Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor på vårdcentraler ställer frågor om våldsutsatthet i nära relationer till kvinnliga patienter och vad som påverkar sjuksköterskornas ställningstagande till att fråga. Metod: Tvärsnittsstudie i form av en enkätundersökning. Sjuksköterskor (n=81) vid 11 vårdcentraler i ett mellansvenskt län besvarade en enkät med 13 frågor. Svarsfrekvensen var 77 procent. Resultat: Sjuksköterskor inom primärvården frågar i liten utsträckning sina kvinnliga patienter om de utsatts för våld i en nära relation. Den vanligast angivna faktorn till att sjuksköterskan ställer frågor om våld var misstanke om våld. Inga statistiskt säkerställda skillnader påvisades mellan sjuksköterskors benägenhet att ställa frågor om våld och om de erhållit utbildning i ämnet eller inte. Inga statistiska skillnader kunde heller ses i jämförelsen mellan de som använde handlingsplan i det kliniska arbetet och de som inte gjorde det med benägenheten att ställa frågor. Slutsats: Sjuksköterskor inom primärvården frågar i liten utsträckning sina kvinnliga patienter om de utsatts för våld i nära relationer. Sjuksköterskor saknar tillräcklig utbildning inom ämnet och använder i liten utsträckning befintlig handlingsplan. / Aim: To examine the extent to which nurses in primary health care ask questions about intimate partner violence to female patients and factors that influence nurses tendency to raise the question. Method: Cross-sectional study in the form of a survey. Nurses (n=81) at 11 primary health care clinics in a Swedish county answered a questionnaire with 13 questions. The response rate was 77 percent. Result: Nurses in primary health care clinics ask their female patients to a small extent if they have experienced violence in an intimate relationship. The most frequently mentioned factor to a nurse asking questions about violence was the suspicion of violence. No statistically significant differences were found between the nurses' tendency to ask questions about violence and whether they had received training on the subject or not. There were no statistical differences seen in the tendency to ask questions when looking at the comparison between those who used the action plan in their clinical work and those who did not. Conclusion: Nurses in health clinics ask, to a small extent, their female patients if they have experienced domestic violence. Nurses lack adequate training on the subject and only use existing action plans to a small extent.

I den här studien undersöks socialarbetares erfarenheter av samverkan i ärenden med våld inära relation. Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem med stora sociala ochindividuella konsekvenser. Våld i nära relation innefattar fysiskt, psykiskt, sexuellt ochmateriellt våld men kan också yttras på sätt som försummelse, digitalt våld och ekonomisktvåld. De våldsutsatta har ofta komplexa behov som kräver insatser från många olika aktörervilket ställer höga krav på samverkan för att garantera ett så bra stöd som möjligt.Syftet med studien är att undersöka hur samverkan fungerar i arbetet med våld i närarelationer utifrån socialarbetares erfarenheter. För att kunna besvara studiens syfte ochfrågeställningar valdes en kvalitativ ansats som datainsamlingsmetod. Sex semistruktureradeintervjuer genomfördes med socialarbetare med erfarenhet av arbete med våld i närarelationer. Ett målstyrt urval användes för att rekrytera intervjupersoner till studien.Datamaterialet från intervjuerna analyserades med en kvalitativ tematisk analys.Studiens resultat visar att aktörer upplever samverkan som avgörande i arbetet med våld i närarelationer. Intervjupersonerna redogör för olika hämmande och främjande faktorer isamverkan med andra aktörer. De främjande faktorerna som framhålls i resultatet ärkommunikation, samsyn, personlig kontakt och respekt för varandras verksamheter ochsyften. De hämmande faktorerna för samverkan som förekommer i resultatet är brist påtydliga riktlinjer, sekretess och bristande ledning.

