Introduktion: Cyberstalkning definieras som en upprepad oönskad kontakt av en individ genom elektroniska eller Internetkompatibla enheter. Den oönskade kontakten brukar oftast förekomma via mail, sociala medier, bloggar, chattrum eller sms. Unga är en utsatt grupp för cyberstalkning eftersom de frekvent använder Internet och sociala medier. Syftet med studien var att undersöka hur vanligt förekommande utsatthet för cyberstalkning var bland gymnasieelever i årskurs tre, att undersöka huruvida ett samband fanns mellan elevernas Internetvanor och deras utsatthet samt att identifiera om eventuella könsskillnader förelåg i utsattheten. Metod: Etthundrafyrtio gymnasieelever i årskurs tre besvarade en enkät om Internetvanor och utsatthet för cyberstalkning. Svaren analyserades med bland annat Pearsons r och Chi2. Resultat: Av urvalet var det 26,4 procent (37 personer) som hade blivit utsatta för cyberstalkning under sin gymnasietid. Kvinnor hade blivit utsatta i större utsträckning än män och män var oftare förövare än kvinnor. Det var vanligast att ha blivit utsatt genom antingen chattrum eller sociala medier, där Instagram var det medium som visade på flest samband med olika cyberstalkningbeteenden. Resultatet visade även att risken för att utsättas påverkades snarare av hur de sociala nätverken användes, än att de användes. Diskussion: Det är viktigt att belysa problematiken kring cyberstalkning, dels på grund av att det är så pass vanligt förekommande då många respondenter uppgav att de blivit utsatta för minst ett cyberstalkningbeteende, och dels för att sprida kunskap och information så att cyberstalkning blir ett mer etablerat begrepp. / <p>2016-06-01</p>

Viktimisering är ett ämne som ständigt engagerar för att motverka de konsekvenser som brottslighet medför i form av brottsoffer. Merparten av forskningen berörande viktimisering av universitetsstudenter har bedrivits i USA och visar att universitetsstudenter tenderar i större utsträckning att utsättas för ickevåldsrelaterad viktimisering så som stöld i jämförelse med våldsrelaterad viktimisering. Tidigare forskning har visat på att det finns ett samband mellan viktimisering och försämrad akademisk prestation. Syftet med studien var att estimera hur många universitetsstudenter som blivit viktimiserade på och/eller utanför skolans område, identifiera vilka typer av brott studenterna blivit viktimiserade av, om viktimisering påverkat den akademiska prestationen på ett negativt sätt samt vilka konsekvenser av viktimisering som har mest negativ påverkan på studenternas akademiska prestation. En enkätstudie genomfördes vid ett universitet i norra Sverige, där 162 studenter besvarade enkäten som berörde viktimisering. Beräkningar utfördes för att kunna estimera antalet viktimiserade studenter. Det utfördes även en deskriptiv tolkning på materialet. Resultatet visade att fler studenter blivit viktimiserade utanför skolans område jämfört med på skolans område. Det vanligaste brottet respondenterna blivit utsatta för var stöld. Resultatet visade också en tendens att respondenternas akademiska prestation inte påverkats negativt av viktimisering. Av de respondenter vars akademiska prestation påverkats negativt var det lika många som uppgav att det var på grund av konsekvenser på den mentala hälsan som praktiska konsekvenser. Resultaten som framkom går i linje med tidigare forskning. Resultatet är av vikt då det är första steget inom ett nytt forskningsområde i Sverige.Nyckelord: Viktimisering, universitetsstudenter, konsekvenser, brott, akademisk prestation. / <p>2016-06-01</p>

The #MeToo movement was described as a revolution that emphasized sexual abuse as a societal problem, and that the movement would result in an increased focus on the rape victim. However, whether this change can be identified in news media is unclear which motivates this study. The study consists of 75 cases (news articles) analyzed on the basis of Fairclough's critical discourse analysis that recognizes news articles as three-dimensional; the news article is a text, a discursive practice and also a social practice. By critically examining how Swedish newspapers portray rape, the rape victim and the rapist in relation to the theory of the ideal victim, before (years 2006-2017), during (years 2017-2018) and after (years 2019-2021) the #MeToo movement, this study aims to examine whether or not the rape discourse has developed and if so, how.  The study's conclusions are that although it is possible to identify certain positive changes that can be interpreted as an increased focus on the rape victims, the news articles are primarily characterized by continuities. Furthermore, this study emphasizes news media as an influential social actor which maintains prevailing expectations about rape, the rape victim and the rapist. By small means, such as constructing the theorem as passive instead of active, the media conveys a view of rape as a natural phenomenon which complicates the claim of responsibility and constitutes an obstacle to solving men's violence against women.

