När EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) antogs 2000 fick medlemsstaterna ett ansvar att uppnå god ekologisk och kemisk status i alla vatten 2015 med vissa undantag. Vattendirektivet införlivades i Sverige genom förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) 2004, där det stod att det, för varje vattendistrikt, ska finnas en länsstyrelse som ska utgöra vattenmyndighet för distriktet. De fem vattenmyndigheterna har, på grund av föreskrifter i Miljöbalken och förordningen om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, utfärdat åtgärdsprogram. I åtgärdsprogrammen finns 7 punkter av 38 riktade åt kommuner, varav punkt 37 lyder:   ”Kommunerna behöver, i samverkan med länsstyrelserna, utveckla vatten- och avloppsvattenplaner, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status, god kemisk status eller god kvantitativ status”   Även om kommuner ska få stöd av länsstyrelser, vattenmyndigheter och Havs- och vattenmyndigheten när det gäller vattenfrågor har handledning och riktlinjer för att utforma kommunala vattenplaner inte funnits. Frågan har endast kort behandlats i riktlinjedokument och handböcker inriktade på planering utanför området. Trots detta har kommunala vattenplaner skapats i olika kommuner, där man sett behovet av ett övergripande dokument som tagit upp den miljömässiga situationen gällande det kommunala vattnet. I de vattenplaner som behandlas i examensarbetet, Västerås, Örebros och Upplands Väsbys kommunala vattenplaner har de gått efter praxis och diskuterat fram i arbetsgrupper var den bör innehålla. Alla kommunala vattenplaner har stort sett samma upplägg: övergripande information om vattenförekomsterna, den kemiska och ekologiska status som råder i vattenförekomsterna, miljökvalitetsnormer vilka beskriver den kemiska och ekologiska status som ska råda, och åtgärder. iv Syftet med denna studie var att genom samtal med inblandade i utvecklandet av de kommunala vattenplanerna beskriva vad som bör ingå i en kommunal vattenplan, för att bygga upp riktlinjer för vad en kommunal vattenplan ska behandla. För att vägledningen ska innehålla värdefulla tips skedde samtal kring problematiken kring arbetsgången under de aktuella kommunala vattenplanerna. För att se om de kommunala vattenplanerna har fått en kommunal förankring skedde dialog med personer som inte varit involverade under vattenplansutformandet, för att få en uppfattning om de kommunala vattenplanerna inverkat på annan planering. Då uppföljning är viktigt för att se till att åtgärderna utförs och har effekt, togs även detta upp under samtalen.  Uppföljning av åtgärderna sker i alla tre kommuner, men de skiljer sig något. I Västerås finns en grupp som samlar information om åtgärdernas status, där man hittills funnit att vissa åtgärdsutföranden är självgående, medan vissa är stillastående. I Örebro har det bestämts att uppföljning av åtgärderna ska ske 2015, genom att undersöka effekter av åtgärderna. I Upplands Väsby finns en extern åtgärdsdatabas där åtgärderna registreras och status läggs in. I både Västerås och Upplands Väsby har problematik kring de involverades arbetsmässiga bakgrund uppkommit, genom att olika synsätt och intressen har påverkat arbetsgången. I Örebro var det planerat att den kommunala vattenplanen skulle ingå i den kommunala översiktsplanen, men då översiktsplanen nästan var klar vid den kommunala vattenplanens framtagande blev den kommunala vattenplanen ett eget dokument.  Örebro tog 2002 fram en kommunal vattenplan, vilken innehöll åtgärder som ansågs vara för svävande, vilket ledde till en utveckling av en ny vattenplan 2010. Uteblivande av tidig politisk initering av Upplands Väsbys kommunala vattenplan 2005 gjorde att den aldrig blev godkänd. Detta togs i beaktande vid utformandet av den nya kommunala vattenplanen som är på gång under 2014. För att undvika att personers bakgrund blir för avgörande bör arbetet ske efter utformade riktlinjer som tydliggör innehållet. Då undviks antalet frågeställningar och motsättningar som kan uppkomma under planeringsskedet. Det är viktigt att den kommunala vattenplanen blir förankrad politiskt för att garantera planens kommunala värde och inverkan på övrig vattenrelaterad planering. För att underlätta uppföljning av åtgärder bör de redan i planeringsskedet garanteras en mätbar uppföljning, där åtgärdens storlek och tidspann bestäms innan de utförs. Projektledaren för Västerås vattenplan lade fram vikten av att också veta den föroreningsmängd i kg som måste reduceras, och vilka åtgärder som kan tillfredsställa reduktionsbehovet. Uppföljningsarbetet måste ingå som en naturlig del av vattenplansutvecklandet, istället för att se det som extra arbete efter en färdig kommunal vattenplan. Åtgärdsplanering måste avhandla tidsplan och ansvar för att främja det kommande uppföljningsarbetet.   