Bakgrund: I Sverige drabbas idag ungefär 20 % av befolkningen av psykisk ohälsa, vilket är en ökning sedan 1990-talet. Symtom på psykisk ohälsa kan vara ångest och nedstämdhet som ökar i styrka eller blir bestående. I tidigare studier som gjorts upplevde sjuksköterskor inom den somatiska vården att de inte hade rätt kompetens att möta psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Metod: Studien baserades på̊ en kvalitativ intervjumetod med sex sjuksköterskor på somatiska vårdavdelningar. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades därefter enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde det svårt att bemöta patienterna och det fanns en svårighet att vårda patienter med psykisk ohälsa, speciellt då de var aggressiva. Både utbildning och erfarenhet spelade en stor roll i sjuksköterskans upplevelse av mötet med patienten. De upplevde också att tidsbristen och vårdmiljön spelade en roll i hur mötet och vården av patienten blev. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att en lugnare vårdmiljö och mer utbildning om psykisk ohälsa skulle kunna göra skillnad i mötet för både patient och personal.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Anorexia nervosa drabbar ca 1 procent av alla kvinnor och 0,1 procent av alla män innan 18 års ålder i Sverige. Patientgruppen återfinns i både allmänsjukvård och psykiatriska vårdavdelningar. Sjuksköterskan behöver redskap för att utveckla en vårdrelation till dessa patienter, då vårdrelationen är essentiell för att uppnå hälsa. <strong>Syfte:</strong> Att belysa de olika faktorer som påverkar vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient med diagnosen anorexia nervosa. <strong>Metod:</strong> Studien är en systematisk litteraturstudie. Totalt åtta artiklar analyserades för att få fram ett resultat. <strong>Resultat:</strong> Vi kom fram till fyra kategorier som påverkade vårdrelationen. Dessa är bemötande, kunskap, föreställningar och kontroll. <strong>Slutsats:</strong> Vi kom fram till att en medvetenhet och kunskap om dessa faktorer hos sjuksköterskan bör leda till en förbättrad vårdrelation.</p>

Introduktion: Idag lever cirka 36,7 miljoner människor med hiv/aids världen över. Att ha diagnosen hiv/aids bidrar till både psykiskt och fysiskt lidande. För att god vård skall upplevas utgör vårdrelationen till sjuksköterskan en avgörande roll. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur patienter med hiv/aids upplever vårdrelationen med sjuksköterskan. Metod: Litteraturstudie. Sökning genomfördes i Cinahl och PubMed. 10 artiklar plockades ut efter urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Artiklarnas resultat analyserades och samband identifierades som skapade kategorier. Resultat: Två huvudkategorier redovisas: Diskriminerande och Omsorgsfull, med tillhörande underkategorier till vardera. Upplevelsen av vårdrelationen med sjuksköterskan påverkar patienten beroende på om den är positiv eller negativ. Slutsats: Flertalet patienter upplevde vårdrelationen diskriminerande som kan ses genom att de uppfattade att sjuksköterskan bland annat uppvisade ovilja att vårda, respektlöshet och särbehandling. De tillfällen patienterna upplevde vårdrelationen som omsorgsfull var sjuksköterskan exempelvis kunnig, vänlig och emotionellt stöttande

SAMMANFATTNING Bakgrund: I sjuksköterskans yrkesansvar ingår att alla ska få lika vård. I mötet med patienter från andra kulturer kan det vara svårt för sjuksköterskan att identifiera patientens specifika behov när kulturkompetensen saknas. Vårdrelationen är beroende av en ömsesidig förståelse mellan patienten och sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter från andra kulturer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar har granskats och innehållsanalysen är gjord utifrån Forsberg och Wengström (2013). Resultat: I studiens resultat framkom det att sjuksköterskorna upplevde osäkerhet kring mötet med patienter från andra kulturer. De hade en önskan om mer kulturell kunskap genom utbildning för att på så sätt möta patientens kulturella behov. Sjuksköterskornas upplevelser kring ett negativt möte berodde övergripande på kommunikationssvårigheter och brist på ömsesidig förståelse. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor saknar kulturkompetens vilket påverkar mötet med patienten. Ömsesidig förståelse saknas vilket påverkar vårdrelationen och vården blir inte personcentrerad.

Kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är en viktig utgångspunkt för vårdandet. I tidigare forskning betonas vikten av en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient som grundar sig på en god kommunikation. Att ha ett personcentrerat förhållningssätt med fokus på patienten har blivit allt mer betydelsefullt  och anses viktigt för att främja en hållbar utveckling inom vården. Syftet med detta arbete var att undersöka hur god kommunikation kan förstås i möten mellan äldre personer och sjuksköterskor inom hemsjukvården. En kvalitativ studie genomfördes med ljudupptagningar från hembesök mellan sjuksköterskor och äldre personer som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Elva sjuksköterskor och 37 äldre personer medverkade i studien. Resultatet beskrivs utifrån två delar. I den första delen presenteras resultatet från den deduktiva analysen där hembesök med god kommunikation identifierades utifrån ett teoretiskt ramverk. I den andra delen beskrivs vad som kännetecknar en god kommunikation, vilket presenteras utifrån tre teman, vilka var: Att se den äldre personen, Att bjuda in till samtal samt Att göra den äldre personen delaktig i sin vård. En god kommunikation med äldre personer i hemmet kan förstås genom personliga möten, där de äldre bjuds in till samtal och görs delaktiga i sin vård samt tillåts vara huvudpersoner i dialogen. Sjuksköterskorna är gäster och möter de äldre utifrån deras villkor. Sjuksköterskor behöver kunskap om kommunikationens betydelse i mötet med äldre personer inom hemsjukvården. Att vara personlig i mötet kan underlätta kommunikation och den äldres delaktighet. Det är inte alltid lätt för sjuksköterskor att både vara gäst och ge vård i hemmet. Att i kommunikationen vara personcentrerad och att se den äldre personen ur ett helhetsperspektiv är betydelsefullt för ett positivt möte.

Arbetsrelaterat hot och våld är ett ökande problem inom hälso- och sjukvården som kan leda till konsekvenser för den enskilde sjuksköterskan såsom stressrelaterade tillstånd och sjukskrivning. Sjuksköterskor inom den kommunala hälso- och sjukvården är ofta ensamma vid patientbesök och därför extra utsatta. De möter också patienter med skiftande ohälsa och vårdbehov som befinner sig i olika miljöer och behöver hantera oväntade situationer som kan uppstå. Tidigare forskning gällande upplevelsen av arbetsrelaterade hot- och våldssituationer är ofta inriktade på akut- och psykiatrisk vård medan den kommunala hälso- och sjukvården är ett begränsat utforskat område. Syftet med studien är därför att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta hot och våld i den kommunala hälso- och sjukvården. Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som arbetar inom kommunal hälso- och sjukvård. Analys av datamaterialet gjordes därefter utifrån en kvalitativ innehållsanalys med en livsvärldsteoretisk ansats. Ur analysmaterialet framkom fyra kategorier: utsatthet, maktlöshet, vårdrelationen och trygghet samt temat vara utsatt men också vårdande i svåra situationer. Resultatet av studien visar att sjuksköterskornas upplevelser av hot och våld innefattar möten med patienter och anhöriga men också i den omgivande miljön, särskilt kvälls- och nattetid. I situationerna får sjuksköterskorna använda sin intuitiva förmåga för att hantera och bemöta hotfulla och aggressiva patienter. Vårdrelationen påverkas också och sjuksköterskorna kan känna en maktlöshet när de inte når fram till patienterna i mötet. Sjuksköterskorna anser också att det är viktigt med stöd och reflektion för att hantera situationer som uppstått och få en beredskap för liknande situationer i framtiden. Ytterligare forskning inom kontexten behövs, enligt författarna.

Bakgrund: Bröstcancer är den cancerform i Sverige som drabbar flest kvinnor. Dödligheten minskar men tidigare forskning visar att diagnosen leder till ett lidande med oro och ångest, vilket leder till ett behov av stöd. Därför är det av vikt att sjuksköterskan kan vägleda och stötta sina patienter för att främja hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelse av att leva med bröstcancer.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på självbiografier. Urvalet var ändamålsenligt och en manifest innehållsanalys gjordes på materialet.  Resultat: I resultatet framkom det att leva med bröstcancer var en känslomässig berg- och dalbana. Behandlingarna påverkade kvinnorna fysiskt och psykiskt vilket medförde lidande. Stöd från familj, närstående och vårdpersonal var av stor vikt för att kunna klara av livssituationen. En bröstcancerdiagnos ledde till nya aspekter på livet och kvinnorna tog nu inget för givet.  Slutsats: Kvinnorna hade svårt att hitta sig själv och ansåg att stödet var viktigt. Stöd och kommunikation från vårdpersonal bör dock förbättras då den ansågs bristfällig. Sjuksköterskan har en central roll att främja hälsa hos patienten och studien anses därmed relevant så sjuksköterskor kan ta del av kvinnors behov vid bröstcancer för att kunna bidra till en god vård.

