Genom denna studie har vi velat undersöka hur förskollärare uttrycker sig kring begreppen lek, undervisning och lärande i förskolans verksamhet. Forskningsfrågan är hur de uppfattar begreppen och hur dessa förhåller sig till varandra. De teoretiska perspektiven i studien har utgångspunkt i utvecklingspedagogik och sociokulturell teori. Vi har utfört en studie med hjälp av intervjuer med åtta förskollärare. Genom intervjuerna ville vi undersöka pedagogers sätt att uppfatta begreppen lek och undervisning, deras beröringspunkter och hur pedagogerna förhöll sig till dem. Resultatet visar bland annat att begreppen undervisning och lärande tycks ha samma innebörd. Förskollärares kompetens och närvaro är det som behövs för att införa undervisning i leken. Majoriteten av intervjupersonerna framställer sig mindre som undervisare, de var mindre bekväma med att använda begreppet undervisning och mer bekväma med begreppet lärande. Detta kan hänga samman med bristande förtrogenhet med deras yrkesspråk.

Utvärdering av Individuella utvecklingsplaner Föreliggande arbete är en utvärdering av ett system för individuella utvecklingsplaner som utgår från en bedömning av barnets behov. Detta system för individuella utvecklingsplaner ingår som en del i ett kvalitets- och utvecklingsarbete på flera nivåer. Utvärderingen bygger på intervjuer av personalgrupper inom förskola, förskoleklasser och grundskola årskurs 1 till 9 samt enkätundersökning genomförd med föräldrar och skolledare inom Kävlinge och Svalövs kommuner. Genom studien avses följande frågeställningar belysas: Är individuella utvecklingsplaner en bra metod att sätta fokus på barnets behov? Leder individuella utvecklingsplaner till ökad delaktighet för föräldrar? Leder individuella utvecklingsplaner till kvalitetsutveckling av verksamheten? Ett sammanfattande resultat av denna utvärdering är att individuella utvecklingsplaner leder till att barnets behov sätts i fokus, men att detta faktum inte med självklarhet får effekter för den verksamhet barnet vistas i. Individuella utvecklingsplaner kan inte i nämnvärd grad anses leda till ökad delaktighet för föräldrar. Individuella utvecklingsplaner som ett kvalitetsutvecklande instrument har svårt att få genomslag i förskola och skola.

<p>Syftet med detta arbete har varit att undersöka huruvida tillägget i Grundskoleförordningen 7 kap. 2 §, gällande att läraren vid utvecklingssamtalet skall i en framåtsyftande individuell utvecklingsplan skriftligt sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven skall nå målen, har varit ett stöd för lärarna i deras arbete och om det lett till ett gemensamt arbete på deras respektive skolor. Utifrån resultatet av intervjuer med lärare och skolledare på två skolor samt genom att söka i aktuell litteratur och forskning har vi dragit vår slutsats. Det finns inget svar som är gemensamt för alla, två av lärarna anser inte att tillägget i Grundskoleförordningen 7 kap. 2 § tillfört dem något när det gäller deras arbetssätt medan de andra tycker att det hjälpt dem att strukturera och organisera sitt arbete. Flertalet tycker dock att den varit till hjälp inför samtal med elever och föräldrar. Vi sammanfattar det dock med att tillägget i Grundskoleförordningen 7 kap. 2 § på samma sätt som Lpo 94 i hög grad är tolkningsbar vilket gör att syftet med vad som var tanken bakom tillägget inte når fram.</p>