Vägledningen beskriver dels vad en kommunal vattenplan bör innehålla, men tar även upp frågor utanför själva dokumentutformningen: politisk initiering, finansiering, datahämtning, åtgärdsval och prioritering av områden. Då ett värde på reduktionsbehovet anses viktig ingår ett beskrivande av två modeller, LakeMab och Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns betingsberäkning, som två exempel för att kontrollera reduktionsbehov för fosfor. Kommunerna måste själva avgöra vilken modell de ska använda, då komplexitet måste vägas med den tid och kunskap som finns att tillgå. / The aim of this thesis has been to, mainly because of EU requirements on Sweden concerning the chemical and ecological quality for both surface- and groundwater through the Water Framework Directive (2000/60/EC), produce a guide for municipal water plans. Municipal water plans are a planning basis for reaching the environmental quality standards, which describe the quality a water body should have at a certain time.  The guidelines were developed based on an examination of what the Water Framework Directive means for municipalities and their responsibilities, and the study of earlier municipal water plans made. Dialogues were held with people who participated in the working groups to answer what a municipal water plan should contain, and also the problems encountered both during the work and after the municipal water plan was made. To get a good idea of how the municipal water plans impact on other planning, dialogues were held with other professionals who work in the field. Focus was to examine the monitoring of the municipal water plans, in order to see how well the proposed measures to achieve the environmental quality standards embodied in practice.   Results showed that the municipalities did not receive adequate guidance, and have followed earlier practice. Municipalities must get educated about what a municipal water plan means through definition and guidance of an appropriate authority. The importance of follow-up measures must gain more space in the process in order to promote the goal: to reach the required status before or by the deadline. The measures must be measurable and have a timetable. In order to make the amount in kg for a pollutant to be reduced in a body of water, the quantity should be determined, for example by modeling. The guidance in this thesis for the formulation of municipal water plans provides a basis for future water planning processes with suggestions on what a municipal water plan should treat: a brief description of the water situation in the municipality or municipalities, the chemical and ecological status today, the objectives to be achieved and what actions to be taken to achieve them. The economic and labor conditions in each municipality, as well as the river basin characteristics, mean that a municipal water plan will always be unique.

Syftet med uppsatsen är att jämföra miljö- och utvecklingsmål i kommunala projekt. Samt hur dessa ställs mot varandra. Fokus ligger på att se hur hållbar utvecklings tre pelare; ekonomisk-, ekologisk- och social utveckling vägs mot varandra. För att besvara detta görs en fallstudie på Forshagakanalen. Det finns tre olika alternativ för vad som kan göras med kanalen; den kan restaureras för båttrafik vilket är kommunens förslag, Länsstyrelsen föreslår att den byggs om till en fisktrappa eller så kan den fyllas igen för att bygga en fiskodling på platsen, vilket är Fortums förslag. De tre alternativen analyseras med tematisk analys där möjligheter och begränsningar för hållbar utvecklings tre pelare presenteras. Empirin diskuteras sedan utifrån tre teorier; hållbar utveckling i kommunala projekt, miljörättvisa och de tre principerna polluter pays principle, the principle of public participation och the precautionary principle – försiktighetsprincipen, samt utvecklingsteori och Salafskys tre modeller för utvecklingsmål och bevarande. Hållbar utveckling återfinns i nästan alla svenska kommuners program. Kommuner värderar social- och ekologisk utveckling över ekonomisk utveckling. Utveckling har högre prioritering än miljöfrågor men kommunerna framhäver att miljön måste inkorporeras för att nå en hållbar framtid. För ekologisk utveckling är alternativet att bygga om till fisktrappa det bästa valet. För ekonomisk utveckling är det att fylla igen kanalen och för social utveckling är restaurering det bästa alternativet. Under arbetet framkom ett fjärde alternativ, en kombination mellan att restaurera slussen och skapa en faunapassage. Detta alternativ gynnar både social- och ekologisk utveckling. Det bidrar till landsbygdsutveckling på orten samtidigt som kraven för miljömålen och vattendirektivet uppfylls.

