Bakgrund: Patienter med demenssjukdom har visats erhålla sämre vård i livets slut. Patienterna erhåller bland annat mindre smärtlindring och mindre planering av vården vilket kan resultera i smärtsamma och oönskade livsförlängande åtgärder. Demenssjukdom är ett terminalt tillstånd men patienter med demenssjukdom erhåller sällan palliativ vård, vilket bör främjas. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom i livets slutskede.Metod: En litteraturöversikt genomfördes induktivt med kvalitetsgranskade kvalitativa artiklar från åren 2012–2021. Litteratursökningar gjordes i Cinahl, Medline och Scopus. Analysen gjordes med grund i Fribergs analysstruktur i fem steg. Resultat: I resultatet framkom tre teman: Vikten av symtomlindring med två subteman (Att skatta symtom och Att lindra symtom), Vikten av kommunikation med tre subteman (Med patient, Med närstående och Med teamet) och Vikten av en fungerade organisation med tre subteman (Behov av struktur, Behov av tid och Behov av utbildning och kompetens). Kommunikationssvårigheter är hinder för sjuksköterskor i tillhandahållandet av god vård. Närstående kan användas som resurs samtidigt som relationen med närstående kan vara konfliktfylld. Även organisatoriska aspekter har påverkan på vården.Slutsats: Smärta riskerar att bli undervärderat utan användning av smärtskattningsinstrument. Närstående bör involveras i vården även om de inte kan användas som resurs för bibehållande av patientens självbild. Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter behöver mer utbildning för att kunna ge patienter med demenssjukdom god vård i livets slutskede. / Background: Patients with dementia have been shown to receive poorer end-of-life care. Patients receive, among other things, less pain relief and less care planning, which can result in painful and unwanted life-extending interventions. Dementia is a terminal condition but patients with dementia rarely receive palliative care, which should be promoted.Aim: Describe nurses experience of caring for patients with dementia in the end of life. Method: A literature review was performed with an inductive approach and a base in quality reviewed qualitative articles from the years 2012-2021. Searches of articles were made in databases Cinahl, Medline and Scopus. The analysis was based on Friberg’s five step structure of analysis. Result: The results revealed three themes: The importance of symptom relief with two subthemes (Estimating symptoms and Relieving symptoms), The importance of communication with three subthemes (With patient, With relatives and With the team) and The importance of a functioning organization with three subthemes (Need for structure, Need for time and Need for education and competence). Communication difficulties are obstacles for nurses in the provision of good care. Loved ones can be used as resource while the relationship with loved ones can be conflicted. Organizational aspects also have an impact on healthcare.Conclusion: Pain is at risk of being undervalued without the use of pain assessment instruments. Relatives should be involved in care even if they cannot be used as a resource to maintain the patient's self-image. Nurses and nursing students need more training in order to provide patients with dementia with good end-of-life care.

