Samhällets förändringar, i och med ökad informations- och kommunikationsteknologi, ställer ett ökat krav på oss invånare som flexibla och nytänkande språkskapare. Detta leder till att lärare har ett stort ansvar för att lyckas med den grundläggande läs- och skrivundervisningen i dagens skola. Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar till sin läs- och skrivundervisning i de tidiga skolåren. Genom intervjuer med tolv lärare har vi undersökt deras uppfattningar om sin egen läs- och skrivundervisning och vad de överväger i sitt tillvägagångssätt. Vidare har vi även fokuserat på hur lärarna uttrycker sig om sina kunskaper samt hur de uttrycker sig angående individualisering. Sammanfattningsvis tyder resultatet i studien på att lärarna har elevernas bästa för ögonen. De uttrycker att de försöker anpassa undervisningen efter elevernas olika utvecklingsnivåer och planerar undervisningen utifrån att elever lär på olika sätt. Metoderna som lärarna redogör för att de använder är varierade, men genomgående är att alla lärare i denna studie står med ett ben i den funktionella undervisningen och ett ben i den formella undervisningen, dock väger de olika tungt. Det sociokulturella perspektivet kombineras med ett konstruktivistiskt synsätt. Ett tydligt resultat i studien är att ingen lärare enbart har den ena synsättet. Enligt tidigare forskning är metoden sekundär för en lyckad läs- och skrivundervisning. Det är läraren som är den enskilt viktigaste faktorn. Tidigare forskning visar även att för att kunna bedriva en skicklig läs- och skrivundervisning behövs kunskap om barns språkliga utveckling, kunskaper om läs- och skrivprocessen samt ett systematiskt och strukturerat arbetssätt. Lärarna i denna studie har svårt att förmedla vad de anser är viktiga kunskaper för att lyckas med läs- och skrivundervisningen, och detta stämmer väl överens med tidigare forskning som visar att lärare saknar ett yrkesspråk.

Rättvisa är ett begrepp som inte står utskrivet i förskolans läroplan, däremot finns det enligt tidigare forskning inbäddat i värdegrunden. Eftersom begreppet är inbäddat i värdegrunden gås det ofta förbi oreflekterat hos förskollärare, vilket kan leda till brister i yrkesspråket. Syftet med denna studie är att få insikt i förskollärares uppfattningar om sitt arbetssätt kring rättvisa inom förskolans utbildning. De forskningsfrågor som ska besvara syftet i studien är, hur förskollärare resonerar om sitt arbetssätt i relation till rättvisa inom förskolans utbildning och vilka av Colneruds (2017) rättviseprinciper vi kan tyda från förskollärarnas berättelser kring deras arbetssätt.  Metoden som har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar var fokusgruppsdiskussioner. Empirin har analyserats med hjälp av en tematisk analys som har utgått ifrån och tagit stöd av Colneruds (2017) rättviseprinciper. Studiens resultat visade på att förskollärarna tyckte att det var svårt att agera rättvist eftersom rättvisa är ett komplext begrepp. De uttryckte en svårighet att agera rättvist mot alla. Resultatet visade även på att det kan finnas brister i yrkesspråket då förskollärarna uttryckte svårigheter att sätta ord på sitt agerande. Colneruds (2017) rättviseprinciper gick att utläsa utifrån förskollärarnas berättelser.

Denna kvalitativa studie avser att undersöka vilka syften lärare i årskurs 1–3 beskriver att de har med högläsning av skönlitteratur, med fokus på elevernas läsutveckling. Den syftar även till att undersöka vilka arbetssätt kopplade till högläsning som lärare beskriver att de använder för att främja elevernas läsutveckling. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt med hjälp av den teoretiska modellen the Simple View of Reading. Resultatet visade att högläsningen används som ett didaktiskt verktyg för att främja läsutvecklingen, där ett betydligt större fokus ligger på språkförståelse än på avkodning. Vidare framkom det att lärarna dessutom har andra explicita syften med sin högläsning där relationsskapande, fostran och läsmotivation är framträdande teman. Detta kan tyda på att lärare saknar ett gemensamt yrkesspråk för att medvetet kunna rikta didaktiska aktiviteter till både avkodning och språkförståelse, snarare än att de inte besitter gedigen kompetens.