Brottsoffren hamnar ofta i skuggan av gärningspersonerna. Denna studie är viktimologisk och fokuserar således på individer som blivit utsatta för brott. En särskilt sårbar grupp är de äldre personerna i samhället. Syftet med denna studie var att identifiera äldre personers upplevda beteenden och upplevda personliga konsekvenser som uppkommit till följd av att utsättas för inbrott i sitt eget bostadshus. I denna kvalitativa studie har 12 personer intervjuats och med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys fick vi fram fem kategorier: praktiska konsekvenser, kontroll, låsa dörren, personliga konsekvenser och inga personliga konsekvenser. Merparten av de som utsatts för inbrott i sitt bostadshus upplevde en rädsla för brott samt ett förändrat beteende i sitt vardagliga liv. Två teman utgör resultatet från intervjuerna: upplevda personliga konsekvenser och skyddsåtgärder mot inbrott. Ofta var det en rädsla för att bli utsatt för brott som gjorde att deltagarna utvecklade beteenden för att skydda sig själva från att bli viktimiserade. / Perpetrators often get a lot of attention while the victims of crime usually remain silent. This study is victimological and focuses on individuals that have been victims of crime. A particularly vulnerable group of people is the elderly. The purpose of this study is to identify older people's experienced behaviors and experienced personal consequences that have appeared after being the victim of burglary in their own home. In this qualitative study 12 individuals have been interviewed and with a qualitative content analysis five categories were produced: practical consequences, control, locking the door, personal consequences and no personal consequences. The majority of those who had been victims of burglary in their own home experienced a fear of crime and a changed behavior in their daily life. Two themes have been identified from the interviews; personal consequences as experienced by the participants and protective measures against burglary. Due to the fear of becoming a victim of crime, the individuals adopted the protective measures. / <p>2017-06-01</p>

Denna studie undersöker upplevd trygghet och brottsutsatthet i relation till polisiär närvaro, genom polispatrullering, bland män respektive kvinnor. Studien är baserad på sekundärdata från den svenska studien ”Tryggare kan ingen vara”. Totalt 41 (M=27,6 SD=10.26) av de 352 respondenterna hade blivit utsatt för brott. Respondenterna fick utifrån, manipulerande bilder uppskatta sin upplevda trygghetskänsla. Bilderna visar en osäker miljö med eller utan, två polisers närvaro nattetid. Resultaten var inte signifikanta, men hos männen visade resultatet tendenser på interaktion mellan tidigare brottsutsatthet, polisär närvaro tryggheten i relation till den upplevda tryggheten. Slutsatsen är att människor känner sig tryggare av polisär närvaro samt att tidigare brottsutsatthet kan bidra till otrygghet hos män. / This study examines the criminal victimization and police presence, through police patrol in relation to the perceived safety between men and women. The study is based on secondary data from the Swedish study “Tryggare kan ingen vara”. Total 41 (M = 27.6, SD = 10.26) of the 352 respondents had been victims of crime. Respondents estimated their perceived safety by looking at manipulated pictures. They illustrated an unsafe environment with the presence from either none or two policemen at night. The results were not significant but it showed tendencies of interaction between previous criminal victimization and the police presence in relation to perceived safety among men. The conclusion is that people feel safer by police officers presence and that previous criminal victimization can contribute to unsafety.