Upprättandet av vattendirektivet (2000/60/EG) har skapat en gemensam plattform för EU:smedlemsländer att arbeta utifrån vad gäller vattenpolitiken. Direktivet implementerades isvensk lagstiftning år 2004 och utgör grunden för den svenska vattenförvaltningen, vilkenbedrivs av Vattenmyndigheterna. De arbetar för att Sveriges ytvattenkvalitet ska uppnå godkemisk och ekologisk status. För att kunna bestämma en ytvattenförekomsts status mäts blandannat halter av olika kemiska ämnen i ytvattenförekomsten. En del av dessa ämnen ärorganiska miljögifter och de är i många fall både toxiska, persistenta och har lätt för attbioackumuleras. Potentiella utsläppskällor av ämnena är delvis avfallsanläggningar och därförär det av betydelse för verksamhetsutövare som bedriver avfallshantering att ha kännedom omhur deras verksamhet påverkar omgivande miljö. Detta kan de erhålla genom att utföramätningar och undersökningar på och kring verksamhetens område. Ragn-Sells Avfallsbehandling AB bedriver avfallsanläggningen Högbytorp i Upplands-Bro.Verksamheten utgörs av bland annat mottagning, återvinning och deponering av olika typer avavfall. Detta projekt syftade till att komplettera delar av Ragn-Sells tidigarelakvattenkaraktäriseringar vid Högbytorp samt ge dem bättre kontroll över sina utsläpp av ettantal bestämda organiska miljögifter. Dessa ämnen var bland annat bromeradeflamskyddsmedel, polycykliska aromatiska kolväten och högfluorerade ämnen, vilka ärklassade som prioriterade ämnen eller särskilt förorenande ämnen inom vattenpolitiken.Projektet skulle även ge information om hur väl dessa ämnen behandlas i avfallsanläggningensolika lakvattenreningssteg. För att uppnå syftet har provtagningar och analyser genomförts påett antal av avfallsanläggningens lakvatten och i det markväxtsystem som används sompolermetod i lakvattenbehandlingen, men även på ytvatten i närliggande recipient samt pårenat processvatten som leds till Käppala reningsverk. Uppmätta halter i dessaprovtagningspunkter har utvärderats genom jämförelser mot relevanta värden som exempelvisgränsvärden, riktvärden och riskkriterier. Massbalanser med avseende på PFOS,perfluoroktansulfonsyra, har utförts för att få förståelse för hur ämnet behandlas i Högbytorps lakvattenreningssteg samt för att uppskatta dess reningseffektivitet. Projektets avgränsningarhar till största delen utgjorts av de utvalda organiska miljögifter som har analyserats samt av de bestämda provtagningspunkterna. Resultatet av utvärderingarna av organiska miljögiftshalter visade att en del ämnen överskred sina jämförelsevärden medan andra låg under och detta varierade beroende på provtagningspunkt. Dock var halter av PFOS särskilt utmärkande eftersom de överskred minst ett jämförelsevärde i samtliga provtagningspunkter. Generellt sett uppmättes högre halter i obehandlade lakvatten än i behandlade, vilket indikerar att Högbytorps lakvattenreningssteg har en reducerande effekt med avseende på organiska miljögifter. Genom att jämföra halterna före och efter kvävereningsanläggningen kunde reduktionen av analyserade ämnen klassas som god till mycket god i detta reningssteg. Med hjälp av massbalansberäkningar uppskattadesr eningseffektivitet av PFOS till mycket god i både kvävereningsanläggningen och i dammarna. Massbalansberäkningarna visade att PFOS ackumuleras i hög grad i de båda lakvattenreningsstegen, vilket antogs bero på ämnets adsorption till slam. Stöd till denna hypotes gavs av den PFOS-halt som uppmättes i kvävereningsanläggningens slam. Haltmätningar i markväxtsystemet visade att salix har en reducerande effekt på polycykliskaaromatiska kolväten i marken eftersom lägre halter av naftalen, antracen och fluoranten uppmättes i salixområdet jämfört med vallområdet. Dock var det inte möjligt att uppskatta markväxtsystemets reningseffektivitet med hjälp av en massbalans på grund av osäkra antaganden och otillräckligt dataunderlag. Vid jämförelse mellan miljögiftshalter i recipienten uppströms och nedströms avfallsanläggningen påvisades högre halter nedströms, vilket skulle kunna härledas till avfallsanläggningens verksamhet. Vid utvärdering av ämnenas halter nedströms underskred majoriteten de gränsvärden som halterna jämfördes mot. Vad gäller utvärderingen av de renade processvatten som leds till Käppala reningsverk överskred inga ämnen riskkriterierna eller persistenskriterierna, vilket betyder att påverkan på reningsverkets slamkvalitet kan anses tolerabel med antagandet att processvattenflödena utgör det totala lakvattenflödet till reningsverket. Med endast avseende på tolerabel slampåverkan kan tillkopplingen av dessa vatten bibehållas. På grund av att de flesta prover som togs under projektet var stickprover vid en tidpunktföreligger osäkerhet i projektets resultat och de kan därmed vara missvisande. För att erhålla mer representativa resultat bör projektets provtagningar kompletteras med flera prover som tas under en längre period. Utifrån de erhållna resultaten kunde ett antal slutsatser dras och förslag på