Bakgrund: Hemsjukvården förväntas bli alltmer komplex med svårare patientfall vilket kommer kräva mer av bland annat de distriktssköterskor som är verksamma där. Förskrivningsrätten kan användas som ett verktyg för att förbättra omvårdnadens kvalitet och personcentrering. Tidigare forskning påvisar dock att bristfällig kompetensutveckling samt brist på kollegialt stöd kan hindra nyttjandet av förskrivningsrätten. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av faktorer om påverkar nyttjandet av förskrivningsrätten inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Metod: Intervjustudiens informanter var sju distriktssköterskor som arbetar inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Studien genomfördes som semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys, med induktiv ansats.  Resultat: Resultatet består av tre kategorier Organisatoriska faktorer, Visdom samt Stöd. Den övervägande upplevelsen är att förskrivningen underlättar det självständiga arbetet men används även frekvent som ett stöd till kollegor som saknar specialistutbildning med förskrivningsrätt. Flertalet distriktssköterskor upplevde kunskap inom förskrivningsrätt som något väldigt värdefullt. Varje förskrivningstillfälle gav mer erfarenhet som i sin tur kunde underlätta för framtida bedömningar. Möjligheten att använda digital teknik sågs som en underlättande faktor. Slutsats: Förskrivningsrätten anses vara av vikt i såväl kompetenshöjning inom verksamheten som möjligheten till ökad självständighet. I studiens resultat framkommer en känsla av att som ny distriktssköterska inte vara redo att nyttja sin förskrivning vilket inte tidigare framgått i svenska studier. Genom att framhäva de faktorer som möjliggör samt förebygga de faktorer som hindrar förskrivningen kan nyttjandet öka och vården således effektiviseras ytterligare.

Bakgrund: Ohälsosamma levnadsvanor kan vara en riskfaktor till att drabbas av sjukdom som kan leda till för tidig död. Hälsofrämjande arbete är en del av sjukdomspreventionen och ingår i distriktssköterskans ansvarsområde. Motiverande samtal (MI) är en metod med personcentrerad teknik. Syfte: Att beskriva motiverande samtal som hälsofrämjande metod för patienter i behov av förändrade levnadsvanor.Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie med systematisk sökning i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Resultat: Analysen av de 11 inkluderade studierna resulterade i två huvudkategorier med tre respektive två underkategorier. Den första huvudkategorin är Det motiverande samtalets sammanhang och effekter med underkategorier Förändrade levnadsvanor, Påverkan på blodsocker och blodtryck och Stärker självförmåga. Den andra huvudkategorin är Barriärer och möjligheter för motiverande samtal som hälsofrämjande metod med underkategorier Upplevda hinder och Förutsättningar för givande motiverande samtal.Slutsats: Motiverande samtal som hälsofrämjande metod för patienter i behov av förändrade levnadsvanor kunde ha god effekt på flera levnadsvanor. Framför allt god effekt hade MI på fysisk aktivitet, där aktivitetsnivån förbättrades nämnvärt hos de flesta som fick MI. MI kombinerades ibland med andra behandlingsmetoder eller teorier. Det fanns skillnader i hur interventionerna såg ut så som hur många behandlingstillfällen som gavs samt om MI genomfördes i grupp eller individuellt.

