Andelen äldre personer i samhället ökar och som distriktssköterska i kommunens hemsjukvård är kunskap om de äldre patienterna och deras psykiska hälsa viktig. Många äldre personer som bor hemma lider av oro och distriktssköterskan möter dessa patienter och ansvarar för omvårdnaden. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors omvårdnadsåtgärder vid oro hos äldre personer i kommunens hemsjukvård. Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Åtta distriktssköterskor intervjuades, materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattas i 16 underkategorier och fem kategorier; identifiera orsak till oro, följsamt vårdande, delaktighet i vårdandet, läkemedelshantering och att arbeta hälsofrämjande. Resultatdiskussionen belyser vikten av att finna orsaken till oro och ett följsamt vårdande. Den äldre personens delaktighet, samarbetet mellan distriktssköterskan, anhöriga och andra professioner samt distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Slutsatsen är att de omvårdnadsåtgärder distriktssköterskorna beskrev i studien används för att minska den äldres oro i kommunens hemsjukvård. Distriktsköterskorna behöver mer kunskap och verktyg för att identifiera vad som orsakar oron, samt ett bättre samarbete med professionerna kring den oroliga äldre personen i kommunens hemsjukvård.

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är en av de största hälsoutmaningarna i Europa idag avseende prevalens, sjukdomsbörda och funktionsnedsättning. I Sverige ökar sjukskrivningarna orsakade av psykisk ohälsa och vid alla sjukskrivningar som varar längre än 14 dagar är psykisk ohälsa orsak till hälften. Första vårdnivån för psykisk ohälsa är primärvården och kontakten sker oftast via telefon. Psykisk ohälsa ökar i samhället och därmed ökar även telefonsamtalen till vårdcentralen. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av telefonrådgivningssamtal på vårdcentral med patienter med psykisk ohälsa. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Tio distriktssköterskor från åtta olika vårdcentraler i Skåne har intervjuats individuellt och intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att distriktssköterskorna i de verksamheter som har välfungerande resurser i verksamheten upplever att telefonrådgivningen med patienter med psykisk ohälsa fungerar väl. Att distriktssköterskan har ett professionellt förhållningssätt i sin kommunikation, lyssnar aktivt och är aktivt närvarande i samtalet upplevs ha betydelse för telefonrådgivningssamtalets utgång. I studien framkommer att samtal med patienter med psykisk ohälsa har en känslomässig påverkan på distriktssköterskorna. Distriktssköterskans erfarenheter gällande psykisk ohälsa är något som växer fram med tiden och är till hjälp i telefonrådgivningssamtalet. Slutsats: Tillräckliga resurser i verksamheten har betydelse för telefonrådgivningssamtalets utgång och har distriktssköterskan rätt förutsättningar och tillräcklig kunskap då patienter med psykisk ohälsa söker hjälp första gången kan det ha betydelse för en tidig upptäckt och snabbt insatt behandling.

Övervikt och fetma ökar bland barn och riskerar att påverka hälsan på kort och lång sikt. Distriktssköterskans uppdrag inom barnhälsovården innefattar att främja hälsa och förebygga ohälsa hos barn. Samarbetet med föräldrar har en betydande roll för att främja positiv viktutveckling hos barn med övervikt. Överviktens stigma ses försvårande för att främja en vårdande gemenskap mellan distriktssköterska och föräldrar vilket kan avhjälpas med ökad kunskap om föräldrars upplevelser av vården. Studiens syfte var att belysa föräldrars erfarenheter av möten med hälso- och sjukvården när barnet vårdas för övervikt eller fetma. Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta föräldrar. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras utifrån tre kategorier med totalt åtta subkategorier. I kategorin Föräldraskapet ifrågasätts beskriver föräldrar hur de känner ansvar för sina barn och deras hälsa, och upplever att vården ifrågasätter deras förmåga. Viljan att skydda familjen i vårdprocessen framträder. Bristande hänsyn till familjens individuella behov innehåller skildringar av hur vanor och självbild utmanas. I kategorin Stödjande insatser för tydlig vård beskriver föräldrarna både vilket stöd de fått av vården och framför åsikter om vad som kunnat vara annorlunda. Studien visar hur viktigt det är att anpassa vården efter varje barns och familjs behov, och föreslår att detta skulle kunna uppnås genom en tydligare inriktning mot familjecentrerad omvårdnad