Bakgrund: Att vårdas palliativt i hemmet är en vårdform som ökar och utvecklas  hela tiden, detta då fler människor önskar att dö i sina egna hem. Syftet med  palliativ vård är att förbättra livskvalitén för patienter och de anhöriga, men även  att lindra patientens lidande. Symtomlindring, teamarbete, kommunikation och  relation samt stöd till de närstående, är de fyra hörnstenarna palliativ vård grundar  sig på. Sjuksköterskans roll är att bemöta patienten och närståendes fysiska,  psykiska, existentiella och sociala behov med värdighet. Syfte: Att beskriva  sjuksköterskors erfarenhet av palliativ vård i hemmet. Metod: Litteraturstudie  med kvalitativ ansats och material hämtad ur 12 artiklar från databaserna  CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån SBU:s mall för  kvalitativa studier och analyserades utifrån Forsberg och Wengström. Resultat:  Resultatet består av fem huvudkategorier, dessa är; närstående en del av vården,  vikten av att stödja patienten, organisationens betydelse, olikheter i  känslomässiga reaktioner och att skapa utrymme för medkänsla. Alla  huvudkategorier förutom att skapa utrymme för medkänsla och vikten av att  stödja patienten i hemmet har underkategorier. Det finns sammanlagt sju  underkategorier vilka är, kommunikation, frustration, konflikter och etiska  dilemman, teamets betydelse för en god vård, resurser stöd och utbildning,  positiva känslomässiga erfarenheter, negativa känslomässiga erfarenheter samt  känslomässig distansering vid palliativ vård i hemmet. Konklusion: Sjuksköterskors erfarenheter kan vara både positiva, negativa och neutrala. Från  dessa situationer och händelser kan lärdomar dras om omvårdnadens betydelse i  teamet, kommunikationens betydelse, närståendes inverkan på vården samt  symtomkontroll. Alla dessa aspekter är viktiga för den holistiska omvårdnaden  och vårdfilosofin som sjuksköterskan inom den palliativa vården i hemmet  arbetar efter. / Background: Palliative care in the home is a form of care that is a growing form  of care and is constantly evolving, as more people want to die in their own  homes. The purpose of palliative care is to improve the quality of life for patients  and their relatives, but also to ease the patient's suffering. Symptom relief,  teamwork, communication and relationships as well as support for those close to  you, are the four cornerstones on which palliative care is based on. The nurse's  role is to meet the patient's and relatives' physical, mental, existential and social  needs with dignity. Aim: To describe nurses` experiences of caring for patient’s  palliative care at home. Method: Literature study with qualitative approach and  material taken from CHINAL and PubMed. 12 articles were selected, quality  review with SBU: s template for qualitative studies and was analysed with  Forsberg and Wengström. Results: The results consist of five main categories  which are; close relations as part of the care, the importance of supporting the  patient, the importance of the organization, differences in emotional reactions and  creating space for compassion. All main categories except creating space for  compassion and the importance of supporting the patient have subcategories.  There is a total of seven subcategories which are, communication, frustration  conflicts and ethical dilemmas, the importance of the team for a good care,  resources support and education, positive emotional experiences, negative  emotional experiences and emotional distancing in palliative care in the home. Conclusion: Nurses' experiences can be both positive, negative and neutral. From  these situations and occurrences things can be learned about care, in the team,  with meaningful communication, through related parties and symptomcontrol. All  of these aspects are important for holistic care and carephilosophy and for the  nurse’s role in palliative care in the home.

No description available.

Bakgrund: Patienter som vårdas i livets slut kan få palliativ vård i hemmet, på hospice, äldreboende och på sjukhus. Tidigare forskning visar att patienters och närståendes upplevelser är att den palliativa vården påverkas av den kunskapsnivå om palliativ vård som sjuksköterskorna besitter, av den tid som ägnas åt patientnära vård samt av den vårdform som patienten vårdas i. Sjuksköterskors ansvar omfattar vård av patienter i livets slutskede. Lite kunskap ges dock under sjuksköterskeutbildningen om detta vilket i sin tur kan leda till utmaningar för sjuksköterskor. Syfte:Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman:Resurser och Utmaningar i vårdandet. Första temat innehåller tre subteman: Att hitta fungerande strategier, Att få stöd från kollegor och Stimulerande utveckling. Andra temat innehåller tre subteman: Att hantera svåra situationer, Kommunikationens betydelse och Att stå upp för patienten. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att vård i livets slutskede kunde vara både stärkande och utmanande. De upplevde också att kommunikationen brast mellan vårdpersonal och att det var krävande att ta hand om döende patienter.

Bakgrund: Palliativ vård omfattar förutom symtomlindring även ett teamarbete där distriktssköterskans kommunikation med patienten och närstående har stor betydelse. God palliativ vård i livets slutskede uppnås när patient och närstående känner trygghet och förtroende för distriktssköterskan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av situationer där närståendes bedömning av patientens symtomlindring i livets slutskede skiljer sig från den egna bedömningen. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en webbenkät med deskriptiv ansats. Webbenkäten skickades till 198 distriktssköterskor och sjuksköterskor inom hemsjukvården i södra Sverige och besvarades av totalt 93. Deskriptiva analyser gjordes där frekvenser för samtliga frågor beräknades för att se fördelningen mellan de olika svarsalternativen. Slutligen gjordes sambandsanalyser genom korstabeller med chi2-test för att testa om det fanns ett signifikant samband mellan två variabler. Resultat: Resultatet indikerade att distriktssköterskor påverkas av närstående vid bedömningarna gällande symtomlindrande läkemedel för patienter i livets slutskede. Resultatet indikerade även att distriktssköterskor som inte har utbildning inom palliativ vård var mer benägna att ge symtomlindrande läkemedel till patienten för att stilla närståendes oro. Detta samband blev dock inte statistiskt säkerställt, även att det var nära signifikansnivån. Slutsats: Studiens resultat tyder på att distriktssköterskors och närståendes bedömning skiljer sig åt, gällande symtomlindrande läkemedel för patienter i livets slutskede. Resultatet tyder även på att distriktssköterskor som inte har utbildning inom palliativ vård kan vara mer benägna att ge symtomlindrande läkemedel till patienten för att stilla närståendes oro. Det visar även att distriktssköterskor kan vara i behov av ökad kunskap inom palliativ vård för att kunna ge patienten god vård i samspelet med närstående.

