No description available.

Bakgrund Hjärt- och kärlsjukdomar är enligt statistiken världens vanligaste dödsorsak. Stroke är en allvarlig komplikation till hjärt- och kärlsjukdom och risken att drabbas ökar med stigande ålder. De som överlever en stroke drabbas av andra sjukdomstillstånd och minskad livskvalitet. Strokepatienter utgör en stor kategori inom hälso- och sjukvården vilket gör det till en vanlig patientgrupp att möta inom vården. Sjuksköterskan kan genom sina omvårdnadshandlingar och ett personcentrerat tillvägagångssätt, stödja personer som drabbats av en stroke. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskans beskrivna upplevelser och erfarenheter av utförda omvårdnadshandlingar till personer som drabbats av stroke. Metod Som metod valdes litteraturöversikt. Artikelsökning skedde i databaserna CINAHL, PubMed och SveMed+ med databasernas respektive ämnesord. Artiklarnas abstrakt lästes individuellt och artiklar som svarade mot syftet analyserades både individuellt och gemensamt samt diskuterades och kvalitetsgranskades. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar som sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet presenteras utifrån fyra teman; Personcentrerad omvårdnad, Närståendekontakt, Yrkesansvar och funktion samt Kompetens och vårdkontinuitet. Sjuksköterskan ansvarade för att planera, utföra och utvärdera omvårdnadshandlingar hos strokedrabbade personer. Resultatet visade att sjuksköterskan upplevde omvårdnaden av strokepatienter som både stimulerande och krävande. Slutsats Sjuksköterskan upplevde sig ha en viktig roll i sina omvårdnadshandlingar till strokepatienter, som ofta främjade hälsa och livskvalitet. Sjuksköterskan gav motivation och stöd och var viktig för kontakten med anhöriga. Arbetet präglades främst av personcentrerad omvårdnad och sjuksköterskorna upplevde rollen som en glädjande, stor och ansvarsfull uppgift. Det var viktigt för sjuksköterskan att få erkännande för sin insats i arbetet. Nyckelord: Livskvalitet, Omvårdnadshandlingar, Personcentrerad omvårdnad, Sjuksköterska, Stroke

Bakgrund I Sverige insjuknar ungefär 800 barn per år i typ 1 diabetes, vilket innebär drygt 40 barn per 100 000 invånare. Målet med behandlingen för typ 1 diabetes är att uppnå ett normalt blodglukosvärde och minska risken för senare komplikationer. För detta krävs flera injektioner av insulin dagligen, resten av livet. Som sjuksköterska möter man familjer med barn som är diagnostiserade med typ 1 diabetes i olika vårdsammanhang. Det är viktigt att ha förståelse för familjens situation och vilken påfrestning det kan innebära för föräldrarna att ständigt behöva ha kontroll över barnets blodglukosnivå. Tidigare studier har visat att det är vanligt med utbrändhet hos föräldrar med barn med typ 1 diabetes. Syfte Syftet var att beskriva föräldrars erfarenheter av att leva med barn som har typ 1 diabetes. Metod Den metod som valdes var litteraturöversikt och databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Arton vetenskapliga artiklar granskades och analyserades för resultatet. Resultat Resultatet i studien bestod av fyra kategorier med 11 underrubriker. Kategorierna var Livskvalitet och Hälsorelaterad livskvalitet, Emotionella aspekter, Coping och Hälso- och sjukvården. Resultatet visade en påverkan på föräldrarnas liv inom alla fyrakategorierna. Slutsats Slutsatsen av litteraturöversikten blev att föräldrar till barn med typ 1 diabetes upplever påtaglig och mätbar påverkan på livet i form av bland annat oro, ångest och försämrad livskvalitet. Denna påverkan pekar på att det finns behov av förbättring i hur föräldrars situation hanteras med ett ökat inslag av familjefokuserad vård i konsultationer hos hälso-och sjukvården.

