Accurate forecasting and up-to-date warning is very important for the coastal people to protect them from the devastation of cyclone. Bangladesh Meteorological Department (BMD) and their concern organizations have important role to provide proper and accurate cyclone forecasting and warning message to the people. The coastal zone of the country is the most precarious place to natural disaster due to its geographical location, frequent formation of cyclone in the Bay, poor infrastructure and insecure socio-economic conditions of the people.  Accurate and timely warning, good infrastructure such as roads, transportations, cyclone shelters, cyclone preparedness training centers can reduce  human vulnerability to cyclone in the coastal area of the country. Due to very high population growth rate in the coastal zone, new settlements are being built in the areas which were under agricultural land, forest or bare before. To study the people’s perceptions on cyclone forecasting, warning and management system in Bangladesh, two questionnaire surveys have been done, one with meteorologists of BMD and the other with the people living in the coastal zone. As land use change has great impact on human vulnerability to disaster so, a brief study on land-use change has also been done under the current research.   Keywords: Cyclone, forecasting technique, questionnaire survey, Natural hazards and Land- use change.

The problem of increasing eutrophication encouraged the Baltic States to implement new measures, which would help to decrease the nutrient load into the Baltic Sea. Constructed wetlands are considered as one of the possible solutions to the problem of nutrient leakage from agricultural areas in Sweden. The aim of this study was to identify the best wetland locations in the Lake Ringsjön basin (in southern Sweden, Scania) using Land Score System (LSS) based on Geographic Information System (GIS). The required area of wetland was calculated on the base of average daily discharge in the whole basin. Next, the possible wetland sites were compared with the location of major nitrogen leakage sources (municipalities, and agriculture). The scenario, which came out from the implemented model (the wetland area required for each sub basin in the Lake Ringsjön basin), was compared to the two scenarios investigated by Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI), where wetlands covered 0,4 and 2% of the total cropland area in the Lake Ringsjön basin. The result shows that the second SMHI’s scenario relates in some sub basins to the required wetland area calculated in my model. However, in some cases the wetland area seems to be underestimated.

A forest fire started in the county of Västmanland on the 31st of July in the summer of 2014. As a result of a dry summer and hard winds, the fire rapidly increased in size and came to be the largest fire in modern Swedish history, covering a massive area of 14 000 hectares. Forest fires have been common historically and have occurred on a frequent basis in boreal woods, but due to more effective fire fighting over the years it has been possible to extinguish the majority of the fires before they have been able to increase in size. However, expected changes in the climate such as higher temperatures and less precipitation extend the fire season and large fires may therefore occur more frequently in the future. The aim of this study is to analyse how the discharge alter as result of forest fires and trees felled due to fire damage. SMHI’s model named HYPE was used in order to identify any possible differences in discharge. The model has been developed by SMHI to enable the calculation of discharge in areas where there are no available monitoring stations. It has however never been determined how fire damaged areas should be represented in this model. It was during this project therefore required to calibrate those parameters in the model that supposedly are correlated to the effects of fires. Discharge has been registered by SMHI between 1979 and 1998 in Valsjöbäcken, which is one of the fire-damaged watersheds in 2014. The data was used to calibrate the model for the period before the fire to eliminate any deviations that may have caused existent