Bakgrund Närstående till anhöriga som vårdas vid livets slutskede har önskemål att vården kan ges i hemmet. Detta kan väcka känslor och leda till förändring i den närståendes livssituation. De närstående blir ofta en vårdare. Det är vikigt att sjuksköterskan uppmärksammar närståendes situation, för att kunna ge stöd så att närstående inte hamnar i ett långvarigt sorgeförlopp. Syfte Syftet är att beskriva närståendes erfarenheter vid vård av anhöriga i hemmet vid livets slutskede. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Resultatet baserades på sexton artiklar från åtta länder. Kvalitativa, kvantitativa och blandmetod studier ingår. Resultat Litteraturöversiktens resulterade i fem kategorier; Omvårdnad i hemmiljö, Närståendeskänslor, Närståendes sorgbearbetning, Samverkan och kommunikation med hälso- och sjukvården samt stöd till närstående från hälso- och sjukvård. Resultat visar att vård av anhöriga i livets slutskede i hemmet var utmanande både psykiskt, innefattande ilska och långvarigt sorgeförlopp, och fysiskt i form av trötthet. Närstående beskrev också positiva erfarenheter som att kunna vara nära och ge god vård utan att inte behöva åka till sjukhuset. Slutsats Bra kommunikation mellan alla aktörer, tydlig information, personalens empati, engagemang och stöd var viktigt för närstående. Sjuksköterskans närvaro och stöd bidrog till att närstående fick stöd vid vårdandet. / Background Significant others who care for family members at the end of life want to care for the sickat home. This can arouse emotions and lead to changes in life situation. Significant others often become carers. It is important that the nurse pays attention to the situation of significant others in order to be able to provide support to them so that they do not end up in a long-term grief process. Aim The purpose is to describe the significant others experiences in caring for relatives at home in the end of life care. Method The study was conducted as a literature review. The result were based on sixteen articles from eight countries. Qualitative, quantitative and mixed studies were included. Results The literature review resulted in five categories; Nursing in the home environment, significant others emotions, significant others grief process, collaboration- communication and support to the significant others from health care. Results show that caring for relatives at the end of life at home was challenging mentally; anger and long-term grief and physically in the form of fatigue. Significant others also described positive experiences of being close and being able to provide good care without having to go to the hospital. Conclusions Good communication among all parties, clear information, staff empathy, commitment and support were important for significant others. The nurse's presence and support contributed to the relatives receiving support in the care.