Bakgrund Vid kronisk njursvikt upphör en betydande del av njurfunktionen vilket kan leda till ett livshotande tillstånd. Ett livslångt behandlingsalternativ är hemodialysbehandling. Behandlingen är tidskrävande och påfrestande samt inskränker på såväl det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnadsarbetet genom att stödja, informera och förbereda patienter och närstående inför kommande livsstilsförändringar. Begreppen livskvalitet och hälsa ligger till grund för förståelsen hur hemodialysbehandling påverkar patienternas dagliga liv. Syfte Syftet med arbetet var att belysa hur personer med kronisk njursvikt upplever sin livskvalitet och hälsa vid hemodialysbehandling på en dialysmottagning. Metod En litteraturöversikt genomfördes. Databaserna Cinahl och PubMed användes för insamling av vetenskapliga artiklar. Endast kvalitativ forskning inkluderades med motivering att den subjektiva upplevelsen skulle belysas. Femton artiklar inkluderades och resultatet av artiklarna har analyserats och presenteras i en matris. Resultat Information och utbildning ansågs värdefullt och behovet av stöd gällande sjukdom och behandling var en förutsättning för ökad följsamhet samt acceptans av situationen. Flertalet begränsningar påverkade vardagen och det sociala livet. Aktiviteter och intressen fick prioriteras efter ork och allmäntillstånd. Trötthet var det symtom som ansågs mest besvärande. Även vätskerestriktion, som kom till följd av hemodialysbehandling, var påfrestande för patienterna. Deras mentala motivation hade en avgörande roll för upplevelsen av behandlingssituationen och följsamheten. Slutsats Hemodialysbehandling på en dialysmottagning innebär en stor livsstilsförändring med påverkan på livskvalitet och hälsa. Fokus i omvårdnadsarbetet bör ligga på att stödja både patient och närstående samt hjälpa patienten till acceptans av sjukdomssituationen.

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar tio procent av världens kvinnor i fertil ålder. Sjukdomen går i skov och orsakar smärta och lidande för de drabbade, något som påverkar det dagliga livet och livskvaliteten. Sjuksköterskan har ett professionellt ansvar att uppmärksamma och respektfullt bemöta dessa unika individers omvårdnadsbehov utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Sjukdomen har en negativ inverkan på kvinnors livskvalitet och orsakar lidande, där bristfällig vård medför en fördröjd diagnos på upp till tio år. För att öka livskvaliteten krävs  en lyhörd vård som tar kvinnor på allvar och arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

SAMMANFATTNING Bakgrund Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom som drabbar centrala nervsystemet. Sjukdomen förekommer i fyra former och klassificeras utefter sjukdomsförlopp. Sjukdomen ger upphov till fysiska symtom, varav synnervsinflammation, muskelsvaghet, domningar och sväljsvårigheter är vanliga symtom. Vanliga psykiska symtom är ångest och depression. Syfte Syftet med arbetet var att beskriva närståendes upplevelse av att vara närstående till en person med Multipel skleros. Metod Författarna har valt att genomföra en litteraturöversikt för att belysa hur närstående påverkas av Multipel skleros. Vetenskapligt granskade artiklar valdes ut från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat När en familjemedlem drabbas av Multipel skleros drabbas hela familjen. Närstående blir ofta på grund av sjukdomsutvecklingen omsorgsgivare. Till följd av omsorgsgivandet kan närstående uppleva fatigue, depression samt sömnproblem. Då en förälder insjuknar påverkas dennes möjlighet till delaktighet i barnets liv. Den friska föräldern tvingas då till ett större ansvarstagande. Förälderns sjukdom innebär även att barnet får ta mer ansvar hemma. När ett barn drabbas av MS ifrågasätter föräldrarna ofta sin roll som förälder i och med att sjukdomen är oförutsägbar och därmed svår att kontrollera. Vid insjuknande ses det sociala stödet som en viktig komponent för sjukdomshanteringen inom familjen. Stöd från hälso- och sjukvården har en betydande roll men upplevs av många drabbade som otillräcklig. Slutsats Studien visar att Multipel skleros har en inverkan på familjen. Effekterna som sjukdomen hade på familjen innebar en förändrad hälsa hos både patienten och de närstående med bland annat försämrad livskvalitet och depression som följd.

No description available.