differences. The results were then evaluated both visually and by utilising the Nash Sutcliffe’s efficiency coefficient. After the fire, the Department of Aquatic Sciences and Assessment at SLU placed a monitor at Valsjöbäcken to register the water depth. Discharge measurements were also performed and used to create a rating curve to convert registered water levels to discharge. As a result of running simulations in HYPE, it was shown that significant alterations had occurred in terms of hydrological attributes in the affected area. The largest differences were noticed during spring flood and wet periods in the late summer and autumn period. It was also shown that the discharge registered after the fire was greater than the discharge calculated by the model. The high discharge during springtime is explained by the fact that the snow melted much faster. Also, the loss of vegetation allowed more precipitation to reach ground level and evaporation was decreased, which led to more water available for discharge in the area. After the fire, the increase in higher water levels in combination with a decrease of the capability for the ground to hold water resulted in a higher discharge. By calibrating the affected parameters, it was possible to see an increase in the Nash Sutcliffe’s efficiency coefficient. The coefficient reached 0.830 compared to the previous 0.567, which confirms the observed hydrological changes. / I Västmanlands län startade den 31 juli 2014 en skogsbrand som utvecklades till den största branden i svensk modern historia. Den torra sommaren i kombination med starka vindar gjorde att branden spred sig snabbt och ett område på ca 14 000 hektar drabbades. Historiskt sett har skogsbränder varit frekvent förekommande i boreala skogar men i takt med att brandbekämpningen effektiviserats släcks de flesta bränderna innan de hinner sprida sig. Förväntade klimatförändringarna med ett varmare och torrare klimat skulle förlänga brandssäsongen, vilket innebär att stora bränder riskerar att förekomma mer frekvent i framtiden. Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fall hur vattenföringen förändras till följd av skogsbränder och avverkning av brandskadad skog. För att identifiera eventuella skillnader användes HYPE-modellen som är framtagen av SMHI för att beräkna flödet i vattendrag där det inte finns tillgängliga mätstationer. Det är dock inte bestämt hur brandskadade områden ska representeras i modellen. För att efterlikna de nya förhållandena utfördes därför under projektets gång en kalibrering av de parametrar som antogs kunna påverkas av en brand. Från ett av de brandskadade avrinningsområdena, Valsjöbäcken, finns uppmätta flöden mellan 1979 och 1998 från en av SMHIs mätstationer. Dessa flöden användes för att kalibrera modellen för perioden innan branden. På så vis kunde det uteslutas att eventuella skillnader i flöde efter branden berodde på befintliga avvikelser i modellen. Resultaten utvärderades både visuellt och med hjälp av Nash Sutcliffes effektivitetskoefficient. Tryckgivare placerades ut i Valsjöbäcken efter branden av Institutionen för vatten och miljö vid SLU för att registrera vattennivån. Det utfördes även flödesmätningar i Valsjöbäcken som användes till att skapa en avbördningskurva för att kunna omvandla den uppmätta vattennivån till uppmätt flöde. Simuleringar i HYPE efter branden visade att betydande förändringar skett gällande områdets hydrologiska egenskaper. De största skillnaderna observerades under vårfloden och fuktigare perioder under sensommar och höst. Det uppmätta flödet efter branden var större än det modellerade flödet under i stort sett hela den undersökta tidsperioden. De stora flödena under våren berodde på att snösmältningens hastighet ökade. Förlusten av vegetation bidrog till att mer nederbörd nådde markytan och att avdunstningen minskade vilket resulterade i mer tillgängligt vatten i området. Mer tillgängligt vatten, i kombination med att markens vattenhållande förmåga minskade och andelen ytavrinning ökade, bidrog även det till större flöden efter branden. Efter kalibrering av de berörda parametrarna steg värdet för Nash Sutcliffes effektivitetskoefficient från 0,567 till 0,830 vilket bekräftar de hydrologiska förändringarna.