<p>Syftet med vår undersökning var att få kunskap om hur lärare skriftligt formulerar mål och tillvägagångssätt i individuella utvecklingsplaner. Därför undersökte vi vilket fokus lärare har när de formulerar sig i individuella utvecklingsplaner. Vår forskningsansats var att jämföra de skriftliga formuleringarna med Skolverkets rekommendationer gällande individuella utvecklingsplaner. Utifrån dessa rekommendationer valde vi även att undersöka vem som ansvarar för elevens framgång i skolarbetet samt om det existerar ett för lärare gemensamt och sakligt språk. Undersökningen baserade sig på textanalys av 35 ifyllda individuella utvecklingsplaner från nio skolor gällande elever i år fem med utgångspunkt från ämnet svenska. Vi undersökte lärares skriftliga formuleringar i elevernas individuella utvecklingsplaner för att ta reda på vad som utmärker ett bristfokus och hur man formulerar sig positivt framåtsyftande. Utifrån textanalysen studerade vi även ansvarsfördelningen och vad vi kunde hitta som utmärker ett gemensamt och sakligt språk. Resultatet visar att nästan hälften av de undersökta mål- och tillvägagångssätten utgår från elevers brister och svårigheter, trots Skolverkets tydligt formulerade syfte om att utgå från elevens starka sidor och uttrycka positiva förväntningar. I över hälften av de beskrivna tillvägagångssätten beskrivs eleven som ensam ansvarig för att nå måluppfyllelse trots att Skolverket rekommenderar en gemensam ansvarsfördelning. Vår undersökning visar också att lärare har svårt att sakligt formulera mål och tillvägagångssätt. Vi tror att det beror på det som vårt resultat visar, nämligen att lärare saknar ett yrkesspråk på metanivå. Signifikativt för ett yrkesspråk på metanivå i vår undersökning är god kunskap om styrdokumentens mål.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att studera hur lärare, utifrån deras egna utsagor, reflekterar över och praktiskt hanterar uppdraget att kommunicera mål och betygskriterier till eleverna. Syftet var även att studera vilket språkbruk lärarna använder när det talar om detta. För att uppfylla syftet ställdes följande frågor: På vilka sätt kommunicerar lärarna mål och kriterier till eleverna och varför?Vilka möjligheter och problem ser de? Hur skulle de vilja göra? Vilket språkbruk använder sig lärarna av när de talar om detta?</p><p>I materialet utkristalliseras tre huvudsakliga strategier beträffande på vilket sätt lärarna anser sig kommunicera innebörden av målen och betygskriterierna: Att tillhandahålla verktyg för självbedömning, att informera eleverna om kraven, och att översätta kriterierna till eleverna. Varje lärare har en repertoar av metoder som används utifrån den huvudsakliga strategi som läraren <em>försöker följa, men analysen visar att lärare kan uppleva svårigheter med att göra detta i vissa av de ämnen som de undervisar i.</em></p><p>Lärarna menar sig se olika, ibland motstridiga, effekter av att kommunicera innebörden av kraven till eleverna. Å ena sidan en ökad motivation, mindre betygsstress och färre konflikter. Å den andra ett problem i avvägningen mellan att informera om kraven och stötta elevernas självförtroende. Studien visar även att både den förmåga som ska bedömas och dess progression i stor utsträckning praktiskt går att gestalta på olika sätt via tal, text och olika former av modeller. Men det tycks också finnas brister när det gäller lärarnas möjligheter att själva tillgodogöra sig och utifrån ett gemensamt yrkesspråk diskutera innebörden av målen och kriterierna. Det handlar dels om kunskapsformernas egenskaper och den språkliga utformningen, dels om en bristfällig planering på de enskilda skolorna. För att åtgärda dessa problem efterfrågar lärarna tydligare riktlinjer från Skolverket och en tydligare styrning på den lokala skolan.</p>