Bakgrund Humant immunbristvirus, HIV, är ett retrovirus, vilket innebär att viruset lagras i kroppens arvsmassa som leder till att personen med HIV aldrig blir av med viruset. HIV påverkar immunsystemet genom att förstöra eller skada celler nödvändiga för immunförsvaret. Då immunförsvaret har blivit så förstört att kroppen inte kan bekämpa andra sjukdomar eller tumörsjukdomar har HIV utvecklats till Acquired Immunodeficiency Syndrome, AIDS. På grund av inträdandet av antiretrovirala läkemedel år 1996 har HIV gått från att vara en sjukdom som förkortade livet till en kronisk sjukdom. Detta har medfört nya utmaningar för personer med HIV. Sjukdomen har en mångfacetterad påverkan på individen. Sjukdomen går framför allt ut över den upplevda hälsorelaterade livskvaliteten. Social, psykisk och fysisk hälsa är centrala delar för hur en individ hanterar att leva med kronisk sjukdom. Känsla av Sammanhang, KASAM, är en viktig beståndsdel för att hantera stressorer, som HIV, i livet. Ett lägre KASAM är ofta förknippat med negativ påverkan på hälsa. Omvårdnad av personer med HIV har förändrats från omvårdnad av sjukdom med ett snabbt förlopp till omvårdnad av kronisk sjukdom. Syfte Syftet var att undersöka hur vuxna personer med HIV upplever sin hälsorelaterade livskvalitet och hur de hanterar att leva med HIV som kronisk sjukdom med avseende på fysisk, psykisk och social hälsa. Metod Metod som valdes var en litteraturbaserad studie. För att hitta kunskaps brister i ämnet samlades, granskades, sorterades och sammanställdes den aktuella forskingen. Krav som ställdes på artiklarna är att de var av hög kvalité, etiskt granskade och innehöll en tydlig och klar frågeställning. Artikelsökningar gjordes via PubMed och Cinahl med relevansta Medical Subject Headings, Mesh-termer. Health-related quality of life fanns inte som MeSH-term men användes ändå i sökningar. Även manuella sökningar gjordes. 16 artiklar granskades i resultatet. Urvalskriterier för artiklarna var; publicerade efter år 2000, skrivna på svenska eller engelska samt att urvalsgruppen i studierna var vuxna. De inkluderade artiklarna presenterades i en matris där de klassificerades och värderades. Resultat I resultatet har det framkommit att KASAM, socialt stöd, graden av fysiska biverkningar av Highly Active Antiretroviral Therapy, HAART, sjukdomssymtom samt närvaro av depression påverkade hälsorelaterad livskvalitet hos personer med HIV. Strategier som användes för att hantera situationen var rationalisering, finna mening med livet, socialt stöd, terapi, styrning av negativa tankar, dela med sig av sin diagnos och hjälpa andra. Slutsats Socialt stöd, utbildning, information och etablerade copingstrategier kan påverka hälsorelaterad livskvalitet positivt och minska stigmat för personer med HIV. Omvårdnad för personer med HIV bör förbättras och utvecklas, med hjälp av utökad kunskap om sjukdomens påverkan på hälsans alla dimensioner.

No description available.

Bakgrund Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom. Sjukdomen kan medföra komplikationer som kan påverkar livskvalitet hos de drabbade. Denna typ av sjukdom kräver livsstilsförändringar som påverkar till exempel kost och motion. Dessa förändringar är viktiga för både individen och behandlingseffekten. En av de viktigaste delarna i behandlingen av sjukdomen, är att ha kontroll över sin blodsockernivå för att på så sätt ha ett relativt bra liv. Syfte Syftet var att beskriva den hälsorelaterade livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 1. Metod Metoden var en beskrivande litteraturöversikt där författarna har använt 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna identifierades genom sökning i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat Resultatet visar att depression var en av de mest förekommande symtomen som påverkade livskvalitet hos patienter med diabetes typ1. Resultatet visade att komplikationer påverkade den hälsorelaterade livskvaliteten. Vidare framkom att beroende på formen av komplikation, kunde själva behandlingen antigen förbättra eller försämra individens livskvalitet. Slutsats Diabetes typ 1 är en växande sjukdom som drabbar individer över hela världen. Sjukvårdens arbete behöver inrikta sig på att förebygga redan i ett tidigt stadium, allt för att kunna undvika mentala, somatiska och psykosociala komplikationer.