Syftet med detta arbete har varit att undersöka huruvida tillägget i Grundskoleförordningen 7 kap. 2 §, gällande att läraren vid utvecklingssamtalet skall i en framåtsyftande individuell utvecklingsplan skriftligt sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven skall nå målen, har varit ett stöd för lärarna i deras arbete och om det lett till ett gemensamt arbete på deras respektive skolor. Utifrån resultatet av intervjuer med lärare och skolledare på två skolor samt genom att söka i aktuell litteratur och forskning har vi dragit vår slutsats. Det finns inget svar som är gemensamt för alla, två av lärarna anser inte att tillägget i Grundskoleförordningen 7 kap. 2 § tillfört dem något när det gäller deras arbetssätt medan de andra tycker att det hjälpt dem att strukturera och organisera sitt arbete. Flertalet tycker dock att den varit till hjälp inför samtal med elever och föräldrar. Vi sammanfattar det dock med att tillägget i Grundskoleförordningen 7 kap. 2 § på samma sätt som Lpo 94 i hög grad är tolkningsbar vilket gör att syftet med vad som var tanken bakom tillägget inte når fram.

Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares gemensamma språk i omdömen inför utvecklingssamtal. Studien fokuserar på aspekter som betonas eller utelämnas, perspektiv som intas och tydliga mönster i bedömningarna samt på vilken språklig nivå dessa uttrycks. Tidigare forskning kring lärares yrkesspråk visar att lärare använder sig av olika språkliga nivåer i sitt yrkesutövande: vardagsspråk, pseudometaspråk/blandspråk och metaspråk. Metaspråket kännetecknas av ett reflekterat och övervägt språkbruk till skillnad från vardagsspråket som är mer oreflekterat och spontant. Studien omfattar ett antal omdömen från sex olika klasser/program på två grundskolor och en gymnasieskola. I undersökningen kategoriseras och analyseras 676 stycken fraser från de olika omdömena. Resultatet visar att lärare betonar beröm, problem och uppmaningar i omdömena. Beröm som avser elevens sociala utveckling är mer vanligt förekommande än beröm som avser elevens kunskapsmässiga utveckling. Problem eller svårigheter relateras vanligtvis till eleven. Omdömena är genomgående formulerade på vardagsspråk, men med vissa metaspråkliga inslag. I kategorin konstruktiva uppmaningar återfinns flest goda exempel på vad som kan tolkas som metaspråk, eftersom formuleringarna inte enbart tydliggör vad eleven bör utveckla, utan även hur och varför. Kommunikationsstrategin att ange positiv kritik före negativ kritik, återfinns i omdömen. Däremot saknas nästan uteslutande kopplingar till de nationella målen.

Syftet med studien är att undersöka hur samverkan mellan olika verksamheter kan organiseras.      I uppsatsens bakgrund framhålls varför samverkan blir vanligare samt vad det innebär för professionella som deltar i den. Samverkan blir vanligare genom att regeringen yrkar på samverkan i praktiken samt att det benämns i lagtext. Samverkan är en omfattande förändringsprocess mot något okänt vilket kan leda till en rädsla för samverkan hos professionella som ska praktisera den.      Den metod som användes var kvalitativ och det empiriska materialet har samlats in genom semi strukturerade intervjuer. Fem respondenter deltog, tre från ett samverkansarbete och två från ett annat. De var professionella inom olika professioner som arbetar med humanitärt arbete i samverkan med varandra. Resultatet analyserades genom professionsteori, samverkansteori, brukarperspektiv, projekt som arbetesform samt tidigare forskning.      Resultatet visar att det finns olika faktorer som hämmar och/eller främjar samverkan samt förutsättningar som kan främja och/eller hämma samverkans framgång och effektivitet. Exempel på en faktor som kan hämma eller främja samverkan beroende på hur den hanteras är yrkesspråket, samtidigt som ledarskap är en förutsättning som främjar samverkan. / The purpose of the study is to examine how interaction between different activities can be organized.      The background of the essay highlights why collaboration is becoming common, and what it means for professionals involved in it. Collaboration is becoming common because the government insists on collaboration in practical work and that it is referred to in legal text. Collaboration is a comprehensive change to something unknown which could lead to fear of interaction within professionals who practice it.          The method used was qualitative and the empirical data were obtained through semi-structured interviews. Five respondents participated, three from one collaborative work and two from another. They are professionals in various professions involving humanitarian work in collaboration with each other. Results were analyzed through profession theory, collaboration theory, the user perspective, projects as labor as well as previous research.      The results show that there are various factors that inhibit and/or promote collaboration and conditions that may promote and/or inhibit collaborative success and efficiency. An example of a factor that can inhibit or promote interaction depending on how it is managed is the professional language, while management is a condition that promotes collaboration.