<p>Grundskolan i Sverige är obligatorisk för barn. De kan inte själva bestämma om de vill gå i grundskolan eller inte. Den är inte frivillig utan lagen säger att alla barn ska gå nio år i grundskolan. I grundskolan runt om i Sverige arbetar det många personer som inte är behöriga att arbeta som lärare. Läraryrket är ett yrke där det förekommer att en outbildad kan tillfälligt ersätta en utbildad lärare. Syftet med denna studie var att undersöka vad det innebär att vara lärare och att vara professionell inom läraryrket. Idag strävas det mot att alla som undervisar ska vara behöriga lärare, men det har inte uppfyllts än. Metoden i denna studie är kvalitativa intervjuer utförda i Västerbottens län. Det har skett en reformation inom skolan och lärarnas uppdrag har förändrats. För att ge eleverna de bästa förutsättningarna för lärande behövs behöriga lärare ute på skolorna. Resultatet visar att lärarna anser att arbetet i arbetslag gynnar utvecklingen av lärarprofessionen. Ett gemensamt yrkesspråk samt yrkesetik ökar lärarens strävan mot målet att bli professionellt och därmed öka sin status i samhället.</p>

Syftet med vår undersökning var att få kunskap om hur lärare skriftligt formulerar mål och tillvägagångssätt i individuella utvecklingsplaner. Därför undersökte vi vilket fokus lärare har när de formulerar sig i individuella utvecklingsplaner. Vår forskningsansats var att jämföra de skriftliga formuleringarna med Skolverkets rekommendationer gällande individuella utvecklingsplaner. Utifrån dessa rekommendationer valde vi även att undersöka vem som ansvarar för elevens framgång i skolarbetet samt om det existerar ett för lärare gemensamt och sakligt språk. Undersökningen baserade sig på textanalys av 35 ifyllda individuella utvecklingsplaner från nio skolor gällande elever i år fem med utgångspunkt från ämnet svenska. Vi undersökte lärares skriftliga formuleringar i elevernas individuella utvecklingsplaner för att ta reda på vad som utmärker ett bristfokus och hur man formulerar sig positivt framåtsyftande. Utifrån textanalysen studerade vi även ansvarsfördelningen och vad vi kunde hitta som utmärker ett gemensamt och sakligt språk. Resultatet visar att nästan hälften av de undersökta mål- och tillvägagångssätten utgår från elevers brister och svårigheter, trots Skolverkets tydligt formulerade syfte om att utgå från elevens starka sidor och uttrycka positiva förväntningar. I över hälften av de beskrivna tillvägagångssätten beskrivs eleven som ensam ansvarig för att nå måluppfyllelse trots att Skolverket rekommenderar en gemensam ansvarsfördelning. Vår undersökning visar också att lärare har svårt att sakligt formulera mål och tillvägagångssätt. Vi tror att det beror på det som vårt resultat visar, nämligen att lärare saknar ett yrkesspråk på metanivå. Signifikativt för ett yrkesspråk på metanivå i vår undersökning är god kunskap om styrdokumentens mål.