Ungefär hälften av Sveriges befolkning får idag sitt dricksvatten från grundvatten. Naturligt sker grundvattenbildning främst genom nederbörd, men under vissa förhållanden kan grundvatten också bildas av att ytvatten (t.ex. en sjö eller ett vattendrag) tränger in till grundvattnet. Grundvattenbildningen sker då under mättade förhållanden, det vill säga under grundvattenytan, vilket kan ha påverkan på grundvattnets kvalitet. Ytvatten innehåller naturligt höga halter av organiskt material som bryts ned av mikroorganismer som förbrukar syre under sin respiration. När nedbrytning sker under mättade förhållanden finns det risk för att syre förbrukas snabbare än vad det tillförs, då det inte finns någon kontakt med atmosfären. Det gör att organiskt material kan bli kvar längre vilket kan leda till syrefattiga förhållanden. Organiskt material kan försvåra reningsprocessen då det kan bidra med t.ex. färg och lukt. I syrefattiga miljöer finns det också risk för högre halter av järn och mangan vilka kan orsaka fällningar i ledningsnät, eller till färg och lukt. Det är därför önskvärt att ha sådan liten halt organiskt material som möjligt, samt låga järn och manganhalter. Utanför Borlänge i Dalarnas län öppnades förra året en ny grundvattentäkt som tillsammans med en äldre grundvattentäkt, Övre Tjärna, ska förse både Borlänge och Falun med dricksvatten. Då den är så pass ny är det lämpligt att undersöka förändringar i grundvattenkvaliteten då det, om de tillåts fortgå alltför länge, skulle kunna orsaka problem i framtiden. Syftet med den här rapporten är därför att bestämma hur driften av vattentäkterna kan komma att påverka grundvattenkvaliteten med avseende på syrenivå och halt organiskt material till följd av en ökad inträngning av ytvatten från Dalälven. Dessutom undersöktes om det skett förändringar i grundvattnets flödesriktning samt hur situationen kan se ut i framtiden. En tydlig inträngning av ytvatten och organiskt material kunde ses vid Övre Tjärnas vattentäkt. Vid Lennheden syntes inga tecken på en ökad inträngning efter driftstarten förra året, däremot syntes en förändring i grundvattnets flödesriktning som verkar ha skiftat riktning från sydostlig till nordvästlig. Syrehalten var förvånansvärt låg inom hela undersökningsområdet. Till följd av den låga syrenivån och halten organiskt material har halten av tvåvärt järn och tvåvärt mangan börjat öka. / Today, half of Sweden’s water supply comes from groundwater sources. Renewal of groundwater naturally happens most commonly through precipitation that seeps down to the groundwater table, but during special conditions renewal of groundwater through intrusion of surface water (e.g. river or lake) is possible. This will take place during saturated conditions, i.e. below the groundwater table, which will affect the quality of the groundwater. Surface water has a high content of organic matter, which will be degraded with the help of microorganisms. The microorganisms use oxygen during their respiration, and when the degradation takes place at saturated conditions the oxygen is being consumed at a higher rate than it is being added, since there is no contact with the atmosphere. This means that there is a risk that the organic matter will not degrade completely, which can cause problems in the drinking water plant, since organic matter can cause colour and smell to the water. Water with low oxygen content can also have higher concentrations of iron and manganese, which can lead to precipitation in pipes and to colour and smell as well. Last year, a new groundwater fed drinking water plant opened in Lennheden, situated northwest of Borlänge. It will, together with the old drinking water plant Övre Tjärna, supply both Borlänge and Falun with drinking water. Since it recently opened, it is suitable to examine possible changes in the groundwater quality, as it can cause problems in the future if the changes are not discovered in time. Both the drinking water plants are situated near the river Dalälven, where the intrusion of surface water is thought to have increased after the opening of the water plants. The aim of this study was therefore to determine how the operation of the two water plants will affect the groundwater quality, with regard to oxygenation and organic matter, due to the believed increased intrusion of surface water. In addition, possible changes in the groundwater flow directions were examined as well as how the situation can look like in the future. The results showed that there is a clear intrusion of surface water and increased organic content in the direction towards the old water plant, Övre Tjärna. No indications of increased intrusion due to the opening of Lennheden water plant could be seen, but a change in groundwater flow direction from southeast to northwest could be identified. The oxygen level was surprisingly low in the whole study area, which has lead to higher concentrations of iron and manganese in the groundwater.