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares gemensamma språk i omdömen inför utvecklingssamtal. Studien fokuserar på aspekter som betonas eller utelämnas, perspektiv som intas och tydliga mönster i bedömningarna samt på vilken språklig nivå dessa uttrycks. Tidigare forskning kring lärares yrkesspråk visar att lärare använder sig av olika språkliga nivåer i sitt yrkesutövande: vardagsspråk, pseudometaspråk/blandspråk och metaspråk. Metaspråket kännetecknas av ett reflekterat och övervägt språkbruk till skillnad från vardagsspråket som är mer oreflekterat och spontant.</p><p>Studien omfattar ett antal omdömen från sex olika klasser/program på två grundskolor och en gymnasieskola. I undersökningen kategoriseras och analyseras 676 stycken fraser från de olika omdömena.</p><p>Resultatet visar att lärare betonar beröm, problem och uppmaningar i omdömena. Beröm som avser elevens sociala utveckling är mer vanligt förekommande än beröm som avser elevens kunskapsmässiga utveckling. Problem eller svårigheter relateras vanligtvis till eleven. Omdömena är genomgående formulerade på vardagsspråk, men med vissa metaspråkliga inslag. I kategorin konstruktiva uppmaningar återfinns flest goda exempel på vad som kan tolkas som metaspråk, eftersom formuleringarna inte enbart tydliggör vad eleven bör utveckla, utan även hur och varför. Kommunikationsstrategin att ange positiv kritik före negativ kritik, återfinns i omdömen. Däremot saknas nästan uteslutande kopplingar till de nationella målen.</p>

Syftet med följande arbete är att ta reda på hur lärarna tolkar styrdokumenten i förhållande till hur deras undervisningen konstrueras. Vi har lagt störst fokus på hur de tolkar ämnets innehåll d.v.s. det centrala innehållet. Under våra praktikperioder har vi, efter diskussioner med varandra, lagt märke till att lärare tolkar vissa moment i det centrala innehållet på helt olika sätt. Vi har även noterat att det är ett flertal olika faktorer som spelar in när lärare ska konstruera undervisning utifrån det centrala innehållet.Våra teoretiska verktyg och utgångspunkter kom att kopplas till läroplansteorin. Inom den har vi lagt fokus på olika ramfaktorer och de olika arenor som finns när styrdokumenten ska tolkas av lärarna. Detta tillsammans med ett svävande gemensamt yrkesspråk gör tolkningsutrymmet stort. Vi har även belyst hur tidigare traditioner kan påverka ämnets undervisningsstoff.Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi gjort observationer och genomfört intervjuer med fyra utbildade lärare från två olika skolor. Dessa har blivit utvalda genom vårt kontaktnät och ligger inom rimligt avstånd.Resultatet vi har fått fram visar på att lärarens bakgrund inom t.ex. föreningsidrotten, påverkar läraren när det kommer till vilket stoff som väljs ut till undervisning. Det påverkar även vilka moment i det centrala innehållet som prioriteras mer eller vilka som prioriteras mindre. Resultatet kom också fram till att de traditioner som finns på en skola, påverkar lärarens urval av aktiviteter och hur de prioriteras. Det visade sig även att de förutsättningarna läraren ges påverkar stoffet i undervisningen. Några exempel är vilken tid läraren ges, vilka materiella förutsättningar som finns och resurser såsom lokaler och närhet till naturområden. När det kommer till tolkning av begrepp visade sig att lärarna kan tolka det centrala innehållet på helt olika sätt och ändå göra rätt för sig.Slutsatsen vi kom fram till är att tolkningsutrymmet i det centrala innehållet är för stort och strävan efter ett gemensamt yrkesspråk inte är uppnått. Lärarnas tidigare bakgrund och erfarenheter påverkar vilket stoff som prioriteras i undervisningen. Förutsättningarna för lärarna på olika skolor gör att undervisningens innehåll varierar kraftigt mellan olika skolor.