Hypertoni är ett globalt och nationellt folkhälsoproblem som kan leda till hjärtkärlsjukdomar vilket i sin tur generar lidande för den enskilde individen och därmed stora samhällskostnader. Grunden i hypertonibehandling ska utgöras av ändrade levnadsvanor. Distriktssköterskan har i sin profession kompetens att organisera och arbeta självständigt med livsstilsförändringar. Möten med patienter utgör en stor del i distriktssköterskans arbete och patienten vänder sig till distriktssköterskan när de har hälsoproblem. Genom goda vårdmöten där distriktssköterskan har ett professionellt förhållningssätt och tar patienten på allvar kan livsstilsförändring åstadkommas. Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskans hälsofrämjande samtal i samband med blodtryckskontroller inom primärvården. Metoden är en tvärsnittsstudie med deduktiv och jämförande ansats. Med 179 deltagare, genererades en svarsfrekvens på 39,1 %, varav 59 (84,3%) uppfyllde inklusionskriteriet, att blodtryckskontroller ingick i de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Det höga bortfallet medförde en låg svarsfrekvens, vilket ses som en svaghet i studien. Resultatet antyder att distriktssköterskor i större utsträckning, än sjuksköterskor, ser det som sitt ansvar och utövar hälsofrämjande arbete i samband med blodtryckskontroller. Distriktssköterskor erbjuder i högre grad, patienter med hypertoni, samtal om hälsosamma levnadsvanor och bokar mer frekvent uppföljande samtal om patienten är intresserad. När distriktssköterskor ges möjlighet att utöva en vårdande kompetens med ett tydligt patientperspektiv kan hälsovinster för hypertonipatienter åstadkommas och leda till samhällsvinster samt en mer hållbar och jämlik vård. Resultatet kan dock inte generaliseras då en totalundersökning inte möjliggjorts.

Skadligt alkoholbruk förekommer hos 2,9% av befolkningen och kan leda till fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Hälso- och sjukvården behöver fånga upp patienterna tidigt och distriktssköterskan har en nyckelroll i det preventiva och hälsofrämjande arbetet vilket kan vara utmanande då ämnet alkohol är förknippat med skam och stigma. Behov finns av utbildning inom hälsofrämjande arbete liksom ett förtydligande av distriktssköterskans roll. Syftet är att beskriva det hälsofrämjande och preventiva arbetet med patienter med skadligt alkoholbruk ur ett distriktssköterskeperspektiv. Studien är en systematisk integrativ litteraturstudie. Tretton vetenskapliga artiklar ingår i studien. Kvalitativ innehållsanalys med manifest tolkning utfördes. Resultatets sex kategorier visade att den initiala bedömningen av patienten var viktig och lade grunden för framtida hälsofrämjande åtgärder. Alkoholfrågan bör lyftas med alla patienter för tidig upptäckt av problematik. Distriktssköterskorna upplevde det som utmanande att samtala om alkohol på grund av bristande kunskap och erfarenhet men också för att ämnet är känsligt. Distriktssköterskans förhållningssätt och förmåga att skapa en relation med patienten betonades. Distriktssköterskorna upplevde det ibland som svårt att motivera patienten till förändring, dock upplevdes det lättare med rätt verktyg och metoder. Utökad kunskap om hälsofrämjande omvårdnad och prevention efterfrågades av distriktssköterskorna i studien. Organisationens och kollegornas stöd betydde mycket i det hälsofrämjande arbetet och god samverkan var önskvärt. Hälsofrämjande arbete och prevention är viktigt för folkhälsan och hållbar samhällsutveckling och här har distriktssköterskan en betydelsefull roll. Det hälsofrämjande arbetet behöver prioriteras högre och distriktssköterskorna behöver få kompetenshöjning samt utökade möjligheter och resurser för att arbeta med patienter med skadligt alkoholbruk.