Introduktion: Hälso- och sjukvårdsrådgivning per telefon introducerades i Sverige på 30-talet. Efterfrågan på telefonrådgivning har ökat sedan dess. Målet är att uppringaren känner sig hörd och distriktssköterskan är trygg i sin bedömning. För att uppnå detta mål krävs en god kommunikation mellan de två. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kommunikation mellan sjuksköterska och uppringare vid telefonrådgivning. Metod: Studiens syfte utforskades med hjälp av en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat baserades på tio artiklar från databaserna CINAHL, PubMed och en manuell sökning genom digital snowballing. Resultat: Flertalet faktorer som påverkar kommunikation mellan sjuksköterska och uppringare fanns. Dessa redovisas i tre huvudkategorier: Förståelse, Bemötande och Miljö. Slutsatser: Studiens resultat visar på att kommunikation är ett multifacetterat och invecklat begrepp. Då kommunikation sker mellan två människor är den levande och sensitiv för utomstående påverkan som miljö och individens känslor. Genom att sjuksköterskan känner till dessa faktorer ökar chansen för sjuksköterskan att kunna bemöta uppringaren med förståelse via telefon. Studien kan även utgöra ett underlag för vidare förbättringsarbeten inom olika organisationer. / Introduction: Health and medical advice via telephone was introduced in Sweden in the 1930s. The demand for telephone counseling has since then increased. The goal is for the caller to feel heard and the district nurse to be confident in her assessment. To achieve this goal, good communication between the two is required. Aim: The aim of this study was to describe the communication between the nurse and the caller during telephone counseling. Method: The aim of the study is explored using a systematic literature study with a qualitative content analysis. The study's results are based on ten articles from the databases CINAHL, PubMed and a manual search through digital snowballing. Results: A multitude of factors affecting communication between nurse and caller were discovered. These were summarized in three main categories: Comprehension, Nurse-patient relationship and Environment. Conclusions: The results of the study show that communication is multifaceted and complicated. As communication takes place between two people, it is vivid and sensitive to external influences such as environment and feelings. By the nurse knowing these factors, the chance for the nurse to receive the caller with understanding over the phone increases. The study can also form a basis for further improvement work within various organizations.

Primärvården har i uppdrag att arbeta hälsofrämjande, samordna instanser och vara en lättillgänglig vårdinstans. Distriktssköterskan i primärvården skall bland annat arbeta med livsstilsförändringar genom att främja förändringar i människors beteende och vanor för bättre hälsa, välbefinnande, god livskvalitet och hållbar utveckling. Att använda digitala verktyg inom e-Hälsa och välfärdsteknik som gynnar patientens upplevelse av bibehållen eller ökad hälsa och välbefinnande åligger också distriktssköterskan. Vårdrelationen, det vårdande och lärande samtalet mellan distriktssköterska och patient kan genom att använda digitala verktyg förbättra patientens upplevelse av hälsa samt skapa en känsla av ökad delaktighet i det vårdande mötet. Det skapar goda förutsättningar till att stärka patientens egna hälsoresurser och motivation till att arbeta med nödvändiga livsstilsförändringar för att förebygga och behandla sjukdom. Syftet medexamensarbetet är att undersöka distriktssköterskors upplevelse av att arbeta med digitala verktyg i primärvården för hälsofrämjande livsstilsförändringar hos vuxna och äldre. Data insamlades genom intervjuer med åtta informanter med bakgrund som distriktssköterska. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och fyra kategorier kunde urskiljas: Hantera och förstå e-hälsa och sjukvårdsteknik, e-Hälsa-och välfärdsteknikens påverkan på den personcentrerade vården, e-Hälsa-och välfärdsteknik kräver ledning, styrning och organisering samt e-Hälsa- och välfärdsteknik och patientsäkerhet. I resultatet framkom att även om distriktssköterskorna upplevde sig väl förtrogna med att arbeta mot ökad hälsa och lindra lidande så saknas tydliga mål och strategier gällande implementering av digitala verktyg i arbetet. Det kräver kunskap och kompetens men tid för detta saknades liksom tydliga riktlinjer. De flesta upplevde att digitaliseringen leder till ökad tillgänglighet som förenklar och sparat tid samt resurser på sikt. Det finns en viss oro att vissa patientgrupper hamnar utanför samt att patientsäkerheten skall äventyras. Diskussion fördes kring distriktssköterskornas upplevelse av att digitaliseringen kräver inte bara klinisk kunskap utan även tekniskt kunnande och att för att komma vidare krävs ett egenintresse och egenansvar.