Syftet med studien är åskådliggöra hur myndigheter, publika medier och medmänniskor skriver om och talar kring män som utsätts för våld i nära relationer, att beskriva den verklighet som dessa män befinner sig i och vad som behövs för att åstadkomma en attitydförändring.Metoden baserades på en narrativ analys utifrån vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar samt texter från publika medier från SocIndex och Google. De teoretiska utgångspunkterna har varit bland annat normer gällande kön, jämställdhet, konsekvenser av utsatthet för våld samt viktimologi. Utifrån det angivna syftet anser vi att narrativ analys är en passande metod eftersom intresset ligger i att studera hur språket, ordval och hur individer framställs och framställer sig själv som sociala och kulturella varelse.Resultatet presenterar attityder kring kvinnors våld mot män i nära relationer. Kapitlet inleds med en genomgång av de dominerande attityderna, vilka är att män inte kan vara offer och att kvinnor inte kan vara förövare. Vidare redovisas hur dessa attityder kan få för negativa konsekvenser för våldsutsatta män och avslutningsvis presenteras att dessa män bör inkluderas i jämställdhetsarbetet för att nyansera inställningen kring våld i nära relationer.Diskussionen inleds med en sammanfattande slutsats utifrån resultatet. Vidare presenteras reflektioner som berör bland annat hur synen på våld i nära relationer behöver förändras, främst genom jämställdhetsarbete samt att begreppet ”partnervåld” anammas. Detta för att öka förståelsen kring att såväl en man som en kvinna kan använda våld i nära relationer.

Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem och länge har kvinnan stått i fokus som enda offret i familjen, men nu vet man att även barn som bevittnat våldet påverkas negativt i hög grad. Varje år söker sig tusentals kvinnor och barn till landets kvinnojourer för att få stöd och skydd. Syftet med den här uppsatsen var att få kunskap om hur kvinnor som är engagerade i arbetet på kvinnojourer beskriver att de bemöter barn som bevittnat våld och hur de arbetar för att hjälpa dem i deras situation I studien användes en kvalitativ metod där fem enskilda intervjuer med jourkvinnor utförts. Det insamlade materialet har analyserats utifrån innehållsanalys och temat som växte fram ur analysen var ”Trygghet”. Resultatet har analyserats i förhållande till traumateori samt begreppet empati. I resultatet framkommer det att barn på kvinnojouren uppvisar symptom som kan jämföras med traumatisering och posttraumatisk stress till exempel aggressivitet, undvikande beteende och hyperaktivitet. Studien visar att jourkvinnorna bemöter barnen på kvinnojouren med ett empatiskt förhållningssätt, genom att vara lyhörda för barnens behov och lägga stor vikt vid att bygga upp tillit hos barnet. I mötet med barnet var leken en betydelsefull del.  I rollen som jourkvinna är trygghet centralt i arbetet med barn som bevittnat våld. Kunskap på kvinnojourer finns men de skulle vilja ha mer fortbildning. / Violence against women is a global public health problem and for a long time the woman has been in the spotlight as the only victim in the family, but now we know that children who have witnessed violence are greatly affected. Each year, thousands of women and children are seeking women shelters for support and protection. The purpose of this paper was to obtain knowledge about how women who are engaged in work at women's shelters describe that they support children who have witnessed violence and how they work to help them in their situation. In this study, a qualitative method was used and five individuals that are involved with women shelters were interviewed. The material collected has been analyzed based on content analysis and the theme that emerged from the analysis was “Safety”. The theoretical perspective that has been used to analyze the outcome is trauma theory and the concept of empathy. The result shows that the children in the shelter are showing signs of symptoms that can be compared with trauma and post-traumatic stress for example, aggression, avoidance behavior and hyperactivity. The result of the study also shows that the women treat the children at the shelter with an empathetic approach. To do that they are responsive to children's needs and a strong emphasis is placed on building a bond of trust with the child. In their contact with the children, playing was an important part. Feeling secure was central in their work with children who have witnessed violence. The shelters have knowledge but they want more education.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort hälsoproblem i världen och en kränkning mot kvinnors mänskliga rättigheter. Ungefär en av tre kvinnor i världen har någon gång upplevt våld och ett stort mörkertal förmodas finnas. Våld i nära relationer kan ta sig många olika uttryck och ha en djup inverkan på den drabbade kvinnans fysiska och psykiska hälsa. Vanligtvis äger våldet rum inom hemmets väggar och därmed uppmärksammas det mer sällan av utomstående. Våldet drabbar kvinnor av olika nationaliteter i alla samhällsklasser, i alla åldrar, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Som sjuksköterska kan det därför vara troligt att komma i kontakt med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats där sju vetenskapliga artiklar analyserades med Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i fyra kategorier och en underkategori. Kategorierna var erfarenheter av att inte vilja ställa frågan, erfarenheter av att inte ha förutsättningar, erfarenheter av att bli känslomässigt engagerad och påverkad och erfarenheter av att vara betydelsefull i mötet. Underkategorin som framkom under kategorin erfararenheter av att inte ha förutsättningar var att känna brist på utbildning. Slutsats: I studien framkom det att sjuksköterskor kunde uppleva en mängd olika erfarenheter i mötet med våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskornas bemötande kan vara avgörande för om våldsutsatta kvinnor känner sig trygga och vågar anförtro sig till hälso- och sjukvården. Det framkom dock att sjuksköterskorna upplevde hinder då de möter våldsutsatta kvinnor. Avsaknad av riktlinjer, brist på utbildning samt ont om tid och plats var faktorer som påverkade sjuksköterskorna till att utföra en god och personcentrerad vård. Ytterligare utbildning inom området hade kunnat medföra att sjuksköterskor blir mer bekväma i hanterandet vilket kan resultera i att fler kvinnor anmäler våldet och mörkertalet minskar.