Bakgrund: En halv miljon människor uppskattas ha diabetes i Sverige, varav majoriteten utgörs av typ 2- diabetes. Patienter med prediabetes och typ 2- diabetes är därmed en vanlig patientgrupp inom primärvården. För dessa patienter är fysisk aktivitet en viktig del i förebyggande syfte, men även som en del i behandlingen, vid etablerad typ 2- diabetes på grund av dess positiva fysiologiska effekter. Fysisk aktivitet är även prioriterat i syfte att undvika komplikationer. Ett verktyg som distriktssköterskan kan använda till denna patientkategori i hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande syfte är Fysisk aktivitet på Recept (FaR). Syfte: Att belysa distriktssköterskors uppfattning om förskrivning av Fysisk aktivitet på Recept till patienter med prediabetes och typ 2-diabetes. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer låg till grund för datainsamlingen. Åtta distriktsköterskor verksamma på hälsocentral intervjuades. Insamlad data analyserades via kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen utmynnade i tre kategorier. Distriktssköterskans personliga inställning till FaR, där FaR beskrivs som ett verktyg för motivation och ett tydligt redskap för patienten. Distriktssköterskans kompetens och arbetsmiljö påverkar förskrivning, visar på bristande kunskap och utbildning hos distriktssköterskan, vilket i kombination med tidsbrist, är ett hinder för förskrivning. Omgivningsfaktorer som kan påverka förskrivning av FaR, skildrar ett ekonomiskt perspektiv, där vikten av samverkan mellan lokala aktörer och patientens inställning, är yttre faktorer som kan påverka förskrivning. Slutsats: Distriktssköterskor har generellt en positiv uppfattning om FaR och de ser det som ett bra verktyg för motivation och som ett tydligt redskap för patienter med prediabetes och typ 2- diabetes. De efterlyser mer kunskap, utbildning, tid och ett utvidgat samarbete med lokala aktörer, för att använda FaR i högre utsträckning.

Sammanfattning Demenssjukdom är en globalt växande folksjukdom som kännetecknas av nedsatt funktion av individens kognitiva förmågor, annat än vad som kan förklaras av normalt åldrande. Hemsjukvården är ett stort område inom hälso- och sjukvård som de senaste årtionden ökat markant i omfattning. Detta då antalet vårdplatser i slutenvården minskat med cirka 70 procent sedan 1980-talet och platserna på särskilt boende minskat sedan början av 2000-talet. Distriktssköterskan ansvarar över att, tillsammans med patient och anhöriga, organisera omvårdnaden runt patienten genom att vara lyhörd och kunna identifiera dennes behov av vård och stöd. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa vad som påverkar distriktssköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom i hemmet. Metod: litteraturstudie med induktiv ansats och bygger sitt resultat på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Distriktssköterskors upplevelser kopplade till arbetsmiljö, som resursbrist och tidsbrist, hade en stor negativ inverkan på upplevelsen av att vårda patienter med demenssjukdom. Distriktssköterskor upplevde även att kunskap var en viktig bidragande faktor som kunde påverka upplevelsen. Kunskap kunde ha en positiv inverkan då fördjupade kunskaper kring demenssjukdom hjälpte distriktssköterskorna att hantera komplexa patientsituationer. På samma vis kunde bristfälliga kunskaper inom området försvåra komplexa situationer för distriktssköterskorna och leda till stress. Distriktssköterskor upplevde att patientkontakt var av stor betydelse för upplevelsen av vårdandet. Slutsats: Distriktssköterskor upplevde att faktorer kopplade till arbetsmiljö, som resursbrist och tidsbrist, hade en stor negativ inverkan på upplevelsen av att vårda patienter med demenssjukdom. Andra betydande faktorer var distriktssköterskans kompetens, patientkontakt och vårdrelationen distriktssköterska – patient.

Bakgrund: Med ett bra samarbete med teamet kan sjuksköterskan öka teamets prestation och därmed vårdkvaliteten för patienter som vårdas i livets slut. I samarbetet mellan sjuksköterska och omsorgspersonal finns stor potential för att förbättra patienters vård och upplevelse av delaktighet. Allt fler äldre och sköra patienter flyttar in på särskilt boende vilket leder till en ökning av patienter som vårdas i livets slut på särskilt boende. Omsorgspersonal är den personalgrupp som oftast arbetar närmast den döende patienten och förväntas tillgodose deras behov i samarbete med sjuksköterska och övriga i teamet. Kommunikationen mellan sjuksköterska och omsorgspersonal kan dock vara bristfällig. Genom att studera omsorgspersonalens erfarenheter av samarbete med sjuksköterskan kan detta frambringa möjligheter till förbättring av vården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva omsorgspersonalens erfarenheter av att samarbeta med sjuksköterska i palliativ vård av patienter som vårdas i livets slutskede på särskilt boende. Metod: Examensarbetet är utformat med kvalitativ design och datainsamling utförd genom semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med omsorgspersonal. Som analysmetod användes Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå med latenta inslag. Resultat: Utifrån genomförda fem fokusgruppintervjuer framkom tre huvudkategorier; Betydelsen av en närvarande sjuksköterska, Betydelsen av kommunikationen i teamet och Betydelsen av en relation till sjuksköterskan.  Slutsats: Det framkom både positiva och negativa erfarenheter kring samarbetet med sjuksköterska som kan bero på organisatoriska och eller mellanmänskliga hinder för samarbete. Resultatet kan användas för att skapa nya rutiner och strategier för att förbättra kommunikationen i samarbetet. Vidare forskning är aktuellt avseende om sjuksköterskans närvaro på särskilt boende faktiskt har minskat och hur detta kommer påverka samarbetet och omvårdnaden för patienten med tanke på en växande och åldrande befolkning.