Throughout history there has been a close relationship between hydrological and social processes. Most of early civilizations around the world developed thanks to the accessibility to rivers and their water resources. However, traditional hydrological approaches have not been able to capture this observed interaction and have ignored for too long the human-driven impacts in the hydrological system and how they, in turn, shape the hydrological conditions that have been commonly observed. The present research develops a new conceptual model with the intention to capture the two-way interactions between societies and their responses under extreme hydrological events, both floods and droughts. This conceptualization accounts for the observations that societies accumulate memory (increase the level of awareness) after an extreme events. Based on the accumulation of societal memory, the human system (societies) takes decisions about water management, thus impacting the hydrological system (rivers). When no extreme hydrological events are registered, societal memory decays at a certain rate and then new decisions are taken over the water management of the hydrological system. Inspired by the extreme droughts and floods events observed in the three last decades in the catchment of the Brisbane River in Australia, the aforementioned conceptualization is applied. Results indicated that the simple proposed conceptual model is able to capture the interactions between the human and the hydrological system. Additionally, the model exposes that societal memory is the driver of the human system and is the main reason for societies to create impacts on the natural conditions of the catchment. At the same time, this conceptualization demonstrated that water management decisions based on the accumulation of societal memory can actually create an exacerbation of the potential damages associated to extreme hydrological events. Finally, the development of this new approach points out the strong necessity to acquire further insights to improve the understanding of the interplay between hydrological and social processes. / Genom historien har det funnits en nära relation mellan hydrologiska och sociala processer. De flesta tidiga civilisationer runt om i världen utvecklades tack vare tillgången till floder och deras vattenresurser. Traditionella hydrologiska metoder har emellertid inte lyckats fånga denna observerade interaktion och har alltför länge ignorerat de mänskligt drivna effekterna i det hydrologiska systemet och hur de i sin tur formar de hydrologiska förhållandena som ofta observerats. Denna forskning har utvecklat en ny konceptuell modell med avsikt att fånga tvåvägsinteraktionen mellan samhällen och deras respons under extrema hydrologiska händelser, både översvämningar och torka. Denna konceptualisering baseras på observationen att samhällen ackumulerar minne (ökar medvetenheten) efter en extrem händelse. Baserat på ansamling av samhällets minne fattar det mänskliga systemet (samhällen) beslut över vattenhushållning, vilket påverkar det hydrologiska systemet (floder). När inga extrema hydrologiska händelser registreras, avklingar samhällsminnet med en viss hastighet och sedan fattas nya beslut om vattenhushållningen i det hydrologiska systemet. Den konceptuella modellen har tillämpats på Brisbaneflodens avrinningsområde, i Australien, med anledning av den extrema torka och stora översvämningar som observerats under de tre senaste decennierna. Resultaten tyder på att den enkla föreslagna konceptuella modellen kan fånga samspelet mellan människa och hydrologiska system. Dessutom visar den att ett samhälles minne är drivkraften för det mänskliga systemet och är den främsta orsaken till att samhällen gör inverkan på de naturliga förhållandena i avrinningsområdet. Samtidigt visar konceptualiseringen att denna typ av vattenförvaltning, som baseras på samhällsminnet, faktiskt kan förstärka de potentiella skador som kan uppkomma i samband med extrema hydrologiska händelser. Slutligen framhåller utvecklingen av denna nya metod det stora behov som finns för att förbättra förståelsen av samspelet mellan de hydrologiska och sociala processerna.