This study is about social workers work with domestic violence. The aim of this study was to describe social workers work with domestic violence and to understand, from a gender perspective, differences in how social workers work with men exposed to violence respectively women exposed to violence. We have used a qualitative vignette study with eight social workers that work with, but not exclusively with, domestic violence. Four of them got a vignette with a case where a man was exposed to violence and four of them got a vignette with a case where a woman was exposed to violence. The only difference between the two vignettes was the sex of the person exposed to violence. Then we compared the answers we got from interviewees that got the case where a man was exposed to violence with the answers we got from the interviewees that got the case where a woman was exposed to violence in order to find differences in the answers. The main conclusions of this study was that the differences we found in the interviewees work with domestic violence, depending on the gender of the person exposed to violence, to a large extent can be understood through gender theory.

The aim of this study was to explore the situation of immigrant women with temporary residence permit who face intimate partner violence and are living in Mid-Sweden. The study had a qualitative approach and four professionals with experience in meeting this group were interviewed using semi-structured questions. The sample consisted of respondents from social services, a women’s shelter, a NGO and a law firm. Findings show that due to controlling behavior by their partners the women are often isolated from society. Economical violence is explained as frequently occurring. Furthermore, the findings show that having a temporary residence permit makes it difficult to leave the abusive relationship, since it is connected to the risk of deportation. According to the respondents the women experience fear and worries related to their legal status. Moreover, the help available for them include supporting conversations, protected living and legal guidance. The findings indicate that for the women’s situation to be improved they need to gain information on their rights.