Venösa bensår är vanligt förekommande och behandlingen är oftast lång och den förebyggande behandlingen varar livet ut. Personer med venösa bensår påverkas både fysiskt och psykiskt vilket medför ett lidande. Distriktssköterskan har en betydande roll i mötet med patienten. Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av livet med venösa bensår. För att få svar på syftet användes metoden systematisk integrativ litteraturstudie där 12 artiklar, både kvantitativa och kvalitativa, har analyserats efter Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) modell. Frågeställningen besvarades med tre huvudkategorier, Vårdrelationen, Begränsningar och Den mentala kampen och totalt nio subteman, Förtroende, Följsamhet, Kommunikation, Känsloliv, Förändrad självbild, Bibehålla kontrollen, Fysiska hinder, Isolering och Smärta. Vårdrelationen var viktig för patienten och viktiga aspekter var att patienten får träffa samma sjuksköterska/distriktssköterska under sin behandling och att mötet varför troendeingivande och välkomnande. Det framkom att patienten led av flera symtom som tyngdkänsla i benen samt läckande och illaluktande sår. Smärta var det vanligaste symtomet och som påverkade patienten mest. Symtomen av venösa bensår ledde många gånger till isolering och en förändrad självbild. Mötet med patienter med venösa bensår behöver vara personcentrerat och präglas av kontinuitet, kunskap och att se patientens livsvärld för att kunna främja följsamhet i behandlingen och att patienten samtidigt ska vara delaktig i sin vård.

Sammanfattning Bakgrund: Sjuksköterskans upplevelser av första tiden i yrket är väl beforskat. Däremot är forskning om distriktssköterskans upplevelser sparsam. Ökat åldrande hos befolkningen ställer allt mer ökade krav på en alltmer avancerad sjukvård och ökad omvårdnadskompetens. Det råder brist på specialistsjuksköterskor och behovet är stort inom primärvården. Genom att belysa distriktssköterskans upplevelser av första tiden finns möjlighet att öka förståelsen kring de förutsättningar som krävs för att en nyutbildad distriktssköterska ska känna sig förberedd för den nya yrkesrollen samt uppleva möjlighet att utöva sin kompetens.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av första tiden i yrket. Metod: Metoden var av kvalitativ design där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor. Insamlade data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet ledde fram till fyra kategorier vilka var en emotionell utmaning, personlig utveckling i relation till yrkesrollen, brist på praktisk kunskap och det kollegiala stödet är värdefullt. Slutsats: Distriktssköterskan upplevde första tiden som känslomässigt påfrestande och präglades av krav och förväntningar på den nya yrkesrollen som upplevdes komplex. Det fanns en avsaknad av praktisk kunskap som skapade osäkerhet i yrkesrollen. Det kollegiala stödet hade stor beydelse. Genom förskrivningsrätten och upplevelsen att kunna ta sig an det ökade ansvaret fann distriktssköterskan en självständighet. Studiens fynd bedöms värdefulla för arbetsgivare, lärosäten och kollegor för att kunna ge det stöd distriktssköterskor behöver för att känna trygghet i sitt arbete och tillåtas växa i sin nya yrkesroll.

Bakgrund: Demenssjukdomar ökar i samhället och primärvården har ett stort ansvar när det gäller att diagnostisera demenssjukdomar och har en stor roll i omvårdnaden kring patienterna med diagnosen. En demensdiagnos går inte att bota utan syftet med behandlingen är att möjliggöra en så god livskvalitet som möjligt, lindra symtom samt underlätta vardagen. Distriktssköterskan har en viktig roll i att stödja patienter med demensdiagnos genom att förbättra deras livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva primärvårdssköterskors erfarenheter av att utreda och arbeta med patienter vid misstänkt demensdiagnos/nyupptäckt demenssjukdom.Metod: En kvalitativ ansats med beskrivande design användes i studien. Åtta primärvårdssköterskor intervjuades i en region i Mellansverige. En intervjuguide användes och materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat beskrevs arbetet som intressant och lärorikt men primärvårdssköterskorna upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap, samt belyste upplevelsen av att inte få tillräckligt med tid för att arbeta med demensutredningar och att patientgruppen inte upplevdes prioriterad. Slutsats: Erfarenheten hos primärvårdssköterskorna i studien var att det är komplext att utreda patienter med misstänkt demensdiagnos och att arbeta med patienter vid nyupptäckt demenssjukdom, speciellt när primärvårdssköterskorna inte kände att de hade den rätta kunskapen eller den rätta utbildningen för det. De upplevde ett bra samarbete med andra yrkeskategorier men att demenssjukdomar och utredningarna inte var prioriterade på hälsocentralerna. Primärvårdssköterskorna hade önskemål om att starta upp demensteam för bättre team-arbete kring patienter med misstänkt demensdiagnos för att kunna utföra ett bättre arbete kring denna patientgrupp.