vidare studier ges.På grund av att PFOS troligtvis reduceras genom att adsorbera till slam är det relevant att se över hanteringen av uttaget slam från kvävereningsanläggningen samt dammarna. Då kvävereningsanläggningen ansågs ha en god till mycket god reduktion av organiska miljögifterär det av betydelse att försöka undvika bräddning av lakvatten förbi anläggningen, vilket innebär att reningsanläggningens kapacitet bör ses över. Eftersom att halter av analyserade miljögifter i recipienten var högre nedströms avfallsanläggningen är det troligt att ett visst utsläpp till recipienten från anläggningen sker. Det är därför en god idé att utvärdera potentiella utsläppskällor inom anläggningen i syfte att förhindra utsläpp till recipienten. / The establishment of the European Union Water Framework Directive (2000/60/EG) has created a common platform for the EU Member States regarding action in the field of waterpolicy. In 2004 the directive was implemented in the Swedish legislation and it constitutes the foundation of the water management in Sweden. The responsibility of the water management is assigned to a water authority that consists of five County Administrative Boards. The objects of their work are to attain good quality of water environment and prevent further deterioration. In order to determine the quality status of a so-called surface water body, concentration of various chemicals substances in the water are measured. Some of these substances are toxic, persistent and bioaccumulative organic pollutants. Potential sources of such substances are partly waste disposal facilities. It is therefore important for waste management operators to possess knowledge of how their activities affect the surrounding environment, which they can achieve by performing measurements and studies. The waste disposal facility Högbytorp in Upplands-Bro is operated by Ragn-Sells Avfallsbehandling AB and handles reception, recycling and disposal of different types of waste. This project was aimed at supplementing parts of Ragn-Sell’s earlier characterization of landfill leachate at Högbytorp and giving them an improved supervision of their emissions regarding a number of determined organic pollutants. Examples of substances included were brominated flame retardants, polycyclic aromatic hydrocarbons and perfluoroalkylated substances, which are classified as priority substances within the water policy. The project would also provide information on the extent of reduction of these substances in various leachate treatment steps at Högbytorp. To achieve these objectives, sampling and analyzeshave been performed on Högbytorp’s leachate and on their soil plant system, but also on the surface water in the nearby recipient and on treated process water sent to the wastewater treatment plant Käppala. Measured concentrations in these sampling points have been evaluated by comparing them to relevant values like environmental quality standards. Massbalances of PFOS, perfluorooctane sulfonate, was performed to understand how the substanceis affected in different treatment steps and to estimate their purification efficiency. The project's delimitations consisted of the selected organic pollutants that have been analyzed and the particular sampling points. The results of the evaluation of organic pollutants showed that depending on the sampling point some substances exceeded their comparative values while others measured below. However, levels of PFOS were particularly distinctive as they exceeded at least one comparative value in every sampling point. In general, higher concentrations were found in untreated leachate compared to treated leachate, indicating that Högbytorp's leachate treatment steps are able to reduce concentrations of organic pollutants in leachate. By comparing the concentration levels before and after the nitrification/denitrification treatment plant, the reduction of analyzed substances was classified as good to very good in this treatment step. Byusing mass balances regarding PFOS the purification efficiency of both the nitrification/denitrification treatment plant and the treatment ponds were estimated to be very good. A possible explanation for the reduction of PFOS was thought to be the ability of the substance to adsorb to sludge. Support to this hypothesis was given by the PFOS content measured in the sludge of the nitrification/denitrification plant. Measurements in the soil plant system showed lower levels of naphthalene, anthracene and fluoranthene in the area where salix grows, which indicate that the plant has a reducing effecton polycyclic aromatic hydrocarbons in the soil. However, it was not possible to estimate the purification efficiency of the soil plant system using a mass balance due to uncertain assumptions and insufficient data. When comparing concentration levels in the recipient upstream and downstream the wastefacility, increased concentrations were detected downstream, which could be a result of the waste facility's