Bakgrund: Forskningen visar att brottsoffer och förövare ofta är samma personoch att utsättas för gatuvåld som ung kan leda till både kortvarig och långvarigpsykisk påverkan inom en rad olika problemområden. Syfte: Att undersöka vuxnaindividers upplevelse och uppfattning av att ha blivit utsatt för gatuvåld som ung,med fokus på rättsväsendet, brottsofferstöd, psykisk ohälsa, kriminalitet,bearbetning och behov. Metod: Denna studie är kvalitativ, med utgångspunkt ifenomenografi och fenomenologi. Materialet består av fyra semistruktureradedjupintervjuer och analysen har utgått från systematisk textkondensering.Resultat: Det framgår att alla informanterna har fått någon form av långvarigpsykisk påverkan, som depression, självmedicinering, irrationella rädslor, PTSDsymtom, sömnproblem, bristande tillit, extra vaksamhet, självskadebeteende. Detsom utmärker sig är att de som har fått minst sammanslaget stöd samtidigt har fåttmest psykisk påverkan och upplever sig ha blivit dåligt bemötta av rättsväsendet.Det framgår inga indikationer på att informanterna har blivit våldsamma ellerpåbörjat en kriminell karriär efter att ha varit utsatta för våldsbrott. Slutsats: Detär viktigt att rättsväsendet och verksamheter som arbetar för brottsoffer arbetarutifrån en enhetlig organisation där alla ungdomar som har utsatts för brott får ettindividanpassat stöd under rättsprocessens samtliga led, med uppföljandesamtalupp till ett år efter händelsen. Att lägga extra kraft och resurser i ett tidigt skedekommer sannolikt att minska psykisk ohälsa och kostnader för samhället i ettlångsiktigt perspektiv. / Background: Research shows that the victim and the perpetrator often is the sameperson, and to be assaulted can lead to prolonged as well as brief psychologicaleffects within several areas of concern. Objective: The purpose of this study is toexplore adult’s experience and perception of having been exposed to streetviolence in their teens, focusing on the judicial system, victim support, mentalillness, processing and needs. Methods: This study is qualitative, with the startingpoint in phenomenography and phenomenology. The material consists of foursemi structured in-depth interviews, the analysis proceeding from systematic textcondensation. Results: All the informants have some form of long-term mentalinfluence, such as depression, self-medication, irrational fears, PTSD symptoms,sleep problems, lack of trust and extra vigilance. What stands out is that thosewho have received less aggregated support also are those who have the greatestpsychological impact while experiencing poor response from the judiciary. Thereare no indications of the informants turning violent or having started a criminalcareer after their experience of been exposed to violent crimes. Conclusion: Itseems that it is utmost important that the judiciary and units that support youngvictims work from an unified organization and that all young people subjected tocrimes should receive personalized support throughout the whole legal processwith follow-up talks up to one year after the event. Adding extra power andresources at an early stage will probably reduce problems with mental health andcosts in a long-term perspective.

Den aktuella studien har genom semistrukturerade djupintervjuer med flyktingar haft som mål att utifrån flyktingars perspektiv identifiera metodologiska hinder vid studier av flyktingar. Vikten av studier rörande denna målgrupp är ständigt ökande, särskilt sett till de ökade migrationsströmmarna. Inom litteraturen delas de metodologiska barriärerna in i tre kategorier, varav dessa är strukturella, individuella och institutionella barriärer. I den aktuella studien har enbart de två förstnämnda behandlats. Teorin om socialt kapital har använts som en teoretisk referensram, då den påvisar vikten av sociala relationer och social tillit i förbättrandet av samhällsstrukturen. Resultatet som genererats inom denna studie har tytt på en någorlunda samstämmighet bland respondenterna där det råder konsensus om att det lämpligaste tillvägagångssättet för att nå ut till de är genom en organisation. Kunskap kring kultur har understrukits som viktigt, medan andra faktorer så som kön, ålder och ursprung inte varit avgörande faktorer för viljan att delta i ett forskningssammanhang. Det rådde skilda åsikter gällande den språkkunskap som intervjuaren bör ha, där det för den ena respondenten var avgörande, men inte för den andra. Slutligen rådde det konsensus gällande att vissa frågor inte var lämplig att ställa. / The current study has, through semi-structured interviews with refugees aimed at from refugees perspective identify methodological barriers in refugee studies. The importance of studies relating to this target group is constantly increasing, especially considering the increased migration flows. Within the literature, the methodological barriers are divided into three categories, which are structural, individual and institutional barriers. In this study, only the first two have been treated. The theory of social capital has been used as a theoretical framework, as it demonstrates the importance of social relations and social trust in the improvement of social structure. The result generated in this study has indicated a moderate degree of consistency among the respondents, where there is consensus that the most appropriate approach to reaching out to them is through an organization. Knowledge about culture has been emphasized as important, while other factors such as gender, age and origin have not been as decisive factors for the willingness to participate in a research context. There were different opinions regarding the language skills the interviewer should have, where it is crucial for one of the respondents, but not for the other. Finally, there was consensus that some issues were not appropriate to ask.