Bakgrund: Akutmottagningars syfte är att bedriva sjukvård för personer som drabbas av akut sjukdom eller skada, dygnet runt. Arbetet sker utefter sjukdomarnas och skadornas prioriteringsgrader och inriktningen är främst kurativ. Karakteristiskt är också korta och effektiva undersökningar och vårdmöten, innan beslut tas om patienterna ska till vårdavdelning, annan vårdinrättning eller hem. Patientflödet kan emellanåt vara högt och miljön ofta hektisk och stressig, vilket är ogynnsamt för patienter i sen palliativ fas som vistas på akutmottagningen. Akutmottagningens kurativa inriktning kolliderar med palliationens och den palliativa vårdens hörnstenar riskerar att inte respekteras. Trots detta hamnar så många personer i denna patientgrupp på akutmottagningar, ibland utan andra alternativ.  Syfte: Att belysa faktorer som kan påverka omvårdnaden i livets slutskede på akutmottagning. Metod: Litteraturstudie med systematisk metod, med integrerad analys som dataanalysmetod. Databassökningar gjordes i CINAHL, PubMed och PsycInfo. Manuella sökningar har även genomförts. Totalt 22 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning av författarna. Resultat: Fynden visade att brist på utbildning och erfarenhet inom palliativ vård föreligger på flertalet akutmottagningar i världen. En generell uppfattning bland vårdpersonal, patienter och närstående var att akutmottagningar inte är optimala för att bedriva palliativ vård i livets slutskede. Utöver detta var tidsbrist, hög arbetsbelastning, resursbrist, närstående och bemötande olika faktorer som kan påverka omvårdnaden i livets slutskede.  Slutsats: Patienter i livets slutskede skulle gynnas av direktinläggning på palliativt inriktad avdelning, alternativt erhålla utökade palliativa insatser i hemmen eller på boenden. Patienterna förtjänar en värdig vård och eller en värdig död, i en anpassad och trygg miljö. Om inte omorganisation sker kommer sannolikt fler och fler sent palliativa personer hamna på akutmottagningar som resultat av längre livslängd och mer avancerad vård. / Background: The purpose of emergency departments is to provide care for those who suffer from acute illness and injuries, at any time of day. The patients’ conditions are prioritized by the level of severity. The emergency room is characterized by short and effective examinations and meetings, with an unfavourable busy environment and high patient flow. The traditionally curative approach of emergency rooms may collide with the palliative approach, which can aggravate the provision of a good and worthy palliative care and or death. Despite this, many palliative patients visit emergency departments, for various reasons. Aim: To highlight factors that can affect the provision of nursing care at the end of life, in the emergency department. Methods: Literature overview with a systematic method. Data analysis according to integrated method. Manual searches and searches conducted in the databases CINAHL, PubMed and PsycInfo yielded 22 qualitative articles, who had been quality reviewed by the authors. Results: The findings showed that there is a lack of education and experience regarding palliative care in several emergency departments around the world. There is a general perception among health staff, relatives and patients that emergency rooms are not an optimal place to provide palliative care at the end of life. Despite this, high workload, time restraints and lack of resources are factors that can affect care at the end of life. Conclusion: Palliative patients would benefit from a direct hospitalization in a palliative care ward, alternatively extended palliative care in their homes or care residents. These patients deserve a worthy care and or death, in a beneficial environment. If no reorganization happens, there will probably be more palliative care patients visiting emergency rooms due to longer life spans and more advanced care.

No description available.

Bakgrund: Forskning belyser faktorerna som påverkar patienters önskan att påskynda döden i livets slutskede. Det saknas dock studier som undersöker hur sjuksköterskor, som arbetar med patienter som är obotligt (terminalt) sjuka och önskar dö, betraktar sig själva i mötet med de här patienterna. Syfte: Föreliggande studiens syfte var att belysa hur sjuksköterskor ser på sig själva, i mötet med patienter i livets slutskede som uttrycker en önskan att påskynda sin död. Metod: Studien är en empirisk intervjustudie med en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra legitimerade sjuksköterskor. Dataanalysen utfördes med hjälp av en modifierad innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Part i en livsavgörande situation, Omringad av goda krafter samt Mellan förtvivlan och utvaldhet. Tillsammans klargör de här kategorierna hur sjuksköterskor betraktar sig själva i kontexten såsom beskrivs ovanför. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor ser på sig själva som en viktig kraft i mötet med patienter i livets slutskede som uttrycker en önskan att påskynda sin död. Beroende på vilken livsförståelsenivå patienten befinner sig på, anpassar sjuksköterskan sitt bemötande från enbart ansning till att tillsammans med patienten sträva efter skapande av livsmening. Erfarenhet och personlig mognad utgör ett stöd för sjuksköterskan i det här sammanhanget. Liksom patienten, kan även sjuksköterskan befinna sig mellan känslomässiga ytterligheter under processens gång och därmed ha möjlighet att utveckla sin livsförståelsenivå. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att studien kommer att öka medvetenheten bland sjuksköterskor som möter patienter i livets slutskede som uttrycker en önskan att påskynda döden, om det existentiella mötets betydelse för de här patienternas välbefinnande. / Background: Research highlights the factors associated with patients’ desire for hastened death at end of life. There is, however, a lack of studies examining how nurses, caring for patients with terminal disease and a wish to die, view themselves when they encounter these patients. Objective: The objective of this study was to highlight how nurses see themselves, when encountering patients at end of life expressing a desire to hasten their death. Method: The study is qualitative. Semi-structured interviews were conducted with four registered nurses, and a modified content analysis was applied. Results: Three main categories emerged from the analyzed data: Part of a life-changing situation, Surrounded by good forces and Between despair and chosenness. Together these categories clarify how nurses view themselves in a context as described above. Conclusion: The findings show that nurses see themselves as an important force, when encountering patients at end of life expressing a desire to hasten their death. Depending on which outlook-on-life level the patient is on, the nurse will adapt the encounter from merely attending care to – together with the patient – striving for creating meaning of life. Factors that support nurses in this context are experience and personal maturity. As well as the patient, even the nurse can find herself1 between emotional extremes during this process, and has the possibility to develop her2 outlook-on-life level. Relevance to clinical practice: Hopefully this study will raise awareness among nurses encountering patients at end of life expressing a desire for hastened death, about the importance of existential encounters for these patients’ wellbeing.   1 Himself can be read instead of herself if applicable. 2 His can be read instead of her if applicable.