operations. Evaluation of the concentration levels of substances downstream showed that the majority was measured below the environmental quality standards. Regardingthe evaluation of the treated process water led to the wastewater treatment plant Käppala, all substances evaluated fell below the risk criteria of REVAQ meaning that the impact on these wage sludge in the wastewater treatment plant should be considered tolerable with the assumption that the process water represents the total leachate flow to the wastewater treatment plant. With only regard to tolerable influence on sewage sludge, the connection of these waters can be maintained. Due to the fact that most samples were taken only at one point, the results may be doubtful andtherefore misleading. In order to obtain more representative results, the sampling of this project should be supplemented with several samples taken over a longer period of time. Based on the results of the project, several conclusions could be drawn and proposals forfurther studies could be given. For the reason that PFOS seems to adsorb to sludge, it is relevant to look over the management of sludge removal from the nitrification/denitrificationplant and the treatment ponds. Because of the high reduction of organic pollutants in thenitrification/denitrification plant it is important to avoid flow of leachate past the plant, whichmeans that the plant’s capacity should be investigated. Since concentrations of analyzed pollutants in the recipient were higher downstream the waste facility, it is likely that emissionsoccur from the facility. It is therefore a good idea to examine potential sources of emissions within the facility area, in order to prevent emissions to the recipient.

<p>Syftet med studien var att undersöka vilka möjligheter och svårigheter som kan finnas vid tillämpandet av principen förorenaren betalar vid implementeringen av Vattendirektivet i Sverige och studera vilka ekonomiska styrmedel olika intressenter föredrar. Undersökningen genomfördes som en kvalitativ studie. Det empiriska materialet som har legat till grund för min studie har samlats av forskarna från det Vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA genom fokusgruppsintervjuer inom Rönne å avrinningsområde. Materialet har jag analyserat utifrån ekonomisk teori och principen att förorenaren skall betala. De ekonomiska styrmedel som berörs i min studie är: skatter, avgifter, handel med utsläppsrättigheter och bidrag/subventioner och även åtgärder berörs. </p><p>Utifrån principen kan förorenaren betala genom att man med reningsåtgärder förebygger problem, betalar skatt eller avgift för utsläpp som sker eller genom att man återställer skador som uppstår. </p><p>Slutsatserna som jag drog från min studie är att:</p><p>- Det kan bli svårt att förorenaren betalar genom avgifter när det handlar om diffusa utsläpp eller om många men små punktutsläpp. Avgifter påverkar även konkurrensutsatta företag och de förkastas som styrmedel av intressenterna.</p><p>- Angående handel med utsläppsrättigheter visar studien att det blir svårt att användas av sådana när det handlar om diffusa utsläpp och det förkastas också av intressenterna.</p><p>- Det finns goda möjligheter att betala genom förebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder accepteras också av intressenterna vilket kan underlätta implementeringen av Vattendirektivet.</p><p>- Respondenterna föredrar att höja den allmänna skatten för att bekosta de åtgärder som behövs och studien pekar på att det kan vara politiskt möjligt och accepteras av intressenterna.</p><p>- Att subventionera företagens miljökostnader kan strida mot principen att förorenaren ska betala, men min studie visar att det finns undantag då det kan tillämpas, så jag menar att möjlighet att betala genom skatt finns.</p><p>Studien pekar också på att det kan finnas även andra svårigheter vid tillämpandet av principen förorenaren betalar. Det som min undersökning pekar på är att vissa åtgärder kan vara svåra att omsätta i praktiken och att den dåliga ekonomin kan bli ett hinder vid tillämpandet av principen förorenaren betalar.</p>

Idag står vi inför flera miljöproblem som exempelvis klimatpåverkan och förlust av biologisk mångfald. Vattenkraften är en förnybar energikälla som kan producera el med låga utsläpp av växthusgaser. Sverige har en lång tradition av att utnyttja vattnet som energikälla och har det senaste århundradet byggt ut en majoritet av de svenska vattendragen med vattenkraftverk. Idag står vattenkraften för nästan hälften av Sveriges elproduktion och bidrar till Sveriges låga utsläpp av växthusgaser. Samtidigt anses vattenkraften påverka den biologiska mångfalden och vattendragen negativt. Av ungefär 2100 kraftverk står de 200 största för över 90 % av elproduktionen. Det finns alltså ett stort antal småskaliga kraftverk som bidrar med en liten del elproduktion samtidigt som de riskerar att påverka vattendragen negativt. Syftet med den här studien var att undersöka om elproduktionen