Piggvarens (Scophthalmus maximus) val av habitat i Östersjön har modellerats utifrån provfiskedata och miljövariabler. Vid totalt 435 stationer i Östersjön har data samlats in i form av provfiske, CTD-mätningar (konduktivitet, temperatur och djup) och videofilmer. Genom att analysera videofilmerna från havsbotten i Östersjön har den klassificerats efter fyra olika förklaringsvariabler: täckningsgrad mjukbotten, strukturbildande växter, övriga alger och täckningsgrad blåmusslor. Ytterligare sex förklaringsvariabler har samlats in från mätningar och befintliga kartor: bottensalinitet, bottentemperatur, djup, siktdjup, vågexponering och bottenlutning. Dessa tio förklaringsvariabler har använts i tio olika enskilda statistiska modelleringsmetoder med förekomst/icke-förekomst av piggvar som responsvariabel. Nio av tio modeller visade på bra resultat (AUC > 0,7) där CTA (Classification Tree Analysis) och GBM (Global Boosting Model) hade bäst resultat (AUC > 0,9). Genom att kombinera modeller med bra resultat på olika sätt skapades sex ensemblemodeller för att minska varje enskild modells svagheter. Ensemblemodellerna visade tydligt fördelarna med denna typ av modellering då de gav ett mycket bra resultat (AUC > 0,949). Den sämsta ensemblemodellen var markant bättre än den bästa enskilda modellen. Resultaten från modellerna visar att största sannolikheten för piggvarsförekomst i Östersjön är vid grunt (< 20 meter) och varmt (> 10 oC) vatten med hög vågexponering (> 30 000 m²/s). Dessa tre variabler var de med högst betydelse för modellerna. Täckningsgrad mjukbotten och de två växtlighetsvariablerna från videoanalyserna var de tre variabler som hade lägst påverkan på piggvarens val av habitat. Med en högre kvalitet på videofilmerna hade de variablerna kunnat klassificeras i mer specifika grupper vilket eventuellt gett ett annat resultat. Generellt visade modellerna att denna typ av habitatmodellering med provfiske och miljödata både är möjlig att utföra. / The turbots’ (Scophthalmus maximus) selection of habitat in the Baltic Sea has been modeled on the basis of fish survey data and environmental variables. At a total of 435 stations in the Baltic Sea, data was collected in the form of fish survey data, CTD (Conductivity, Temperature and Depth) measurements and videos. By analyzing the videos from the seabed of the Baltic Sea, four different explanatory variables have been classified: coverage of soft bottom, structure-forming plants, other algae and coverage of mussels. Another six explanatory variables have been collected from measurements and existing rasters: salinity, temperature, depth, water transparency, wave exposure and the bottom slope. These ten explanatory variables have been used in ten different species distribution modeling methods with the presence/absence of turbot as a response variable. Nine out of ten models showed good results (AUC > 0.7) where the CTA (Classification Tree Analysis) and GBM (Global Boosting Model) performed the best (AUC > 0.9). By combining the models with good performance in six different ensemble models each individual models’ weaknesses were decreased. The ensemble models clearly showed strength as they gave a very good performance (AUC > 0.94). The worst ensemble model was significantly better than the best individual model. The results of the models show that the largest probability of occurrence of turbot in the Baltic Sea is in shallow (< 20 m) and warm (> 10 ° C) water with high wave exposure (> 30,000 m²/s). These three variables were those with the highest significance for the models. Coverage of soft bottom and the two vegetation variables, from the video analyzes, had the lowest impact on the turbots’ choice of habitat. A higher quality of the videos would have made it possible to classify these variables in more specific groups which might have given a different result. Generally, the models showed that this type of modeling of habitat is possible to perform with fish survey and environmental monitoring data and generates useful results.

Examensarbetet behandlar hydroarkeologi genom flera kartstudier av fornlämningar och deras förhållande till det förhistoriska landskapets hydrologi i ett utvalt undersökningsområde där en förhistorisk hydrologisk situation har återskapats. Arbetet fokuserar på fornlämningar som idag ligger över en kilometer från en vattenförekomst, men som har vatten inom en kilometer på historiska kartor.   Fornlämningar ligger i allmänhet relativt nära dagens vattenförekomster och bland de undersökta fornlämningarna dominerar typerna gravar och verktygslämningar. Majoriteten av fornlämningarna brukades under förhistorien och markanvändningen vid lämningarna har successivt övergått till en allt större andel öppen mark från 1700-talet till idag. Vattenförekomsterna har förändrats av såväl naturliga som antropogena orsaker och de mer omfattande antropogena förändringarna började omkring år 1800. Troligtvis har området ett helt annat hydrologiskt utseende idag jämfört med under förhistorien. / This bachelor thesis investigates hydroarchelogy through several studies of maps, ancient remains and their relationship to the hydrology of the prehistoric landscape in a selected area in Sweden where a prehistoric hydrological situation has been recreated. The focus of this thesis is remains which are located over 1 000 meters from a body of water today, but which have water within 1 000 meters on historical maps.   Ancient remains are generally situated relatively close to the present bodies of water and among the studied remains the dominating types are graves and tools. The majority of the remains date back to the prehistory and between the 18th century and today the land use surrounding the remains has consisted of an increasing part of open field. The water has changed both by natural and antropogen causes and the major antropogen changes started around 1800. The studied area probably has a totally different hydrological appearance today compared to during the prehistory.