Kvinnomisshandel är idag ett komplicerat och tabubelagt folkhälsoproblem. 38 % av kvinnor runt om i världen har någon gång blivit utsatta för misshandel i en nära relation. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för misshandel av män i en nära relation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där tio kvalitativa artiklar och en artikel med mixad metod användes i resultatet. Resultatet presenteras i fyra kategorier: Kvinnomisshandel – ett tabubelagt ämne bland vårdpersonal, Att axla sin professionella roll i mötet med misshandlade kvinnor, Kunskapens betydelse för omvårdnad och Organisationens påverkan på omvårdnad. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde en saknad av relevant utbildning i hur och när frågan om misshandel skulle komma på tal för att inte förolämpa och stöta bort kvinnorna. Sjuksköterskorna påpekade även att behovet av ett utökat samarbete med andra professioner skulle kunna vara till hjälp vid möten med kvinnor utsatta för misshandel i en nära relation. Det påpekades att sjuksköterskorna upplevde det som svårt att axla sin professionella roll och ge kvinnorna den hjälpen de behövde få. Inom sjukvården har sjuksköterskorna en viktig och framträdande roll i att hjälpa kvinnor utsatta för misshandel i en nära relation. / The dilemma of battered women is today a complex and taboo public health problem, 38 % of women around the world has at some point been exposed to intimate partner violence. The aim was to describe nurses experiences of encounter women exposed to intimate partner violence by men. The study was conducted as a literature study where ten qualitative scientific articles and one mixed method scientific article were selected. The result culminated in four categories: Battered women – a taboo subject among health care workers, Shouldering the professional role in the encounter with battered women, The importance of knowledge in nursing care and The organization's impact on the nursing care. Nurses´ experienced a lack of relevant education in how and when to ask women about intimate partner violence without insult and repelling the women. Nurses pointed out that the need for extended collaboration with other professions would be of great assistance in meeting women exposed to intimate partner violence. Nurses observed that it was difficult to shouldering their professional role and provide the assistance that the women needed to receive. The result showed that nurses have an important and prominent role in assisting women exposed to intimate partner violence.

<p>Studiens syfte var att undersöka hur fyra socialsekreterare på Kvinnofridsteamet i Rinkeby uppfattade sitt arbete. Kvinnofridsteamet är en särskild enhet för misshandlade kvinnor, de arbetade från början utan myndighetsutövning, men är numera unika i sitt slag i Sverige, eftersom de har delegerats myndighetsutövning. Viktiga frågor var: hur upplevde Kvinnofridsteamet att eventuell samverkan med andra organisationer fungerade och hur upplevde Kvinnofridsteamet att deras handlingsutrymme påverkats efter att de tilldelats myndighetsutövning? Vi använde oss av en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. För att kunna besvara våra frågeställningar intervjuades samtliga fyra kvinnliga socialsekreterare i Kvinnofridsteamet. Resultaten visade bland annat att socialsekreterarna upplevde att deras handlingsutrymme förbättrats sedan de tilldelats myndighetsutövning och att de upplevt samarbetet med olika organisationer som problematiskt i vissa fall. Vi använde oss av ett upplevelseperspektiv samt av organisationsteori för att analysera våra resultat. Tidigare forskning visade att det fanns en efterfrågan hos våldsutsatta kvinnor efter mer kunskap och erfarenhet hos myndigheter som har i uppgift att hjälpa dem. Kvinnofridsteamet kunde tillgodogöra sig den kunskapen och erfarenheten i arbetet med de misshandlade kvinnorna.</p>

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Främst drabbar det kvinnor som i högre grad än män utsätts för upprepat våld och våldet tenderar också att vara grövre. Våldet har många negativa konsekvenser på kvinnans hälsa, både fysiska och psykiska. De våldsutsatta kvinnorna söker ofta vård på bl.a. hälsocentraler eller akutmottagningar för exempelvis benbrott, buk och bröstskador. Sällan berättar de om våldet som föregått skadorna. Vårdpersonal inom hälso- och sjukvården har en lagstadgad skyldighet och ett ansvar att identifiera och ge dessa kvinnor en god vård.   Syfte: Syftet var att undersöka de hinder vårdpersonal kan möta vid identifiering av våld i nära relationer.   Metod: En systematisk litteraturstudie med induktiv ansats användes. Datainsamlingen resulterade i 9 artiklar som granskades gällande kvalitet och etiskt ställningstagande. För att analysera artiklarna valdes en analysmetod beskriven av Forsberg och Wengström (2013).   Resultat: Resultatet utmynnade i fyra kategorier; hinder relaterat till kunskapsbrist, hinder relaterat till språket, hinder relaterat till arbetsplatsen eller professionen samt hinder inom kvinnan som alla kunde påverka identifieringen och avslöjandet av våld i nära relationer.   Slutsats: Att möta och identifiera våld i nära relationer är ett komplicerat men viktigt arbete inom sjukvården där ytterligare kunskap, forskning och utbildning är nödvändigt.