från småskalig vattenkraft är försvarbar sett till dess miljöpåverkan. Studien använde en kvalitativ metod baserad på semi-strukturerade intervjuer med följande intressenter inom småskalig vattenkraft: Svensk Energi, Svensk Vattenkraftförening, Energimyndigheten, Havs- och Vattenmyndigheten, Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna samt Älvräddarna. Resultaten visade att småskalig vattenkraft är en billig och etablerad energikälla, den kan bidra med kulturella värden, den är lokalt producerad och konsumerad som kan ge en ökad stabilitet till elnätet samt minska distributionsförluster. Nackdelarna visar att småskalig vattenkraft saknar några av de viktigaste funktionerna som storskalig vattenkraft kan bidra med: reglering av elnätet samt möjlighet att lagra vatten som kan användas vid behov. Vidare kan småskalig vattenkraft anses ha en stor negativ påverkan på vattendragen och den biologiska mångfalden. Potentialen för småskalig vattenkraft kan också anses vara lägre än för övrig förnybar energi samtidigt som utvecklingen går långsammare. Lagstiftning, tillstånd och elcertifikatsystemet har även identifierats som faktorer som inte hjälper situationen för miljön i vattendragen. Behoven av att producera förnybar el från småskalig vattenkraft kan anses vara lägre än behovet av att värna om vattendragen och den biologiska mångfalden för att nå Sveriges miljökvalitetsmål och EU:s vattendirektiv. Det finns utrymme för att minska elproduktionen från småskalig vattenkraft och ändå nå miljöpolitiska mål om förnybar energi och vattenmiljö. Slutsatsen är att elproduktionen från småskalig vattenkraft inte är försvarbar sett till dess miljöpåverkan och att man bör undersöka möjligheten att ta bort de allra minsta kraftverken med störst miljöpåverkan. Det har också framkommit att det saknas ordentliga styrmedel för att främja biologisk mångfald och vattenmiljöer samt att synen på småskalig vattenkraft som miljövänlig bör ifrågasättas. / Today we face many environmental problems such as climate change and biodiversity loss. Hydropower is a renewable energy source that can produce electricity with low greenhouse gas emissions. Sweden has a long tradition of using water as an energy source and has during the past century built hydropower in a majority of the Swedish rivers. Today, hydropower accounts for nearly half of Sweden's electricity production and contributes to Sweden's low greenhouse gas emissions. But hydropower also affects biodiversity and water bodies negatively. Of the approximately 2100 hydropower plants in Sweden, 200 accounts for over 90% of the electricity production. Thus there are a large number of small-scale hydropower plants that contribute to a small portion of the electricity while they are liable to affect streams negative. The purpose of this study was to investigate whether electricity from small-scale hydropower is justifiable in terms of its environmental impact. The study used a qualitative method based on semi-structured interviews with the following stakeholders: Swedenergy, Swedish Hydropower Association, Swedish Energy Agency, Swedish Agency for Marine and Water Management, Swedish Society for Nature Conservation, Swedish Anglers’ Association and River Savers Association Sweden. The results showed that small-scale hydropower is a cheap and established energy source, it can also contribute with cultural values, it is locally produced and consumed that can give greater stability to the electricity grid and reduce distribution losses. The disadvantages show that small-scale hydropower lacks some of the key features that large-scale hydropower can provide: the regulation of the electricity grid and the ability to store water that can be used if necessary. Furthermore, small-scale hydropower is considered to have a major negative impact on streams and biodiversity. The potential for small-scale hydropower could also be considered lower than for other renewable energy while developing more slowly. Legislation, permits and electricity certificate system has also been identified as factors that do not help the environmental situation in streams. The need to produce renewable electricity from small-scale hydropower can be considered lower than the need to protect streams and biodiversity to reach Swedish environmental quality objectives and the Water Framework Directive. There is scope for reducing electricity production from small-scale hydropower and still achieve environmental policy objectives on renewable energy and streams and biodiversity. The conclusion is that electricity production from small-scale hydropower cannot be justified in terms of its environmental impact and that there is a need to examine the possibility of removing the smallest hydropower plants with the greatest environmental impact. It is also stressed that there is a lack of proper incentives to promote biodiversity and aquatic environments and that the view of small-scale hydropower as environmentally friendly should be questioned.