Bakgrund: Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (LARO), är en speciellt krävande behandlingsmetod för såväl patienter som för vårdpersonal, då den utgår från ett strikt regelverk och kontrollerande miljö. Trots den kontrollerade miljön är sjuksköterskans roll att skapa en god vårdrelation och ett gynnsamt behandlingsklimat för patienterna. Tidigare forskning visar på just den komplexitet som vårdrelationen med patienter i LARO kan innebära. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen till patienter i LARO. Metod: En kvalitativ studie där nio yrkesverksamma sjuksköterskor som arbetar med LARO intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen bestod av en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien visar att vårdrelationen upplevs som sjuksköterskornas viktigaste redskap i LARO och att det präglas av tillit, trovärdighet, trygghet, ärlighet, engagemang, tydlighet och kunskap. Slutsats: Vårdrelationen är grundpelaren, och det viktigaste verktyget i LARO-behandling. Vårdrelationen är kärnan i omvårdnaden, och det är ur den alla behandlingsinsatser i LARO utgår ifrån.

Många människor i Sverige drabbas årligen av stroke och afasi. Afasi medför på olika sätt funktionsnedsättningar med talet som kan variera i svårighetsgrad. Personer som drabbas av afasi får därmed en försämrad möjlighet att kommunicera med andra människor och det blir svårare att förstå samt göra sig förstådd. Syftet med studien var att belysa kommunikationens betydelse för vårdrelationen hos patienter med afasi. Metoden som användes var litteraturöversikt enligt Friberg (2017) där artiklarna i resultatet sökts fram via två databaser och en sökmotor. Åtta artiklar ingick i resultatet och analyserades enligt Fribergs (2017) modell. Analysen ledde till att tre huvudteman och nio subteman identifierades. Huvudteman som identifierades var ordlös kommunikation, frånvaro av förståelse och vårdrelationen. I resultatet framkom att ordlös kommunikation var ett brett begrepp och en viktig faktor som på olika sätt var genomgående i alla teman. Detta kan förklaras av att vårdrelationen som uppstår mellan patienter med afasi och vårdare ska upplevas som en gemenskap och på det viset bli vårdande. I de fall där kommunikationen hade misslyckats gav det upphov till negativa känslor hos såväl vårdare som patienter med afasi. Känslan av misslyckande, både hos vårdare och patienter med afasi, identifierades också som huvudtema då just negativa känslor i vårdrelationen behandlades av alla artiklar. Vidare visade resultatet på att kommunikationen hade en betydande roll för vårdrelationen hos patienter med afasi.

Varje dag drabbas människor av ohälsa och en del behöver uppsöka akutsjukvård för att få hjälp att bemästra sin situation. Det är av stor vikt att få information om sin situation, diagnos, behandling och egenvård för att klara av sin ohälsa. Enligt den svenska Hälso- och sjukvårdslagen och enligt riktlinjer från Socialstyrelsen är vårdpersonal skyldig att ge patienter information. Att få information har enligt tidigare studier ett nära samband med att känna delaktighet i sin vård och med högre patienttillfredsställelse. Syftet med den här litteraturöversikten var att undersöka betydelsen av att få information som patient på en akutmottagning. Med motivet att kunna applicera resultatet på svenska förhållanden är resultatet uppbyggt på åtta studier genomförda på svenska akutmottagningar. Två internationella studier har också använts efter noga övervägande. Åtta av de tio studierna är gjorda med en kvalitativ ansats, de övriga två, varav en svensk och en internationell, har en kvantitativ ansats. Vårt resultat visar att informationen är viktig för att skapa kontroll över situationen och för patientens delaktighet i sin vård, för känslan av bekräftelse och för upplevelsen av trygghet. Relationen mellan patient och sjuksköterska lyftes fram som en viktig del för att patienten ska känna trygghet, vilket skapar förutsättningar att kunna berätta om sin oro och sina behov. Informationen måste anpassas efter varje patients behov och informationen kan behövas upprepas och förtydligas. Det är av stor vikt att sjuksköterskor vet om att information skapar trygghet, vilket skapar förutsättningar för att ge individanpassad information. Informationen är viktig i alla delar av vårdprocessen, därför anser författarna resultatet kan vara överförbart på andra vårdenheter. / Program: Sjuksköterskeutbildning