Den palliativa vårdens ambition är att lindra symtom vid obotlig sjukdom och att främja livskvalitet för patienter och deras närstående vid fysiska, psykologiska, sociala eller existentiella behov. Inom den specialiserade palliativa vården finns patienter med komplexa symtombilder som i livets slutskede inte kan symtomlindras annat än med hjälp av palliativ sedering som behandlingsform. Genom att kontrollerat sänka patientens medvetande minskar lidandet och ger patienten möjlighet till en fridfull och värdig död. Sjuksköterskan ansvarar för det praktiska utförandet av sederingen och omvårdnaden av patienten tills döden inträder. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors reflektioner och resonemang kring palliativ sedering i livets slutskede. Metoden för arbetet var semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Inklusionskriterierna var legitimerade sjuksköterskor, yrkesverksamma inom den palliativa slutenvården med personlig erfarenhet av att ha varit delaktig i beslut, ha iordningsställt och administrerat behandling där syftet var palliativ sedering. I föreliggande intervjustudie avsågs en kontinuerlig sedering. Dataanalysen genomfördes med hjälp av en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet består av de fem kategorierna den beslutsfattande processen, läkemedelshantering, närståendeperspektiv, sjuksköterskans roll och utbildning. Huvudfynden var osäkerhet och kunskapsbrist gällande skillnaden mellan behandlingens avsikt och biverkan av en symtomlindrande behandling. Sjuksköterskan upplevde inte beslutet om palliativ sedering som känslomässigt belastande när det fanns tydligt stöd i teamets dokumentation och i verksamhetens riktlinjer och struktur. Slutsatsen är att det finns ett behov av utbildning bland sjuksköterskor gällande palliativ sedering, både internt på arbetsplatsen och externt i större forum. Ett sätt att öka medvetenheten och kunskapen kring palliativ sedering kan vara att arrangera ett event om palliativ sedering med workshops i södra Sverige. Ett annat sätt kan vara möjlighet till reflektion i arbetsgruppen där diskussionen med kollegor kan bidra med en ökad trygghet hos sjuksköterskan vid ansvar för palliativ sedering. Att få reflektera är betydelsefullt och underlättar möjligheten att våga fråga och erkänna osäkerhet inför palliativ sedering. / The ambition of palliative care is to relieve symptoms of uncurable diseases and to support the quality of life for both the patients and their families regarding physical, psychological, social and existential needs. Towards end of life patients with complex symptoms who can’t get enough relief of refractory symptoms but through sedation, can get treatment performed by the specialized palliative care. A controlled decrease of consciousness will eliminate the suffering and allow the patient to die peacefully and with dignity. The nurse has the responsibility of the practical assignments regarding the palliative sedation and the care until death occurs.  The aim of this study was to describe the reflections and reasoning of the nurses concerning palliative sedation in the end of life. The method in the study was semi-structured interviews in focusgroups. The inclusion criteria were registered nurses working in palliative ward care with personal experience of being involved in decision-making, preparing and administration of the treatment with the purpose palliative sedation. The present study is concerning continuous sedation. The analysis was conducted using a qualitative manifest content analysis. The result consists of the five main categories the decision-making process, handling medications, the perspective of family and loved ones, the role of the nursing profession och education. The main findings were the nurses’ insecurity and lack of knowledge concerning the difference between the purpose of the treatment and the side-effects of a symptomreducing treatment. Clear guidelines, accurate documentation and explicit support from the team reduced the mental stress of palliative sedation among nurses at a great extent. In conclusion, nurses have a need of education concerning palliative sedation, both internal in the workplace and external in a wider forum. One way to raise awareness and increase knowledge could be to arrange an event about palliative sedation with workshops in the south of Sweden. Another approach is getting the possibility of reflection in the team. The discussions with colleagues could increase security in nursing when responsible of palliative sedation. Reflecting is significant and facilitates the possibility to dare to pose questions and admit insecurity about palliative sedation.