Remote-sensing based indices such as Normalized Difference Vegetation Index have yielded valuable information about plant health. As the availability of water is one of the factors that controls plant's response to their environment, it is possible to indirectly studythe hydrology of an area via vegetation indices. Hence the thesis work used this tool to characterize the potential shifts in vegetation cover within and between years in Kilombero river catchment in Tanzania and make connection to the hydrology in the area. Separate time series analyses conducted on data pertaining to NDVI values and the areal coverage variability of arbitrarily defined NDVI-classes. The former data was extracted from a naturally vegetated wetland in the middle of the catchment while the latter from the topographically defined areas of the catchment. Results from the analyses showed that bothdatasets are sensitive to the seasonal rainfall while at inter-annual scale the areal coverage variability displayed significant correlations with past precipitation. Meanwhile the relatively higher sensitivity of the lowland area‟s NDVI to precipitation conforms to the initial assumption which emphasizes the importance of the wetland sub-catchment codenamed 1KB17 in describing Kilombero‟s hydrology. But the datasets show weak trends and it was not possible to make accurate future predictions on the hydrological conditions in the area. Meteorological distortions like clouds and environmental processes such as climate patterns or disturbances might have caused the problem in trend detection. Further studies needed to shed more light on the connection between land cover and hydrologic response in Kilombero.

This thesis aimed to study how different actors perform hydrological observations in Sweden. Target groups for the study were institutions that regularly measure water stage and river discharge, including water councils, water- and wastewater departments in municipalities, water authorities and hydropower companies. After the identification of the different actors, the study investigated how, where and why they perform hydrological observations as well as the way actors perceive the accuracy of these measurements. Information was collected through interviews and the development of a number of questionnaires. A total of 447 actors were contacted and 260 replied. The majority of them, 209, answered that they do not perform any hydrological measurements while the remaining 51 answered that they measure water stage. One of the main reasons for measuring is that many actors are facing water-rights court ruling. There were also several actors that stated that they perform hydrological measurements to make sure that the water body where water from wastewater treatment plants and storm water is emitted has sufficient water stage for environmental concerns. The hydropower companies replied that they, in addition to maintaining a water-rights court ruling, used water stage data to control the functioning of the plant. They also calculate river discharge based on production, floodgate position and stage. There were also seven municipalities, which stated that they had implemented a flood-monitoring model and that water stage data were used as input to the model. These municipalities and two other actors stated that they measure discharge or use a stage-discharge relationship (rating curve) to derive discharge data. However, in some cases, control measurements were lacking. Most actors used pressure sensors to measure stage. Their perceived levels of accuracy varied from ± 1 mm to ± 5 cm. Only five actors stated that they level their instruments regularly, which is a precondition for maintaining a correct data series. The results are useful for SMHI’s continued review of their hydrological network, although continued attempts to receive answers from all contacted actors would provide a more complete overview of hydrological observations. A study that thoroughly investigates how actors perceive the accuracy of their measurements would also give further knowledge in this field. / Examensarbetet syftade till att undersöka hur olika aktörer genomför hydrologiska mätningar i Sverige. Målgrupper för studien var aktörer vars verksamhet innefattar mätningar av vattenföring och