Denna studie är en nulägesbeskrivning och belyser specialpedagogens roll utifrån det främjande arbetet i dagens gymnasieskola. Fyra specialpedagoger som börjat arbeta runt 2010 då den nya skollagen infördes har i enskilda intervjuer resonerat kring begreppet främjande arbete kopplat till specialpedagogrollen. Studien är en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Metoden är inspirerad av diskursanalys och fenomenologi och begreppet främjande arbete belyses ur språkbruket. Teori och bakgrundsbeskrivningen ramar tillsammans in studiens utgångspunkter. Studien utgår från forskning och teorier om specialpedagogik, socialantropologi och yrkesspråkets betydelse. Bakgrunden beskriver nuläget med fokus på Elevhälsans nya uppdrag att stötta elevernas utveckling mot utbildningens mål. Intervjuerna är utformade utifrån att undersöka vilka konkreta exempel på främjande arbete som specialpedagogerna väljer att prata om. Resultatet visar att samtalsinnehållet snarare handlar om hinder och svårigheter med det främjande arbetet än det faktiska främjande arbetet. Resultatet visar vidare att specialpedagogerna inte förhåller sig till ett enhetligt språk utan att yrkepsspråket snarare färgas av den organisation man är verksam inom. Specialpedagogerna berättar om insatser kopplat till det främjande arbetet på individ-grupp och organisationsnivå. Resultatet sätts i relation till skollagen från 2010 och hur den till viss del omformulerar lärares och specialpedagogers uppdrag.

Nationella granskningar har visat att svenska elever riskerar att inte få det stöd de behöver i skolan, vilket delvis tillskrivs att lärarnas beskrivningar av elevers svårigheter och behov är undermåliga med felaktiga åtgärder som följd. Vidare visar granskningar att det finns brister i det viktiga samarbetet mellan lärare och elevhälsa, vilket också bidrar till att elever inte får rätt stöd. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om lärares tal om elevers behov och åtgärd, för att främja samarbetet mellan lärare och specialpedagoger i det gemensamma arbetet kring elever i svårigheter. Utifrån semistrukturerade intervjuer med två grupper av lärare (n=7) i skolår 7-9 har en hermeneutisk ansats använts vid tolkningen av de till text transkriberade inspelade samtalen, varvid en diskursanalys genomförts i två steg, dels induktivt genom kategoriseringar av respondenternas utsagor och dels genom ett teoretiskt ramverk baserat på Jürgen Habermas teori om kommunikativ handling (1991). Resultaten visar bla. att lärarnas tal om behov och åtgärder för elever utgår ofta från sanningsanspråk om bristegenskaper hos elever, som passivitet och brist på tålamod, vilket anses leda till elevers behov av bekräftelse och snabb feedback. Konsekvenser av detta är åtgärder som avser bemöta elevers emotionella behov genom att förenkla undervisningen, men på bekostnad av lärandebehoven. En slutsats från studien är att lärarna ger uttryck för olika dilemman (mellan livsvärld och systemvärld) där de behöver ta hänsyn till olika faktorer samtidigt när det gäller elevers behov och åtgärder, och deras handlande grundar sig i olika rationaliteter beroende på vad man upplever som målet med undervisningen och åtgärderna. Studiens relevans för det specialpedagogiska uppdraget diskuteras och förslag på framtida forskning ges.