Abstract Background:Sweden has in the past year received several thousand unaccompanied minors. The workload for district nurses in primary care has increased drastically . Many of these children have complex needs for healthcare , which places high demands on the district nurse. Purpose: The purpose of this study was to describe district nurses experiences of caring for unaccompanied refugee children in primary healthcare. Method: The design of the study is qualitative. The data was collected through a convenience and snowball sample and then conducted eight semi-structured interviews . The data were analyzed using qualitative content analysis in which the latent content is the core.Results: Three categories were identified ; " The experiences of caring for an unaccompanied refugee children ", " Obstacles in everyday work " and "A desire for change ." The most prominent results was that the district nurses wanted to give a good and equal health care despite many obstacles, and that they had desires of several organizational changes .Conclusion: It takes a lot of a district nurse to care for unaccompanied refugee children. They have both physical and mental injuries, and many of them suffer from severe mental illness as a result of traumatic experiences they had to undergo. By making small changes of the organization the district nurse's work environment would improve and the patients would also get a more secure and equitable care . / Abstrakt Bakgrund: Sverige har det senaste året tagit emot flera tusen ensamkommande flyktingbarn. Arbetsbelastningen för distriktssköterskor inom primärvården har därför ökat drastiskt. Många av dessa barn har komplexa vårdbehov vilket ställer höga krav på distriktssköterskan. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att vårda ensamkommande flyktingbarn inom primärvården. Metod: Studiens design är kvalitativ. Datan samlades in genom ett bekvämlighets- samt snöbollsurval och därefter genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys där det latenta innehållet är kärnan. Resultat: Tre kategorier identifierades; ”Erfarenheter av att vårda ett ensamkommande flyktingbarn”, ”Hinder i det dagliga arbetet” samt ”En önskan om förändring”. Det som genomsyrande resultatet var att distriktssköterskorna ville ge en god och jämlik vård trots många hinder samt att de hade önskningar om flera organisatoriska förändringar. Slutsats: Det krävs mycket av en distriktssköterska som ska vårda ensamkommande flyktingbarn. Barnen har både fysiska och psykiska skador och många av dem lider av svår psykisk ohälsa tilll följd av de traumatiska händelser de tvingats genomgå. Genom små medel kan förändringar av organisationen göras vilket förbättrar distriktssköterskans arbetsmiljö, men patienten får också en mer säker och jämlik vård.