Bakgrund: Psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar är ett omfattande folkhälsoproblem. Att få barn innebär för många nyblivna mödrar en stor omställning och att drabbas av psykisk ohälsa som exempelvis depression efter förlossningen är vanligt. Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen har möjlighet att tidigt kunna identifiera psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar och vidta hälsofrämjande åtgärder. Syfte: Att belysa erfarenheter hos specialistsjuksköterskor inom barnavårdscentralen gällande det hälsofrämjande arbetet kring psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex specialistsjuksköterskor från fyra olika barnavårdscentraler i två olika län i Mellansverige. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: De huvudsakliga resultaten presenterades genom tre huvudkategorier för att belysa specialistsjuksköterskornas erfarenheter: mötet med den nyblivna modern, identifiera psykiska ohälsa hos den nyblivna modern och samverkande insatser i omvårdnadsarbetet. Huvudkategorierna indelades i två respektive underkategorier: att etablera en omvårdnadsrelation, att stödja moderns förutsättningar, att använda strategier och verktyg, att besöka modern i hemmet, att arbeta i team samt att främja sociala relationer. Resultatets övergripande tema sågs vara relationens hälsofrämjande betydelse för den psykiska hälsan. Diskussion: Alliansen i omvårdnadsrelationen var det mest väsentliga i det hälsofrämjande omvårdnadsarbetet gällande psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar, vilket kopplas an till Peplaus omvårdnadsteori. Den sociala jämförelsen modern gjorde till sin omgivning kunde på olika sätt stärka och försämra den psykiska hälsan. Slutsats: Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen behöver i relationsskapandet ha i beaktning hur olika sårbarhetsfaktorer kan påverka den psykiska hälsan hos nyblivna mödrar och tillämpa omvårdnadsstrategier utifrån mödrarnas sammanhang. / <p>2023-05-30</p>

Bakgrund: Trycksår innebär lidande för patienten. De flesta trycksår går att förebygga med prevention och tidig riskidentifikation. Trycksår som hade kunnat förebyggas klassas som vårdskada. Distriktssköterskan i hemsjukvården bär ett stort ansvar för omvårdnaden och har ett ansvar i att främja en säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av att arbeta med prevention och behandling av trycksår i hemsjukvården. Metod: Data insamlades med semistrukturerade intervjuer. Totalt deltog åtta distriktssköterskor från en glesbygdskommun i norra Sverige. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på distriktssköterskornas upplevelser av att arbeta med trycksår i hemsjukvården i glesbygd. Analysen resulterade i tre kategorier: Framgångsfaktorer, Förutsättningar och Arbetsmetoder. Diskussion: Studien visade att teamarbete och en delaktig patient var viktigt, likaså personalens utbildningsnivå. Inom hemsjukvården måste vården anpassas utifrån patientens hem och utifrån de organisatoriska förutsättningarna som finns, där långa avstånd och svåranpassade miljöer påverkar. Det förebyggande arbetet ansågs vara viktigt och distriktssköterskan hade ett stort ansvar i att bedöma och följa upp arbetet. För att lyckas med behandling av trycksår var tekniska hjälpmedel och nutritionsåtgärder viktiga. Slutsats: För att lyckas med trycksårsarbetet i hemsjukvården krävs en fungerande teamsamverkan, där patient och anhöriga är delaktiga. Engagemang och kunskap bland vårdpersonal är en förutsättning. Förutsättningarna när vård ges i hemmet skiljer sig från sjukhusvård, vilket innebär att distriktssköterskan skall inneha en bred kompetens inom många områden. Denna studie kan ge ökade kunskaper om distriktssköterskans arbete med trycksår i hemsjukvården. / <p>2023-05-30</p>