Syftet med studien var att undersöka vilka möjligheter och svårigheter som kan finnas vid tillämpandet av principen förorenaren betalar vid implementeringen av Vattendirektivet i Sverige och studera vilka ekonomiska styrmedel olika intressenter föredrar. Undersökningen genomfördes som en kvalitativ studie. Det empiriska materialet som har legat till grund för min studie har samlats av forskarna från det Vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA genom fokusgruppsintervjuer inom Rönne å avrinningsområde. Materialet har jag analyserat utifrån ekonomisk teori och principen att förorenaren skall betala. De ekonomiska styrmedel som berörs i min studie är: skatter, avgifter, handel med utsläppsrättigheter och bidrag/subventioner och även åtgärder berörs. Utifrån principen kan förorenaren betala genom att man med reningsåtgärder förebygger problem, betalar skatt eller avgift för utsläpp som sker eller genom att man återställer skador som uppstår. Slutsatserna som jag drog från min studie är att: - Det kan bli svårt att förorenaren betalar genom avgifter när det handlar om diffusa utsläpp eller om många men små punktutsläpp. Avgifter påverkar även konkurrensutsatta företag och de förkastas som styrmedel av intressenterna. - Angående handel med utsläppsrättigheter visar studien att det blir svårt att användas av sådana när det handlar om diffusa utsläpp och det förkastas också av intressenterna. - Det finns goda möjligheter att betala genom förebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder accepteras också av intressenterna vilket kan underlätta implementeringen av Vattendirektivet. - Respondenterna föredrar att höja den allmänna skatten för att bekosta de åtgärder som behövs och studien pekar på att det kan vara politiskt möjligt och accepteras av intressenterna. - Att subventionera företagens miljökostnader kan strida mot principen att förorenaren ska betala, men min studie visar att det finns undantag då det kan tillämpas, så jag menar att möjlighet att betala genom skatt finns. Studien pekar också på att det kan finnas även andra svårigheter vid tillämpandet av principen förorenaren betalar. Det som min undersökning pekar på är att vissa åtgärder kan vara svåra att omsätta i praktiken och att den dåliga ekonomin kan bli ett hinder vid tillämpandet av principen förorenaren betalar.

This report was made as a part of ongoing work to improve the water management of the research area since the Water framework directive (2000/60/EG) states that all water bodies within the EU has to reach good-quality or better by 2027 at the latest. This report investigated the overall changes in classification of coastal waters in the Skagerrak and Kattegat water district in Sweden over management cycles. The aim was to identify quality elements of interest for further investigation and their trends of development. The study also assessed the impact of changes in the assessment criteria and if this has influenced the comparability between management cycles. The changes in overall Ecological status from cycle 1 to cycle 2 were small with only 6% of the water bodies improving their status with one class while 84% remained unchanged. However, from cycle 2 to cycle 3 the changes showed a more positive trend with 31% of the water bodies having an improvement by one class or more and 63% remaining unchanged. The changes in individual quality elements were not as clear and multiple suggestions for further studies to identify more reliable trends are made. This study indicates that the changes in assessment criteria has influenced the classifications investigated and further studies are needed. Development of a method to overcome these changes in assessment criteria are of great importance to be able to successfully compare the status of waterbodies between management cycles.