Bakgrund: Under de senaste årtiondena har ett stort antal väpnade konflikter ägt rum på olika platser i världen. De väpnade konflikterna har fått till följd att Sverige tagit emot många asylsökande. En asylsökande är en person som kommit till ett land för att söka skydd men som ännu inte fått besked om uppehållstillstånd. När asylsökande behöver vård ska de i första hand vända sig till primärvården där det första mötet ofta handläggs av sjuksköterskor/distriktssköterskor. Sjuksköterskan/distriktssköterskan har en viktig uppgift i att tillhandahålla rätt vård och hänvisa asylsökande till rätt hälso-och sjukvårdsinstans. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans/distriktssköterskans erfarenheter av mötet med asylsökande inom primärvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Tre distriktssköterskor och sju sjuksköterskor deltog. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Studien resulterade i tre kategorier. Att möta andra kulturer beskrev erfarenheten av tillfredställande möten, kulturella aspekter samt tillvägagångssätt i mötet. Förutsättningar som krävs för mötet beskrev hur sjuksköterskans/distriktssköterskans förhållningsätt och kompetens inverkade på mötena samt hur samarbeten erfors kunna underlätta mötena. Utmaningar i mötet beskrev att frustration, tidsbrist kommunikation och patientsäkerhet var utmaningar som sjuksköterskan/distriktssköterskan ställdes inför. Slutsats: Mötet med asylsökande erfors vara positivt och givande men kunde skapa frustration och samvetsstress hos sjuksköterskan/distriktssköterskan. Tydligare riktlinjer, utbildning i transkulturell omvårdnad och samarbete med andra aktörer kan underlätta mötet med asylsökande. För att säkerställa kommunikationen och patientsäkerheten bör tolk användas. / Background: In recent decades a large number of armed conflicts occurred in the world. As a consequence of the armed conflicts Sweden has received many asylum seekers. An asylum seeker is defined as a person who has arrived to a country to seek protection but have not yet received a residence permit. When asylum seekers need care they often turn to primary health care where the first meeting often is handled by nurses/district nurses. The nurses/district nurses have an important role in providing the right care and refer asylum seekers to the appropriate health care facility. Purpose: The purpose of this study was to illustrate the nurses/district nurses experiences of meeting asylum seekers in primary health care. Method: The study was conducted with a qualitative inductive approach with semi-structured interviews. Three district nurses and seven nurses participated. A qualitative manifest content analysis was used as the analytical method. Result: The study resulted in three categories. Meeting other culture described the experience of satisfactory meetings, cultural aspects and approaches in the meeting. Conditions required in the meeting described how the nurses/district nurses attitudes and skills affected the meeting and how cooperation was perceived to facilitate the meeting. Challenges in the meeting described that frustration, lack of time, communication and patient safety were challenges that the nurses/district nurses faced. Conclusion: The meetings with the asylum seekers were experienced as positive and rewarding but could create frustration and stress of conscience of the nurses/district nurses. Clearer guidelines, training in transcultural nursing and cooperation with other actors can facilitate the meeting with asylum seekers. To ensure communication and patient safety, interpreters should be used.

Hälsofrämjande arbete är viktigt inom hela hälso- och sjukvården, där distriktssköterskan har ett stort ansvar. Sedan ädelreformen har de flesta kommuner övertagit ansvaret för att tillhandahålla hälso- och sjukvård, bland annat i hemmiljö. Orems omvårdnadsteori fokuserar på egenvård och menar att människan är en aktiv och fri varelse som kan uppnå välbefinnande genom egenvård. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av hälsofrämjande arbete inom kommunal hemsjukvård. En kvalitativ metod med induktiv ansats användes och fem intervjuer med distriktssköterskor från två kommuner i nordvästra Skåne genomfördes. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom kategorierna: omvårdnad är hälsofrämjande, hälsofrämjande arbete saknar prioritet samt hemmet som arena. Distriktssköterskorna upplevde att hälsofrämjande arbete bygger på holistiskt synsätt och är grunden för allt omvårdnadsarbete, samtidigt som de lutade sig mot sin medicinska kompetens. Vidare upplevde de att hälsofrämjande arbete saknade prioritet genom bristande kompetens inom hälso- och sjukvårdsteamet, tidsbrist och kortsiktiga interventioner. Det hälsofrämjande arbetet försvårades genom att hemmet är arenan, som är individens revir och dennas villkor styr arbetet. Framtida studier utifrån vårdtagarens perspektiv skulle kunna vidareutveckla resultatet i denna studie och samtidigt vara ett steg i vårdutvecklingen inom kommunal hemsjukvård. / Health promotion is important in all of the health care system, where the district nurse has big responsibility. Since the “ädelreform”, most counties are taking responsibility for providing health care, including the care takers who live at home. Orem´s nursing theory focuses on self-care and believes that man is an active and free being capable of achieving wellness through self-care. The aim of the study was to describe nurses' experiences of health promotion in municipal home care. A qualitative method with inductive approach was used and five interviews were performed, with district nurses from two counties in northwest Skåne. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. The study revealed categories: caring is health promotion, health promotion lacks priority and the home as the arena. District nurses felt that health promotion is based on a holistic approach and the foundation for all nursing work, while they leaned towards their medical expertise. Furthermore, they felt that health promotion has low priority by lack of skills in the health care team, lack of time and short-term interventions. Health promotion efforts were affected since the home was the arena, where the individual's terms and conditions governed the work. Future studies based on the resident's perspective could further develop the results of this study while being a step in the healthcare developments in municipal home care.