vattenstånd. De målgrupper som identifierades var vattenråd, kommunala VA-avdelningar, vattenmyndigheter och vattenkraftbolag. När aktörerna identifierats undersöktes hur, var och varför aktörerna mäter samt hur de uppfattar noggrannheter i sina mätningar. Informationen samlades in genom frågeformulär och intervjuer. Totalt kontaktades 447 aktörer varav 260 svarade på frågorna som ställdes. Majoriteten, 209 aktörer svarade att de inte utför några hydrologiska mätningar medan resterande svarande att de mäter vattenstånd. Den anledning som flest aktörer gav till att de mäter var att de har en vattendom. Det var även flera aktörer som mätte för att försäkra sig om att recipienter för dagvatten och avloppsreningsverk hade tillräckligt högt vattenstånd för utsläpp. Vattenkraftproducenterna svarade att de, utöver att de har vattendomar, använder vattenståndsdata för att reglera kraftverken. De beräknade också vattenföringen utifrån lucköppningsgrad, vattenstånd och producerad effekt. Det var även sju kommuner som svarade att de hade implementerat modeller för översvämningsövervakning och använde vattenståndsmätningar som indata i prognosmodellerna. Dessa kommuner och två ytterligare aktörer svarade att de mäter vattenföring eller använder avbördningskurvor men i flera fall är kontrollmätningar av vattenföringen bristande. De flesta aktörerna använde tryckgivare för att mäta vattenståndet och de gav noggrannhetsintervall mellan ± 1 mm och ± 5 cm. Endast fem aktörer uppgav att de avväger mätinstrumentet vilket är en förutsättning för att upprätthålla en korrekt mätserie. Resultaten är användbar information i SMHIs utvärdering av sitt nätverk av hydrologiska mätstationer, dock skulle fortsatta försök att få svar från samtliga kontaktade aktörer ge en mer heltäckande bild av hydrologiska mätningar utförda av de olika målgrupperna. Det vore även intressant med en studie som går djupare in på hur noggrannhet uppskattas och uppfattas av de olika aktörerna.

Perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en grupp ämnen som de senaste åren har uppmärksammats för dess persistenta, bioackumulerande och toxiska egenskaper för människor och djur. Det är känt att brandövningsplatser där det filmbildande skummet AFFF har använts utgör betydande punktkällor för PFAS. Förutom att förorena marken vid brandövningsplatserna kan PFAS spridas med grundvattnet, vilket har orsakat förorenade dricksvattentäkter på ett flertal platser i Sverige. Hydrogeologiska modeller kan användas för att modellera grundvattnets flöden och medföljande föroreningar. Syftet med examensarbetet är att med en hydrogeologisk modell undersöka föroreningsspridning och transporttider av PFAS-ämnet perfluoroktansulfonat (PFOS) från en brandövningsplats till ytvatten och grundvattentäkter i Bredåkradeltat, väster om Kallinge i Blekinge. Den hydrogeologiska modellen skapades i Visual MODFLOW och transportmodelleringen gjordes med MT3D99 och MODPATH. Modellen kunde reproducera uppmätta grundvattennivåer, med en korrelationskoefficient (R) på 0,98 mellan modellerade och uppmätta nivåer. Med antagandet försumbar adsorption visade modellresultaten att en föroreningsplym med hög PFOS-koncentration (~90.000 ng/l) spreds från brandövningsplatsen till ett våtmarksområde väster om Klintabäcken, och vidare till dalen längs Klintabäcken med lägre koncentrationen (0–4.000 ng/l). Enligt modellen spreds dock inte föroreningen lika långt som uppmätta värden visar. När PFOS väl har nått Klintabäcken bedöms den kunna spridas snabbt med ytvattnet mot grundvattentäkterna, för att sedan infiltrera ned i isälvsmaterialet nära aktiva grundvattentäkter. Transporttiden av PFOS från brandövningsplatsen till Klintabäcken beräknades till sex år för den bäst kalibrerade modellen, vilket betyder att grundvattentäkterna kan ha varit förorenade sedan slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. Beräkningar av masstransport indikerar att runt 3,5 kg PFOS flödar genom Klintabäcken varje år, och att det mesta av den mängden kommer från området vid brandövningsplatsen. Trots förenklingar av Bredåkradeltats komplexa geologi och svårigheter att nå konvergens i modellen bedöms den kunna reproducera hydrogeologiska egenskaper inom deltat, samt föroreningsplymens spridning från brandövningsplatsen till Klintabäcken.