Syftet med detta arbete var att studera hur lärare, utifrån deras egna utsagor, reflekterar över och praktiskt hanterar uppdraget att kommunicera mål och betygskriterier till eleverna. Syftet var även att studera vilket språkbruk lärarna använder när det talar om detta. För att uppfylla syftet ställdes följande frågor: På vilka sätt kommunicerar lärarna mål och kriterier till eleverna och varför?Vilka möjligheter och problem ser de? Hur skulle de vilja göra? Vilket språkbruk använder sig lärarna av när de talar om detta? I materialet utkristalliseras tre huvudsakliga strategier beträffande på vilket sätt lärarna anser sig kommunicera innebörden av målen och betygskriterierna: Att tillhandahålla verktyg för självbedömning, att informera eleverna om kraven, och att översätta kriterierna till eleverna. Varje lärare har en repertoar av metoder som används utifrån den huvudsakliga strategi som läraren försöker följa, men analysen visar att lärare kan uppleva svårigheter med att göra detta i vissa av de ämnen som de undervisar i. Lärarna menar sig se olika, ibland motstridiga, effekter av att kommunicera innebörden av kraven till eleverna. Å ena sidan en ökad motivation, mindre betygsstress och färre konflikter. Å den andra ett problem i avvägningen mellan att informera om kraven och stötta elevernas självförtroende. Studien visar även att både den förmåga som ska bedömas och dess progression i stor utsträckning praktiskt går att gestalta på olika sätt via tal, text och olika former av modeller. Men det tycks också finnas brister när det gäller lärarnas möjligheter att själva tillgodogöra sig och utifrån ett gemensamt yrkesspråk diskutera innebörden av målen och kriterierna. Det handlar dels om kunskapsformernas egenskaper och den språkliga utformningen, dels om en bristfällig planering på de enskilda skolorna. För att åtgärda dessa problem efterfrågar lärarna tydligare riktlinjer från Skolverket och en tydligare styrning på den lokala skolan.

Grundskolan i Sverige är obligatorisk för barn. De kan inte själva bestämma om de vill gå i grundskolan eller inte. Den är inte frivillig utan lagen säger att alla barn ska gå nio år i grundskolan. I grundskolan runt om i Sverige arbetar det många personer som inte är behöriga att arbeta som lärare. Läraryrket är ett yrke där det förekommer att en outbildad kan tillfälligt ersätta en utbildad lärare. Syftet med denna studie var att undersöka vad det innebär att vara lärare och att vara professionell inom läraryrket. Idag strävas det mot att alla som undervisar ska vara behöriga lärare, men det har inte uppfyllts än. Metoden i denna studie är kvalitativa intervjuer utförda i Västerbottens län. Det har skett en reformation inom skolan och lärarnas uppdrag har förändrats. För att ge eleverna de bästa förutsättningarna för lärande behövs behöriga lärare ute på skolorna. Resultatet visar att lärarna anser att arbetet i arbetslag gynnar utvecklingen av lärarprofessionen. Ett gemensamt yrkesspråk samt yrkesetik ökar lärarens strävan mot målet att bli professionellt och därmed öka sin status i samhället.

Syftet med denna studie var att få fördjupad kunskap om hur lärare uppfattar kollegialt lärande och på vilket sätt de upplever att deras nya kunskaper kan användas i praktiken. Studien genomfördes i två lärargrupper som gick i två olika studiecirklar med liknande upplägg och med inriktning på undervisning i läsförståelse. Studien är en kvalitativ fallstudie där både intervjuer och observationer ingick som datainsamlingsmetoder. Resultatet från dessa intervjuer och observationer analyserades utifrån andragogikens principer och det sociokulturella perspektivet. Resultatet teoretiserades även utifrån tidigare forskning. Resultatet visar att lärarna i studien är positiva till professionsutveckling genom kollegial fortbildning. Deras uppfattning är att de lär sig mer av att reflektera över sin undervisning i en trygg omgivning. Lärarna menar att det kollegiala lärandet i studiecirklarna ger dem stöd i undervisningen i läsförståelse och de upplever att de kan omsätta sina nya kunskaper i praktiken. Det kollegiala lärandet är en fortbildningsform där teori kan kopplas till praktik genom att lärarna får möjlighet att lära sig något nytt tillsammans med kollegorna och prova det i sin undervisning. Reflektion och feedback är delar i det kollegiala lärandet som utvecklar lärarnas lärande och skulle underlättas av ett gemensamt yrkesspråk. En förutsättning för gemensam reflektion och utveckling av yrkesspråk är att det finns avsatt tid för lärarna att mötas. Studiecirklarna i studien gav lärarna möjlighet att i kollegialt samarbete utveckla kunskap för att möta elever i en inkluderande undervisning i läsförståelse