<p>Vattendirektivet som trädde i kraft år 2000, innebär ett helt nytt sätt att arbeta med vattenfrågorna i Sverige. Omfattande arbete pågår i Sverige för att ta fram underlag som de kommande vattenmyndigheterna kommer att behöva för att kunna arbeta enligt direktivets bestämmelser. En central del som måste utredas är hur lång den akvatiskt ekologiska återhämtningstiden är när restaureringar och efterbehandlingsåtgärder genomförts. Fem svenska efterbehandlingsprojekt med avseende på metallföroreningar har undersökts i en fallstudie. En översiktsstudie har genomförts på hur fterbehandlingssituationen för metallföroreningar ser ut i Sverige genom att personer vid samtliga av landets länsstyrelser har kontaktats. Överlag är uppföljningen av genomförda projekt ofullständiga och i de flesta fall har inga studier på den akvatiska ekologin gjorts. De fem projekten visar på att en återhämtning kan ske på ca fyra år. Om invandring av arter från mindre påverkade lokaler är begränsad eller om genomförda åtgärder inte är tillräckliga kan återhämtningen ta mer än tio år. Kraftigt skadade ekosystem kan bli obalanserade med dominerande arter som följd, vilket kan förlänga återhämtningstiden med flera år.</p>

The European Water Framework Directive (WFD; 2000/60/EC) was incorporated into the Swedish legislation in 2004 through the ordinance Förordningen om förvaltningenav kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660). The objective is that all water bodies shall reach a good status by the year 2015. In Sweden the comprehensive plans of the municipalities can play a large role in reaching these goals. A comprehensive plan deals with the long term water and land use of the municipality, which can facilitate an early consideration of water management in the planning process of the municipality. In Sweden five river basin districts have been established in accordance with the Water Framework Directive. The focus of this study is on the Northern Baltic Sea river basin district. Action strategies have been created for each river basin district, dictating what measures the authorities, among them the municipalities, need to take. The purpose with this study is to find out to what extent the municipalities have taken the action strategies regarding the Northern Baltic Sea river basin and the water quality standards set in Förordningen om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660) into account when working with their comprehensive plans. The study also sheds light on the municipalities’ view on the demands made on them and what actions can facilitate the working process. The study was made in three parts; a survey, literature studies and interviews. An overall study of all the municipalities in the county of Stockholm was made and three were selected for an in-depth study. The results of the study show that the demands on the municipalities have not been met due to lack of knowledge. The municipalities are aware of the existence of the Water Framework Directive but find it hard to interpret the environmental quality standards and the action strategies. The municipalities wish for a clearer legal definition of the environmental quality standards and a better definition of how the implementation of the action strategies can be made. The municipalities are asking for a clarification of the demands they can make on other organizations and of the demands made on them by the county boards and the River Basin District Authorities.

Vattendirektivet som trädde i kraft år 2000, innebär ett helt nytt sätt att arbeta med vattenfrågorna i Sverige. Omfattande arbete pågår i Sverige för att ta fram underlag som de kommande vattenmyndigheterna kommer att behöva för att kunna arbeta enligt direktivets bestämmelser. En central del som måste utredas är hur lång den akvatiskt ekologiska återhämtningstiden är när restaureringar och efterbehandlingsåtgärder genomförts. Fem svenska efterbehandlingsprojekt med avseende på metallföroreningar har undersökts i en fallstudie. En översiktsstudie har genomförts på hur fterbehandlingssituationen för metallföroreningar ser ut i Sverige genom att personer vid samtliga av landets länsstyrelser har kontaktats. Överlag är uppföljningen av genomförda projekt ofullständiga och i de flesta fall har inga studier på den akvatiska ekologin gjorts. De fem projekten visar på att en återhämtning kan ske på ca fyra år. Om invandring av arter från mindre påverkade lokaler är begränsad eller om genomförda åtgärder inte är tillräckliga kan återhämtningen ta mer än tio år. Kraftigt skadade ekosystem kan bli obalanserade med dominerande arter som följd, vilket kan förlänga återhämtningstiden med flera år.