalitetsgranskningen utfördes enligt Fribergs (2017b) analyssteg och granskningsprotokoll. Resultat: Efter att ha utgått ifrån Fribergs (2017b) analyssteg skapades tre kategorier. Resultatets tre kategorier är Bristande omvårdnadskvalitet, ökad jobbrelaterad stress på grund av långa arbetspass samt utmattning och sömnbrist. I Resultatet presenteras hur arbetsbelastningen, övertidsarbete och de irreguljära arbetstiderna påverkar sjuksköterskans hälsa negativt och hur detta skapar en försämring i omvårdnadskvaliteten och patientsäkerheten.  Slutsats: Det krävs många förändringar inom hälso- och sjukvården för att minimera omvårdnadsmisstag. För att bibehålla patientsäkerheten och omvårdnadskvaliteten bör en ökning av resurser tillföras där exempelvis en ökning av personal skulle underlätta arbetsbelastningen inom hälso- och sjukvården. Reguljära arbetstider för sjuksköterskan kan skapa positiva förutsättningar till omvårdnadenskvaliteten.

Hemsjukvård är en ökande vårdform i Sverige, detta dels för att svenska populationen blir allt äldre men även beroende på att slutenvårdsplatserna minskar. Det ökade behovet av hemsjukvård kräver en god kompetens och förståelse för denna patientgrupp. Ett hem för många människor är en trygg plats där individer kan vara sig själva och speglar personers identitet och liv. Att vara mottagare av hemsjukvård kan väcka olika känslor hos äldre patienter då det är en komplex situation när sjuksköterskan skall bedriva vårdandet i patientens hem. Grunden i vårdprocessen är en god vårdrelation. En vårdande relation kan skapas ur en vårdrelation genom att stödja och stärka patienters hälsoprocesser. Syftet med studien är att beskriva hur äldre personer förväntar sig och upplever vårdrelationen med sjuksköterskan vid vård i det egna hemmet.  Den valda studien är en litteraturstudie enligt Forsberg och Wengström. Vi har granskat och analyserat 10 kvalitativa artiklar. Utifrån substansen i artiklarna skapades kategorier och subkategorier. Resultatet av litteraturstudien visade på huvudbegreppen upplevelsen av respekt i vårdandet, känslan av trygghet i vårdrelationen, betydelsen av delaktighet och begränsad autonomi. Äldre patienter förväntar sig att sjuksköterskan ska respektera det privata hemmet och ha ett respektfullt bemötande. Upplevelsen av bristande respekt handlade oftast om bristande närvaro, bekräftelse och avsaknaden av dialog. Känslan av trygghet innefattade både en god kompetens, kontinuitet och förtroende genom närvaro och tillgänglighet. Genom delaktighet i vårdprocessen kunde en upplevelse av gemenskap och tillhörighet infinna sig. I diskussionen speglas litteraturstudiens resultat mot sjuksköterskors uppfattningar av vård i hemmet och relationen till patienter. Även tidigare forskning och litteratur inom området reflekteras mot resultatet.

När människor drabbas av psykos delar de inte samma verklighet som andra. Saker är inte längre ”självklart” och dessa människors agerande och associationer blir svårare eller omöjliga att förutse vilket kan skapa missförstånd och problem i kontakten med dessa patienter inom vården. En förändrad verklighetsuppfattning i form av symptom såsom vanföreställningar och hallucinationer kan vara otroligt skrämmande och när man har en psykos är misstänksamheten mot omvärlden ofta stor. Därför tror författarna att detta kan skapa en ökad risk för att hotfulla och/eller våldsamma situationer uppstår i mötet med och i vårdandet av patienter med psykos. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors, som arbetat inom den slutna psykiatrin och vårdat patienter med psykos, upplevelser av hot och våld i mötet med dessa patienter. Författarna har valt att göra en kvalitativ studie genom att föra öppna intervjuer med 6 sjuksköterskor som uppfyller inklutionskriterierna. I resultatet kan man se att sjuksköterskorna har många tankar kring vad de själva kan göra för att förebygga att hotfulla och/eller våldsamma situationer inte ska inträffa. Detta gäller även tvångssituationer. Resultatet visar även att deltagande sjuksköterskor anser att det är väldigt viktigt med uppföljning via samtal med både patienter och kollegor efter att dessa situationer inträffat. I resultatet står patienternas livsvärld i fokus; hur sjuksköterskor kan göra för att vårda dessa patienter på bästa sätt och möta dem där de befinner sig.