Prior studies have shown that individuals with experiences of child welfare interventions have high rates of adverse social and health outcomes. Yet little is known about whether they are disproportionately subjected to crime victimization. Using repeated cross-sectional data for 32,332 adolescents in Stockholm (of which around 1% is placed in family foster care), this study asks whether adolescents placed in family foster care have higher rates of crime victimization compared to same aged peers living in other family types. The aim is also to examine if this trend is the same for adolescents placed in family foster care over time.Results from gender stratified logistic regression analyses show that adolescents placed in family foster care have a higher risk of reporting various forms of crime victimization compared to adolescents living in intact families. The differences were less pronounced when compared to adolescents living in single parent families. With the exception of having experienced severe threats, where they show an increase in risk over time, results from interaction analyses suggest that adolescents in family foster care generally follow the same decreasing trend as their peers living in other family types. Implications for research, policy and practice are discussed.

Under det senaste decenniet har det dödliga skjutvapenvåldet ökat i Sverige, där det skett med en koncentration till socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Parallellt med våldets utveckling har individer från bostadsområdena organiserat sig, med bland annat ett uttalat syfte om att uppmärksamma våldet, men också för att arbeta brottsförebyggande i relation till barn och unga.   Förevarande studie syftar till att, utifrån en kritisk viktimologisk ansats, undersöka viktimiseringsprocesser och dess konsekvenser för individer i bostadsområden särskilt drabbade av det dödliga skjutvapenvåldet. Medan smala förståelser av viktimisering tenderar att fokusera på de direkta uttrycken för, samt konsekvenserna av det interpersonella våldet, anammas här en bredare ansats. Utgångspunkten är att våld kommer i flera olika former, såsom symboliskt och strukturellt våld, och att det interpersonella våldet inte bör förstås oberoende dessa. Studiens metod är av kvalitativ karaktär: det empiriska materialet består främst av tematiskt öppna intervjuer, vilka även kompletteras med en observation. Analysen skildrar en komplex viktimiseringsprocess, där olika våldsformer präglar intervjudeltagarnas vardag och ger upphov till direkta och indirekta konsekvenser. Utsattheten för symboliskt och strukturellt våld i form av diskriminering, exploatering och ojämlikhet påverkar intervjudeltagarnas beskrivning och förståelse av det interpersonella våldet, där det förstnämnda förstås sammanlänkat med det interpersonella våldet och dess utveckling. Analysen skildrar vidare hur konsekvenserna av det interpersonella våldet intensifieras genom det symboliska och strukturella våldet, där bland annat en internaliserande effekt diskuteras. Därigenom betonas behovet av en utvidgad förståelse av våld och utsatthet i bostadsområden särskilt drabbade av skjutvapenvåldet.

Syftet med denna studie var att titta på kriminalitet, brottsutsatthet och narkotika ien ungdomsgrupp. Även samband mellan dessa tre variabler studerades. Dettagjordes genom en enkätstudie som besvarades av gymnasieungdomar i åldrarna16-21 år. Tidigare forskning på området visar att den mest förekommandenarkotikasorten som ungdomar provar är marijuana. Lindrigare stöldbrott, somsnatteri, är enligt tidigare studier det vanligaste brottet. 12,7 % av deltagarna idenna studie har någon gång provat narkotika och det vanligaste brottet somungdomar har begått är lindrigare stöldbrott. I studien kommer vi fram till att detfinns ett samband, både mellan kriminalitet och narkotikaanvändning, ochbrottsutsatthet och narkotikaanvändning. Sambandet med att ha provat narkotikavar starkare för den egna kriminaliteten jämfört med brottsutsattheten. Socialtumgänge hade en korrelation med narkotikaanvändning där de som umgicks mermed sina vänner och ”driver runt” oftare hade provat narkotika. / The purpose with this study was to look at crime, victimization and narcotics in ayouth group. The correlation between these three variables was studied as well.This was done by doing a survey that was answered by high school students in theage between 16-21 years old. Previous research in this area has come to theconclusion that the most frequent kind of narcotics being used by youths ismarijuana. Kinds of larceny, like shoplifting, is according to previous research themost common crime performed by youths. 12, 7 % of the participants have usedsome type of narcotics and the most common crime in this youth group waslarceny. In the study we find a correlation, both between crime and use ofnarcotics, as well as between victimization and having tried narcotics. Thecorrelation between narcotic use and victimizations was stronger then the onebetween narcotics and crime. Social company had a correlation with usingnarcotics where the ones that spent more time with their friends “doing nothing”more often had used narcotics.